Framme vid det sista inlägget av den här typen då. Det om områdena där vi är som allra minst jämställda. Eller i alla fall som allra mest traditionella. Som jag ser det just ikväll finns det framförallt två områden i vår vardag där vi (kanske mest jag) beter oss (mig) som en levande könsrollsklyscha:
1. Bilen
Både Gustav och jag hatar att äga bil. Bil = bara (nåja, nästan bara i alla fall) ångest, kostnader och miljödåligheter. Det enda skälet till att vi har en är för att vi köpte ett lantställe och dit kan man inte ta sig utan bil. Men ingen av oss kan någonting om bilar, ingen av oss vill lära oss. Och båda HATAR att typ hålla på och fixa med däckbyte, parkeringar, reparationer, besiktningar och fan och hans moster. Rätt lika grundförutsättningar, alltså. Ändå är det Gustav som tvingas fixa med skiten mycket oftare än jag behöver göra det. Kanske för att jag är som ett litet väldigt löjligt barn så fort det handlar om bilen och bara LALALA NU HÖR JAG VÄLDIGT DÅLIGT, OCH GÅR OCH GÖR NÅGOT ANNAT ISTÄLLET TILLS HELVETET FRYSER TILL IS, ANNARS FÅR JAG GRAV ÅNGEST OCH GRÅTER, M’KEJ? Jag har mkt dåligt bilsamvete, faktiskt. Och ändå kommer jag sannolikt inte göra ett skit för att rättvisa till den här fördelningen, för mitt hat mot biljox överstiger vida det dåliga samvetet gentemot Gustav.
Kör bil gör vi förresten båda två, ungefär lika gärna/ogärna och bra/dåligt. Såvida det inte handlar om bilkörning i innerstad/tätebebyggda ställen där jag inte hittar för då är jag där igen och bara LALALA NU HÖR JAG DIG VÄLDIGT DÅLIGT OCH KAN ABSOLUT INTE SITTA BAKOM RATTEN FÖR DÅ FÅR JAG GRAV ÅNGEST OCH GRÅTER, M’KEJ? Jag är en jävel på grusvägskörning, däremot. Det kommer jag inte så långt på från där vi bor, känner jag. Är mkt klyschig töntflickvän när det handlar om bil.
2. Inredningen
Visserligen tycker både Gustav och jag att det är festligt med inredning, och har rätt starka åsikter om hur saker och ting ska se ut, vad vi gillar och inte gillar. Rätt lika grundförutsättningar, alltså. Ändå är det lustigt nog jag som får min vilja igenom i 90% av fallen då vi inte tycker samma sak. Frågar du mig beror det på att jag är 1. Aningens MER intresserad och kommer med många fler (bra) idéer, samt 2. Mycket driftigare när jag väl kommit på något jag vill göra. Jag babblar liksom inte om en fondtapet i två år för att sedan låta projektet rinna ut i sanden. Jag hittar den, köper den, och tapetserar upp den på två röda sekunder. Frågar du Gustav beror det på att 1. Jag är aningen mer intresserad och kommer med många fler (bra) idéer, samt 2. Jag vägrar rucka på mina åsikter som ett väldigt litet löjligt barn, så det är lika bra att han viker sig, annars gråter jag. Nu när jag tänker närmare på det får jag ganska dåligt inredningssamvete, faktiskt. Ändå kommer jag verkligen inte göra ett skit för att rättvisa till den här fördelningen heller, för... då får jag ju inte som jag vill, och det vill jag ju. Är obviously mkt klyschig bitchflickvän när det kommer till inredning.
Andra väldigt könsrollsklyschiga saker i vår vardag: Det är Gustav som jiddrar med teknik och surroundsystem och sladdar. Det är jag som syr lapptäcken. När Gustav bakar gör han matbröd med hjälp av hightech bakmaskin. När jag bakar gör jag gölliga cupcakes med frosting med hjälp av färgglada bakbunkar. Det är Gustav som fångar möss i torpet. Det är jag som skriker iiiiii när han gör det. Och när det ska slås in fina paket med mönstrad tejp kommer Gustav med dem till mig och bara: Du kan väl göra det? Det blir ju så fint och jag har ju så kass handstil. Och jag bara: Gud ja, ge hit paketen!
"Jämställdhet i vardagen" är tänkt att vara någon slags, jag vet inte, blogginläggsserie? Om vem som gör vad i vårt förhållande, hur vi löst/inte löst vardagsjämställdhetsproblem och vad vi tjafsar om och inte. Läs mer här, här, här, här, och här och häng gärna på själv! Det vore mkt, mkt intressant att läsa hur ni tänker/gör hemma hos er.
8 kommentarer:
hahaha! jag känner igen mig i precis vartenda ord. i synnerhet de där "lalala nu hör jag dig väldigt dåligt"
Kul inlägg! Jag kom konstigt nog (?) också in på bilen i mitt avslutande inlägg om jämställdhet till vardags. Undrar varför.. ;)
Men, tack! Det är detta jag har tänkt varje gång ni skrivit om jämställdhet. Jag är inte ute efter att vara elak nu. Men jag tycker faktist det är ett hycklande att prata om jämställdhet om man inte tänker ta det hela vägen. Visst ska man gilla traditionsenligt kvninnliga saker om man gör det. Men, den ska fungera åt båda hållen. Så tack för att du erkänner de här sakerna också och inte låssas skyffla undan där ni inte är jämställda.
//Teknik kvinnan
alltså.. jag känner väl igen mig. avlopp, sopor, bära = min killes "jobb". baka bullar, fixa hemma, slå in paket = mitt göra.
tv-boxen tog det lång tid innan jag ens brydde mig om att lära mig, annars är jag mer teknisk än min kille. borra upp hyllor gör han också, även fast jag satte upp alla mina stringhyllor alldeles själv innan vi bodde ihop. fast det är ju skönt att slippa vissa saker också, bara för att jag kan måste jag ju inte göra allt.
Älskar de här inläggen, de är sjukt intressanta! Och jag kan skriva under på exakt vartenda ord du skrev i hela det här inlägget: EXAKT så har vi det med. På alla de punkterna.
Min kille tog upp senast häromveckan det faktum att jag aldrig märker om något behöver göras med bilen, jag bara ignorerar tills han gör. När han väl ringt och fixat kan jag såklart åka till verkstan och typ "läsa bok" medan gubbarna lagar den, och sen köra hem igen. Men att ta initiativet till det? Nje. Gör jag tydligen aldrig, har jag nu fått höra.
Samma med inredningen: min kille bryr sig också, och har också bra idéer, men mest är det jag som får styra och ställa. Och han låter mig göra det.
Jag slår in presenter, han joxar med sladdar.
Vi är nog ganska jämställda på mycket men just de här exemplen stämde verkligen in på pricken: där är vi nog många som är könsrollsklyschiga helt enkelt.
Men OM nu de flesta (precis som vi till exempel) har det så här, så kanske det är bra så. Måste precis allt vara exakt jämlikt på prickmillimetern?
Jag verkligen ÄSLKAR din blogg - läser den absolut minst en gång om dagen. Sällan jag kommenterar - sorry för det men när det gäller de här jämställdhets-inläggen så har jag ju gjort det. En fråga: spelar det verkligen, verkligen någon roll om du är lite mer könsrollsklyscha? Och i sådana fall - varför spelar det roll? Vet inte vad det är som får mig att reagera lite på det här. Sitter jämnlikheten i att INTE vara en könsrollsklyscha?
PEWS! Kul med reaktion ju!
Jag beskriver mer hur jag menar med att det finns en poäng med att inte vara könsrollsklyschig här: http://onekligen.blogspot.com/2011/03/maste-allt-vara-millimeterrattvist.html
Men också! När jag använder ordet jämställdhet så menar jag att män/kvinna ska ha samma förutsättningar och rättigheter, och att en förutsättning för det är en jämn fördelning av arbete/ansvar. "Jämställdhet i vardagen" innebär för mig en jämn fördelning av arbete och ansvar av vardagssysslorna. Bil, barn, mat, städ etc. De områden där fördelningen inte är jämn (och en av parterna sköter allt) tycker jag inte man kan kalla jämställda. För då använder man ordet jämställd fel.
I vårt fall är alla av de ojämställda områdena väldigt könsrollsklyschiga. Det hade så klart kunnat vara tvärtom (att jag skötte allt med bilen, och Gustav skötte alla de gulliga cupcakesen), och det hade i så fall stört mig lika mycket. Inte jämställt det heller, ju.
Men! Det är ju oerhört svårt (jag kan i alla fall inte) att få till en vardag där allt är helt jämställt och jämt fördelat utan att det blir millimeterskitjobbigt. Alltså uppstår områden (hos oss i alla fall) som inte är jämställda. Och ganska ofta är de könsrollsklyschiga.
Om man hade (vilket man inte kan) kunnat koppla bort hela delen med att vara en bra förebild och visa sina barn/andra att det inte av tradition måste vara så att män ska köra bil/koppla teknik och kvinnan ska baka kakor/sköta barn, så hade jag inte haft något stort problem med att vara en könsrollsklyscha inom vissa områden. Det hade stört mig lika mycket om det hade varit tvärtom. Problemet ligger snarare i att EN gör ALLT, inte att det är en könsrollsklycha.
Men ja, eftersom det inte går att koppla bort förebildsgrejen så tycker jag det finns en poäng med att inte vara könsrollsklyschig. Jag vill inte vara en av dem som vidarebefordrar bilden av att kvinnan ska ta hand om barnen och stå i köket, medan mannen gör karriär och kopplar in tekniken. Jag tror att båda kan allt det där. Och för att förmedla den bilden vidare tycker jag att jag borde besiktiga bilen och koppla in teknik ibland också, även om jag inte kan det lika bra eller känner för det. (Fast ja. Det är en sak att ha den ambitionen. En annan sak att verkligen göra det. Mkt lättare att bli bekväm och låta bli.)
Sedan finns det en helt annan aspekt av det hela också, och det är självständigheten. Jag vill inte bli bekväm, luta mig tillbaka och tänka "jag behöver inte bry mig om bilen och tekniken, för det sköter min man så mycket bättre än jag". Jag vill faktiskt kunna själv. Och då kan det ju vara klyftigt att försöka någon gång ibland, för att lära sig.
Klarare hur jag menar? Hoppas!
Skicka en kommentar