Försökte mig på bästa kvällstidningsmanér på att CHOCKÖKA den dagliga promenadlängden post förlossning från cirka 500 meter till cirka 5000 meter idag. Så här i efterhand kan man ju konstatera att det var lite väl kaxigt gjort av mig. Jag vet inte, det känns som om jag saknar något väsentligt i kroppen som brukade finnas där nyss. Muskler? Bäckenbotten? Fogar? Ingen vet riktigt.
Jag fick i och för sig en sjukt göllig bebis på kuppen, så jag antar att det jämnar ut sig.
Uppdat: Fast alltså, hur lät det där? Fick inte göllig bebis på promenaden. Fick göllig bebis under förlossningen. Vad jag däremot fick under promenaden var följande kommentar från en tant som glatt tittade på min mage och sedan på barnvagnen som jag rullade framför mig: "Vilken fin gravidmage du har! Snart blir det fler barn!" Joråsåatte. Kul sagt av henne.
14 kommentarer:
"shoot the moon, even if you miss you'll land among the stars" Bra jobbat ju! =)
Ja men du, en kompis fick 3 veckor efter förlossningen höra från sin granne (i ett litet villaområde där alla känner alla och helt säkert vet vilka som just fått barn): Ska du ha barn igen eller??
Oj då, men gulligt av tanten iaf, trots det bidde lite fel.
Tänk vad folk måste kommentera jämt! I synnerhet tanter. Suck. Var nu lite rädd om dig och gå lagom långa promenader i stället!
Hände mig på kemtvätten.
Gubbe: - Grattis! När kommer bebisen?
Jag: - Öh, hon är två månader.
Nu är hon snart två år och jag tycker att magen har krympt mycket bara sista året. Den blir nog platt lagom till nästa sommar....
Haha, fyfan. Efter förlossningen kände jag mig "lätt och slank" tills jag såg ett foto som min kille tagit. Man skulle tro att jag fortfarande var i 9e månaden.
Men herregud vilka korkade (och otaktiska) tanter det finns! Men kul att du delar med dig till oss alla.
På hennes tid gick man kanske ner exakt alla kilon + några extra tre sekunder efter förlossningen.
Det måste varit bättre förr.
Min pappa försökte skoja till det när jag tre veckor tidigare fött mitt tredje barn genom att säga att "Herregud, det kan ingen tro att du fött barn, är du säker på att det inte ligger en till där inne?". Pappor är verkligen dumma i huvudet ibland. Det roliga var att det syntes på honom att vartefter han pratade började inse vad han höll på att säga, men det var liksom för sent att ångra sig...
Han blir fortfarande, fem år senare, trackad för den kommentaren. Rätt åt honom om du frågar mig.
Skittant!
Ha ha! Kan inte låta bli att lida lite med Susannes pappa. Det är en HEMSK känsla det där när man blir medveten om att man håller på att klampa rakt in i klaveret med buller och bång men ekipaget inte går att stoppa.
Men. Kommentera en kvinnas mage efter att hon fött barn (och då menar jag lång tid efter). Det GÖR man bara inte.
var på loppis utan barn i runda slängar ETT ÅR efter att ungen fötts och hade kanske inte jätteklyftig klänning på mig (vill jag intala mig själv). kikade på nån bebispryl och tant bara: - vet du om det en pojke eller flicka? och jag bara: eh, ja? och tanten: - och när kommer den? jag: - ...? JAHA! för ett år sen, tackar som frågar. jodå, det enda man kan vara säker på är att det alltid finns någon som har det värre! ;)
Åh! Härligt att höra om alla andra som hört såna kommentarer! Men det jag inte kan begripa är att en mammas mage är FIN (och lite magisk) så länge det är en baby inuti men FUL (och inte det minsta magisk) så fort babyn flyttat ut.
hmf, det sa min egna mamma (själv moder åt 3) första gången hon såg mig efter bebis kommit ut;
-men ooooj vilken mage du har, ser ut som om du ska ha fler! (jag kände mig så smal jämfört med när bebis låg däri nyss)
Men va fan mamma sa jag i dörren, vill du inte se ditt första barnbarn eller??!
-Jag minns då inte att magen var så stor efteråt, säger min kära mor, med fortsatt klumpfothet.
Men det där var verkligen något som ingen berättade innan man fick barn. Att magen var SÅ stor efteråt, jag trodde liksom att iaf 3/4 borde försvinna direkt efter bebis kommit ut? Det kändes som tvärtom, 3/4 var kvar..?
Veronica
Skicka en kommentar