Det här med att gå till banken. Alltså, att verkligen GÅ TILL ETT BANKKONTOR. Det är ju inte så himla ofta man gör det, alltså. Och med "man" menar jag "jag". Jag går till banken aldrig. Eller nej, fel. Jag går till banken en gång om året för att fixa en grej inför bokföring och deklaration. Inte mer.
Den gången var igår.
Det är alltid lite ångest att gå till banken, tycker ni inte? Liksom, först leta upp bankkontor. Inte så himla lätt som man kan tro! Sedan, när man hittat dit, stå i kö i åtta evigheter. Och sedan all seriositet som banken utstrålar. Gör mig helt nervös. Det är frågor om pengar och konton och nummer och koder och sparande och gudvetallt, jag pallar inte riktigt. Man vill ju liksom inte verka korkad och inte kunna svaren. Det vill man ju inte.
När jag går från banken den där gången om året tänker jag således alltid so long, suckers! Och känner mig fri och lättad och mycket, mycket duktig. Sedan går jag hem och myser med internetbanken i elva månader och trettio dagar och har det fint.
Så skulle det bli igår också var tanken. Men blev det så? Nej, det blev ju inte det. I morse hittade jag istället min bankdosa på soffbordet, blockerad för att "någon" tryckt in fel kod tre gånger på rad. (Damn you, någon! Damn you!)
Banken bara: "Uppsök ditt lokala bankkontor för att få hjälp att låsa upp den igen."
Seriöst.
GÅ TILL BANKEN TVÅ DAGAR I RAD?!?
Mina nerver.
9 kommentarer:
Men gizmo på dig då! Jag har också varit till banken idag!
Och så ekonom jag är avskyr jag ändå att gå dit. Det är lite som att gå till tandläkaren. Fast de borrar inte på banken. Oftast.
Men du kan ju ringa din bank istället för att gå dit! De kan identifiera dig via telefon, (de ställer lite kontrollfrågor) och så vips! kan de hjälpa dig att låsa upp den.
Jag jobbar på The big bad bank så jag borde ju veta... :)
Mmm... Lina. Man kan ringa om man är ansluten till telefonbanken om jag förstått det hela rätt. Men eh... den koden är också inaktuell och måste förnyas. På ett bankkontor. Tror inte jag slipper undan, faktiskt.
Men en gång om året. I u-landet jag bor i måste jag gå på banken typ en gång i veckan. Det finns alla möjliga ärenden som måste utföras på ett bankkontor här. Och de har inga nummerlappar utan man måste stå i ringelkö. Man blir tokig.
Glad att hitta likasinnade. Är enbart in om det är kris! Förra veckan gav bankdosan upp, vid en ålder av ca. 10 år. Fick en väldigt trevlig bankman som verkligen försökte göra mitt besök till en trevlig upplevelse fastän jag förklarade för honom att det är TRÅKIGT på banken upprepade gånger. "Man ska nyttja sig av vår kompetens och komma in om man har frågor" sa han. "Inte förrän bankdosan pajar igen, nu har jag ju internetbanken" sa jag och seglade ut på lätta fötter.
Helen
Alltså din blogg är så himla underbar. Du skriver så grymt roligt, härligt och "mitt i prick". Jag gillar den mer för varje gång jag kommer hit! å det börjar bli ofta nu. Så det är verkligen på tiden att jag säger hej och tack :)
Veronica
Eh, bankdosa? Förklara gärna för en stackars finlandssvensk ... Hos oss man knappar in koden från ett sk. nyckelkort (i kreditkortsstorlek). Först knappar man in sitt id-nummer och sen berättar internetbanken vilken kod man ska välja den här gången.
Jag jobbar på banken. Jag är snäll. Jag tycker om barnböcker, fina mönster, stringhyllor och glass. Jag är som du, fast jag måste ha kostym på mig när jag jobbar. Kom du in hos mig skulle jag avslöjat att jag läst din blogg sen innan ni var tvugna att måla över den snygga, randiga fondväggen i förr-förra lägenheten, samt be dig att skälla på din bror för att han la ned sitt bloggande. :) ...då skulle du istället minnas att du träffat en freaky stalker och helt glömma bort bankskräcken. Kanske.
Precis som Colombialiv maste jag ocksa ga pa banken en gang i veckan. For att losa in min lonecheck. Och da bor jag inte ens i ett u-land, utan i USA.
Skicka en kommentar