Det är nu jag tänker ropa hej och skriva något som jag bittert får ta tillbaka sedan, men skit i det, jag kan ta det, bara jag får jubla lite.
*ropar hej hej, hemskt mycket hej*
Nu somnar Rufus själv på kvällarna. Vi läser två böcker, släcker lampan, kramas godnatt och går ut och HAN FREAKING LIGGER KVAR SJÄLV OCH SOMNAR!
Alltså, ni fattar inte vilket lyft det här är för den här lilla människan. Jag ägnar så mycket tid åt att gå omkring och vara sinnessjukt nöjd över det här att det är oroväckande. Ni bara: Har hon inget liv, kvinnan? Och jag bara: Nej, men jag kanske kan skaffa mig ett nu, när inte hela kvällarna går åt till insomningskrig. YEJ!
5 kommentarer:
Härligt!
Förstår verkligen att det känns som en seger! Min 1,5-åring somnar oftast när han dricker välling men gör han inte det tar det lång tid och vill att vi ska ligga nära.
vet känslan! att ligga bredvid och själv somna suger. SÅ skönt när dom kan somna själva.
Hurra! Vilken milstolpe!
Säger bara "Ja vesste de´"
Skicka en kommentar