torsdag, maj 5

Geni och geni. Allt är ju relativt.

Man vill ju gärna tro att ens barn är lite streetsmart. Det vill man ju. Så man tänker att han är ju till exempel väldigt bra på pussel för sin ålder. Och på memory. Och på väldigt många andra kluriga grejer. Rent objektivt, alltså. Väldigt, väldigt bra. Kanske har man rent av närt ett geni vid sin barm? Så tänker man.

Och sedan testar man att leka kurragömma med honom.

Skulle man inte gjort.

- Nu räknar jag, Rufus, så gömmer du dig.
- OOOOOKEJ.
- Ett, två, tre, fyra, fem, sex, sju, åtta, nio, TIO, nu kommer jag!
*tittar upp*
*får syn på Rufus tre centimeter från mitt huvud*
- TADAA! HÄ Ä JUFUS! HUJJA!

- Okej, vi försöker igen. Göm dig nu!
- OOOOKEJ.
- Ett, två, tre, fyra, fem, sex, sju, åtta, nio, TIO, nu kommer jag!
*tittar upp*
*märker till min stora förtjusning att barnet faktiskt är borta*
*börjar leta*
- Oj, oj, oj! Rufus är borta. Var kan han vara?
- MAMMA! JA Ä I SOVJUMMET! UNDE TÄCKET!
- Men ååå, det ska du ju inte säg...
- TADAA!

- Ska vi försöka igen?
- OOOOKEJ.
- Då räknar jag, så gömmer du dig?
- OOOOKEJ.
- Ett, två, tre, fyra, f...
- MAMMA? JAG SKA GÖMMA UNDE BOJDET!
- Oh, well.

10 kommentarer:

krabbeluring sa...

Hahaha men sa ju inte till honom att gömma sig = sitta tyst på ngt ställe och försöka att inte bli upptäckt!
När jag skulle lära syrrans äldsta unge (som då var ung 2-3 år) att spela fia med knuff, så sa jag så kastar du tärningen och hon KASTADE tärningen och den visade 5 och då sa jag till henne då tar du din gubbe och går 5 steg. Så hon tog sin röda spelmarker och gick iväg fem steg över golvet. Barnet alltså, stegade. Hon gjorde ju onekligen exakt som jag sa, det kan man ju inte ta ifrån henne.

Hanna sa...

Det bästa är när man själv gömmer sig. Då vet man att man kommer hitta ungen på samma ställe direkt efter. Kan dock avslöja att detta är något de flesta barnen på mitt jobb verkar lida av, så Rufus är nog inte dummare än någon annan...

den rabiata orakade flat-feministen Fanny sa...

Men det är väl trevligt att inte alltid vara så tävlingsinriktad. Han vill ju bara att du ska hitta honom så ni får vara med varandra. Mycket bra mor-son-relation indeed!

Johanna sa...

Ack, känner igen mig till fullo! Och för att inte tala om "gömma nyckel"-leken som jag försökte introducera i veckan...

"nu ska vi leta efter nyckeln!"
"ä nyckel borta?"
"ja, vaaart kan det vaaara?"
"mamma tappat bort nyckel? PAAAPPA MAMMA TAPPAT BORT NYCKEEEEL!!!"

Eh ja. Vi säger väl så.

Clara sa...

Hahaha, jag skrattar högt framför min dataskärm!

Lisa sa...

Lekte nyligen gömma nyckel med ett barn. Hon gömde nyckeln och avslöjade inte var den fanns. Teg som muren. Dock gick hon alltid före mig när jag skulle leta sen. "ja nu får du leta" *går raka vägen till nyckeln*. Hon hade iallafall roligt, ville att jag skulle komma nästa dag igen!

Bjarbapappa sa...

Nu fick jag lust att starta en FB-grupp.
VI SOM ÄLSKAJ JUFUS, HUJJA!!!

Vitnos sa...

Inga barn är speciellt smarta på kurragömma. Min kompis lekte med sina kusiner som var 5-6 år. Alla fyra ungarna räknade så gömde han sig, bakom en golvlampa i vardagsrummet där alla vuxna satt. Bör tilläggas att min kompis är en normalstor vuxen man. Ungarna sprang, helt uppjagade förbi, 3-4 ggr medan de vuxna skrattade ihjäl sig vid matbordet.

Min kompis hade också riktigt roligt!

Camilla sa...

Åh, vilken ljuvlig liten unge du har, nästan lika söt som min egen faktiskt :)

Anonym sa...

Visst är de söta med sina ideér vid kurragömma. Min yngste son la sig raklång på golvet med huvudet mot golvet när han gömde sig första gången :)