Klockan 20.02 (uppskattningsvis ungefär två minuter efter det att vi stoppade ner honom i spjälsängen) kom Rufus ut i vardagsrummet igen, gnuggade sig i ögonen och sträckte upp armarna i luften.
- SÅDÄ! HELA JATTEN! BAAA, UFUS. NU JA VAKEN!
Ett bra försök, får man ju ändå säga.
Kunde kanske ha gått med lite mer flyt.
11 kommentarer:
Han har kommit på det! Smart grabb!
Åh han trodde han var fiffig liksom! Sött, sött, sött.
Känner igen det där. Min mellantjej hade en period när hon sade att hon hade sovit färdigt typ en kvart efter läggdags.
Vilken liten gullevän!!!
ett bra försök, det får man ändå ge honom!
håller för övrigt på att läsa din bok för andra gången nu. den är lika bra som första gången. i mitt huvud blandar jag ihop den med den här bloggen, annika norlin och filmen juno till en salig blandning. det är precis samma känsla rakt över. dock är det lite rörigt för mitt huvud. men en väldigt, väldigt fin salig blandning är det.
Å herregud, Lis! Nu blir jag så lycklig att jag dör lite. Min bok och blogg i samma blandning som Annika Norlin och Juno - jag tror eventuellt att jag aldrig hört något finare. ÄLSK!
Haha!
Jag skrattar så jag gråter. Så himla kul. :D
Haha, vilken smart liten sötnos :-)
jag dör. gulliga unge.
och(för mammans och pappans skull:) SOV!!
Är grymt imponerad av Rufus klätterkunskaper. Min onge klarar inte att klättra varken i eller ur sängen. Han är äldre än Rufus. Jag känner mig iofs relativt nöjd med det, men ändå.
Som när man själv tränar ungefär. Fem minuters joggning: "BEERAA! Då var kanelbullefrossan från igår ett minne blott.".
Skicka en kommentar