Jämställdhet i vardagen - maten, disken och tvätten

På det igen, då!

På vardagarna är det den som hämtar Rufus på dagis som lagar maten. Varannan dag, alltså. Den andra kommer hem från jobbet och sätter sig till dukat bord. Varannan vecka (när vi inte får en matkasse hemlevererad till dörren på söndagen) måste den som ska laga maten oftast också handla och tänka ut en lämplig maträtt på väg till eller från dagis. Det är lite jobbigt, men så kan det gå.

När det vankas finmiddag och främmat lagar nog Gustav maten aningen oftare än vad jag gör. Jag tror att det beror på att Gustav gillar att gå all in när det gäller det mesta här i livet. Tänka ut storslagna sjurättersmenyer och köpa obskyra ostar och fancy viner och sådär. Jag tycker det är rätt fint med lite lagom också. Men båda tycker det är helt okej att laga mat, och är nog ungefär lika bra på det också. Jag tror att vi har lite av en feeder-roll gentemot vår bekantskapskrets. Folk kommer till oss och äter. Det är fint.

Om det bakas i hushållet är det 99 gånger av 100 jag som bakar, för det tycker jag är kul. Om det syltas och saftas i hushållet är det 99 gånger av 100 Gustav som gör det, för det tycker han är kul. Jag bakar emellertid väldigt mycket oftare än vad Gustav saftar och syltar.

När Gustav lagat maten ser det ut som kriget i köket. Han använder alla köksredskap vi har, och ställer inte in en enda grej efter sig under processens gång. Det är rätt dåligt för mig, för oftast brukar den som lagat maten slippa att städa undan stöket efteråt. När jag lagat maten ser det oftast rätt fint ut i köket efteråt, förutom att all världens avfall är nedslängt i slasken.

Diskar gör ingen av oss, det gör diskmaskinen, och det är tur, för annars hade vi inte gjort annat än att diska och tjura för att vi var tvungna att diska. När vi är i torpet och inte har diskmaskin (och inte heller varmvatten) tror jag att jag är aningen snabbare på att ta diskinitiativ eftersom jag stör mig mer på att disken står och skräpar på diskbänken. Men det är inte alls säkert att Gustav skulle hålla med mig på den punkten.

Tvätta har vi hittills gjort som gemensamt projekt. Inte för att det är en rolig hobby, utan för att det av nödvändighet blivit så. Typ: Jag vet! Vi samlar tvätt i fyra veckor, och sedan tvättar vi i en freaking evighet i husets tvättstuga! KUL! Eftersom båda måste vara hemma under den freaking evigheten (den ena för att passa det sovande barnet i lägenheten, och den andra för att vara i tvättstugan till och från) har det blivit så att tvättansvaret är rätt delat. ”Nu är det din tur att gå ner i tvättstugan, jag tyar inte.” Men även om vi tillbringar ungefär lika mycket tid i tvättstugan så är Gustav noggrannare med sortering, vikning, gradantal och sådant. Så jag skulle nog ändå säga att tvätten lite mer varit Gustavs grej. HITTILLS! Nu ska vi ju köpa tvättmaskin, och den kommer jag att älska lite mer än Gustav. Det är således inte alls orimligt att tänka sig att jag kommer tvätta oftare i framtiden, medan Gustav kommer att gå all in på obskyra tvättprojekt i stil med ”låt oss tvätta den här stora, stora mattan med nagelborste” i husets stora tvättstuga. Den som lever får se.

"Jämställdhet i vardagen" är tänkt att vara någon slags, jag vet inte, blogginläggsserie? Om vem som gör vad i vårt förhållande, hur vi löst/inte löst vardagsjämställdhetsproblem och vad vi tjafsar om och inte. Läs mer här, här, här och här, och häng gärna på själv! Det vore mkt, mkt intressant att läsa hur ni tänker/gör hemma hos er. Nästa inlägg är det sista. Det kommer att handla om de områden där vi misslyckas allra mest med att dela lika, fast vi nog egentligen har velat.