Sitter här och funderar på om det är mitt jobb att städa undan familjens stök nu när jag är hemma på dagarna. Är det mitt jobb? Borde jag kasta mig över disk och tvätt och damm så fort bebisen sover? Och - om ja - är det i så fall okej att känna sig lite uppgiven över att familjen stökar till igen så fort de kommer hem, och att jag sällan hinner något annat? Och - om nej - är det i så fall okej att känna sig lite uppgiven över att vi inte hinner städa och jag måste se skiten hela dagarna när de andra slipper?
Vill helst inte känna mig lite uppgiven. Skulle kanske behöva en kvällskurs eller två?
"Omfamna stöket, 10 poäng, distanskurs" hade till exempel kunnat sitta fint. Eller "Så lär du dig blunda för smuts och pallar att sova middag i soffan fast det är kräkfläckar på golvet, 5 poäng, halvfart".
Finns det sådana?
Eller: HUR GÖR MAN?
17 kommentarer:
Jag mår bättre om det inte är vråläkligt på golvet. Därför dammsuger jag nästan varje dag. Tilläggas ska att båda mina barn blivit lugna av ljudet, så jag kunnat göra det medan de är vakna. Hurra för det. Köket hal städar jag ev på dagen, men helst när bebis ser på. När bebis sover vill jag blogga eller annat skoj.
Samma problem här. Jag röjer om jag orkar (och räknar stenhårt med att maken kommer göra det samma när han är hemma), det är ju ofantligt tråkigt att se på frukostdisken hela dagarna. Dammsugs görs det dock alltför sällan. Jag tror dock att det är lätt att gå i "jag röjer/tvättar/städar nu när bara jag är hemma så kan vi göra roligare saker sen när alla är hemma"-fällan...
uuh ja. när det kryper i hela kroppen och man bara vill öppna upp dörrar och fönster och slänga ut skiten (inklusive sig själv) så att man kan andas. så kände jag och då bodde jag ändå i en superduperstorverkligenjätte-lägenhet där smutsen hade liksom större yta att vara på = märks inte lika mycket. det hör till tiden och det vet du säkert. och att man har alla dessa perfekta inredningstidningshem att hela tiden jämföra sig med gör ju inte saken bättre. se till att komma ut själv. gå långpromenad med dig själv. det är renande. när kommer ni till småland förresten? kan vi inte ses då? det vore underbart!
Nja, alltså, hemma hos oss räknades "jobba på jobbet" som oändligt mycket lättare än "jobba med att hålla bebis glad, ren och mätt hemma". Hushållsarbete gjordes liksom utöver dessa två arbetsuppgifter, och utfördes som regel av den med det enkla, roliga jobbet.
Dvs den som får dricka kaffe på bestämda tider, gå på toa i fred, och föra sammanhängande konversationer med andra vuxna kan också dammsuga lite extra på helgerna. Typ så.
Sen röjer man väl lite väg för sig själv precis där man är, men det såg alltid värre ut när min partner kom hem än när hon gick på morgonen...
C, jag kunde inte ha sagt det bättre själv! Var tvungen att skriva ett blogginlägg om det här inlägget :D Om man nu får ha åsikter om ämnet även om man inte är där själv än.
Familjens båda vuxna städar gemensamt på kvällen när det stökigaste av barnen sover! Voila (eller vad det heter)!
höhö, hög igenkänningsfaktor.
Då. 27 år och städade tamifan jämt.
Sen. 37 år och familjemedlemmarna hade vant sig vid att jag tog hand om städandet eller egentligen, de såg inte längre vad som skulle göras. Dessutom hade jag tagit städandet till nya kvalitetsnivåer.
Nu. 47 år och skild och där orättvisan i städeriet blev en av orsakerna för separationen. Men också lycklig med ny snubbe där vi delar sysslorna.
Så plocka undan disken och röj det värsta för din egen trivsel. Men dela sedan på det tristaste jobbet att städa damm och smuts.
Hur gjorde ni när Rufus var ny?
de värsta jag vet är att komma upp på morgonen å se allt stök... därför vill jag all allt ska vara rent å snyggt innan vi går å lägger oss på kvällen... de betyder att jag håller på å städar mest hela tiden... plus att jag tjatar på min sambo... å han tycker att jag är pedantisk... men som sagt jag orkar inet se skiten hela dagarna.... dessutom har jag varit hemma i typ 5 år eftersom jag pluggat och där emellan varit mammaledig... så de känns som jag inet kan nåt annat... undrar hur de blir till hösten då jag börjar jobba... vem ska städa då? å varför får vi som är hemma ingen lön för att vi städar??
Jag var hemma med vår son och allt, ALLT, ansvar med hemmet föll på mig. Till slut totalvägrade jag och hyrde städerska. Tilläggas bör att jag har separerat från pappan.
Är en annan nybliven tvåbarnsmamma som kikar in här hos dig varje dag och allt som ofta när jag läser känner bara same same. På något vis blir det som lite bättre att veta just det; att det finns andra som har det precis likadant. Ville mest bara säga det, att du gör skillnad för mig. Det och hej och trevlig midsommarhelg! Appropå inlägget: idag struntade jag i allt stök, all disk å lämnade till å med ouppackade matkassar på köksgolvet och gjorde något bara för mig själv en stund istället. Det ska jag bannemej göra mer ofta!
Dina idéer för kurser tror jag nästan på allvar skulle kunna funka!
/Annabell
Säg till om du kommer på lösningen! Mitt problem är inte att min kille på något sätt lägger över ansvaret på mig när jag är hemma, eller förväntar sig att jag ska plocka och fixa, mitt problem är att jag mår så dåligt i all skit och plockar eftersom jag inte står ut/kan slappna av annars. Låter lite likt det du skriver. Det här att plocka tillsammans när barnen somnat låter ju vettigt och trevligt, men det skiter sig jämt hemma hos oss. Ja, som sagt, berätta om du kommer på hur man gör!
Jag röstar för att man städar när bebisen är vaken och vilar när bebisen sover som Sophie skrev. Det är det helt klart skönaste!
Hur man gör? Man blundar och sover. Sen när mannen kommer hem så säger man "du älskling, vi MÅSTE verkligen ta tag i städning i helger".
Alternativt går man in och lägger sig och sover middag med bebis i sängen. Inte fy skam det hellr.
va lite deppi man blir av å läsa att det här var så vanligt och att folk tydligen separerar pga..!
jeezes.. ja "WWJD?" typ.
nävars, men man blir ju un PEU orolig ?! *har ett halvbarn ibland*
Skicka en kommentar