Var så illa nödd och tvungen att ta med mig Svante in på Rufus rum när Rufus skulle läggas ikväll, och nja, det gick väl sådär. Tror höjdpunkten under det nästan två timmar långa läggningsbattlet var när Rufus tittade på Svante och skakade på huvudet.
- VI BEHÖVEJ INTE HOMOM, MAMMA. VI KAN LÄMNA TILLBAKA?
Är visserligen ganska säker på att han menade att vi bara skulle lämna tillbaka honom ut till vardagsrummet. Ganska säker. Alltid något.
6 kommentarer:
Men lille Rufus! Stackars dej! Men du kommer att sätta mer värde på Svante än på mamma o pappa såsmåningom, garanterat! Puss på er allihop!
Klart han menade att han skulle till vardagsrummet! Inte är Rufus så beräknande att han menar något annat.
Hihi... Min bror som är 2 1/2 år äldre än jag sa efter att jag varit hemma i en vecka :nu tycker jag att vi lämnar tillbaka hon till hons mamma! och menade barnmorskan...
...och jag bet min nyfödde lillebror i handen under den första kvarten han hade hunnit vara hemma. Samt blånekade när mamma spände ögonen i mig och frågade varför lillebror gallskriker och har bitmärken efter en liten ettrig barnamun på sig. Numera kramas vi oftare än vi bits, så det går nog över, det där:)
Min (två år äldre) bror lär ha sagt: "hotta (kasta) bebis, köpa ny" om mig när jag skrek som värst. Ganska svårt att misstolka...
Ha, ha! Vår lille T upprepade ofta det första veckorna med lillebror "för man får väl inte lämna tillbaka honom" och vi fick känslan av att hon hoppades att vi någon gång skule säga "jo, det kan vi".
Skicka en kommentar