Minus med att låta den sjuka sonen sova på ens huvud: Man blir ganska lätt smittad själv. Feber, kliande ögon, sömnbrist på grund av värkande bäcken (okej, det där sista kanske inte härstammar från Rufus direkt, men ändå) joppedi, joppeda, vi drar väl på oss ett par fancy mjukisbyxor och sjunger en trudelutt för att fira, gör vi inte?
Är i alla fall mycket nöjd med att Gustav är hemma och underhåller det inte längre så sjuka barnet så att jag kan sitta instängd i arbetsrummet och jobba och/eller muttra över sakernas tillstånd i fred. Man behöver ju tid för mutter, det behöver man faktiskt.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar