Alright, så vi kompenserade för gårdagens gulliga treminutersläggning med en tvåtimmars-dito från helvetet. Nu är jag på riktigt så frustrerad att jag nästan gråter. (Nästan = har precis slutat.) Och jag veeeet att jag får skylla mig själv som lät det sjuka barnet sova middag i en evighet, men ändå, ÄNDÅÅÅ, mina nerver!
10 saker man kan göra när man är jordens mest inkompetenta och inkonsekventa barnläggare:
1. Lägga sig bredvid och spela död.
2. Få en napp intryckt i munnen.
3. Ge upp spela död och sjunga sånger.
4. Få två fingrar instuckna i näsan.
5. Ge upp sjunga sånger och gå ut i vredesmod.
6. Ångra sig igen.
7. Lägga sig bredvid och spela död.
8. Få ett knytnävsslag över munnen.
9. Ge upp spela död och bli förbannad.
10. Upprepa ovanstående nio punkter minst fem gånger till.
Bubblare: När barnet väl somnat - få så dåligt samvete att man vill väcka honom och säga förlåt och börja om från början igen.
3 kommentarer:
Jag vet preeeciiiiiiiiiiis! Jäkla ungar! ;)
åh hjälp vad jag känner igen mig, fingrar i näsan, några knytnävsslag, i´ve been there too long... men nu är det sambon som söver stortjejen (2,5 år) sedan vi fick en lillebror för 7 veckor sedan.
Jag har gråtit. Haft dåligt samvete. Gjort allt det där som står i listan, utom just spela död, faktiskt. Vår unge var också en sån som vaknade vid femtiden (men inte nu! nu sover hon oftast ända till kl sex! prisa gud!) Det som hjälpte var att maken tog över alla nattningar under en period, annars brukade vi ta varannan. Då bröts mönstret. Nu (vid fyra års ålder) är det busenkelt att söva henne. Ofta ligger hon ensam och lyssnar på CD-saga, eller så somnar hon i soffan framför Halv åtta hos mig.
Skicka en kommentar