Hämtar Rufus på dagis. Han får syn på snöyran utanför. Blir så exalterad att han rapar. (?!?) "OJ, MAMMA! PJUTT!" "Nej, det där var väl ingen prutt, heller." "NÄE, PJUTT. JAAAAP!" Och honom har vi döpt till Rufus. Så himla taskigt.
hahaha! Fruktansvärt taskiga föjäldjaj. Annars kan ni ju alltid öva medelst ramsan min pappa lärde min syster när hon som fyraåring skulle läja sig säga äJ. "Jiv dig i jöven med en jostig jasp."
eh alltså pappa kunde säga det på riktigt. eh hejdå.
Vår yngste son, idag snart 18 år, kunde inte heller säga R utan det blev L istället. Hans bröder tyckte det var hysteriskt roligt att få honom att säga typ - Får jag smaka på din rem (som i godisrem). Den dagen han lärde sig ringde han sin farfar och meddelade att han inte sa falfal längre!
jag lärde mig som liten att säga r på ett väldigt traumatiskt sätt. mina föräldrar lovade att jag skulle få gå på konsert med mora träsk. vilket var awesome just då. så jag mamma, pappa och syrran åkte dit. sen gick pappa in med storasystern till konsertområdet medan jag fick stå kvar på parkeringen med mamma tills jag kunde säga mora träsk istället för moja tjäsk. de började spela och jag grinade och grinade men fick till slut ur mig ett morrra trrräsk. inte en metod jag rekommenderar för övrigt. jag är ju ärrad för livet!
Själv heter jag ju Thérèse med den konstigaste stavning mina föräldrar kunde uppbåda. Som barn innebar det i bästa fall Tejes, i sämsta fall Tees. Så jag tycker nog ändå ni lyckats hyfsat ok: Rufus - Jufus, det är ju ändå ungefär samma namn ;-)
Det ligger i generna, helt klart. Hur förklarar du annars det faktum att våra föräldrar först bosatte sig i djupaste Småland och sen döpte sin förstfödde son till Petter? Jag hade varit nöjd om jag haft ett Rufus-J som avslutning istället för den där obehagliga harklingen jag åstadkommer varje gång jag försöker uttala mitt eget namn.
Linn: Ett R sådär mitt i ett ord - lättast att hoppa över om det är möjligt. Säger man det snabbt är det nästan ingen som märker.
Men OBS! Funkar inte på alla ord. Groda, till exempel. Där måste man anstränga sig och få till den den harklingen som med lite tur kan misstas för ett R. Skitjobbigt.
Jag önskar att jag hade förmågan att uttrycka exakt hur roligt jag tycker att det här är.
Är även mycket nyfiken på hur ofta du (som smålänning) väljer ord utan R istället för ord med R. Typ arg måste ju vara _jättesvårt_ att säga på ett trovärdigt sätt?
Tycker småländska är lite som norska. När jag tänker på en smålänning/norrman som bråkar blir det mer av en NAAAW vad gölligt!-känsla på det hela än en ojojoj vad han/hon är arg.
ska nog sluta säga konstiga saker nu innan jag retar upp hela småland.
Min dotter sa s istället för f. Alltså presenterade hon sej som "Sanny" men blev mäkta arg om folk sen kallade henne det - "Jag heter i-n-t-e Sanny, jag heter saktist Sanny!"
17 kommentarer:
hahaha! Fruktansvärt taskiga föjäldjaj. Annars kan ni ju alltid öva medelst ramsan min pappa lärde min syster när hon som fyraåring skulle läja sig säga äJ. "Jiv dig i jöven med en jostig jasp."
eh alltså pappa kunde säga det på riktigt. eh hejdå.
Vår yngste son, idag snart 18 år, kunde inte heller säga R utan det blev L istället. Hans bröder tyckte det var hysteriskt roligt att få honom att säga typ - Får jag smaka på din rem (som i godisrem).
Den dagen han lärde sig ringde han sin farfar och meddelade att han inte sa falfal längre!
Ja hur tänkte ni egentligen?
jag lärde mig som liten att säga r på ett väldigt traumatiskt sätt. mina föräldrar lovade att jag skulle få gå på konsert med mora träsk. vilket var awesome just då. så jag mamma, pappa och syrran åkte dit. sen gick pappa in med storasystern till konsertområdet medan jag fick stå kvar på parkeringen med mamma tills jag kunde säga mora träsk istället för moja tjäsk. de började spela och jag grinade och grinade men fick till slut ur mig ett morrra trrräsk. inte en metod jag rekommenderar för övrigt. jag är ju ärrad för livet!
Hahaha!
Kan det ha något att göra med att du är från småland...? :)
Själv heter jag ju Thérèse med den konstigaste stavning mina föräldrar kunde uppbåda. Som barn innebar det i bästa fall Tejes, i sämsta fall Tees. Så jag tycker nog ändå ni lyckats hyfsat ok: Rufus - Jufus, det är ju ändå ungefär samma namn ;-)
Det ligger i generna, helt klart. Hur förklarar du annars det faktum att våra föräldrar först bosatte sig i djupaste Småland och sen döpte sin förstfödde son till Petter? Jag hade varit nöjd om jag haft ett Rufus-J som avslutning istället för den där obehagliga harklingen jag åstadkommer varje gång jag försöker uttala mitt eget namn.
/Petterchrgh
HAHA! Petterchrgh Bjäääbo. Mycket snyggt. Själv uttalar jag mitt barns namn som Chrghrufus Bjäääbo. Också snyggt. Och GENOMTÄNKT!
Nästa barn kanske kan få heta typ... Rorri Räserbil Bjärbo. (Chrghrochrghorghi Chrghäsebil Bjäääbo).
Ja?
Kort fråga till syskonen: heter ni inte bjäRbo? Eller struntar ni för enkelhetens skull att uttala det?
Linn: Ett R sådär mitt i ett ord - lättast att hoppa över om det är möjligt. Säger man det snabbt är det nästan ingen som märker.
Men OBS! Funkar inte på alla ord. Groda, till exempel. Där måste man anstränga sig och få till den den harklingen som med lite tur kan misstas för ett R. Skitjobbigt.
Jag önskar att jag hade förmågan att uttrycka exakt hur roligt jag tycker att det här är.
Är även mycket nyfiken på hur ofta du (som smålänning) väljer ord utan R istället för ord med R. Typ arg måste ju vara _jättesvårt_ att säga på ett trovärdigt sätt?
HA!
Aldrig. Har inte tänkt på att jag skulle kunna. (Kanske måste börja?)
Ibland när jag vill att folk (OBS! ej smålänningar) ska förstå vad jag säger på direkten så säger jag orden med rullande R.
Gäller dock inte "arg" för när jag säger det är jag oftast i affekt. Affekt = harklings-R.
Tycker småländska är lite som norska. När jag tänker på en smålänning/norrman som bråkar blir det mer av en NAAAW vad gölligt!-känsla på det hela än en ojojoj vad han/hon är arg.
ska nog sluta säga konstiga saker nu innan jag retar upp hela småland.
Hahaha! Dagena joligaste, utan tvekan. Trevlig helg vetja!
Min dotter sa s istället för f. Alltså presenterade hon sej som "Sanny" men blev mäkta arg om folk sen kallade henne det - "Jag heter i-n-t-e Sanny, jag heter saktist Sanny!"
Och mamma är föjfattaje.
Skicka en kommentar