Jag går och när en misstanke om att Rufus håller på att bli sjuk. Jag grundar den på snor och lite gnällighet, och ja, var han inte liiiite liiiite varmare än vanligt också när jag kände på hans panna nyss? Försökte bekräfta medelst febertermometer, men hittade den inte, trots att jag vände upp och ner på hela lägenheten. Återstod alltså bara att fråga honom själv. Tyckte jag kändes smart. Och bra. Ni vet, man ska ju lyssna på sina barn etc, etc, etc.
- Hur mår du, Rufus?
- BJA.
- För jag undrar om du har feber, nämligen.
- JA! JA HA FEBEJ.
- Har du?
- JA! HUNDA GJADEJ.
- Oj, då måste du känna dig jättesjuk.
- NEJ! JAG INNNTE SJUK. JAG FISK.
- Så du har ingen feber, alltså?
- JO! HUNDA GJADEJ. JAG JÄTTEFISK.
Man bara: Bra. Då vet jag.
3 kommentarer:
Kan rekommendera det så kallade pungtricket. Om gossen har feber blir pungen slapp. Lärde vi oss av vänner när vi fick gossebarn.
Haha alltså! <3 Ni kan ju inte låta bli att pussa ihjäl honom! Hur söt?
Jättejättesöt!
Skicka en kommentar