Annan grej vi gjort idag: Varit en sväng på vårdcentralen. Sväng = två timmar, men de två timmarna hade onekligen sina highlights. Rufus skulle till exempel bli stucken i fingret. Ingen highlight i sig kanske, men dialogen mellan honom och sköterskan var ändå lite minnesvärd.
Sköterskan: "Nu behöver jag låna ett av dina fingrar, Rufus. Vilket ska jag ta?"
Rufus: "INTE VICKEVIJE!!!"
Sköterskan: "Nej, nej. Då tar vi ett annat finger."
Rufus: "DU LÅNA LÅNGEMAN LITE."
Sköterskan: "Det blir jättebra, det."
Blir helt nervös av sådant här. Jag menar, vem har lärt ungen dessa urfåniga namn på fingrarna SOM HAN ANVÄNDER SIG AV INFÖR PUBLIK?!? Det kan väl aldrig vara jag?
11 kommentarer:
Härligt! Att det inte var stickandet du blev nervös över.
Haha, lycka är att ha blogginlägg om Rufus på mornarna. Man blir så mycket gladare då.
Hahahaa...underbart !
och jag undrar varför ringfingret heter gullebrann?
Kan bara hålla med Linda här ovan - ett Rufusinlägg till frukosten ger en skön start på dagen :-)
Bästa namnet är väl ändå det på lilltån, aka "lillpinken".
Du får lära honom nya namn på tårna oxå!
Lillatå, tottilla, tilleros, magdefru och stora stora klumphästen.
LISA! Jag har en fråga. Har du läst ungdomsboken "Stenhjärta" av Ingrid Olsson, och i så fall - vad tyckte du om den? Om inte - läs den för guds skull. Den är så äckligt bra. Kram och puss
Naw, sött. Barn lär sig de mest oväntade orden. :)
Kram
Herregud, vad han kan! Är han verkligen så där rolig och smart, eller överdriver du som en sann Bjärbo?
Yllet: För att man har guldringar på det, kanske? Fast jag vet inte.
Skicka en kommentar