måndag, februari 28

Lukta ftw!

Alltså - varför är det så att man förväntas säga/skriva DOFTA om saker som, eh... doftar gott, och LUKTA om saker som, eh... luktar illa? Jag vill att alla saker ska LUKTA, inklusive de goda. Dofta är verkligen ett urfånigt himla ord. Kan vi inte ta bort det, bara?

Jämställdhet i vardagen - klyschorna

Framme vid det sista inlägget av den här typen då. Det om områdena där vi är som allra minst jämställda. Eller i alla fall som allra mest traditionella. Som jag ser det just ikväll finns det framförallt två områden i vår vardag där vi (kanske mest jag) beter oss (mig) som en levande könsrollsklyscha:

1. Bilen
Både Gustav och jag hatar att äga bil. Bil = bara (nåja, nästan bara i alla fall) ångest, kostnader och miljödåligheter. Det enda skälet till att vi har en är för att vi köpte ett lantställe och dit kan man inte ta sig utan bil. Men ingen av oss kan någonting om bilar, ingen av oss vill lära oss. Och båda HATAR att typ hålla på och fixa med däckbyte, parkeringar, reparationer, besiktningar och fan och hans moster. Rätt lika grundförutsättningar, alltså. Ändå är det Gustav som tvingas fixa med skiten mycket oftare än jag behöver göra det. Kanske för att jag är som ett litet väldigt löjligt barn så fort det handlar om bilen och bara LALALA NU HÖR JAG VÄLDIGT DÅLIGT, OCH GÅR OCH GÖR NÅGOT ANNAT ISTÄLLET TILLS HELVETET FRYSER TILL IS, ANNARS FÅR JAG GRAV ÅNGEST OCH GRÅTER, M’KEJ? Jag har mkt dåligt bilsamvete, faktiskt. Och ändå kommer jag sannolikt inte göra ett skit för att rättvisa till den här fördelningen, för mitt hat mot biljox överstiger vida det dåliga samvetet gentemot Gustav.
Kör bil gör vi förresten båda två, ungefär lika gärna/ogärna och bra/dåligt. Såvida det inte handlar om bilkörning i innerstad/tätebebyggda ställen där jag inte hittar för då är jag där igen och bara LALALA NU HÖR JAG DIG VÄLDIGT DÅLIGT OCH KAN ABSOLUT INTE SITTA BAKOM RATTEN FÖR DÅ FÅR JAG GRAV ÅNGEST OCH GRÅTER, M’KEJ? Jag är en jävel på grusvägskörning, däremot. Det kommer jag inte så långt på från där vi bor, känner jag. Är mkt klyschig töntflickvän när det handlar om bil.

2. Inredningen
Visserligen tycker både Gustav och jag att det är festligt med inredning, och har rätt starka åsikter om hur saker och ting ska se ut, vad vi gillar och inte gillar. Rätt lika grundförutsättningar, alltså. Ändå är det lustigt nog jag som får min vilja igenom i 90% av fallen då vi inte tycker samma sak. Frågar du mig beror det på att jag är 1. Aningens MER intresserad och kommer med många fler (bra) idéer, samt 2. Mycket driftigare när jag väl kommit på något jag vill göra. Jag babblar liksom inte om en fondtapet i två år för att sedan låta projektet rinna ut i sanden. Jag hittar den, köper den, och tapetserar upp den på två röda sekunder. Frågar du Gustav beror det på att 1. Jag är aningen mer intresserad och kommer med många fler (bra) idéer, samt 2. Jag vägrar rucka på mina åsikter som ett väldigt litet löjligt barn, så det är lika bra att han viker sig, annars gråter jag. Nu när jag tänker närmare på det får jag ganska dåligt inredningssamvete, faktiskt. Ändå kommer jag verkligen inte göra ett skit för att rättvisa till den här fördelningen heller, för... då får jag ju inte som jag vill, och det vill jag ju. Är obviously mkt klyschig bitchflickvän när det kommer till inredning.

Andra väldigt könsrollsklyschiga saker i vår vardag: Det är Gustav som jiddrar med teknik och surroundsystem och sladdar. Det är jag som syr lapptäcken. När Gustav bakar gör han matbröd med hjälp av hightech bakmaskin. När jag bakar gör jag gölliga cupcakes med frosting med hjälp av färgglada bakbunkar. Det är Gustav som fångar möss i torpet. Det är jag som skriker iiiiii när han gör det. Och när det ska slås in fina paket med mönstrad tejp kommer Gustav med dem till mig och bara: Du kan väl göra det? Det blir ju så fint och jag har ju så kass handstil. Och jag bara: Gud ja, ge hit paketen!

"Jämställdhet i vardagen" är tänkt att vara någon slags, jag vet inte, blogginläggsserie? Om vem som gör vad i vårt förhållande, hur vi löst/inte löst vardagsjämställdhetsproblem och vad vi tjafsar om och inte. Läs mer här, här, här, här, och här och häng gärna på själv! Det vore mkt, mkt intressant att läsa hur ni tänker/gör hemma hos er.

Jag doftar faktiskt som en sommaräng

Försökte mig precis på en utflykt till Fruängen för att hämta tapeter. Gick sådär, för det var stopp i tunnelbanan. Orka åka ersättningsbuss i typ onödan! Åkte således till Liljeholmen och tillbaka, just for fun. Det var lite som en odyssé i kroppsodörer.

På vägen till Liljeholmen luktade tunnelbanan väldigt mycket bajs.
Naturligtvis var jag tvungen att tvångstanka lite om att lukten kom från mig.
Det gjorde den inte, kom jag fram till.

På perrongen i Liljeholmen luktade det väldigt mycket urin.
Tvångstankade lite kring det också, men nej.
Inte heller det var mitt fel.

På vägen tillbaka från Liljeholmen luktade tunnelbanan väldigt mycket gubbsvett.
"JAMEN DET HÄR! DET SKULLE KUNNA VARA MITT FEL!" tänkte jag.
Sedan kom jag på att jag inte var gubbe.
Eller ens speciellt svettig för tillfället.
Så jag släppte det också.

Hur väl investerad skulle ni säga att all denna tvångstankeverksamhet var, rent energimässigt? Jag skulle säga sådär.

Utflykten i betyg: En överkryssad tunnelbanevagn (av fem möjliga).

Pling pling

Fick just sms från posten om att våra tapeter har kommit och ligger och väntar på mig i Fruängen. Vad farao väntar de där för, undrar vän av ordning då. Jag bor ju inte ens i närheten. Men icke desto mindre - tapeter! Till mig! Har mycket svårt att fokusera på något annat just nu.

Jag hoppas nu väldigt mycket att jag är åtminstone hälften så bra på att tapetsera som jag inbillar mig, för annars blir det mkt, mkt jobbigt.

Glimtar av en måndag


Kolla vad jag hittade när jag packade upp en låda häromdagen: Ett foto på mig och min kusin Esbjörn från back in the days. Gölligt! Nu sitter vi på vårt kylskåp och är på gott humör. Det gör vi rätt i.

Annan grej jag hittat: En ferraribil som min syster glömt kvar i mitt köksskåp. Jag ger Ferraribilen max två minuters livslängd från och med nu.

Och så tittade jag ner och hittade en tjockmage. Ser man på! Har också hängt på mig ett halsband som klingar som en koskälla när jag rör mig. Mkt praktiskt. Vet hela tiden var jag är.

söndag, februari 27

Dagens tvååring

- MAMMA! JUFUS HA TELIFONEN NU. JA MÅSSE KOLLA EN GJEJ.

Sedan ryckte han åt sig iphonen, och svarade på några sms åt mig.
Snällt av honom, tycker jag.

Söndagsbikten

Så här har skrivveckan varit:
Happy, happy, joy, joy! Jag har bara haft tid att skriva tre arbetsdagar, men de tre dagarna var det å andra sidan väldigt lite ångest, och väldigt mycket flyt.

Så här många sidor har jag skrivit:
17 stycken.

Så här betygsätter jag själv den insatsen:
++++
(mkt bra)

Söndagsbikten är en festlig happening som kommer att återkomma varje vecka på den här bloggen, från och med nu. Här kommer jag att avslöja jag exakt hur många sidor på ungdomsromanen jag lyckats skriva under veckan som gått, och ni kommer (jo, ni har lovat!) att reagera med skrik i kommentarsfältet. Pepp eller glåpord, you decide. Målet är att jag ska skriva minst 15 sidor i veckan. Läs mer här!

fredag, februari 25

Vill man så kan man

Dagens smartaste drag: Skicka min hungriga, gravida syster till butiken strax innan middagen. Hon köpte så sjukt många goda grejer att vi var tvungna att lägga upp ett strikt snacksschema för kvällen för att vi skulle lyckas få i oss allt. Redan klockan sju höll planen på att fallera.

"Jag känner mig nervös, Maja. Jag är redan väldigt, väldigt mätt."
"Äh. Nu skärper du till dig! Det är en fråga om inställning."

Och det var det ju, skulle det visa sig.

"Ska jag ge dig din chokladbit nu?"
"Nej, nej, jag kan ta den själv. Jag ska bara rulla runt först!"

Andra fräscha höjdpunkter under dagen: Skrattat så jag dreglat lite.

/mysig_80

ABC


Jag har bokstavssorterat böckerna som ska stå i vardagsrumshyllan. Det är stort. Det är oerhört stort, rent av. Tidigare i livet har jag konsekvent vägrat all form av systematisk sortering och ställt böckerna fint, bara. Det har varit spännande. Man har inte hittat ett dugg. Men, men! Det har sett snyggt ut i alla fall. Viktigt, det.

Men nu ska vi plötsligt bara ha pocketböcker i den här hyllan = helt andra förutsättningar. Pocketböcker är ju, som vi alla vet, den bästa sortens bok. Till exempel för att de är lika höga och därmed automatiskt fina ihop. Älsk! Alltså kan man bokstavssortera om man vill. Och det vill jag tydligen. Vill också uppenbarligen berätta om det oerhörda i det här för hela världen, helst.

"Kolla! Jag har BOKSTAVSSORTERAT böckerna i bokhyllan!"
"Ojdå. Jag som precis stod och flyttade runt lite på dem."

Eh, ja. Annan konstig grej med att bokstavssortera: Man (läs:jag) upptäcker att man (läs:jag) inte kan alfabetet om man (läs:jag) inte får rabbla det från typ början varenda gång. Sjukt tidskrävande.

Litet djungelordspråk

Internet från en alldeles för kort sladd ur väggen så att man får sitta inklämd i ett hörn i golvhöjd och surfa är trots allt VÄLDIGT MYCKET BÄTTRE än inget internet alls.

torsdag, februari 24

Dagens bokkänsla

150 sidor text i bokmanuset så här långt (OBS! Inte denna veckan, utan TOTALT, m'kej?) och oodeladi oodeladi, snart bara sluttampen kvar ju! Sluttampen = mycket lättare än mitten. Mitten = jättesvår. PRIS SKE LOV!

Inget fel på den inställningen

"Rufus! Nu är frukosten klar. Det finns gröt till dig här."
"GJÖT! UNDEBAJT!"

onsdag, februari 23

Tjuvtitt: Matplats




En sak som i alla fall inte är grå: vår nya matplats. Den är typ färgglad som en halv cirkus. Inklusive blå ruta på väggen med svarta streck runt! Som jag har målat själv! Blir på mycket gott humör varje gång jag ser vår nya matplats än så länge. IN YOUR FACE, februari, just här lyser solen nästan alltid.

Grå grå grå är dräkten som jag bär

Tittade mig nyss i spegeln och tänkte: Grå.
Roligare saker har man ju tänkt i sitt liv, men inte idag.
Mina ögon = Grå.
Mitt hår = Grått.
Min hy = Grå.
Hela min uppenbarelse = Grå.
Förutom möjligen näsan, som lyser snorröd.
SNIGGT!
Jag är lite sugen på att doppa mig själv i ett färgbad och räcka fingret åt februari.
Kanske ungefär så här.

Skulle åtminstone matcha näsan fint.

tisdag, februari 22

Onekligen ser dig

Har hämtat ut nya glasögonen och ser som en hök. Är mkt nöjd! Ska fira med att måla en ruta på en vägg i detta nu. Rutan ska bli ljusblå. Sedan ska jag måla svarta streck runt den också. Ni bara *fattar verkligen inte hur hon menar* men det struntar jag i, ni får se sedan. Huvudsaken är att jag fattar. Och det gör jag, tror jag. Plus att jag ju ser nuförtiden. Det är en bra grej när man ska måla rutor, känner jag. Syn.

Nyss nös jag nio gånger på rad.

Kändes lite spännande.

Dålig stämning på kontoret

Men kära lilla barn där inne i magen, enough with de arga sparkarna mot mina revben, already! Jag förstår att du känner dig inträngd och allt, men det blir ju inte bättre av att vi bråkar på det här viset. Plus: Du ser ut lite som en gammelgädda från utsidan. Jag tycker det är lite skrämmande.

Note to self

Om jag köper en enda möbel/grej till och säger "jamen vi tar den här, och så målar jag den sedan. Eller tapetserar och lackar den. Så blir den ju jättefin!" så kommer min kille göra slut med mig. Eventuellt kommer jag att göra slut med mig själv också.

/jagskatydligenmålahelavärlden_80

måndag, februari 21

Oopsy daisy

Okej, hann ganska mycket till slut. Till exempel: Skriva färdigt artikel, söka stipendie, skriva några sidor bok, betala räkningar, ringa Stockholmshem, kanskehitta garderob, köpa gardinstänger, köpa målarfärg, beställa tapeter, skruva ihop lite random grejer (OBS! Ej alla 28!). Nyss skruvade jag till exempel ihop det urgulliga lilla pysselbordet med de urgulliga stolarna till som Rufus ska få ha i vardagsrummet. Göllegöllegölle! Hoppas han är ungefär lika liten som teskedsgumman när han vaknar imorgon, för så små stolar har jag då aldrig sett maaaken till. De syns knappt, så små är de. Som tur är tror jag chanserna för teskedsgummestor unge lagom till morgondagen är ganska stora, ändå. Saker jag nämligen inte hann: Ge barnet mat. Smidigt!

Önskas: Fler timmar

Hej.
Hur mår ni?
Jag mår ganska bra, men är sur på tiden.
Den räcker ju för farao inte!
Här är alla grejer jag skulle behöva göra idag: Skriva färdigt en artikel. Skriva fem sidor bok. Förbereda ett skolbesök. Ansöka om ett stipendie. Skicka in tusen olika papper till försäkringskassan. Betala några räkningar. Ringa Stockholmshem. Hitta en garderob som passar i sovrummet. Beställa tapeter. Skruva ihop/fixa alla de 28 (skämtar inte) möbler/saker vi köpte på Ikea igår. Köpa gardinstänger. Köpa målarfärg. Storhandla?
Helst ska allt det här ske innan klockan 16.00 när Rufus ska hämtas på dagis.
Få ihop det den som kan.
Jag kan det inte.
Således: Sur på tiden.
Tar lunch bara för det.
Hej på er!

söndag, februari 20

Undrens tid

Fyra timmar på Ikea.
Allt vi skulle ha fanns (!!!).
Ingen grät (!!!).
Ingen gjorde slut (!!!).
Nu ska vi bara skruva ihop alltihop också utan att mörda varandra.
Kan bli kul (???).

fredag, februari 18

Den perfekta planen

Dagens tågresa har hittills gått åt till att planera aktiviteter inför nästa vecka när min syster kommer på besök. Känner spontant att jag älskar väldigt mycket när min syster kommer på besök. Vi är så sjukt synkade! Hittills har vi kommit fram till tre saker vi vill göra:

1. Äta grejer
2. Köpa grejer
3. Tjata om grejer

En vattentät plan, I tell you.

torsdag, februari 17

Genomskådad och ägd

Rufus har förresten tydligen genomskådat mitt numera ganska vanliga läggningsknep "Ligg kvar här och försök sova en stund nu så ska jag bara gå ut med vällingflaskan/gå på toa/göra whatever en stund. Så kommer jag tillbaka snart och ser hur det går för dig. Okej? Godnatt!"

Igår dealade han till sig att få somna i vår säng för att han var sjuk. När vi lagt oss ner, han hade druckit upp sin välling, och jag hade sjungit tre sånger så klappade han mig ömt på kinden och gav mig en puss.

"MAMMA LIGGA NEE. SOVA LITE. JUFUS SLÄCKA LAMPAN HALLEN. GONATT! POMME SNAAAT!"

Sedan gick han upp, lämnade mig i sängen, travade ut från sovrummet, stängde dörren försiktigt efter sig och gick och satte sig i soffan framför datorn.

Och där låg jag och bara: Men vänta, nu. Hur blev det så här?

/ägd_80

De och dem och annat livsviktigt

Det sitter en tonårstjej bredvid mig på tåget och ser på film på sin dator. Vet inte vad det är för film men den utspelar sig till stora delar i skolmiljö och alla tjejer i den är mkt mkt snygga. Det vet jag, för jag tjuvkollar lite över hennes axel.

*pinsam tågtant*

Vad jag också vet är att typ varje rad av den översatta texten på filmen innehåller antingen 1. Stavfel eller 2. Grammatiska fel. MY EYES! MY EYES! Borde det inte finnas någon slags lag mot översättare som inte kan skilja på "de" och "dem"? Eller stava till "hormoner"? Man blir ju förbannad.

*upprörd tågtant*

Jag menar, hur SKA DET GÅ I LIVET för dagens ungdom om det får fortsätta så här? Va? Va? VA? Tänk om de blir kriminella allihop för att de känner så stor frustration över att de har ett begränsat ordförråd och bara: "Uh-uh, måste ta till knytnävarna NU IGEN! Så himla jobbigt. Varför har vuxenvärlden svikit mig? Varför kunde inte den där översättaren till den där filmen stava till "hormoner"? VARFÖR? VARFÖR?!?"

Jättetrist, ju.

Liten insikt

Man måste klippa jättemånga rutor tyg om man ska sy ett stort lapptäckesöverkast. Jättejättemånga! Fatta sen när man ska sy ihop dem också. Uh-uh.

onsdag, februari 16

Lång dags färd mot lapptäcke

Hur många youtubeklipp med Emil, Alfons, Bamse och random dinosaurier är det meningen att man ska orka med att se under en dag? Tio? Hundra? EN FREAKING MILJARD?

"Du kanske kan titta själv en stund, Rufus? Så sitter jag här bredvid och läser tidningen?"
"NÄE TINING! JAG SITTA KNÄÄ! MAMMA TITTA BANSE MÄ!"

Nu klipper jag rutor till mitt lapptäcke i ett desperat försök att dämpa frustrationen. Imorgon ska jag umgås med vuxna och sova på hotell. Mmm... vuxna. Mmm... hotell.

/enerverad_80

Ledig med omedelbar verkan

För att det inte ska komma som en chock för er på söndag kan jag redan nu meddela att det inte kommer att bli några femton sidor ungdomsbok den här veckan. Det kommer troligtvis att bli noll. Rufus är sjuk, och jag kan inte göra något som kan räknas som vettigt, för vi leker apkalas hela tiden, och imorgon ska jag sätta mig på ett tåg till Malmö för att vara med på den här festliga grejen (kom dit, malmöpeople!). Jag tar helt enkelt ledigt från författandet den här veckan. Smidigt att vara sin egen chef ibland, alltså.

tisdag, februari 15

Ett apkalas senare

Vi har sjukstuga här hemma. Underligt nog är det inte den av oss som är sjuk (Rufus) som är tröttast, utan jag, som ändå är relativt frisk. I mitt stilla sinne tänkte jag att 39 graders feber och astmahosta och snor skulle göra Rufus sugen på aktiviteter i stil med "sova middag jättelänge tillsammans med mamma" eller "sitta still i soffan och dumglo på tv-serier" en dag som den här. Så var icke fallet, visade det sig. I morse när jag frågade feberbollen vad han ville göra när han var hemma från dagis och var sjuk svarade han: "HMM... KALAS?" När han inte fick någon omedelbar respons på det uttalandet preciserade han ytterligare:

"APKALAS!! MASSA FOLK! PINGA JUNT! PAKET! TÅÅÅÅTA! HOPPA SOFFAN, MAMMA? NU!!"

Där fick jag så jag teg.
Apkalas, liksom.
Vem kunde ana?

Jämställdhet i vardagen - maten, disken och tvätten

På det igen, då!

På vardagarna är det den som hämtar Rufus på dagis som lagar maten. Varannan dag, alltså. Den andra kommer hem från jobbet och sätter sig till dukat bord. Varannan vecka (när vi inte får en matkasse hemlevererad till dörren på söndagen) måste den som ska laga maten oftast också handla och tänka ut en lämplig maträtt på väg till eller från dagis. Det är lite jobbigt, men så kan det gå.

När det vankas finmiddag och främmat lagar nog Gustav maten aningen oftare än vad jag gör. Jag tror att det beror på att Gustav gillar att gå all in när det gäller det mesta här i livet. Tänka ut storslagna sjurättersmenyer och köpa obskyra ostar och fancy viner och sådär. Jag tycker det är rätt fint med lite lagom också. Men båda tycker det är helt okej att laga mat, och är nog ungefär lika bra på det också. Jag tror att vi har lite av en feeder-roll gentemot vår bekantskapskrets. Folk kommer till oss och äter. Det är fint.

Om det bakas i hushållet är det 99 gånger av 100 jag som bakar, för det tycker jag är kul. Om det syltas och saftas i hushållet är det 99 gånger av 100 Gustav som gör det, för det tycker han är kul. Jag bakar emellertid väldigt mycket oftare än vad Gustav saftar och syltar.

När Gustav lagat maten ser det ut som kriget i köket. Han använder alla köksredskap vi har, och ställer inte in en enda grej efter sig under processens gång. Det är rätt dåligt för mig, för oftast brukar den som lagat maten slippa att städa undan stöket efteråt. När jag lagat maten ser det oftast rätt fint ut i köket efteråt, förutom att all världens avfall är nedslängt i slasken.

Diskar gör ingen av oss, det gör diskmaskinen, och det är tur, för annars hade vi inte gjort annat än att diska och tjura för att vi var tvungna att diska. När vi är i torpet och inte har diskmaskin (och inte heller varmvatten) tror jag att jag är aningen snabbare på att ta diskinitiativ eftersom jag stör mig mer på att disken står och skräpar på diskbänken. Men det är inte alls säkert att Gustav skulle hålla med mig på den punkten.

Tvätta har vi hittills gjort som gemensamt projekt. Inte för att det är en rolig hobby, utan för att det av nödvändighet blivit så. Typ: Jag vet! Vi samlar tvätt i fyra veckor, och sedan tvättar vi i en freaking evighet i husets tvättstuga! KUL! Eftersom båda måste vara hemma under den freaking evigheten (den ena för att passa det sovande barnet i lägenheten, och den andra för att vara i tvättstugan till och från) har det blivit så att tvättansvaret är rätt delat. ”Nu är det din tur att gå ner i tvättstugan, jag tyar inte.” Men även om vi tillbringar ungefär lika mycket tid i tvättstugan så är Gustav noggrannare med sortering, vikning, gradantal och sådant. Så jag skulle nog ändå säga att tvätten lite mer varit Gustavs grej. HITTILLS! Nu ska vi ju köpa tvättmaskin, och den kommer jag att älska lite mer än Gustav. Det är således inte alls orimligt att tänka sig att jag kommer tvätta oftare i framtiden, medan Gustav kommer att gå all in på obskyra tvättprojekt i stil med ”låt oss tvätta den här stora, stora mattan med nagelborste” i husets stora tvättstuga. Den som lever får se.

"Jämställdhet i vardagen" är tänkt att vara någon slags, jag vet inte, blogginläggsserie? Om vem som gör vad i vårt förhållande, hur vi löst/inte löst vardagsjämställdhetsproblem och vad vi tjafsar om och inte. Läs mer här, här, här och här, och häng gärna på själv! Det vore mkt, mkt intressant att läsa hur ni tänker/gör hemma hos er. Nästa inlägg är det sista. Det kommer att handla om de områden där vi misslyckas allra mest med att dela lika, fast vi nog egentligen har velat.

Jo, det kan hända!

- Gustav?
- Ja?
- På sistone har rätt många sagt till mig att de tycker bebisens beteende i magen stämt rätt bra överens med bebisens personlighet sedan när han/hon väl kommit ut.
- Ja?
- Det skrämmer mig lite.
- Varför då?
- Den här bebisen beter sig som om den vore med i Riverdance. Tänk om den kommer ut med tajta byxor och snärtiga skor och ben som lever ett eget liv!

Modernt, närförorten!

Ny grej som hänt sedan sist jag bodde i närförort (snart fem år sedan): Man kan blogga från tunnelbanan. Sist kunde man typ bara LÄSA och såna oldschoolgrejer. Mkt mkt festlig utveckling!

(Inte lika festligt, dock: Blir fortfarande åksjuk om jag inte sitter still och stirrar rakt fram istället för att läsa/blogga. Eller, ja. Blir åksjuk om jag sitter still och tittar rakt fram också. Närförorten/tunnelbanan/tekniken är mer förändringsbenägen än jag, alltså. Synd, lite.)

måndag, februari 14

Fåtöljer ni gillar

Alright, vi skulle behöva två fåtöljer, men eftersom det lite hårdvinklat inte finns EN ENDA FREAKING FÅTÖLJ här i världen som är fin så är det mycket knivigt. Allt är ju för stort och klumpigt och fult! Helst vill jag ha två Arka-stolar (se bild). Det är den finaste stolen i världen, har jag bestämt. Men eh, det är ju tydligen ingen fåtölj, sägs det. Och dessutom kostar de skitmycket pengar. Och ska enligt uppgift inte ens vara speciellt bekväma. CRAP!

Har ni några fåtöljtips att komma med? De ska passa till 50-talsteakmöbler men inte kännas sunkiga och helst inte heller kosta skitmycket pengar. OCH OBS! De ska inte vara stora och klumpiga och fula. Och verkligen inte fluffiga. Nå? Finns det några sådana fåtöljer i världen, tror ni? Va? Va? VA?

Jag ser ljuset!

Men å andra sidan ser jag ungefär ingenting annat.
Alltså, Örnsberg. SÅ HIMLA LJUST! Blir ju bländad. På ett fint sätt, alltså, men ändå: bländad.
Har alla andra som bor här solglasögon på sig inomhus också, eller är det bara jag?

Mmm... packa upp.

Det är lite so so med internet i den här lägenheten än så länge (använder mobiltelefonen som modem. Det hade visserligen kunnat funka rätt fint, om det inte också var så att mobiltelefonen har lite so so täckning också.), så jag vet inte jag. Kanske inte blir några myskvällar med bloggen på en stund. Men å andra sidan, vem har tid med myskvällar med bloggen? Vi har fem (!!!) rum, en hall, ett kök och två (!!!) badrum att packa upp grejer i. Wiiiiiiiiiii, glädjens fest!

Hittills har vi hängt upp cykeltyget vi köpte på loppis innan jul och tjafsat om vilket hörn soffan ska stå i. Som vanligt, alltså. Den här gången tror jag att jag kanske kommer vinna tjafset, för Gustav sa "Jo, det kan vara så att du har rätt, faktiskt" som sista replik innan han stupade i säng igår. Men man vet aldrig. Det kan ju bli som i förra lägenheten, att vi möblerar om efter eget tycke och smak när den andra inte är hemma också. Spänningen!

Ni får se bilder om några tusen år när vi är färdigfixade.

Söndagsbikten (på en måndag)

Så här har skrivveckan varit:
I ärlighetens namn - fruktansvärt ofokuserad. Det har varit lite för många flyttbestyr i vägen, faktiskt. Men tre arbetsdagar har jag ändå suttit framför datorn och försökt skriva bok. En av dagarna gick det uselt, de andra två helt okej.

Så här många sidor har jag skrivit:
15 stycken.

Så här betygsätter jag själv den insatsen:
++
(okej, men det kunde varit bättre)

Söndagsbikten är en festlig happening som kommer att återkomma varje vecka på den här bloggen, från och med nu. Här kommer jag att avslöja jag exakt hur många sidor på ungdomsromanen jag lyckats skriva under veckan som gått, och ni kommer (jo, ni har lovat!) att reagera med skrik i kommentarsfältet. Pepp eller glåpord, you decide. Målet är att jag ska skriva minst 15 sidor i veckan. Läs mer här!

söndag, februari 13

Resten av en flytt

INFLYTTAD! Pris ske lov, uppstått har Jesus, etc, etc, etc. Dagen har förflutit helt utan missöden än så länge. Nu tänker jag snart inviga badkaret.

FESTEN!

lördag, februari 12

Hälften av en flytt

Oh la vache, jobbigt det är att flytta hörni! Jag menar, jag har inte ens hjälpt till. Och jag är ändå helt slut som artist.

Vi har haft ungefär 5 failures under dagen (1. Lastbilen vi hyrt hade punktering. 2. Vårt bohag rymdes inte riktigt i lastutrymmet som vi hade tänkt. 3. Det var skitsvårt att komma loss med lastbilen från snöhögen den stod i när vi packat den full. 4. Och vår snöskyffel blev stulen under dagen. Den hade vi kunnat behöva då. 5. Och sedan fick vi en parkeringsbot på vanliga bilen inkl skäll från läskiga bensintankningssnubbar som tyckte vår bil stod i vägen för dem.)

Å andra sidan har 12 saker gått bra också. (1. Vi fick ta en annan lastbil istället, utan punktering. 2. Våra kompisar visade sig inte bara vara snälla utan också skitstarka och lyfte lådor och möbler som hjältar. 3. Så vi hann tömma lägenheten helt enligt tidsplan. 4. Och sedan kom städfirman! 5. Och nu är gamla lägenheten städad och fin. 6. Och till slut lossnade lastbilen ur snöhögen som den fastnat i, med hjälp av grus. 7. Sedan hittade vi snöskyffeln igen också. Den var nog inte stulen. Bara lånad. 8. Plus: Fick äta semlor till fikat! 9. Och grejerna som inte fick plats i lastbilen som vi hade tänkt kunde vi köra till nya lägenheten med vår vanliga bil under kvällen. 10. Och det var ändå liiite kul, för då fick vi se nya lägenheten redan idag, och den var också städad och fin. 11. Plus att lånelägenheten vi sover i under natten är cozy. 12. Och jag har knappt lyft så mycket som en sko under dagen och har inte ont i ryggen.)

Jag tycker således det känns som om vi är på rätt sida helvetesgapet. Men mitt positiva sinnelag kan ju eventuellt bero på att jag uppdraget att sitta framför teven i lånelägenheten och blogga och passa det sovande barnet för tillfället. Gustav kör fortfarande grejer. Han kanske tycker annorlunda.

Men ANYHOW! Imorgon får vi flytta in.
Det är, som vi alla vet, mycket roligare än att flytta ut.
Och lättare! Visst? VISST?
Bra, vi säger så.
Nattinatt!

fredag, februari 11

T minus 12 timmar

Nu jävlar, bloggen! Nu är det en fråga om timmar. Jag är så extremt peppad på att flytta till närförort att jag i det närmaste går av på mitten. Bildligt OCH bokstavligt talat, alltså. Jag råkade väl lyfta en sko eller så i upphetsningen, och nu ligger ryggen i soffan och bara AJE! Själv sitter jag bredvid och äter rollokolor och väntar på att diskmaskinen ska pipa så jag kan packa ner de sista grejerna i en låda. Och som på beställning bara: PIIIIP! Smidig flytt det här, so far.

Å, vad roligt att alla är här!

Hur det bland annat märks att vi ska flytta imorgon: vi firar fredag på McDonalds Hornsgatan. Rufus sitter med en pommes frites i varje näve och sjunger "Å pappa ä hä, å Jufus ä hä, å a lolit att mamma ä hääää!"

FESTEN! MYSET! STÄMNINGEN!

Glimtar av en fredag




Jo, jag vet att jag sa att det ställer till en del problem det här med att inte ha ett kontor att gå till för att jobba. Men ändå. Dagar som den här. SÅ SJUKT NÖJD.

torsdag, februari 10

Tänk va...


... om man hade en sådan här. Servisen Rosmarin från Rörstrand, gjord någon gång på 50-talet. Vad fint den skulle matcha med ens blekgröna Swedish Grace-servis då! Och vad mycket hela köket skulle kännas som en godisbutik! Det hade jag gillat.

Om det här med bokstaven R

Hämtar Rufus på dagis.
Han får syn på snöyran utanför.
Blir så exalterad att han rapar.
(?!?)
"OJ, MAMMA! PJUTT!"
"Nej, det där var väl ingen prutt, heller."
"NÄE, PJUTT. JAAAAP!"
Och honom har vi döpt till Rufus.
Så himla taskigt.

Dagens spaning

Alla jag känner har ont i huvudet idag.
Inklusive jag själv.
Huvudvärk är värsta trendigt!
Kom ihåg var ni hörde det först.

Sveriges sämsta författare




Idag är jag Sveriges sämsta författare.
Så himla trist när det händer!
Igår var jag helt okej bra faktiskt, men idag: Bajs.
Har suttit hela dagen koncentrerat framför datorn, och ändå: Bajs.
Nyss skrev jag en sida, och sedan raderade jag den igen.
Så kan det gå.
Nu frostar jag av frysen och surfar runt på Etsy och tittar på fina grejer istället.
Ute är det snöstorm.
Jag vill ha saft.
Hej på er.

This just in

Gustav tycker det är mycket ojämställt av mig att sitta i soffan och blogga om jämställdhet på kvällarna när han packar flyttlådor. Oups.

Vi är uppe i 84 numrerade normalstora flyttlådor nu. I källaren står 6 stycken till, som inte ingår i nummersystemet för att de ska förpassas till torpet/något förråd någonstans och "sparas för evigt". Sedan har vi ungefär 10 andra lådor också, som inte är vanliga flyttlådor, men ungefär lika stora som sådana. Och lite kvar att packa. Över hundra kartonger, alltså. Det här börjar ju bli smått absurt.

Bästa lådan från gårdagen: Nr 80. "Blandat. Salt. Projektor."

Jämställdhet i vardagen - barnet

Mon dieu, allt kring barnet! Vilken himla härva av nya små festliga jämställdhetsfallgropar att trilla ner i det är då! Dels för att det tillkommer sinnessjuka mängder vardagslogistik så fort man får barn, och nya situationer man aldrig reflekterat över innan. Och dels för att barnet kanske vill vara med och tycka till om uppdelningen kring all denna vardagslogistik. Så lagom lätt att försöka dela upp sysslor när Rufus själv får för sig att bara acceptera att bli omhändertagen av sin mamma i tid och otid, till exempel. Men, men. Jag tycker vi försöker rätt tappert ändå.

Föräldraledigheten har vi delat lika. Först var jag hemma på heltid i nästan tio månader, sedan var Gustav hemma på heltid i nästan tio månader. Nu när vi snart ska få barn igen tänker vi ungefär samma – hälften var. Fast exakt hur vi ska dela upp månaderna får vi se lite. Jag gillade sjukt mycket att jobba halvtid/vara föräldraledig halvtid som vi testade i några veckor under övergångsperioden. Jag hoppas det blir en längre sådan period this time around.

När det gäller dagis så lämnar en av oss Rufus på morgonen, och den andra hämtar honom på eftermiddagen. Vi dealar lite från dag till dag om vem som ska göra vad, lite beroende på vad som passar med våra jobbscheman. Om Rufus blir sjuk stannar den hemma som lättast kan avstå från jobbet den dagen – hittills har vi varit hemma ungefär lika många gånger. Men allt det här har blivit lite knivigare sedan jag började jobba hemifrån vid årsskiftet. Eftersom jag har min arbetsplats i vardagsrummet är det svårt (läs: omöjligt) att jobba om Rufus är hemma. Både ekonomiskt (jag tjänar mycket mindre och förlorar mindre på att vara hemma) och praktiskt (vart ska jag annars ta vägen och jobba?) är det lättare för mig att vara hemma om Rufus blir sjuk i nuläget. Det stör både mig och Gustav att det är så, för det känns som om mitt jobb räknas mindre bara för att jag inte har någon arbetsplats att gå till. Det har till exempel hänt att jag fått frågan om Rufus går på dagis nu ”när jag ändå är hemma på dagarna”. Tror fan att han gör! Jag jobbar ju! Om jag ska fortsätta vara egenföretagare efter nästa föräldraledighet måste jag hyra ett kontor.

Vi lägger Rufus ungefär varannan dag, men om båda är hemma gör vi oftast förberedelserna ihop. En gör välling och hittar nappar, den andra sätter på pyjamas och borstar tänderna. Sedan tar den som lägger Rufus med sig honom in till sängen, och sitter där och sjunger i fem minuter eller så. En bra dag räcker det. En dålig dag turas vi om med att springa fram och tillbaka till spjälsängen tills han har somnat. Den som har mest tålamod för stunden får dra det tyngsta lasset.

Vi har varsin dag i veckan vikt som "vår", där vi kan boka in egna grejer på kvällstid utan att behöva fråga den andra. Resten av kvällarna får man deala sig till om man vill vara borta.

När det gäller Rufus kläder köper vi båda två kläder i ungefär lika stor utsträckning. Vi tycker båda det är asroligt – men har inte alltid samma smak. Den som är först in till Rufus klädlåda på morgonen får bestämma dagens outfit, den andrar muttrar lite och tänker saker i stil med: ”Men åååå! Det där matchar ju inte ens! ARMA BARN!” Gustav är bättre på att rensa bort för små kläder och inse när vi behöver köpa vinterskor och sådant. Jag är bättre på att förse Rufus med festliga leksaker och böcker (skräll!).

Det mest orättvisa området när det gäller barnet är nätterna. Jag har varit (och är fortfarande) den som vaknar när Rufus vaknar på nätterna. Gustav märker inte ens att det händer saker omkring honom när han väl somnat. Det händer att jag våldsväcker Gustav och puttar upp honom ur sängen för att han ska deala med det vakna barnet, men 95% av gångerna gör jag det själv, eftersom ”det är så sjukt mycket enklare”. Det första året kunde det innebära att jag var uppe och matade/stoppade i nappen/sövde om/sjöng varannan timme. FIFFAN VAD TRÖTTSAMT. Nu för tiden är jag uppe en gång nästan varje natt, och hämtar in Rufus till oss (såvida han inte kommer kutande själv), och sedan somnar vi förhoppningsvis om allihop i samma säng och sover fint fram till det blir morgon. På helgerna/semestern har Gustav och jag sovmorgon varannan dag. I början (när jag var vaken sådär mycket på nätterna) fick jag nästan alla sovmornar. Men det är sjukt orättvist att jag tar hela nattansvaret för Rufus jämt. Det tycker vi båda, och ändå har vi inte lyckats hitta någon lösning som funkar bättre. Än.

"Jämställdhet i vardagen" är tänkt att vara någon slags, jag vet inte, blogginläggsserie? Om vem som gör vad i vårt förhållande, hur vi löst/inte löst vardagsjämställdhetsproblem och vad vi tjafsar om och inte. Läs mer här, här, och här och häng gärna på själv! Det vore mkt, mkt intressant att läsa hur ni tänker/gör hemma hos er. Nästa inlägg kommer att handla om mat, disk och tvätt.

onsdag, februari 9

Är sådan himla rebell!


Ni bara: UÄHHH! För stora! För fula! För svarta!

Jag bara: Plats i korgen, bloggen! Jag tar dem ändå.

/självständig_80

Om att skriva en bok

M efterfrågade en utvärdering av min "skriv 15 sidor i veckan eller få skäll"-målsättning, och ställde några ganska relevanta frågor i en kommentar. Här kommer svaren!

1) Tycker du att ditt mål på 15 sidor i veckan känns för lite/rimligt/för mycket?
Svar: Jag tycker det känns ganska rimligt. Jag jobbar under normala kontorstider (för sedan kommer barnet hem från dagis, och då är det kört) fem dagar i veckan. Ungefär två av de fem arbetsdagarna lägger jag på andra jobb som jag sysslar med utöver bokskrivandet. Det betyder att jag har tre dagar på mig att få fram 15 sidor text. Det är på gränsen till för mycket, men det går. Alltså är det rimligt.

2) Händer det att du skriver bara för "att fylla sidor" och hur fungerar det i så fall? Blir det bra sidor att arbeta vidare på eller raderar du mycket?
Svar: Nej, jag skriver inte bara för att fylla sidor. Jag kan inte svära på att allt jag skriver blir bra (mycket kommer säkert att strykas/skrivas om i ett senare skede), men jag skulle aldrig klara av att bara ösa ur mig text för att få ihop mina sidor. Jag är rätt självkritisk när jag skriver. Kan ändra en mening nio gånger fram och tillbaka innan jag är nöjd, och raderar och ändrar ofta och mycket redan när jag skriver det här första utkastet. Antar bland annat att det är därför det tar så sabla lång tid att skriva en ynka sida, fast det handlar om rätt få ord.

3) Skulle du kunna stoppa dig själv när du har "flow" bara för att "spara sidor" till nästa vecka?
Svar: Njä. Jag skulle inte stoppa mig själv när jag har flow (när har jag någonsin det?) bara för att spara sidor till nästa vecka, men jag skulle nog kunna stoppa mig själv när jag har flow för att det ska vara lättare att sätta igång igen nästa dag. De svåraste dagarna är de när man skrivit färdigt en scen dagen innan som varit rolig/lätt att skriva, och ska börja på något nytt som man inte riktigt har koll på. Då är det alltid skittrögt att komma igång.

4. Hur mycket är 15 sidor förresten? Är det 15 "boksidor" eller 15 A4?
Svar: Det är 15 boksidor - med långt mycket mindre text än på en A4. Jag tror en boksida är ungefär 1500 tecken lång. Inte så himla mycket att hänga i julgranen, faktiskt. Och ändå tar det sådan tid. Jag förstår inte själv varför egentligen. Det här blogginlägget är över 2000 tecken långt och det har tagit mig en kvart att skriva. Vad smidigt det hade varit om det hade gått lika snabbt att skriva en bok, va?

Bara en sak jag undrar

Ursäkta mig, tideräkning, men KAN DET VARA LUNCH SNART, ELLER?!?
Jag svälter ju ihjäl här snart.

UPPDATERING: Ah, just det! Är min egen chef! Får bestämma själv! Sweet.

Appar för tvååringar

Gustav köpte en iPad till sig själv strax innan jul. Som en julklapp till sig själv, typ. Och det tycker ju han är kul. Men, alltså, det är ändå ingenting i jämförelse med hur kul Rufus tycker att det är. Han är i det närmaste besatt av den där prylen. "BUNA DATON" som den kallas ligger högre upp på listan över populära grejer i det här hemmet just nu än till exempel... föräldrar. Samt allt annat i hela världen. De senaste dagarna har ungen vaknat, gnuggat sig i ögonen, och bara: "VAKEN! BUNA DATON? JA HA DEN!" Man bara: Eh, Rufus? 1. Den är inte det minsta brun, skärp dig. Och 2. Vad hände med kottarna och vattenhjulen vi skulle leka med egentligen?

Jag hade nog väntat mig att den där eran av "okej-men-du-får-bara-sitta-vid-datorn-XX-minuter-om-dagen" skulle inträffa lite senare än vid en ålder av två år. Men, men. Man vet tydligen inte mycket på förhand. Och jag är inte den som är den, det finns en hel del bra appar där ute som han gärna kan få roa sig med. Alltså, för den som vill prova:

2-åringens favoritappar just nu:
1. Shape puzzle - dra pusselbitarna till rätt ställe på figuren, och pussla ihop djungelns alla djur. Kostar 7 kronor för hela versionen, men finns en enkel gratisversion också.

2. Matching zoo - ett memory med djur. Vänd en bricka, hör hur djuret låter, och försök komma ihåg var du såg det andra likadana djuret nyss. När hela brädet är fyllt med par är du klar. Det är tidtagning och poängräkning inblandat också, men det struntar ju Rufus rätt blankt i. Jag råkar dock veta att hans rekord är 1.06 än så länge. Mitt är 47 sekunder. JAG LEDER! Hittills har vi nöjt oss med gratisversionen.

3. Sound touch - massor av tecknade små bilder på olika djur, instrument och fordon. När man klickar på den lilla bilden får man se ett större foto på just den grejen, och höra hur den låter. Finns gratisversion med djur, som vi nu har utökat till full version. Det kostade 22 kronor, tror jag. Den här kan nog funka för ännu yngre kids, tror jag.

Tror att allihop finns för iPhone också.

tisdag, februari 8

Var la vi rådjuren nu igen då?

Den uppmärksamma läsaren har vid det här laget förstått att vi just genomgår en mycket strukturerad flyttprocedur. Varje flyttlåda vi packar får ett nummer, och sedan skriver vi in i ett flyttlådedokument vad som finns i just den lådan. Således kommer vi (eh, nåja) bara behöva titta på flyttlådedokumentet när vi börjar leta efter, låt oss säga, rena lakan på söndag, och vips! Så kommer vi veta i vilken låda de ligger, och i vilket rum den flyttlådan står.

*PLATS FÖR APPLÅDER*

Jallafall.

Det flyttlådedokumentet?

Det var sjukt torrt och tråkigt i tidernas begynnelse. Låda nr 4, till exempel: "Böcker, lakan, handdukar." Eller nr 7: "Böcker, sommarklänningar." Eller 36: "Skor". PAH! Tristessen.

Det är först nu på slutet som det börjar bli lite action i det där dokumentet. När alla normala saker för länge sedan är packade. Mina favoriter så här långt är låda nr 62: "Sprit och gjutjärn". Eller, för den delen, låda nr 74: "Plåtlådor, rådjur, Per Morbergs huvud samt Per Morbergs kropp."*

*Han är oväntat bräcklig, den där Per.

Dagens disclaimer

Hatar mig själv ganska mycket (okej, liten överdrift) för att jag bestämde mig för att döpa de där "så delar vi upp vardagssysslorna"-inläggen till "JÄMSTÄLLDHET I VARDAGEN" som om jag var värsta självgoda bitchen och bara "å, kolla hur vi gör, vad jämställda vi är i vår vardag, ro hit guldstjärnan, tack". Det är verkligen inte så jag menar. Det jag menar är att vi pratar rätt mycket om jämställdhet i det här hemmet, och ändå är det skitsvårt att få till den i praktiken. Lätt att sitta där över morgontidningen och ha åsikter och principer, liksom. Inte så himla lätt att leva efter dem i verkliga livet. Och därför tycker jag det är mkt intressant att höra hur andra gör. Och tänka igenom hur vi gör. Så menar jag. Bara så. Okej? Bra. Fint. Då vet ni det. Hej på er.

måndag, februari 7

STOPPA PRESSARNA!

Jag känner läspepp!
Är mkt mkt lättad.

Fick hem bokpaket med allt Liv Strömqvist skrivit.
Kommer så sjukt mycket bli det som får det här sjunkande skeppet på rätt köl igen.
Det fattar ju alla.

Jämställdhet i vardagen - städningen

Städning, jamen, jomen, lite av ett konfliktområde faktiskt. Jag vill gärna att det ska vara undanplockat och relativt rent så gott som alltid – vilket betyder att man måste plocka och städa ofta. Gustav har ingenting emot att det är undanplockat och relativt rent så gott som alltid – men han vill absolut inte hålla på och plocka och städa hela tiden. Nu (efter drygt sex år som sambos) har vi landat i något slags mellanläge. Vi städar mer sällan än vad jag egentligen vill, och oftare än vad Gustav egentligen vill. Det är nästan alltid jag som tar initiativet till att vi ska städa, men vi gör det nästan alltid tillsammans. Men städar någon hela lägenheten själv på eget initiativ så är det oftast jag.

Vi är rätt olika i själva städproceduren också, för den delen. Jag vill att det ska se snyggt ut på ytan – men städar rätt slarvigt. Ni vet, slarvdammsuger lite och knölar undan saker i lådor/garderober så att de inte syns, bara. Gustav städar sjukt noga, och sorterar in grejer där de ska vara när han väl städar. Han är supernoga med återvinning och källsortering och sådant – jag vill helst bara slänga allt i soporna och bli av med skiten snabbt.

Vi har ett fantastiskt barnsligt - ständigt pågående – battle. Gustav vägrar att ställa sina skor någon annanstans än i en skitful hög precis innanför dörren (jag retar ihjäl mig på det) och jag vägrar slänga saker direkt i soporna, utan fyller hela vasken först (det gör Gustav galen). Båda två har mycket, mycket svårt att ändra sitt beteende, fast vi vet att det stör den andra. Det har vid fler än ett tillfälle hänt att vi gormat saker i stil med: ”Men ursäkta, när ska du SLUTA SLÄNGA SAKER I VASKEN?!?” ”Ja, inte lär det bli förrän DU BÖRJAR STÄLLA IN DINA SKOR I ALLA FALL!!!” Mycket moget.

En del av städsysslorna har vi mutat in som ”våra”. Jag torkar alltid golven och städar toaletten. Gustav återvinner, sorterar och slänger sopor. Ingen av oss rengör mikrovågsugnen, den är ärligt talat väldigt äcklig, väldigt ofta. I alla fall tills min mamma kommer hit och får syn på den.

"Jämställdhet i vardagen" är tänkt att vara någon slags, jag vet inte, blogginläggsserie? Om vem som gör vad i vårt förhållande, hur vi löst/inte löst vardagsjämställdhetsproblem och vad vi tjafsar om och inte. Läs mer här, och här, och häng gärna på själv! Det vore mkt, mkt intressant att läsa hur ni tänker/gör hemma hos er.
Nästa inlägg kommer att handla om barnrelaterade prylar.

Fem dagar kvar

60 flyttlådor packade, och jag gissar på 15 till innan vi är klara.
Det är rätt jobbigt att flytta. Om någon undrade.

söndag, februari 6

Glimtar av en söndag




OMG, OMG, OMG! Har ätit lunch utomhus på en uteserveringsbänk i solen. DET ÄR VÅR! Imorgon tar jag på mig shorts.

Ska du GE BORT brödet, sa du?

Man tror att man har kommit på värsta fina söndagsaktiviteten och bara: "Rufus, vi går och matar ankorna vid vattnet, JA VAD KUUUUL!". Och så gör man det, och så freakar ungen ut för att ankorna får bröd och inte han, snor åt sig den gamla frallan och trycker in den i sin egen mun istället och bara: "MAMMA! ANKAN INTE HA BJÖD. JUFUS BJÖD!!!"

Så himla ego, min unge.
Ankorna såg ju skithungriga ut.

Jämställdhet i vardagen - pengarna

Vi har ett gemensamt konto där vi sätter in större delen av vår inkomst varje månad. Från början tänkte vi att vi skulle sätta in hälften av det vi tjänade där, och behålla hälften själva. Men sedan märkte vi att hälften inte räckte speciellt långt. Nu sätter vi in allt vi drar in utom 4000 spänn, så länge inget exceptionellt händer. Den som tjänar mer sätter alltså in mer pengar än den som tjänar mindre. Vem som tjänar mest har växlat fram och tillbaka under tiden vi varit ihop (ibland har en varit arbetslös, ibland den andra. Ibland har en varit föräldraledig, ibland den andra), och vi har testat lite olika lösningar när det gäller gemensamma kostnader under tiden vi bott ihop. Det här systemet har vi använt oss av i mer än fyra år nu, och under den tiden har vi nog aldrig tjafsat om vem som ska betala vad, vem som köpt vad och varför. Det funkar skitbra för oss.

För de gemensamma pengarna betalar vi alla gemensamma räkningar, all mat, alla barnprylar och alla gemensamma saker/nöjen/resor. Saker/kläder till oss själva och egna räkningar (typ CSN-lån) betalar vi med de egna pengarna (4000 spänn oftast alltså) som blivit över.

Det är jag som sitter vid internetbanken och betalar alla räkningar, och Gustav som sorterar in alla viktiga papper i pärmar när jag är klar.

Vi har lika bra (eller om det är dålig?) koll på hur mycket pengar vi har/gör av med, och blir ungefär lika förvånade båda två när pengarna på kontot börjar sina. Jag tror att jag är mer sparsam i grunden (gillar tanken på att ha en ekonomisk buffert) och Gustav mer slösig (gillar tanken på att leva lyxigt i nuet). Men i dagsläget är det ingen issue – nästan alla våra pengar går åt till att betala hyra, mat, räkningar, räntor etc. Vi har inga direkta möjligheter vare sig att lägga pengar på hög eller leva något lyxliv i nuet.

Vi tjafsar väldigt sällan om pengar, men om vi tjafsar så är det nog där tjafset ligger. Att jag säger ”men å, vi har ju inte råd”, och Gustav säger ”äh, det löser sig, vi kan ju alltid låna”. Där har vi väldigt olika inställning i grunden.

"Jämställdhet i vardagen" är tänkt att vara någon slags, jag vet inte, blogginläggsserie? Om vem som gör vad i vårt förhållande, hur vi löst/inte löst vardagsjämställdhetsproblem och vad vi tjafsar om och inte. Läs mer här, och häng gärna på själv! Det vore mkt, mkt intressant att läsa hur ni tänker/gör hemma hos er.
Nästa inlägg kommer att handla om städning. SPÄNNINGEN!

Jämställdhet i vardagen

Hanna på När du inte orkar ringa en vän efterlyste för ett tag sedan fler reflektioner över jämställdhet i vardagen bland de bloggar hon läser.

”Många bloggar jag läser skrivs av personer som är intresserade av jämställdhet och liknande. Men jag saknar ibland en reflektion av det egna livet. Så klart ingen ska behöva lämna ut sig, sitt förhållande eller sin man. Men det vore fint att höra mer om ämnet. För visst är det svårt ibland?”

Sedan dess har jag sett några stycken (Johanna och Agnes, till exempel) redogöra för vem som gör vad i deras hem. Tycker det är sjukligt intressant, har jag märkt! Både att läsa om andras vardagsuppdelning och att grotta in mig i min egen. Hänger alltså på, men delar in det hela i flera inlägg så det inte ska bli så sabla långt. Vore mkt, mkt roligt om fler hängde på, antingen i egna bloggar eller i kommentarerna.

Första inlägget comin up, det handlar om pengar. Exciting!

Söndagsbikten

Så här har skrivveckan varit:
Tja, den började med att jag fick kräksjuka. Det var verkligen inte speciellt produktivt ur bokskrivarsynpunkt. Sedan blev jag visserligen frisk, men då var det ju bara halva arbetsveckan kvar. Så... stressig? Och ganska obehaglig?

Så här många sidor har jag skrivit:
14,5 stycken.

Så här betygsätter jag själv den insatsen:
++
(okej, med tanke på omständigheterna)

Söndagsbikten är en festlig happening som kommer att återkomma varje vecka på den här bloggen, från och med nu. Här kommer jag att avslöja jag exakt hur många sidor på ungdomsromanen jag lyckats skriva under veckan som gått, och ni kommer (jo, ni har lovat!) att reagera med skrik i kommentarsfältet. Pepp eller glåpord, you decide. Målet är att jag ska skriva minst 15 sidor i veckan. Läs mer här!

lördag, februari 5

Mer om matkassen

Emma skrev i en kommentar att hon vill veta mer om matkassen. "Fortsatte ni? Vad tyckte ni?" Here goes! Vi fortsatte, och vi kommer fortsätta (som det känns nu) i eeeeevighet. Älskar det! Ingen av maträtterna har förvisso kunnat klassas som "det godaste vi ätit", men inget har heller varit blä. Det är helt okej god vardagsmat, ganska lättlagat, och så sabla skönt att slippa tänka och handla att det knappt går att beskriva med ord. För oss blir det billigare också. Delvis för att det blir väldigt mycket mat, så att det räcker både till luncher och middagar för hela familjen, hela veckan (utom helgen). Och delvis för att vi utan matkasse suger på att planera och handla smart. Än så länge har vi haft matkasse varannan vecka, och handlat/tänkt själva varannan. Det har varit perfekt, för då får man laga sina egna favoriträtter ibland också.

Det enda jag har att invända mot den vegetariska matkassen från Framtidens mat är att maten tar längre tid att laga än vad som anges i recepten. (Står det 25 minuter så tar det oftast 35, står det 45 minuter så tar det typ en timme.) Men förutom det: Yej för matkassen! Vi är mkt, mkt nöjda.

fredag, februari 4

You had me at hej

På insidan av min bok står adressen till den här bloggen. Jag vet inte om det är därför, eller om bokläsarna googlar sig hit, eller om skitmånga av er som läser bloggen sedan innan också har läst boken - men det händer hur som helst ganska ofta nu för tiden att jag får kommentarer från folk som läst Det är så logiskt, alla fattar utom du och vill säga hej.

Vad som händer med mig då är ungefär följande:

1. Jag blir mycket, mycket till mig i trasorna. (Någon har läst min bok! WIIII!) Kanske så mycket att jag glömmer säga hej tillbaka.

2. Jag blir mycket, mycket glad. (Och nu är hon/han här och säger hej! WIIII!) Kanske så glad att det kommer tårar.

3. Jag blir mycket, mycket odräglig. (Och säger att hon/han har gillat den till och med! JAG ÄR ETT GENIIIII!) Kanske så odräglig att jag borde skämmas lite.

Alldeles nyss skrev till exempel Lis (OBS! Ej jag själv som varit rätt dålig på att hitta på fejkat namn) att hon läst boken för andra gången, och nämnde den i samma mening som Annika Norlin och min favoritfilm Juno. Det är eventuellt det finaste jag hört i hela mitt jordeliv. På riktigt, alltså. Är mkt mkt lycklig nu. Kommer visa v-tecknet i sömnen hela natten.

Vill säga: Tack och älsk! Det är så sjukt fint av er att komma hit och säga hej (och göra mig odräglig). SÅ SJUKT FINT!

(Vad vill ni ha? En puss? Mitt kungarike? Min freaking högra arm? Jag är inte den som är den just nu, om ni undrar.)

Dra den om rödluvan också

Klockan 20.02 (uppskattningsvis ungefär två minuter efter det att vi stoppade ner honom i spjälsängen) kom Rufus ut i vardagsrummet igen, gnuggade sig i ögonen och sträckte upp armarna i luften.

- SÅDÄ! HELA JATTEN! BAAA, UFUS. NU JA VAKEN!

Ett bra försök, får man ju ändå säga.
Kunde kanske ha gått med lite mer flyt.

Who put the hälso in the hälsotallrik?

Dagens tanke: Måste inte "hälsotallrik" ändå vara ett av lunchvärldens effektivaste lur? Man bara: Hälsotallrik, you say? Nyttigt! Bra! Sansat! Det tar jag. Och sedan äter man typ sin vikt i dressingindränkta grejer som hamnat under kategorin hälsa gud vet hur och UNNAR SIG en kaka efteråt för att man varit så frisk och sund. HAHAHA! Där fick de till det, lunchhaken. Går på det varje gång.

torsdag, februari 3

Låt oss tala om Peggy


En sak som jag gärna vill prata om: Peggy i Mad Men. Jag är mkt mkt seg och har alldeles nyss börjat kolla på Mad Men. (Det är okej. Ni kan få förakta mig lite för det nu om ni vill). Har sett kanske åtta avsnitt av första säsongen. Kan väl inte direkt säga att jag fallit pladask, men jag räknar väl med att det kommer så småningom. Det verkar ju vara någon slags lag på det, menar jag. Men, men. Nu var det ju inte själv serien vi skulle prata om, utan om Peggy. Väldigt stor del av min energi under de åtta avsnitten jag sett har nämligen gått åt till att tänka på 1. Peggys lugg (please, den är väl ändå inte snygg, va?), och 2. Peggys bröst (de skrämmer mig i all sin... toppighet). Ja, och så har jag lite svårt för själva henne också. Osäker och klumpig och fel hela tiden, som hon är.

Nu undrar jag: Kommer Peggy mycket snart att genomgå en extreme makeover så jag slipper tänka på hennes lugg/bröst hela tiden, eller kommer jag mycket snart att vänja mig och börja älska henne?

Svar till:
ytlig_80

Om alla dessa glasögon

Å, crap! Ångrar mig lite. Skulle kanske inte frågat er. Ni tycker ju inte samma! Vi tycker ju inte samma! Och nu kommer det antingen sluta med att 1. Jag väljer det alternativ som ni (well, många av er) gillar bäst, men inte jag = ganska korkat, eller 2. Jag väljer det alternativ som jag gillar bäst, men inte ni (well, många av er) = dålig stämning, eller 3. Jag väljer inget alternativ alls = dålig syn.

BUHU, BUHU.

Det kanske kommer fler alternativ, får se lite. Imorgon ska jag en ny vända på stan och reka.

Kan vi prata om något annat så länge?

Lisa provar glasögon (4)


Eller föredrar ni kanske pilotbrillor? Again: Ute efter ett par glasögon som sticker ut lite lagom mycket. Har redan ett par "helt vanliga" mörka plastbågar som funkar fint när man vill att glasögonen inte ska läggas märke till. Det här paret är till för de andra dagarna. När man vill känna sig lite coolare, liksom. Okej?

Beskrivning: Piloter i guldig metall.
Pris: Dryga 4000 (inkl. allt).
Från Vendela (Synsam).

Ska jag slå till på de här glasögonen?
JA! För tusan. Snygga!
Nja.
Njä.
NEJ! För bövelen. Skitfula!
  

Flyttlåda 34

Den flyttlådan som piper varje dag klockan 15.00? Enligt våra anteckningar ska den innehålla "Barnkläder stl 62 och uppåt. Barnskor. Hoppgunga."
Intressant!

Lisa provar glasögon (3)


Eller kanske de här? Fortfarande: Ute efter ett par glasögon som sticker ut lite lagom mycket. Har redan ett par "helt vanliga" mörka plastbågar som funkar fint när man vill att glasögonen inte ska läggas märke till. Det här paret är till för de andra dagarna. När man vill känna sig lite coolare, liksom. Okej?

Beskrivning: Svarta plastbågar.
Pris: Dryga 3000 kr (inkl allt).
Från: Karl Lagerfeld (Synsam).

Snygga glasögon?
JA! För tusan. Snygga!
Nja.
Njä.
NEJ! För bövelen. Skitfula!
  

onsdag, februari 2

Problem vi minns

- Lisa?
- Mmm.
- Kan du kolla i flyttlådedokumentet vad vi egentligen har packat i flyttlåda 34?
- Varför då?
- Den piper varje dag klockan 15.00.

Lisa provar glasögon (2)


Alright, nu har jag varit och lånat hem bågar så det står härliga till från stans alla (nåja, två) optiker. Det var en pärs, så nu får ni farao rösta duktigt. Vad tycker vi om de här?

Beskrivning: Svarta plastbågar
Pris: Dryga 3000 kronor (inkl allt)
Från: John Varvaros (Synsam)

Gillar ni de här då?
JA! För tusan. Snygga!
Nja.
Njä.
NEJ! För bövelen. Skitfula!
  

Och P.S! Har förstått av verklig testpanel att det kan vara smart att tillägga att jag är på jakt efter ett par glasögon som sticker ut lite lagom mycket. Har redan ett par "helt vanliga" mörka plastbågar som funkar fint när man vill att glasögonen inte ska läggas märke till. Det här paret är till för de andra dagarna. När man vill känna sig lite coolare, liksom. Okej?

Till exempel, bara.

Annan sak jag tänker på: Målade trägolv. Kommer ju kanske inte direkt som en chock att jag tänker på det, men hey! Nu har jag tagit tankeverksamheten till en helt ny nivå. Bara av ren nyfikenhet sådär: Varför målar folk bara en massa brädgolv hela tiden? Man borde ju kunna slipa ner och måla/lasera annat också, menar jag. Till exempel parkett. Om man till exempel inte gillar ek. Och om man till exempel vill ha ett målat trägolv. Varför gör folk inte det, till exempel? Blire fult, eller?

Glimtar av en onsdag




Alltså, jag fattar att man kanske egentligen borde vara utomhus och vistas i det på riktigt för att det ska räknas, men ibland räcker det ju rätt långt med att bara se sitt hemmakontor (aka utsikten från soffan) i dagsljus också. Fatta! Dagsljus! Så sjukt underskattad grej. I vår nya lägenhet (som jag eventuellt tänker på ohälsosamt mycket, ja) är vardagsrummet så ljust att man typ blir bländad av det. Mmm... bländad. Loves it.

Mmm... tapeter.


Överhörde en konversation mellan min bästa sambo och min bästa kompis för några dagar sedan. Det var ganska skrämmande. Och ganska underhållande.

Gustav: "Nej, vi ska inte fixa något alls i den nya lägenheten. Bara flytta rakt in."
Karin: "Really? Inga fondväggar? Inga tapeter? Ingenting?"
Gustav: "Nope. Ingenting."
Karin: "Alltså... hur tänker du då? Ska inte Lisa flytta med, eller?"

Nu tänker jag så här: Om jag vill ha typ åttahundra olika tapeter, och Gustav vill ha noll? Då borde vi landa någonstans runt fyra i slutändan, va?

Med bloggen som piska

Bra, då vet vi det. Inte de glasögonen, inte Favoptic.* I eftermiddag går vi vidare till nästa anhalt - en riktig optiker. Och med riktig menar jag en butik, inte något som bara finns på intörnätt. Spänningen! Gillar att jag numera använder min blogg som någon slags luthersk piska. "Skriver jag på bloggen att jag ska göra det så måste jag ju." Funkar förträffligt.

*Beställde hem sex provbågar, men de andra fem var verkligen på ricko skitfula, så de tänker jag inte visa ens. Synd! Favoptic passar min plånbok så förträffligt bra, annars.

tisdag, februari 1

Lisa provar glasögon (1)


Jaja. Någonstans måste man ju börja, sägs det. Så... vad tycker vi om den här typen av båge?

Beskrivning: Svarta skalmar, resten i stålgrå metall.
Pris: Nästan gratis. (600 pix inkl. slipning)
Från: Favoptic.com

Svara på omröstningen och/eller häv ur er åsikter i kommentarerna. (Men OBS! Om glasögonen, mind you. Inte om den fantastiska sjukfrisyren eller det vackra blixtljuset från photobooth. De elementen kan jag bedöma fint på egen hand.)

Gillar du de här glasögonen?
JA! För tusan. Snygga!
Nja.
Njä.
NEJ! För bövelen. Skitfula!

Mmm... avslagen cola

Dricker stora mängder avslagen cola med sked. Blir hånad.
- Du vet att det där är en myt, va?
Åt det säger jag: PAH!
Det är en mkt mkt god myt, okej?
Mkt mkt goda myter tror man på.
Annars är man ju dömmer i hövvet på redit.

Tisdag...

... och vi jobbar oss sakta tillbaka till ett någorlunda normalt liv medelst vätskeersättning, snäll mat och tulpaner. Men OBS! att vi inte förtär tulpanerna - vi bara tittar på dem och tänker att det kanske finns hopp. Visst finns det hopp, va? Idag när Rufus och jag rörde oss några meter utanför hemmets gränser hoppade han i vattenpölar och pekade på lite barmark och bara: MAMMA, TITTA! GÄS! Det var ett fint ögonblick. Som vår, nästan.