Det här med att man (oh please god, säg att det inte bara är jag!) spiller extra mycket mat på sig när man är på tjocken... VAD ÄR GREJEN MED DET, EGENTLIGEN? Beror det 1. På att man blivit extra klumpig, 2. På att man fått stor mage som liksom genrerar spill för att man inte kan sitta tillräckligt nära bordet, eller 3. På att världen jobbar emot en lite allmänt sådär, bara?
Och speaking of spill. Varför, VARFÖR spiller man ner nästan allt man spiller i urringningen? Beror det 1. På att man blivit extra klumpig, 2. På att man fått större urringning som lämpar sig extra bra för att ta emot allt spill, eller 3. På att världen jobbar emot en lite allmänt sådär, bara?
Häromdagen när jag skulle jag testa om pastan var färdigkokad spillde jag ner en skållhet pastaskruv i urringningen. Helt vanligt, bara sådär. Rent instinktivt lyfte jag då på nederdelen av tröjan för att pastaskruven skulle trilla ut på golvet. Little did I know att min mage skulle vara i vägen för den planen, men det var den ju givetvis. Pastaskruven trillade så fan heller ner på golvet. Pastaskruven trillade istället ner från urringningen och la sig mitt på magen, och klämdes fast mellan tröjtyget och min hud. Nu har jag ett litet rött brännmärke mitt på gravidmagen efter en pastaskruv.
Känns ju, vahetere... Stilsäkert?
12 kommentarer:
För mig har spillandet kvarstått efter förlossningen, särskilt spiller jag när jag sitter med barnet i famnen och inte kan plocka upp efter mig... Så min gissningar är nr 3 - att världen helt enkelt jobbar emot en.
Inte bara spill, tuttarna hade en nästan overklig förmåga att lägga sig i allt! Himla skoj att dagligen ha dressing eller ketchup eller sås på brösten... oxå himla skoj med dom "snälla medmänniskor" som gärna ville meddela detta... jo världen är helt emot!!
Jag har mest tänkt att allt helt sonika har ramlat ner på golvet tidigare och att man nu blir varse vilken sullgris man faktiskt är. Men jag tror jag köper "världen jobbar emot en" hädanefter.
Jag tycker nog man kan svara ja på alla frågorna. Eftersom man tenderar att anta formen av en rokokobyrå med översta lådan utdragen så innebär det att man är lika ovig som en sådan. Dessutom ganska svullen, så spill på du, fördelen är att man vänjer sig vid spill för det lär ju bli mera.
Jag tänker att man spiller för att man måste sitta långt ifrån. Eftersom min mage står ut mer än brösten landar allt där. Jag har en liten irriterande fläck på mitt på ca alla tröjor jag använt.
Tror inte att det handlar om vare sig graviditet eller urringning.
Klumpiga gener från faderssidan kan vara vid handen.
Jag har lyckats med mästerstycket att fylla en hel dragkedja,från halsen ned till midjan, med potatismos,ketchup,senap,lingon och hackad gurka,samt rundat av med en rejäl klick mos på ovansidan av skon.
Ett BinLadinskägg på mig hade varit välsorterat som en veritabel diversebutik.
åh vad jag älskar din blogg!
Tack för att jag fick skratta idag. Stackars dig för brännmärket i form av en pastaskruv, men tack för skrattet. :D
Alltså... det är ju tänkt att man ska använda magen som matbord. Du ställer tallriken där. Har du inte fattat det?
Stilsäkert eller inte, hoppas att det inte gjorde FÖR ont ajaj!
Och annars. Jag röstar på alternativ 3 i båda dina frågor. Världen JOBBAr lite emot höggravida kvinnor i allmänhet. Tyvärr :P
Jag var likadan, spillde å spillde å spillde - jag som ALDRIG kladdar med nåt alls i vanliga fall. Jag misstänker att det är nåt slags inbyggd förberedelse för vad som komma skall - bebisens kräkspill över allt vi äger å har. Igår rapade jag Edith över axeln, noga täckt med rätt stor handduk. Då vänder bebisen på huvudet, rapar å kräks rakt ner i min urringning. Suck.
Jag skrattade så jag grät när jag läste dethär inlägget. Det är inte illa efter en skit-helg som denna. Tack!
/a-k
Skicka en kommentar