Årets bloggmama 2011?

Men titta här då! Den här bloggen är nominerad i tävlingen Årets Bloggmama. Vem kunde ana?

Fram till och med 17e september kan man rösta på mig. Eller på någon annan som är med i tävlingen, för den delen. Fast helst på mig! Verkligen helst på mig! Tycker det vore mycket festligt att få gå på GALA iklädd någon slags tjusig stass (inköpt på närmaste praktiska förortsgalleria).

Klicketi klicketi!

Vänligen
/fiskande_80

Livskris i liljeholmsgallerian

Hej, jag heter Lisa, och jag har ägnat orimligt mycket tid på sistone åt att tänka på om jag ska köpa månadskort på tunnelbanan eller inte nu för tiden. Känns viktigt. Att tänka mycket på sådant. Som ni alla förstår. Livets stora frågor etc, etc, etc.

Det som talar MOT månadskort på tunnelbanan är att det kostar pengar. Sådana har jag inte så många. Det som talar FÖR månadskort på tunnelbanan är att man får åka tunnelbana HUR MYCKET MAN VILL när man har ett. Och det är ju "kul".

Men jalla fall. I en av alla (det har alltså förekommit ett flertal) diskussioner om det här månadskortets vara eller icke vara häromdagen la Gustav fram följande argument: "Jag tycker du ska köpa ett, så du kan okynnesåka till Liljeholmsgallerian på dagarna."

Och det var då den drabbade mig. (Hör hajenmusiken: DU-DUM. DU-DUM. DU-DUM DU-DUM DU-DUM!) Livskrisen.

Jag menar, okynnesåka till Liljeholmsgallerian? En helt vanlig galleria i stadens utkant med alla de vanliga kedjorna och ingenting, absolut INGENTING mer att erbjuda. VERKLIGEN? Är det det festligaste jag kan komma på när jag är på okynneshumör? Och i så fall - WHAT HAVE I BECOME? Vad hände med att ta på sig fräcka kläder, åka till en hipp stadsdel, strosa runt i coola butiker, köpa kaffe i fin take away-mugg, läsa glansigt magasin på en bänk i solen, ha stora solglasögon och rött läppstift och hänga lite med random popstjärnor. Vad hände med det? Va? VA? (Ni bara: Gjorde du det innan? Jag bara: Nej, aldrig. Men det hör ju verkligen inte hit.)

Snabbt som vinden i stundens hetta stammade jag fram ett försvar i stil med: "Liljeholmen, pfffft! Som om jag skulle åka dit. Näe du. Jag skulle åka till... Hm... Jag skulle åka till... Jag vet inte. Slussen! T-centralen! Paris, London, New Yo... okej, nu ljög jag kanske lite. MEN JAG KANSKE SKULLE ÅKA TILL FREAKING ÖSTERMALMSTORG!!! MAN VET ALDRIG!!!" Men inuti visste jag ju att han hade en poäng.

Jag gillar att okynnesåka till Liljeholmsgallerian. Jag tycker det är praktiskt. Kul, even. Jag glädjs åt att butikerna ligger samlade på samma ställe, under tak. Att det finns gott om fik där man kan få plats med barnvagnen utan krångel. Och att det finns ett avsatt rum där man kan byta blöja på sin bebis och sätta sig och amma om man behöver, och att det spelas fridfull flöjtmusik i det rum... okej. Kanske gillar jag inte just det där med flöjtmusiken. Men resten! JAG UPPSKATTAR FAKTISKT RESTEN!

Sweet lord.

Man undrar ju när jag ska komma över denna självinsikt och kunna andas normalt igen. Det undrar man faktiskt.

Giv mig styrka. Eller sprit?

Grej jag har väldigt lite av nuförtiden: Tålamod. Om det är kompatibelt med en 2,5-åring som vill bestämma prick allting själv? Inte så jätte.

Take your time, för all del

Ni vet när ni ska någonstans, typ till jobbet, och bestämmer er för att ni helst vill promenera dit? Känner ni då ett behov av att gå balansgång på allt ni ser, räkna alla stenar på grusvägen, klappa lite på en lastbil, gräva en liten grop och fylla den med pinnar, plocka all världens nypon, samt lägga er på marken och tänka på livet en liten stund, eller är det BARA MITT BARN SOM JOBBAR SÅ?!?

MVH
Frustrerad_80

Jag tror jag hoppar över den här gången

Alltså, måste man verkligen betala räkningar? Varje månad? Tycker det känns trist.

Tjuvtitt: Sovrum

Så här ser det ut där vi sover på nätterna. På det (hemsydda, mind you) lapptäcket förvarar vi som ni kan se stora kuddar. Under de stora kuddarna brukar vi lägga ett barn eller två. Mycket praktiskt.

Eftersom det för tillfället står en spjälsäng och är i vägen på ena sidan sängen får Gustav och jag dela nattduksbord. Det är alltså inte tjejen i bloggen som läser alla de där böckerna, bara vissa av dem. Ni får själva roa er med att räkna ut vilka. Rådjuren, däremot, är mina. Dem får ingen annan peta på.

Och här är väggen som man ser när man ligger i sängen. Vit och tom, tänker ni. Ja, säger jag. Den beror på projektorn som den uppmärksamma bloggläsaren noterade på första bilden. Vi har nämligen BIO I SOVRUMMET. Fint ska det va.

Och här är en annan grej vi har: papperstranor i taket. Och en gammal bioaffisch som jag inte hittat någon ram till ännu.

Glimtar av en söndag

Den här helgen har Svante fått korviga lår. Och pelargonerna i köksfönstret har fått vatten och vård. Och någon gång däremellan gick Rufus helt sonika och la sig i lillebrorsans babygym och somnade. Också en himla grej att göra, bara så där.

Manus ver 1.0 - check!

This just in: Jag tryckte nyss "nytt brev", "bifoga fil" och "skicka". Nu har första versionen av manuset på boken jag skrivit på det senaste året landat hos förlaget. SÅ *lägg till valfritt förstärkningsord* SKÖNT. Att ha skrivit "klart"! Och fått iväg! YEJ, ME! Nu börjar redigeringsarbetet, aka "den roliga delen". YEJ, ROLIGA DELEN! Och sedan, när den är över, ska boken tryckas och så. YEJ, TRYCKAS! Och i april 2012 är det tänkt att boken ska finnas i en bokhandel nära dig. YEJ, APRIL 2012!

"Allt jag säger är sant" ska den heta.
YEJ, ALLT JAG SÄGER ÄR S... okej, går och lägger mig nu.

(YEJ, GÅR OCH LÄGGER MIG! YEJ!)

Mvh
rättsånöjdnuva_80

HOO-HOO!

Direkt från Skansen: Står parkerad och vaktar vagnar vid ugglorna medan Rufus springer runt runt runt och skriker HOO-HOO! HOO-HOO! Har stått här i en halvtimme nu. Jodå. Det här är alltså ett ställe där det finns exciting djur som varg, björn, lodjur, älg. Skiter vi i tydligen. Vi gillar bara ugglor. HOO-HOO! HOO-HOO!

Gå och se!

Alright! Tror eventuellt att jag kommer att vara på gott humör resten av veckan/året/LIVET nu, på grund av denna film. Älsk.

Dagens...

STUCKNA GRIS: Rufus, när han inte ville lämna sin övernattningskompis och gå till dagis i morse.
LISTIGA RÄV: Min kompis Karin, som lyckades lirka ner honom i vagnen ändå.
TYSTA MUS: Svante. Gick nyss fram och lyssnade ifall han andades. Det gjorde han.
GRÖNBETANDE KALV: Det skulle väl vara Gustav då, som är på fest.
SLINGRIGA ORM: Den fina zoo-mobilen i massor med delar som jag försökte montera och hänga upp i taket ovanför skötbordet.
STOLTA TUPP: Jag, när jag till slut lyckades, helt svettig och arg. IN YOUR FACE, zoo-mobilen! IN. YOUR. FACE.

Rapport från händelsernas centrum

Är inne i någon slags - låt oss kalla det fas - som till mångt och mycket går ut på att försöka göra EXAKT INGENTING största möjliga del av dygnet. Mina bästa dagar just nu ser ut så här: Vaknar. Morgonkaosar. Går till dagis och lämnar Rufus. Går hem. Parkerar mig och Svante i soffan. Gör ingenting. Gör ingenting. Gör ingenting. Går tillbaka till dagis och hämtar Rufus. Eftermiddagskaosar. Kvällskaosar. Gör ingenting. Gör ingenting. Gör ingenting. Somnar.

Göra ingenting = sitta still, slösurfa, bläddra i tidningar, glo framför mig, dricka kaffe, mata bebis, krama bebis, samt - mycket viktig del i det hela - vara väldigt tyst.

Göra ingenting är inte = träffa folk, gå utanför dörren, göra någon slags nytta, prata med någon, eller påbörja någon himla syssla, typ "sy ett kuddfodral" eller "baka en kaka" eller ens "se en film".

ÄR MKT INAKTIV MÄNNISKA.

Skönt, det.

En positiv grej med just faser är ju att de har en tendens att ta slut så småningom, och övergå i något annat. För, ärligt. Det är liksom inte så... stimulerande, det här. Eller socialt. Eller något att skriva hem om. Eller kul för den delen, heller. Men! Det är det enda jag vill och i runda slängar det enda jag orkar, så jag tänker: fas, fas, det är en fas.

Tvätta håret kan jag antagligen göra något annat år.

You had me at lustiga

Saker en till mig mycket närstående lillebror en gång sagt till en tjej som han ville snärja på krogen: "Vilka lustiga öron du har! Verkligen lustiga. Fast alltså, jag menar verkligen inget illa! Ärligt. Jag tycker de är fina! Lika fina som dina konstiga tänder."

Sedan blev de ihop.
Man undrar ju lite varför.
Det gör man ju.

Tystnaden som sänker sig

Vi har övernattningsparty i Örnsberg idag. Rufus kompis Stina är här och sover över medan hennes föräldrar lever la dolce vita. Nyss var det livat. Nu är det lugnt. Det är ganska skönt, det.

Hit me with your best shot

Och DÄR! Tog tydligen all blogginspiration plötsligt slut. Så himla tråkigt när det händer! Mitt på blanka torsdagen och allt.

Har ni något ni vill att jag ska skriva om?

Håll inte inne med det, för all del.

Says who?

"MAMMA?"
"Ja?"
"VET DU VA JAG SKA GÖRA NU DÅ?"
"Nej, det vet jag inte."
"SKA JAG BEJÄTTA DET FÖJ DEJ?"
"Hemskt gärna."
"JAG SKA FÅ EN GLASS!!!"

Drömmen om vuxna kollegor, och en dator utan små, små handavtryck på hela skärmen

Har under sommaren gjort en helomvändning när det kommer till min framtida arbetssituation (tänkte börja jobba halvtid som författare/frilansskribent i oktober igen) och gått från "Nej, jag behöver inte hyra någon kontorsplats. Jag jobbar så bra hemifrån." till "GUD! MÅSTE. HYRA. KONTORSPLATS. GENAST." Så nu letar jag kontorsplats. Det är kul.

Så här vill jag att den ska vara, ungefär:

1. Snygg (gärna vita brädgolv och högt till tak och det ska aldrig vara stökigt på mitt skrivbord heller). 2. Central (omgiven av shitloads med roliga butiker och lunchhak och kaffehak). 3 Fylld med smarta, snygga, snälla, och inspirerande vuxna människor (som egentligen inte jobbar så mycket, utan mest pratar med mig.) 4. Typ gratis.

Jakten går sådär, hittills, om jag ska vara ärlig. Men så har jag ju nyss börjat leta också. Och med "börjat leta" menar jag egentligen mest "börjat tänka orimligt mycket på hur bra/kul/kreativt jag ska ha det på mitt kontor när jag väl hittat det".

Å, fatta! KONTOR! KONTOOOR!
Vore verkligen något att hänga i julgranen det.

Vegetariska snittar - så gör du

Jag får rätt ofta frågor om recept på vegetariska snittar. Märkligt nog. Det är ju inte som att jag 1. Är någon himla snittexpert, eller 2. Som att det egentligen är så värst komplicerat. (Det handlar i ärlighetens namn mest om att lägga ost på kex.) Men, men! Vill folket ha vegetariska snittar, så ska folket få vegetariska snittar. Det är ju, trots allt, förbannat gott. Alltså, *trumvirvel*:

Liten lista över bra snittar till folk som inte äter djur.

1. Baguette möter tomatröra. Skiva en baguette i centimetertjocka skivor. Rosta dem på båda sidor i ugnen. Hacka sedan färska tomater och färsk basilika, häll över rätt mycket god olivolja, salt, peppar och ganska mycket pressad vitlök. Rör runt i röran, och fördela den sedan på baguettskivorna. Ät.

2. Getost möter päron. Lägg en bit getost på en bit kavring. Klicka på en klick päronmarmelad. Ät.

3. Oliv möter kex. Köp en burk olivtapenade UTAN ansjovis i. Här är det viktigt att du läser på burken, annars blir vegetarianerna sura. Och nej, det heter säkert inte tapenade om man inte har ansjovis i, det heter kanske olivmix. Men det står på samma hylla i affären. Och ja, man kan så klart göra egen tapenade också. Men orka! Lägg sedan tapenaden på hårda kex. Ät.

4. Brie möter persilja. Lägg en bit brieost på ett gott kex. Tryck dit en persiljekvist ovanpå så det ser flott ut. Ät.

5. Mozzarella möter pesto och tomat. Ta ett kex. Lägg på en mozarellaskiva, en basilikakvist, lite grön pesto och en halv körsbärstomat på toppen. Ät.

6. Marinerade snacks möter pinne. Gå loss i de där delikatessdiskarna som finns på en del butiker, där de säljer marinerade grejer. Typ marinerade oliver, kronärtskockshjärtan eller parmesanbitar. Köp något som verkar gott. Spetsa det på en tandpetare. Ät.

Fyll gärna på med fler tips i kommentarerna! Reglerna är att det måste vara utan djur. Och ja, fisk är ett djur.

Bilderna är hämtade från olika festliga events i dåtiden, till exempel det här och det här.

Kan vi ses på lokal?

Ikväll har jag varit och ätit min vikt i vitlök maskerad som tapas. Med en kompis. Och alltså, jag älskar verkligen att hänga med min familj väldigt mycket och så, men Å, VAD SÖTA DE ÄR PÅ LITE AVSTÅND OCKSÅ. Säg, från en tapasrestaurang.

Det var bara det.

Jo. Man kan bli mätt av vegetarisk mat.

Anmärkningsvärt ändå, vad vardagen gör människan (läs:mig) hungrig! Har sedan klockan tio varit beredd att äta en mindre ko till lunch. Dock: Äter inte djur, så det blir inget med det. DOH!
*nöjer mig med en halv haricot vert*
*plus liten gurkbit*
*som jag kryddar med luft*
HAHAHA, ironi, fräscht!

MVH
vegomatärocksåmat_80

Onekligen testar: Syskontransportmedel

Eller jo, en grej har vi gjort! Invigt det nya (nåja, bättre begagnade) vrålåket till syskonvagn som vi impulsköpte i helgen. Spontan känsla på det: ÄR SÅ SJUKT NÖJD, VA!

Har sedan Svante föddes testat cirka tre olika sätt att förflytta mig själv + 2 barn till och från dagis (20 minuters promenad enkel väg) två gånger om dagen. Nämligen:

1. Lilla barnet i bärsjal/sele, stora barnet i sulky.
+ Billigt (hade redan både sjal och sulky). Rätt mysigt. Litet barn garanterat nöjt i sjalen. Stort barn också nöjt i sulkyn.
- Varmt som fan, och rätt tungt att både bära barn och köra vagn. Var genomsvettig efter samtliga promenader. Kasst också när stora barnet är ledset vid lämning, för det är skitsvårt att ta upp och bära/krama stora barnet när man har lilla barnet i sjal på magen.
Betyg: 3 av 5

2. Lilla barnet i liggvagn, stora barnet på ståbräda.
+ Billigt (hade redan liggvagn, och ståbrädan kostade typ 200 spänn). Litet barn ofta rätt nöjd i vagnen. Stort barn ofta rätt nöjd på ståbrädan. Inte alls lika svettigt för mig.
- Fortfarande rätt tungt att köra. Risk för potentiell krissituation om stora barnet var för trött/rastlöst för att stå snällt hela vägen och hellre ville "PINGA VID BILAJNA".
Betyg: 3 av 5

3. Syskonvagn. Lilla barnet i ligginsats, stora barnet i sittdel.
+ Smidigt. (JA! Trots vagnstorleken känns det just smidigt i jämförelse.) Lilla barnet ofta rätt nöjd i vagnen. Stora barnet ofta rätt nöjd i vagnen. Det absolut lättaste och osvettigaste för mig, emedan vrålåket rullar lätt och fint.
- Dyrt. (Redan vanliga barnvagnar kostar för farao som mindre bilar, och syskonvagnar kostar ännu mer. Vi köpte i och för sig begagnat och kom undan med 2500 spänn. Kändes billigt. Men är ju ändå sjukt mycket dyrare än övriga två alternativ.) Och vagnen tar så klart mycket plats.
Betyg: 4 av 5

Slutsats: Samtliga tre syskontransportmedel har funkat bra för oss. Men om jag själv får välja (och det får jag ju) kommer jag välja syskonvagnen i framtiden. Gillar inte så mycket att bli genomsvettig, faktiskt.

(Syskonvagnen = en Urban Jungle, med ligginsats till Svante än så länge, och sedan två sittsäten bredvid varandra. Framåtvända, ja. Lite, lite nervös för att polisen kommer haffa mig och bara: "Kör du din lilla plutt framåtvänd, kvinna? Han kommer ju bli förstöööörd!" för det har man ju hört om, men annars! Mycket nöjd hittills.)

Välkommen vardag

Idag börjar min höst, för idag har jag skickat iväg sambo till jobb och stort barn till dagis igen för första gången på EN EVIGHET och är själv hemma med det lilla barnet och har VARDAG. Fantastiskt fint. Hittills har vi gjort noll grejer. Känns precis lagom, det.

Klockslag vi minns

Man vet att man haft en rätt pissig natt när man ägnar orimligt mycket tankekraft vid de exakta tidpunkter man varit vaken. Aldrig har jag sådan stenkoll vid minuter som jag har vid sömnlösa nätter. De lysande siffrorna på telefonens klocka etsar sig liksom fast på näthinnan som ett hån och sedan går jag omkring och tänker på dem hela dagen efteråt. Vilket ju verkligen är helt och hållet meningslöst.

Liten lista över nattens exakta tidpunkter:
00.21 (Matade litet barn som vaknat.)
01.15 (Väckte sambo och sa åt honom att stänga av tv-serien han somnat framför.)
02.02 (Väckte sambo och sa åt honom att sluta snarka.)
02.57 (Matade litet barn som vaknat.)
03.15 (Gick in till stort barn som ropade och letade upp hans napp samt kramades.)
04.20 (Gick in till stort barn som ropade och letade upp hans napp samt kramades.)
04.30 (Väckte sambo och sa åt honom att sluta snarka.)
05.30 (Matade litet barn som vaknat.)
06.30 (Blev väckt av stort barn som ville gå upp.)

Är rätt humorlös idag, om ni undrar.

Men JAG då?

Hade ett litet flerbarnsfailure i gryningen. (Litet barn äter. Stort barn blir svartsjukt. Stort barn klättrar upp på litet barn. Litet barn lackar ur. Ingen somnar om.) Har således varit uppe i en freaking evighet och är trött.

Gustav bara: "Men gå och sov en stund då?"

Och från barnet bredvid hörs direkt: "NEJ TACK! DET PEHÖVS INTE. JA GANSKA PIGG!"

Det råder inga direkta tvivel kring vem världen kretsar i det här hemmet. Om ni undrade.

Nu hörde jag dig inte riktigt. Sa du något om ost?

Då och då händer det att man samlas vid middagsbordet tillsammans med sina vänner och deras barn. Och varje gång det sker samtalar man belevat. Om viktiga saker. Som spelar roll.

Person 1: JAG VILL HA OST!
Person 2: Men det blir svårt, för det verkar inte finnas någon ost på bordet.
Person 3: Nej, för ost äter man ju bara på mackan till frukost. Eller till soppa. Men nu äter vi ju pastasallad.
Person 1: TITTA, EN ELEFANT!
Person 2: Varför då?
Person 3: Så är det ju bara.
Person 1: OCH EN FÅGEL! SOM SITTER FAAAAAST!
Person 2: Är det?
Person 3: Ja. Eller hur, Karin? Visst är det så? Med osten?
Person 1: OJ! JAG TAPPADE EN PASTA PÅ MIN FOT! VAD TOKIT!
Person 4: Ja. Jag är nog lite på din sida här, Gustav.
Person 5: OCH TITTA JAG DÅ! NU TAPPADE JAG EN TOMAT!
Person 2: Men känns det viktigt för er? Eller får jag ta fram osten?
Person 5: JAG VILL OCKSÅ HA EN MACKA!
Person 3: Ska vi ta fram osten?
Person 2: Jag vet inte. Ska vi det?
Person 5: NU DRACK JAG UPP ALL MIN MJÖLK. TITTA!
Person 2: Ville du ha ost?
Person 1: NÄ, JAG VILL INTE DET.
Person 3: Bra. Då struntar vi i osten.

*en bebis vaknar och börjar gasta*

Person 1: JAG HAR EN OLIV PÅ MITT FINGER.

*en annan bebis bryter ihop*

Person 5: OCH JAG VILL HA OST!

Alla måste ha byxor!

Hur man vet att vi inte varit ute så mycket i den så kallade "svängen" på sistone i vår familj: Vi känner oss nödgade att säga saker som "försök att inte tappa kontrollen nu när du är bland folk" när den andra går hemifrån.

Fante firar

Okej, så man kanske var en liten smula nervig när man gick omkring och var på tjocken med sitt andra barn för att man eventuellt kanske trodde att man inte rimligen skulle kunna gilla det lika mycket som man gillade sin första unge. Det kanske man var. Och man kanske tänkte att ja, ja. Det är ju gulligt med bebisar och så. Men hur ska en spädis någonsin kunna mäta sig med det där fantastiska förstabarnet man avlat fram? T-t-t-t-tänk om jag inte har gill så det räcker? Så kanske man tänkte.

Men, this just in: Det hade man. Det kunde man! Chockerande nog vill man bita exakt lika mycket i det andra barnet som man vill i det första, för att man inte vet var man ska göra av allt tyck om. Och ibland när man tittar på honom så bara GNNNNN! Kärleksoverload!

Idag fyller Svante 3 månader och är, på det stora hela, ett sjusärdeles bra barn. Han också. Jag menar, gullig OCH luktar gott! Har haft en himla tur på många sätt, jag.

Mmm... hemma

Alltså. Åka iväg på fantastiska resor hit och åka iväg på fantastiska resor dit, varför är det ingen som snackar om hur fantastiskt det är att komma hem från fantastiska resor också, va? VA?

Känner mycket stor kärlek till vår lägenhet just nu. Den är fin. Plus: Man kan duscha, tvätta, bada, diskmaskina och internäta hur mycket man vill i den. HUR. MYCKET. MAN. VILL.

Idag, till exempel, vill man tvätta nio maskiner tvätt.
Inte alltid man vill det annars.

Gnööööö på dig själv du

Det dåliga samvetet som drabbar en när man i tre dagar försökt få det lilla barnet att sova cirka hela tiden på dagarna som han brukar utan att lyckas och man bara: Guuu, vad gnällig du är! Vad ääääär problemet? SOV ALREADY! Men barnet bara trilskas. Och så ger man till slut motvilligt upp och tar upp honom och han bara: *fixar skrattfest* och så inser man att JAHAAAA! Han har blivit större och vill vara uppe.

Inte de snabbtänktaste vårdnadshavarna i världen vi.

Nu sitter han i babysittern och dreglar och gnager på sina händer som han precis upptäckt att han har och säger gnööö gnööö gnööö och känns vuxen.

Eller ja.
Vuxnare om vi ska vara petiga.
Han har ju en del kvar att lära ändå.
Om man säger.

...

Lilla försummade blogg, jag saknar dig. Men du vet. Så fort jag närmar mig datorn vrålar barnet "MIIIN DATO, JAG SKA LEKA MED JADIOAPAN!!!" och kastar sig över den, och man bara: "Men Rufus, tror du att du kan styra ALLT i hela världen?"

Helt onödig fråga.
Klart han tror.

Återkommer eventuellt när den allsmäktige somnat och min anmärkningsvärt slöa hjärna har något att meddela världen.

Wishful thinking

Min syster drömde att hon träffade mig för första gången på några veckor och jag mötte henne i dörren ikjädd bikini, smal som ett streck, med magrutor, och hon bara: VAFFAN! HUR GJORDE DU DET DÄR?!? Och jag sa: "Man måste äta små söta saker väldigt ofta. Typ som snickers."

Glimtar av en lördag

Vi rensar i mormors snart tomma lägenhet och hittar handskrivna lappar i skåpen bland de hemvävda dukarna. "Min första duk, från 5-årsåldern." Funderar således på att bli en sådan där som använder duk. Bara sådär. Resten av tiden: Bär på bebisar och äter chokladbollar. Rufus har också testat att dricka såpbubblor. Betyg på det: 1 utspottad bubbla av 5 möjliga.

Det kom blod

Idag sprang Rufus sitt snabbaste med ögat (okej, kindbenet) rakt in i ett vasst hörn i köket så att blodet sprutade (okej, rann) och både han och jag grät som stuckna grisar (okej, han grät som en stucken gris. Men jag ville verkligen göra detsamma).

Alltså.

När ens barn slår sig.

Man vill ju bara lägga sig ner i en liten blöt pöl under bordet och autistvagga och djupandas i en brun papperspåse FÖR MAN BLIR SÅ SABLA RÄDD och sedan vill man hyvla ner varenda förbannat vasst hörn och madrassera världen och hålla så hårt i den där lilla ömtåliga kroppen att det inte är rimligt någonstans.

Fy fan.

Glimtar av en fredag

En pappa som tar in dagens skörd och bara: "Här har du. Ät tills du skäms." En låda pixiböcker från vinden och gamla favoriter i repris. En syster och hennes däckade bebis. Och tomater som äpplen. Gott.

Lös på stan

Lite märkligt det här med att man (läs: jag) känner för att likt den där Braveheart utbrista i ett FREEDOM-vrål för att svärföräldrarna tar hand om ENA barnet, och man (läs: jag) får gå på stan och äta middag på restaurang och sitta på uteservering med BARA EN (1) BEBIS (ja, och bebisens far, då) som sällskap. Alldeles nyss kändes ett (1) barn som en hel handfull att ta hand om. Nu bara: "Äh, Svante. Han kan hänga med. Han märks ju knappt." Lite olika från gång till gång, det där. Kan man (läs: jag) konstatera.

Men hur som: Göteborg över dagen. Två käcka tummar upp!

Glimtar av en måndag

Hur går det med boken?

Elin Awesome! sa: "Du! Måste fråga, för jag är väldigt nyfiken: hur går det med boken? Är den klar?"

Svar: Det går... bra, tycker jag! Den är nästan, nästan, nästan så klar att jag kan tänka mig att lämna in den första versionen till förlaget. Måste nog läsa igenom en gång till och ändra några grejer som jag kommit på de senaste dagarna, bara. Sedan får förläggaren läsa, och sedan börjar redigeringsarbetet med en massa omskrivningsvändor. WOHOO, skriva om! Ska (på riktigt) bli kul, tänker jag mig.

Dalsland leder svampkampen

Efter noggranna empiriska studier kan onekligen nu äntligen slå fast följande: Småland och Södermanland må vara fina landskap båda två. Men de ligger så SJU-HU-HU-UKT efter, säg... Dalsland, när det kommer till kantarellproduktion. TRO MIG.

Ni vet alla de där människorna som man hatar intensivt för att de säger: "Plötsligt var det helt gult på marken, jag plockade flera liter gula kantareller på några minuter"? Jag börjar förstå vad de menar. De har varit i Dalsland! Jag har inte hittat exakt VAR i Dalsland de varit ännu, men jag är dem tamigfan på spåren, känner jag.

Nu: Rensa svamp.

Glimtar av en söndag

Jag vet inte hur det är hos er. Men det regnar en del där vi är.

Detta har hänt

Bilhaveri. Bilreparation. Roadtrip. Begravning. Roadtrip. Dalsland. Loppisar. Svamp?

Hoppas på det.

Nytt inlägg

Har fått önskemål om att jag ska skriva något nytt så att man slipper mötas av ormknutsinlägget så fort man tittar in hit, och visst, visst, jag är inte den som är den. Minns med FASA när någon (tror det var hedgehogsara, va?) bloggade en bild på Bob i Twin Peaks. Blir fortfarande helt skräckslagen när jag tänker på det. Fiffan. Ormknutar är INGENTING mot Bob i Twin Peaks, det säger jag er. Uh-uh, den sabla soffscenen, jag kissar nästan på mig när jag tänker på den.

Men eh, ja. Nu var det ju inte sprida skräck som var syftet med det här inlägget, utan tvärtom. Vi tänker på något trevligare, va? Raindrops on roses and whiskers on kittens och sånt, ni vet.

Fridens liljor!

Mitt i naturen, del 1022

Har hittills den här torpsommaren haft nöjet att stifta bekantskap med följande vilda djur: fladdermöss, flygmyror, några få mygg, getingar, fästingar, ödlor, samt (senaste tillskottet): huggormar.

Promenerade förbi en freaking ORMKNUT nyss. Ormknut = flertal huggormar som låg och kramades i en hög på vägen. Helt vanligt. Ormknut också = liiiite högre puls än normalt på förbipromenerande människa.

Fast ändå! Om jag får välja tycker jag bättre om ormknut än om exempelvis fladdermusknut eller råttknut. Skulle LÄTT föredra att krypa genom en trång låda med ormar på jakt efter en nyckel än att krypa igenom en trång låda med råttor på jakt efter en nyckel. Så ni vet, om vi hamnar i samma lag hos Gunde på fortet, menar jag.

Jag fixar ormarna, om du tar råttorna. Deal?