Städning, jamen, jomen, lite av ett konfliktområde faktiskt. Jag vill gärna att det ska vara undanplockat och relativt rent så gott som alltid – vilket betyder att man måste plocka och städa ofta. Gustav har ingenting emot att det är undanplockat och relativt rent så gott som alltid – men han vill absolut inte hålla på och plocka och städa hela tiden. Nu (efter drygt sex år som sambos) har vi landat i något slags mellanläge. Vi städar mer sällan än vad jag egentligen vill, och oftare än vad Gustav egentligen vill. Det är nästan alltid jag som tar initiativet till att vi ska städa, men vi gör det nästan alltid tillsammans. Men städar någon hela lägenheten själv på eget initiativ så är det oftast jag.Vi är rätt olika i själva städproceduren också, för den delen. Jag vill att det ska se snyggt ut på ytan – men städar rätt slarvigt. Ni vet, slarvdammsuger lite och knölar undan saker i lådor/garderober så att de inte syns, bara. Gustav städar sjukt noga, och sorterar in grejer där de ska vara när han väl städar. Han är supernoga med återvinning och källsortering och sådant – jag vill helst bara slänga allt i soporna och bli av med skiten snabbt.
Vi har ett fantastiskt barnsligt - ständigt pågående – battle. Gustav vägrar att ställa sina skor någon annanstans än i en skitful hög precis innanför dörren (jag retar ihjäl mig på det) och jag vägrar slänga saker direkt i soporna, utan fyller hela vasken först (det gör Gustav galen). Båda två har mycket, mycket svårt att ändra sitt beteende, fast vi vet att det stör den andra. Det har vid fler än ett tillfälle hänt att vi gormat saker i stil med: ”Men ursäkta, när ska du SLUTA SLÄNGA SAKER I VASKEN?!?” ”Ja, inte lär det bli förrän DU BÖRJAR STÄLLA IN DINA SKOR I ALLA FALL!!!” Mycket moget.
En del av städsysslorna har vi mutat in som ”våra”. Jag torkar alltid golven och städar toaletten. Gustav återvinner, sorterar och slänger sopor. Ingen av oss rengör mikrovågsugnen, den är ärligt talat väldigt äcklig, väldigt ofta. I alla fall tills min mamma kommer hit och får syn på den.
"Jämställdhet i vardagen" är tänkt att vara någon slags, jag vet inte, blogginläggsserie? Om vem som gör vad i vårt förhållande, hur vi löst/inte löst vardagsjämställdhetsproblem och vad vi tjafsar om och inte. Läs mer här, och här, och häng gärna på själv! Det vore mkt, mkt intressant att läsa hur ni tänker/gör hemma hos er. Nästa inlägg kommer att handla om barnrelaterade prylar.
14 kommentarer:
Städning. Intressant och så oerhört tråkigt (själva standandet alltså). Måste också skriva.
Jag känner verkligen igen mig! Min "grej" är att jag aldrig stänger skåpluckor, min sambos är att han är världens största smulmonster. Annars är det ungefär sådär, vi städar ihop och det är smutsigare än jag vill. Jag tvättar och han dammsuger och torkar golven.
Känner igen det där med problemområden!
Jag har förresten precis publicerat mitt tredje (och sista) inlägg i ämnet. :)
Kul tema!
First of all: Det är här är mkt, mkt intressant och bra.
Sen har jag ett problem. Min lillasyster fyller 14 den 24 feb (eh, hur långt är det dit, drygt två veckor va?) och jag vill ge henne din bok men VAR finner man den? Måste man ut i Den Riktiga Världen och lämna internetz bakom sig?
OMG precis så är det hos oss, fast lite tvärtom. Mina skor står mitt i dörren o sambon slänger saker i vasken!
Mkt likt hur det ser ut hemma hos oss också...
Jag är expert på att få huset att se välstädat ut på tre minuter, maken expert på att städa på riktigt.Men jag gör det ofta, han sällan.
Det är när jag läser såna här inlägg som jag inser vilken sjukt bra man jag har. Han städar allt. Jag har en kropp som inte med fördel ägnar sig åt dammsugning och moppning utan att göra ont i flera dagar, så de senaste tre åren (sen jag träffade honom) kan jag räkna antalet gånger jag dammsugit på mina tio fingrar. Visserligen lagar jag den mesta av maten, men det är liksom inget gnöl, inget bråk, inget gnat. Att han dessutom dammsuger flera gånger i veckan och moppar varje gång (!) gör inte saken sämre direkt ;-)
Jag kan inte låta bli att skratta lite. Jag känner igen mig (oss) så himla mycket i det du skriver.
Vi har ungefär samma uppdelning. J lagar i princip all mat och jag sköter all tvätt. Han går ut med tidningar och sorterar, och jag skurar badrummet. Han diskar oftare än mig (dvs tömmer och fyller diskmaskinen) och jag sköter allt "viktigt" som räkningar, telefonsamtal som måste göras osv.
Å så städar vi varje helg. Oftast på lördagen. Hjälps åt att plocka. En dammtorkar (oftast jag) och den andre dammsuger och tvättar golven (oftast J).
Verkligen intressant inläggsserie. Tror aldrig jag har läst alla kommentarer till något inlägg i någon blogg (förutom min egen) någon gång förut.
Ja inte vet jag om vi är jämställda. Jag lagar ALLTID mat och sambon hackar gärna lök, grillar (typiskt eller hur?), kokar glögg och plockar i diskmaskin. Vi handlar tillsammans, städar likaså, men jag snickrar inte, däremot tvättar jag oftast. Hmmm, låter inget vidare jämställt. Men jag skyller på att vi båda är över 50 ... och vi tjafsar aldrig om vardagssysslor - så här sexton år senare ...
Hahaha, igenkänning på mikron... Varför är det så trist att rengöra den?
jag har ingen hemma att dela dessa sysslor med, men det är onekligen ett tråkigt göra. Jag tycker som Lisa att så länge det ser ordnat ut så får jag frid i själen. Det där med damm o så atgärdas sporadiskt. Fast det är definitivt inte roligt att gå barfota över smuligt golv! Och köket o badrummet prioriteras. Och tvätt. Men jag tycker alla inlägg låter som om ni har delat upp sysslorna till belåtenhet, beundransvärt! Väldigt jämställt låter det. De här grejerna man irriterar sej på kan man nog aldrig komma ifrån.
Vår bästa investering ever är städhjälp en gång i månaden. Det är alldeles, alldeles underbart! Om vi hade mer pengar skulle vi ha städhjälp varannan vecka, eller varför inte varje. Maken var tveksamt inställd till om det är värt att lägga ut pengar på sånt men så här i efterhand älskar han det också.
Vi har strikt städat upp hushållssysslorna sinsemellan. Maken dammsugar och diskar, jag sköter tvätten och städar badrummet. Det är egentligen allt som behöver göras, för i princip allt övrigt (skura golv, torka damm) sköter städhjälpen om. Men det är fortfarande jag som tar initiativ till att det blir gjort varje helg. Och det är jag som tar initiativ till fönstertvätt, garderobsrens och andra större projekt. Om det beror på könsroller eller personlighetsdrag vet jag faktiskt inte.
Vi har en jämställd fördelning av hushållssysslorna hemma. Jag lagar mat (för det mesta), min älskling tvättar (för det mesta) och ingen av oss städar (för det mesta)! Trots det tror vi båda att vi drar det tyngsta lasset?!?:-)
Skicka en kommentar