fredag, september 30

Så var den helgfrukosten förstörd

Svante, 4 månader, demolerar Näringslivsdelen i SvD och tuggar i sig den. Rufus, 2,5 år, tittar uppgivet på honom.

- MEN FANTE.
*suckar*
- JAG SKULDE FAKTISS LÄSA DEN TININGEN IMOJON.

Nu ska vi ta på kläderna

Jag vet, jag tjatar, men alltså, ärligt. Hur gör man för att få på den vägrande 2,5-åringen kläderna på morgonen? HUR GÖÖÖR MAN? Endera dagen nu kommer mitt huvud nämligen att explodera. Och det vore ju lite synd, kan jag tycka. Gillar ju ändå mitt huvud en del.

Liten lista över metoder jag provat:

1. Låta honom ta på kläderna själv.
2. Göra festlig lek av det hela.
3. Låta honom välja kläder och lägga fram på kvällen och liksom förbereda honom mentalt.
4. Hitta på en ta-på-kläderna-sång.
5. Ta på honom kläderna samtidigt som han ser på tv.
6. Busa på honom kläderna.
7. Muta honom.
8. Bli förbannad och skrika.
9. Försöka förklara pedagogiskt att man behöver kläder och att det är enklast för alla att bara ta på dem.
10. Börja gråta.
11. Hålla fast i järngrepp och tvinga.
12. Hota.
13. Vänta ut honom och komma iväg en timme senare än tänkt.
14. Inte ta på honom kläderna förrän vi är framme på dagis.

Jag skulle nog säga att ingen av ovanstående metoder fungerar särskilt bra för tillfället, men att punkt 1-7 i alla fall har potential. Punkt 8-12 - not so much. Punkt 13 fungerar för honom, men inte för mig. Och punkt 14, tja. Det är i alla fall oftast där vi hamnar.

OOO-AAA-RRR-GGG!
(Bara jag som fick ett mindre sammanbrott, inget att bry sig om.)

FACIT! Vore fint här, känner jag. En punkt 15 som bara seglar in och sopar banan med övriga punkter och fixar biffen så att vi alla kan skutta glatt ut genom dörren i tid på morgonen och känna harmonin flöda genom våra utvilade kroppar. Någon?

Svar till:
tyarinte_80

torsdag, september 29

Vinn en bok


Vill du vinna en Bilderboksretro 50-tal? Lämna en kommentar till det här inlägget och berätta kort om en bilderbok som du minns lite extra mycket. (Den behöver så klart inte vara från 50-talet.)

Senast söndag vill jag ha din kommentar. På måndag drar jag 5 vinnare som får boken på posten!

Glimtar av en torsdag




Den där timmen innan Gustav kommer hem från jobbet. När det lilla barnet nästan alltid blir akuttrött. Och det stora barnet nästan alltid blir hungrigt. Och jag ska trösta/söva/underhålla. Samtidigt som jag lagar mat. Det är inte alltid jag tar fram kameran för att föreviga då. Om ni undrar.

onsdag, september 28

Men i juli. Då är det heeelt lugnt att gå på den. Då är den tjock, serru. Jodå.

Det här med att det står en stor skylt nere vid vattnet.

"VARNING! SVAG IS! Vintertid."

Det tycker jag är lite fint.

Om bilderboksretron


Ni var några som undrade!

Bilderboksretro 50-tal finns ute nu.

Bilderboksretro 60-tal kommer i vinter.
Bilderboksretro 70-tal kommer i vår.
Och Bilderboksretro 80-tal kommer i sommar.

Inom ett år finns alltså alla fyra delarna!

Vi väntar väl tills imorgon och ser, helt enkelt

Jag går och när en misstanke om att Rufus håller på att bli sjuk. Jag grundar den på snor och lite gnällighet, och ja, var han inte liiiite liiiite varmare än vanligt också när jag kände på hans panna nyss? Försökte bekräfta medelst febertermometer, men hittade den inte, trots att jag vände upp och ner på hela lägenheten. Återstod alltså bara att fråga honom själv. Tyckte jag kändes smart. Och bra. Ni vet, man ska ju lyssna på sina barn etc, etc, etc.

- Hur mår du, Rufus?
- BJA.
- För jag undrar om du har feber, nämligen.
- JA! JA HA FEBEJ.
- Har du?
- JA! HUNDA GJADEJ.
- Oj, då måste du känna dig jättesjuk.
- NEJ! JAG INNNTE SJUK. JAG FISK.
- Så du har ingen feber, alltså?
- JO! HUNDA GJADEJ. JAG JÄTTEFISK.

Man bara: Bra. Då vet jag.

Krig, svält, sjukdom och påklädnad

Saker jag tänker på idag: Snart är det vinter! Då måste barn ha på sig byxor, strumpor, tröja, kanske kofta, overall, halsduk, mössa, vantar och vinterskor.

Varje dag.

Flera gånger.

Spontan känsla vid den tanken: Jag kommer att dö.

måndag, september 26

Jag tar upp Svante nu då

- MAMMA?
- Ja?
- JA INNNTE TJAMPA FANTE!
- Nej, du får verkligen inte trampa på Svante, nej.
- DÅ HAN ÅKA DOKTON. I AMBULANS!
- Ja, så kanske det skulle kunna bli om det gick riktigt illa.
- JA INNNTE TJAMPA FANTE.
- Nej, det är bra.

--------------

- MAMMA?
- Ja?
- JA TYCKER DET GANSKA JOLIT MED AMBULANS!

Jag älskar dem sönder och samman, men.

Denna natt - en fars. Vi flyttar runt som ett mindre cirkussällskap mellan sängarna här hemma på nattetid nowadays och vaknar lite överallt och när som helst. Man vet aldrig riktigt var man kommer hitta sig själv när väckarklockan ringer. Mycket spännande. Om spännande är samma sak som enerverande.

För alltså. Egentligen föredrar jag ju att sova själv. Utan kroppskontakt, med eget täcke, i egen säng, i eget rum, långt nere i en källare, med stängd och låst dörr. (Nä, okej. Kanske inte riktigt då. Men typ.) Vi kan väl säga så här? Jag gör inte det så ofta längre. Och det är ju fint att min familj gillar mig så mycket att de gärna vill sova freaking mig allihop, men alltså. MAN BLIR JU GALEN!!! Också.

Ni vet scenen i Dirty Dancing när Baby ritar upp en ruta i luften framför sig och bara "this i my dancespace" och puttar iväg Johnny när han försöker inkräkta? Jag försökte göra samma i natt. "De här femtio centimetrarna av den här sängen är mitt sovutrymme. MITT. Okej? Kan ni vänligen respe..." Då la Rufus sina fötter i mitt ansikte.

Jaha, ja.

- - - - - - - - - - - -

I november måste jag förresten åka iväg på jobb och sova på hotell. Själv! Flera gånger!

Bara helt apropå ingenting alls.

Jag tänker på det ibland.

På hur det ska gå, på hur de ska klara sig här hemma, på hur jag ska klara mig där borta, etc, etc, etc. Men framförallt tänker jag på hur jag ska sträcka ut mig som ett sabla kryss i sängen och sova i samma säng, på samma plats, helt själv, helt tyst, hela nätterna igenom. Hörde ni? HELA NÄTTERNA IGENOM!

Det är ju för farao nästan så jag blir tårögd.

söndag, september 25

Glimtar av en helg





Okej, så lupinerna vi torpet blommade och smultronen var goda, men jag tror ändå jag har kommit fram till att det nog är höst och inte strax innan midsommar som man skulle kunna få för sig. Till exempel är det höst på grund av kolmörkret på kvällarna. Och det eviga eldandet i vedspisen i köket. Mmm... det eviga eldandet i vedspisen. Fina grejer, det.

Tregubbarna

Jag undrar om bröderna Herrey visste vad de gjorde när de tackade ja till att bli motiv på ett gäng 200-bitars pussel. Om de kunde föreställa sig att det typ 25 år senare, i ett torp i Södermanland, sinnessjukt tidigt på morgonen, skulle vakna en 2,5-åring som skulle sätta sig upp som en eldgaffel i sängen och ropa: "TREGUBBARNA! NU KAN VI PUSSLA TREGUBBARNA!"

Inne på femte pusslingen för helgen nu. Och faktiskt! Samtliga bröder Herrey har fortfarande väldigt fula kläder på sig.

lördag, september 24

Naturen. Jag förstår den inte.

Vi åkte till skogs och förväntade oss svamp och röda löv och höst. Och det hittade vi ju. Men vi hittade OCKSÅ blommande lupiner, smultron och nya rosenknoppar. Fattar absolut inget. Naturen förvirrar mig. Men nu får man vin! Så det verkar korkat att klaga.

fredag, september 23

Det förstås

Förskolepersonal till Rufus:
- Hej då, lilla skrutt! Trevlig helg!

Rufus till förskolepersonal:
- Näe, nu du sa fel. Jag är ingen skjutt. Jag är faktiskt en Jufus Bjäjbo.

Glimtar av en fredag






Idag har hela världen varit på bokmässa, utom jag och Svante. Vi har varit hemma och gjort nästan inget. Legat lite på golvet och sådana grejer mest. Sedan hämtade vi Rufus och gick hem och bakade, för det tycker vi är kul. Båda två, alltså. Till skillnad från till exempel "se på Bolibompa" eller "blogga" som är andra intressen i den här familjen. Vi bakade kokostoppar. Min teori är ungefär att kokostoppar är världens simplaste kaka. Man tar typ kokos, och sedan är man klar. ASLÄTT! Men i alla fall. När vi var färdiga delade Rufus omsorgsfullt upp kakorna. Jag fick en. Gustav fick (efter lite tjat) två. Rufus själv fick elva. Ja. Och sedan blev det dålig stämning för att de vuxna i hushållet gick in och försökte styra upp situationen lite. Så himla typiskt vår otur. Nu ligger resten av familjen inne i sängen och ser på barnprogram och "tar det lugnt". Syns ju tydligt, det.

Att börja jobba igen

Det här med att jag börjar jobba (halvtid) igen OM EN (1) LITEN VECKA, kan vi prata lite om det? Jag känner mig lite... Nervös? Uppspelt? Stirrig? Och eftersom min bästa ältarkompis är på någon himla strand i Brasilien och typ dricker mangojuice hela dagarna, så måste jag älta det här med er nu i stället. Ni kan skicka fakturan till Rio om/när ni blir uttråkade. Bara gör det. Kan hon ha!

Så här är vår plan: De första fem månaderna av föräldraledigheten är (var) jag hemma på heltid, och Gustav jobbar (jobbade). De följande fem månaderna är vi båda hemma halvtid, och båda jobbar halvtid. Sedan är Gustav hemma på heltid i fem månader, och jag jobbar. Sedan börjar Svante på dagis. Om inget oförutsett dyker upp.

Jag är skitnöjd med den planen. Speciellt de här halvtidsmånaderna som börjar nu, som jag tror/hoppas/inbillar mig kommer att bli "det bästa av två världar". Jag menar, få jobba OCH hänga med bebis!!! Låter ju på pappret som värsta högvinsten. Right? Plus att det betyder att Svante får hänga med sin pappa redan när han (Svante, alltså) är en liten plutt, och det tycker jag är fint och bra.

Men, ändå. Tanken på att jag börjar jobba om en vecka. Lite kluven, va? Största delen av mig bara: Å, herregud, vad skönt. Att få jobba. Tänka egna tankar. Äta lunch i fred. Vara bland vuxna. Förfoga över min dator. Slippa ta 100% av alla dagislämningar och hämtningar. Slippa ta 100% av alla konflikter som utspelar sig de där timmarna mellan dagis och middag. Slippa laga 100% av alla måltider, förresten. Mmm... jobb. Annan liten del av mig bara: Å, herregud, vad snabbt det gått. Min bebis, då? Mmm... bebis. HUR SKA JAG KLARA MIG UTAN ATT FÅ TRYCKA NÄSAN MOT MIN BEBIS PRICK HELA TIDEN? Känns lite som att slita en kotlett ur kroppen. Hur nu det kan tänkas kännas. Har man ens kotletter i kroppen?

ANYHOW. Kommer väl vakna i nästa vecka och bara: Men herregud, vad var jag så stirrig för? Det här blir ju perfekt. Jag har ju till och med curlat mig själv så till den milda grad att jag bestämt att jag mestadels ska jobba hemifrån (alltså cirka tre meter från ovan nämnda bebis) i två månader till. Officiellt för att jag fortfarande ammar. Svante äter visserligen precis lika gärna från flaska, men ja. Jag tänker ändå att det känns liiite mer praktiskt att ha brösten i närheten av bebis och/eller pump en stund till. Inofficiellt kan det lika gärna vara så att det är jag själv som inte riktigt kan släppa taget och lämna hemmet. Man vet inte så noga.

Eh, ja.

Så att.

Det var det.

Ni bara: Du hade alltså inte någon slags poäng du skulle komma fram till?

Jag bara: Nä.

Men det var fint att ni lyssnade! Märkte ni att ni fick kakor och kaffe under tiden?

torsdag, september 22

Onekligen - en snabbgenomgång

Gickr helps you to pimp your myspace
Det här är jag. Ungefär så här ser jag ut. Och jag har just fått en smärre chock för att jag råkade gå in och läsa bloggstatistik och insåg att ni är en hel hoper som hittat hit från Mama på sistone. Jag har ju inte ens sagt hej! Dålig stil. Så nu gör jag det. Som ni ser. Hej hej!

Det är jag som är Lisa. Jag bor här, i lägenheten som syns på bilderna i bloggen. Det är en hyreslägenhet i Örnsberg i Stockholm. Den gillar jag! Innan jag bodde här bodde jag på en massa olika ställen, till exempel Göteborg och Uppsala och på lite andra random adresser i Stockholm. Men först bodde jag i ett litet samhälle utanför Växjö. Det är sannolikt därför jag pratar småländska.

I lägenheten bor också tre killar i varierande åldrar. De ser ungefär likadana ut, fast i olika storlek. Den störste heter Gustav, och är min sambo. Han är bland annat väldigt bra på att ge bort perfekta presenter. Den mittemellanstora heter Rufus, och han är min 2,5-åriga son. Han är bland annat väldigt bra på att bestämma grejer. Den minsta heter Svante, och han är min 4 månader gamla bebis. Han är inte så himla bra på så mycket ännu. Men han jobbar på det.

På dagarna just nu tar jag mestadels hand om barn. Och blogg! Ibland sover jag middag också och festar till det med att duscha. Och när jag inte är föräldraledig så jobbar jag med barn- och ungdomsböcker. Det betyder att jag skriver dem, skriver om dem, föreläser kring dem, bloggar om dem och tänker på dem. Typ. Ja, och sedan frilansjournalistar jag lite också.

What else?

Tja, jag tycker det är rätt äckligt med majonnäs.

Det var väl allt.

onsdag, september 21

Och här ligger jag nu och tänker på choklad

Om ni nyss gick förbi utanför vår lägenhet och såg en liten skållad råtta som sprang sitt snabbaste mellan de olika sovrummen här och yttrade frasen "vänta lite, nu gråter visst din bror igen, nu måste jag gå in till honom, men jag kommer snart tillbaka, här är en napp!" och undrade vad i hela helvetet den lilla skållade råttan höll på med... Då kan jag meddela att det bara var jag som försökte mig på snilledraget att själv lägga två ledsna barn i två olika rum exakt samtidigt.

Livets alla små härligheter!

Skit i det då

Känslan när man böjer ner ansiktet mot bebisen och med sin allra löjligaste röst säger något i stil med: "Men heeeej, lilla sötunge! Vill du ha en liten puss på näsan? Vill du det? Va? Pluttipluttipluttigull, det vill du väl?" och bebisen bara tittar skeptiskt på en. Himlar med ögonen. Och vänder bort ansiktet.

Den känslan.

Dagens spaning

Hallå, hej, det var jag igen här, ja. Jag har tänkt på en grej. Fattar ni? JAG HAR TÄNKT! Jag vet, det är stort. Men för att ni inte ska behöva bli nervösa kan jag trösta er med att det inte handlar om tankekraft nedlagd på något speciellt viktigt. Det här har jag nämligen tänkt på: prickar.

Varför är prickar ett tjej/kvinnomönster?

Jag menar, man kan ju hitta kill/manskläder med ränder och rutor och blommor och rätt många andra festliga mönster också (i alla fall om man letar). Men prickar - nope. Finns typ inte.

Vad är det med just pricken som är så himla tjejigt, undrar jag? Den är ju bara... rund? Eller? VAD ÄR DET JAG MISSAT?

Här kan man stå med en hög hatt på sig

Alltså, den här nya grejen med helt utflippade bostadsannonser? Väldigt underligt. Och väldigt kul. Jag menar, först var det fruktlägenheten. (Som jag inte hittar nu längre. Men det låg frukt utlagt freaking överallt i lägenheten. En ananas i sängen. En liten mango i handfatet. Några citroner bland skorna. Ett gäng äpplen i skrivbordsstolen. Etc, etc, etc. På alla bilder. ALLA! Fanns det frukt.) Och nu den här annonsen - "Titta, vilket fint gammalt hus vi försöker sälja. Man kan leka sekelskifte i det!"

Och ja, jag fattar att de gör det bara för att folk ska blogga/twittra/facebooka/sprida länken/titta extra noga på bilderna.

Funkar ju uppenbarligen like a charm.

Jag blir hellre jagad av valar

- HEJ DÅ, MAMMA! NU JA GÅ TILL SKOLAN.
- Till skolan? Jaha. Där ser man.
- VET DU MAN GÖJ I SKOLAN?
- Nej, vad gör man?
- MAN ÅKE SKIBOP. OCH SPAJKCYKEL!
- Åker man skateboard och sparkcykel? Vad roligt det låter.
- JA, DET JOLIGT. FAST VÄLDIT LÄSKIGT!
- Jaså?
- FÖR VET DU DET FINNS I SKOLAN?
- Nej.
- BLÅVALAR SOM ÄTEJ SMÅ POJKAJ!!! OCH MAMMOJ!!!

Alltså, detta att han börjat leka och hitta på och så där. Det är så väldigt roligt! Skitmycket roligare än att till exempel pussla samma pussel för sextusentredje gången. Eller se på youtubeklipp med katter som ramlar och slår sig. HER-RE-GU-UU-D, vad jag är trött på youtubeklipp med katter som ramlar och slår sig! Varje gång jag tvingas titta på det där sabla klippet får jag liksom lust att... jag vet inte. Dö?

Andra grejer jag tröttnat på:

"Bondgården" på UR:s hemsida för barn. (Jamen, förlåt! Fantastisk sida. Fantastisk bondgård. Jättefina bilder av Lisen Adbåge. Men alltså, behöver jag hjälpa Rufus att pussla ihop en enda gris till och höra den gotländska rösten säga "pappan heter galt" och "mamman heter sugga" fem miljarder gånger under tiden så kanske jag kräks. Eller nej, ta bort kansket. Jag kräks.)

"Svennebanan" (Låten, alltså. Inte nog med att den får mitt barn att gå omkring och babbla om "silikon" och "tjingtjonghoes" och "hembränt". Den är ju inte det minsta bra, heller.)

"Dagens serie" på SVT. (Visst, det är kanske en fin tanke att barn har fått rita egna seriestripar och skicka in, och att SVT har filmat serierutorna och låtit en unge läsa upp texten, men ändå: Nej. JAG SÄGER NEJ! Måste jag se serien om en flicka som blir förbannad på sin mamma för att hon inte får köpa en barbie en gång till så kommer jag eventuellt att börja gråta. På riktigt.)

Bubblare: "Elias äventyr" på SVT. "The wheels on the bus" i fem hundra olika versioner på youtube. "Djursjukhuset" på SVT (och då syftar jag enbart på det avsnittet som börjar med att Klara säger "Här sitter jag med broccoli och en kapibar" för det är typ det ENDA avsnittet vi sett. Å andra sidan har vi sett det i runda slängar fem tusen gånger.)

Blir hellre uppäten av en blåval, faktiskt. Alla dagar i veckan.

tisdag, september 20

Mokkasin


Hej, jag heter Lisa, och jag kan tänka mig att köpa CIRKA ALLT i den här nystartade webbutiken. Och då menar jag inte nödvändigtvis att jag vill shoppa till barnen, för de behöver ingenting, de bortskämda spolingarna. Men jag. Jag har plötsligt väldigt många behov, känner jag. Hör du det, tomten? Ta vägen förbi Mokkasin när du kutar/åker släde/whatever ner mot småland i vinter, okej? Bra.

Låt mig säga så här. Jag är inte jätteförvånad.

- Å, herregud, vad jag mår dåligt.
- Va? Gör du?
- Ja. Jag är så mätt, liksom. Jag åt nyss nio tacos.

Glimtar av en tisdag




Saker jag gör idag: 1. Har den prickiga regnkappan på just in cases, precis som alla andra dagar. Och precis som alla andra dagar är det ju tur, för prick alltid när vi ska till dagis så börjar det regna ungefär halvvägs. 2. Återupptäcker nektarinen som frukt! Rätt bra frukt, faktiskt. 3. Hämtar, som den morsa jag nu en gång är, kameran så fort mina barn till synes är gulliga mot varandra i soffan. Senare skulle det visa sig att det lilla barnet i själva verket var i färd med att rycka loss en hårtuss the size of texas från det stora barnets huvud när bilden togs, och att det stora barnet därför var så illa tvungen att hålla fast det lilla barnets arm i ett järngrepp. Men om man inte vet det! Så ser det ju gulligt och harmoniskt ut. Right?

måndag, september 19

Tack! Eller: FINAAAAL!

Men å, fina, fina ni! Fick just veta att den här bloggen är en av 5 finalister i tävlingen Årets Bloggmama. För att ni röstat som små flitiga illrar. GÖLLE! Ni vet om att jag älskar er, va? (Det gör jag.) ÄR MYCKET UPPSPELT! FINAL! Tävlingsmänniskan i mig springer runt, runt i lägenheten och visar v-tecknet as we speak.

Men i alla fall. Nu ska en jury bestämma vem som vinner. (Vilket betyder att ni inte kan rösta igen. Ni kan alltså slappna av och luta er tillbaka och låta juryn sköta resten. Okej?) De andra fyra finalisterna är: Spiderchick. Att vara någons fru. Lady Dahmer. Och Jag är Elisabeth.

Spänningen!
SPÄ-NN-ING-EN!

söndag, september 18

Den som inte syns finns inte

Vid middagstid idag satt Rufus i soffan med datorn och tittade på något livsviktigt youtubeklipp och visade inte minsta tecken på att vilja lämna det läget och komma till bordet och äta.

- Kom nu, Rufus.
- NEJ.
- Jo, nu är middagen klar. Nu ska vi äta.
- NÄ-E, PAPPA!
- Jo-o, Rufus. Nu får du lägga bort datorn så vi kan äta.
- NEEEEEEEJ! JAG VILL INTE DET!
- Nej, jag förstår att du kanske inte vill det. Men nu är det så det är. Nu lägger jag bort datorn.
- NEEEEEEEJ!
*avgrundsvrålar*
- DU ÄR DUM! DU ÄR JÄTTE-JÄTTE-JÄTTE-DUM!
*sprutar tårar*
*kastar kuddar*
*tittar sig desperat omkring för att hitta fler tillhyggen*
*får syn på en filt*
*tar upp filten och håller den hotfullt i luften*
*drar till med det värsta han kan komma på*
- DÅ GÖMMER JAG DIG!
*slänger filten över huvudet på sin far*
- SÅ.
*sätter sig tillrätta igen*
- NU SE JA INTE DIG.
*dubbelkollar så att hela pappan verkligen är under filten*
*tar nöjt tillbaka datorn*
*trycker igång youtubklippet igen*
- BJA.

Himla praktisk problemlösning, det där. Slänga en filt över den som säger emot en och bara gå vidare i livet som om ingenting hänt. Himla rolig problemlösning också, sett från köksbordet! Man ser liksom alldeles för få vuxna människor sittandes handfallna rakt upp och ner i soffan med en filt över huvudet, tycker jag.

Testa gärna hemma!

Tror ni kommer gilla.

("Men älskling. Nu har du ju slängt strumporna på golvet igen. Jag har ju sagt åt dig! Kan du inte försö... va? *pratar plötsligt halvkvävt* VAD FAN GÖR DU? Vad är det här? En filt? Va? Hallå? HALLÅ?")

lördag, september 17

Och du är också jättegullig

- MAMMA?
- Ja?
- DU SER UT SOM EN ÄLG.

Miraklet i Örnsberg

Innan när jag var ute på gården hörde jag hur en massiv kör av röster skrek på mig. Jag insåg direkt att det var en hoper bloggläsare. Ni bara: "Jaha, Lisa. Nu är det ju lördag, och ditt träningskort har börjat gälla. Har du varit på gymmet, eller? Va? Va? VA?"

Lustigt att ni skulle fråga just det, känner jag.

FÖR DET HAR JAG JU FAKTISKT!

- imponerat sus genom publiken -

Lyssna på det här: Jag reste mig från soffan, snörade på mig träningsskorna, sprang tre kilometer (UTAN ATT GÅ NÅGONTING ALLS), lyfte skrot i 45 minuter, gick hem, duschade, helt vanligt. Tyckte tamigfan nästan att det var "skönt".

*dör stoltdöden*

Hörde jag applåder? Såg jag vågen?

Jag tänkte väl.

Men hej på dig lilla inneboende sextonåring, hur mår du nu för tiden?

Igår var jag på Gröna Lund för första gången (!!!) och lyssnade på The Ark för sista gången (!!!). The end of an era etc, etc, etc. Ni förstår - The Ark kommer från typ samma ställe som jag. Jag hörde dem först, och så där. Jag skulle kunna gå all in på "jag varit på samma fest som" och "när jag var femton" och "jag tycker den bästa låten finns på första skivan, alltså FÖRSTA, den som ni inte ens vet finns" nu, men jag gör det inte, för det är verkligen rätt töntigt har jag hört.

Men! Jag var där i alla fall.
Jag, och "några stycken" till.
Det var fint.
Jag fick konfetti i håret.
Bara en sådan sak!

fredag, september 16

Och svaret på den frågan är: Nej.

Läste nyss hos Erika att ett par H&M-trosor i stl 36 numera är mindre i storleken (alltså mindre) än ett par trosor i barnstorleken 146 (som är avsedda för personer i typ elvaårsåldern).

ÄR DET RIMLIGT, VÄRLDEN? Va? VA? VA?

Läs inlägget här.

Ja! Vi hade fyra timmar på oss.

Känslan när Rufus skuttar in på dagisgården och hans favoritfröken imponerat utbrister "Men Rufus! Har du kläder på dig idag?": TRIUMF.

*plötsligt händer det*

TILL OCH MED VANTAR!

Mvh
stoltkrigare_80

Glimtar av en fredag






Det här när dagen börjar strax efter fem. Man hinner med ett halvt liv innan klockan slagit nio och stora barnet lämnats på dagis.

torsdag, september 15

Jaså, det är där du är. Jag undrade just var jag hade lagt dig.

Har nu skrattat ihjäl mig hela kvällen åt den här kommentaren som jag fick på förra inlägget:

"Den har jag också gjort. Det visade sig att jag satt och ammade det borttappade barnet."

Nästan lika kul som när fotbollsfrun skrev ett inlägg för hundra år sedan om att hon försökte amma sin son en natt och blev mer och mer frustrerad ju längre natten led över att han inte ville ta tag ordentligt och äta som folk. Tills hon upptäckte att hon försökte amma honom i nacken.

HAHAHA! HA! HAHA!

Trötta och förvirrade småbarnsföräldrar, I love you.

Min säng, din säng, vem bryr sig?

Förvirringen som uppstod när jag vaknade och såg att det stora barnet låg på bebisens plats i spjälsängen och för en halv sekund bara ville sätta mig upp och skrika: "Shit! Bebisen då? VAR ÄR BEBISEN?!?"

*tittade skräckslaget runt i rummet*

Och sedan - lättnaden när jag hittade bebisen fridfullt sovandes. På min mage.

/annarsharjagkoll_80

onsdag, september 14

Du har plats - PIP - i kön

Ägnade nästan två timmar i förmiddags med att försöka få en ilsken Svante att somna, för jag tyckte han såg trött ut, och han hade ju inte sovit sin förmiddagslur. Som om ungen hade några rutiner att tala om. Vet inte vad jag fick det ifrån, riktigt. Men hur som helst! Han somnade. Och sover fortfarande, två timmar senare. Jag är så chockad över detta tillstånd av tystnad att jag placerade honom i dagiskö, bara så där. Klick, klick. Med Rufus var det en process som tog timmar och dagar, veckor even. Nu - två minuter. SÅ SJUKT RUTTAT! Jag hoppas de hamnar på samma fina ställe när det är dags framåt nästa höst.

Kan ej underteckna

Bokade just en resa till Spanien i november, emedan hela familjen ämnar besöka svärföräldrarna som hyr hus där då. Nu tänker jag ägna resten av dagen åt att tänka på hur man gör när man flyger med två barn, samt fnissa åt att Svante måste skaffa pass. För det måste han väl? Rufus var lite mer än ett år när han skaffade sitt. Ibland när jag är på dåligt humör tar jag fram det och tittar på hans min. Lika roligt varje gång. Tycker jag. Han bara: stoneface.

Tjuvtitt: Rufus rum





Så här bor han, bossen i hemmet. Och det är ju tur för honom att han gillar tågtapeten, för ja, eh... den är ju rätt framträdande, märker jag. Mest nöjd är jag med de färgglada plastkorgarna som knappt syns vid fotändan av sängen. Dit skyfflar vi alla leksaker vid dagens slut och sedan ligger de där i en enda salig röra tills nästa gång de åker ut på golvet igen. Hade ALDRIG orkat hålla på och ställa på rätt ställe och sådant tjafs. Han har en sänglåda med samma syfte under sängen också. Där bor det duplo och fem miljarder gosedjur och en och annan dinosaur. Den gillar jag också. Rufus själv gillar mest pusslen som står staplade på bokhyllan. Mon dieu, vad det pusslas i detta hem.

tisdag, september 13

Se inte så rädd ut. Det är bara ett gym.

Och, förresten igen! På förekommen anledning - varför blir man (läs:jag) alltid så chockad när man skrivit på alla papper och gymmänniskan drar fram en kamera och bara "ställ dig här mot väggen så ska jag bara ta ett foto på dig också, till träningskortet." Man bara "WHAT?!? NU?!? Men jag har ju inte sminkat mig och tagit på mig respektabla kläder och förberett mig och övat fotomin och förresten, det är ju JULEN 2011 jag ska vara snygg sa jag ju nyss, inte nu!!!"

Händer mig varje gång jag köper träningskort. VARJE! Har alltså i min samling åtminstone fyra gamla medlemskort till olika träningsställen med apfula foton på, där någon himla otränad, blek och halvt skräckslagen människa står och stirrar in i kameran. Är nu snart inne på mitt femte.

Nästa gång jag ska köpa nytt träningskort går jag till gymmet i galastass.

Det säger jag er.

Christmas 2011

Och förresten, HAR NU KÖPT GYMKORT!!! Luckily för mig så börjar det gälla först på lördag, så jag har fleeeera dagar på mig att hänga i soffan med gott samvete och förbereda mig själv mentalt på att fitnesssäsongen ska dra igång på allvar. Sedan kan jag träna jämt, för gymmet har öppet alla årets dagar mellan 05-23 på dagarna. Eh, ja. CHRISTMAS 2011! Untz - untz - untz. Känner ni peppen?

Historien om Någon


Titta här! Någon har varit framme och köpt en helt vanlig, tråkig, obehandlad furubyrå för nästan inga pengar alls på Ikea. Och sedan har någon tänkt (i vanlig ordning) att "Hey! Jag målar och tapetserar den, så blir den ju rolig." Little did Någon know att det skulle ta hundra månaders tid innan den där tapetseringen och målningen blev av. Men se! Det gjorde det. Och jefligt pilligt och rätt så jobbigt var det också. Å andra sidan - nu är denna Någon så överjordiskt nöjd med sig själv att hon/han redan glömt exakt hur många svordomar tilltaget kostade, och nästa gång hon/han åker till Ikea kommer samma sak att hända igen.

Någon känner trots allt sig själv rätt väl vid det här laget.

Hello gymmet, how YOU doin?

Sitter i soffan och laddar mentalt för att teckna medlemsskap på gymmet som huserar i bottenvåningen på huset. Vi snackar alltså en ynka hisstur från den här soffan*. Det kräver sin uppladdning, vill jag lova! När jag väl köpt ett träningskort där kommer jag nämligen aldrig mer att kunna gå in genom porten och upp till lägenheten utan att få lite dåligt samvete för att jag inte går och tränar istället. Bra? Dåligt? Ingen vet. Men ser jag ut som Hulken lagom till jul så vet vi åtminstone att det var effektivt.

*Hiss, säger jag? Till träningslokalen? NÄR DET FINNS TRAPPOR OCH VARDAGSMOTION INOM RÄCKHÅLL? Kanske måste tänka om lite där också när jag ändå är igång.

måndag, september 12

Du menar som du fått ALLA andra dagar i livet? Vi får se. Man vet aldrig.

- MAMMA?
- Ja?
- KAN MAN KANSKE FÅ LITE VÄLLING IKVÄLL? SNÄLLA?

Fyra månader senare

Insåg nyss att jag inte är nervös längre. Över att Rufus ska slå/bita/sparka/trampa/riva/skada sin lillebror when tillfälle ges. För han gör inte det längre. Han är helt... snäll! Och... omtänksam! (Ibland ger han till och med tillbaka nappen han nyss snodde när Svante blir sur. Storheten i det!) SÅ. OERHÖRT. SKÖNT. DET. HÄR. För samtliga inblandade.

Det var bara det.

Glimtar av en helg




Nå, vad har ni hittat på sedan sist, då? Jag har fått tre grejer. Kolla! 1. Finaste kaffekannan i present av min kille 2. Fräckaste tapeten i Svantes blivande rum och 3. Ondaste skoskavet på lilltån av de här skorna. Gustav och jag lämnade barnen i mina föräldrars vård och gick ut och åt. Halvvägs genom kvällen fick jag omfamna min inre fjortis och GÅ BARFOTA på södermalms gator mitt i september due to blodutgjutelse. Kändes ju... moget. Kompenserade genom att helt medelålders bli nervös över att kanske råka trampa i råtta/kräk/allmän fylla för att KIDSEN SKRÄPAR NER SÅ MYCKET NU FÖR TIDEN!!! Sedan kom jag över det och fokuserade på att känna mig mätt och nöjd istället. Bra, det.

UPPDATERING: Kaffekannan är från Rörstrands servis Rosmarin (Rosmarie?) som man kan se på bild här. Från 50-talet, tror jag!

fredag, september 9

Helgstatus

Mina föräldrar är på besök, och umgås med mina barn på en lekplats någonstans. Jag lagar mat. Det är tyst. Imorgon ska vi tapetsera. Same old, same old, alltså. Fint är det!

torsdag, september 8

Häng med i de här svängarna den som kan

Ringde nyss dagis och bara: "Hej, har Rufus blivit glad än?" Det var så länge sedan han var det minsta ledsen vid lämningen att jag hade glömt hur stor klumpen i halsen blir. Borde förvisso ha anat att det var i antågande redan i morse när han vägrade frukost, vägrade ta av pyjamas, vägrade ta på kläder, vägrade skor, vägrade regnbyxor, vägrade jacka, vägrade allt. Det syntes ju på mils avstånd när han satt där barfota i vagnen utan jacka och svarade NÄHÄ DU! på prick allt jag sa att det här, det här kan bli ledsamt.

Och det blev det ju.

Det verkar rätt jobbigt, det där med att vara i tvåårsåldern, alltså. Så mycket vilja att jiddra med överallt. Vill ha. Vill göra. Vill säga. Vill vara. Vill själv. Vill vet inte vad, men något. Vill inte. (VILL AB-SO-LUT INNNN-TE!!)

Häromdagen la sig Rufus på vardagsrumsgolvet och skrek rakt ut. För att han inte fick mer saft, för att kudden i soffan låg fel, för att molnen på himlen jävlades, jag vet inte.

- Vad hände nu, Rufus?
AVGRUNDSVRÅL
- Varför skriker du?
AVGRUNDSVRÅL
- Kan du säga vad det är du vill?
- JAG VILL... JAG VILL...
AVGRUNDSVRÅL
- JAG VILL SKRIIIIIKA!!!!

Den känslan.

Och sedan, POFF!

Glad som en speleman igen.

Tre minuter efter jag lämnat dagisgården i morse samlade han ekollon och sprang ikapp med sin bästa kompis i skogsbacken. "Ja, han är jätteglad nu. Han studsar fram här bakom mig. Hör du hur han skrattar?"

onsdag, september 7

Decennieskiftesdrömmar vi minns

"Niklas konstnärliga talang speglas i ett passionerat intresse för inredning och design. Den unika möbleringen i sovrummet kom han fram till först efter flera veckors utprovning med hjälp av avancerad programvara.

- Jag älskar att experimentera med olika sätt att möblera. En gång ställde jag alla stolar i lägenheten på rad - som i en buss. Jag fick idén från ett fotografi av en buss som jag såg på TV en gång. Det var mycket lyckat, men det blev ofta bråk om vem som skulle vara "chaufför"."

Vackra hem - bildreportage från Fittja - det roligaste jag läst på internet på en halv evighet. GUD. SÅ. KUL. Klicka!

tisdag, september 6

Bilderboksretro





Har varit på förlaget och lagt händerna på ett förhandsexemplar av Bilderboksretro 50-tal som jag varit med och gjort. Mycket roligt. Mycket fin. Släpps om några dagar!

Syskonet säger

- GOMOJJON, FANTE! HUJ E LÄGET?

måndag, september 5

Glimtar av en måndag




Ett photoshoot. DET VAR JU ETT PHOTOSHOOT!

När jag tänker på det: Att bli fotograferad av riktig fotograf i fräck miljö - det är lite samma sak som att göra (göra? ta? vara med om? vara med i? ha?) ett PHOTOSHOOT va? Som alla snygga modelltjejer gör på teve? Visst?

Coolt ju.

Fotografen bara: Ge mig glad! Ge mig avslappnad! Ge mig sympatisk ungdomsboksförfattare med sol i ögonen i en tågtunnel!

Och jag bara: "Så här menar du?"

KLICK KLICK KLICK

COO-OO-OO-LT JU!

Jag + topmodeltjejerna = like this *gör det dära tecknet med fingrarna ni vet*.

Tyra Banks skulle farao ha varit stolt.

Om att bli fotograferad

Hade dejt med en fotograf i morse som skulle ta nya pressbilder på mig inför nya boken. Inte varje dag man träffar en snubbe man aldrig sett förut som bara: "Hoppa in här i min bil, så kör vi till ett avlägset industriområde utanför stan. Där finns det en avstängd tågtunnel där vi kan hålla till..." och man bara: "BRA IDÉ!". Men det var kul! Har förvisso inte sett resultatet ännu. Är lite nervös att jag ska se ut som en trött och småtjock småbarnsmorsa som tappat hälften av sitt hår och förgäves försökt spackla över de mörka ringarna under ögonen med skitmycket smink på bilderna eftersom, well... det är ju så det är. Men annars så. Kul!

söndag, september 4

Lyssna!

Hör ni? Nej? Nämen, inte jag heller, för BÅDA BARNEN SOVER MIDDAG SAMTIDIGT!!! MIRACLES DO HAPPEN!!!

Mvh
intesåmyckettålamodkvarnu_80

Viktigt meddelande

lördag, september 3

Det är säkert ömsesidigt

- PAPPA INTE HEMMA?
- Nej, han är inte hemma. Han kommer imorgon.
- MEN JAG Ä HEMMA! OCH MAMMA. OCH FANTE.
- Just det.
- OCH VÅRANS KYLSKÅP?
- Eh...
- VÅRANS KYLSKÅP HEMMA OCKSÅ?
- Ja. Jo. Det är det.
- BJA. JAG GILLAJ VÅRANS KYLSKÅP.

fredag, september 2

Läget i laget

20.30 Stora barnet sover. Alla sams. Stöket undanplockat. Lampor släckta. Nu tittar Svante och jag på fotboll i sängen. Första dygnet - check! Går ju som smort, det här.

Det är heeeelt normaaaalt att tappa mycket hår efter man har fött barn

Bra grej med att tappa hår like there's no tomorrow: Man "slipper" boka tid hos frisören. Håret faller ju av ändå. Praktiskt.

Dålig grej med att tappa hår like there's no tomorrow: DET BLIR FULT!!!

Hoppas lite på nio trettio

Okej, hej. Kan vi bestämma det här en gång för alla nu, så jag vet: Hur tidigt är det egentligen okej att äta lunch på dagarna? Alltså om man gått upp klockan halv sju och inte är byggnadsarbetare.

Elva? Elva trettio? Freaking tolv?

Så förträffligt fint då

- TITTA, MAMMA! JA VAKEN NU.
- Jag ser det! Har du sovit gott då?
- JAHA DU. JA HA SOVIT UTMÄRKT.

torsdag, september 1

Ska JAG ta hand om våra barn, menar du? SJÄLV? OMG! OMG! OMG!

Ska, med start NU!, vara själv hemma med barnen i tre dygn medan Gustav fiskar kräftor. Det är första gången jag är hemma själv även under nattetid med båda minimänniskorna. Laddar som om det var mitt livs svåraste uppgift. Ni vet, tänker ut strategier. Går igenom scenarion. Min lilla hjärna bara: Okej. Ooooo-kej. Om Rufus vaknar på nätterna och gråter som han gör typ varje natt, då blir det ju lite jobbigt. För jag kan ju inte gärna lämna Svante all alone i vårt sovrum och gå in och lägga mig hos Rufus som vi brukar, för vad händer då när Svante vaknar stup i kvarten och vill ha mat? Nej. Neeee-ej. Jag får hämta in Rufus till mig när han vaknar. Och hoppas att han somnar om och att Svante inte stör honom för mycket. Så får det bli. Okej. Ooooo-kej.
*djupandas*
Och okej. Oooo-kej. När Rufus ska läggas, om Svante fortfarande är vaken, då blir det ju lite jobbigt. Jag kan ju inte gärna lämna Svante gastandes all alone i vardagsrummet och ligga inne hos Rufus och läsa bok som jag brukar. Går ju inte. Nej. Neee-ej. Jag får ta med mig Svante in till Rufus när han ska somna. Och hoppas på det bästa. Så får det bli. Okej. Oooo-kej.
*masserar tinningarna*
Och okej. Oooo-kej. Om jag måste laga middag, och Svante är missnöjd och Rufus är missnöjd och jag är missnöjd, då kanske jag kan ta hand om Rufus först och se till så han är gl...

VRÅÅÅL! Blir mycket, mycket trött på mig själv. Är sådan himla tönt. Jag menar, vi talar om tre dygn här. TRE DYGN! Rätt många föräldrar är ensamstående och fixar sådant här dygnet runt, alltid. (Hur är det med det, förresten? Får de medalj av kungen en gång i veckan ungefär, eller?) KAN JAG LÄGGA MIN TID OCH TANKEKRAFT PÅ NÅGOT VETTIGARE, TACK? Vore hälsosammare, känner jag.

Mvh
föräldraledighetsinsnöad_80

(Förslagsvis kan jag ju tänka på TV-serier. Där har vi nämligen ett verkligt problem att ta tag i. Har ingen serie att följa för tillfället, alla jag gillar har ju himla säsongsuppehåll hela tiden. Är helt och hållet oacceptabelt, faktiskt. Vad tittar ni på?)