tisdag, februari 8
Dagens disclaimer
Hatar mig själv ganska mycket (okej, liten överdrift) för att jag bestämde mig för att döpa de där "så delar vi upp vardagssysslorna"-inläggen till "JÄMSTÄLLDHET I VARDAGEN" som om jag var värsta självgoda bitchen och bara "å, kolla hur vi gör, vad jämställda vi är i vår vardag, ro hit guldstjärnan, tack". Det är verkligen inte så jag menar. Det jag menar är att vi pratar rätt mycket om jämställdhet i det här hemmet, och ändå är det skitsvårt att få till den i praktiken. Lätt att sitta där över morgontidningen och ha åsikter och principer, liksom. Inte så himla lätt att leva efter dem i verkliga livet. Och därför tycker jag det är mkt intressant att höra hur andra gör. Och tänka igenom hur vi gör. Så menar jag. Bara så. Okej? Bra. Fint. Då vet ni det. Hej på er.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
13 kommentarer:
Men jag tycker inte det där dela upp hushållssysslor etc inte är så svårt och tyckt nog att vi var väldigt jämställda här hemma tills vi fick barn, även kallat mammagrisen. Fy tjyvingen vad svårt det var med jämställdheten plötsligt. Är jag mest förälder, ska jag ta mer ansvar etc etc. Hur kan du boka in grejer för dig själv utan att prata om det med mig först osv osv. Vem håller koll på bvc, förskola och allt.Svårt var ordet sa Bull.
Jamen det var så jag uppfattade din intention också...
ba' så du vet!
Tjingeling!
PS. Det pratas mycket om jämställdhet även i detta hem. Det är verkligen ingen lätt nöt att knäcka, trots att vi är rörande överens om vårt mål...DS
Jag hajjade också tanken! Sjukligt jäkla svårt i praktiken ju, även om man har samma mål.
Jag tycker att det var rätt tydligt att du menade så (även om jag själv surt och en aning skadeskjutet raljerade lite om vår egen jämställdhet i inlägg igår). Det är skitenkelt att ha åsikter om andra, framför allt de som man inte känner. Så mycket svårare, men också så otroligt mycket intressantare att rannsaka sig själv.
Är väldigt sugen på att göra just det, men det får nog vänta någon dag eller så.. Minst.
Om det var nån som tyckte du försökte framhålla dej själv som exempel fattar jag inte riktigt...som Karolina säger, jag uppfattade din intention utan nån tvekan. Det är ju bara för att skapa dialog som du beskriver ert exempel.
En liten undran då - är jämstäldhet lika med att göra exakt lika mycket i t.ex hemmet?
För mig är jämstäldhet att båda två (om vi nu pratar förhållande) känner och agerar som att båda parter är lika mycket värda och att man delar på livets alla göromål, uppgifter, strävanden m.m. Ibland kan det ju faktiskt inträffa att den ena parten mår sämre (nu menar jag inte en liten förkylning eller så utan ett längre tillstånd) och då får den andra damsuga ALLA dagar i veckan, städa ALLA dagar i veckan osv. Sedan kanske det blir omvända roller. DET är också jämstäldhet! i alla fall i min värld.
Ha en trevlig dag :)
Herregud jag kan inte stava ... sorry för det spårkligt sett bedrövliga inlägget ovan :(
Jag hade nog lite för bråttom.
Skönt att ni fattar så bra, alla!
Och PEWS, jag tror vi tänker rätt lika egentligen. Jag tror inte heller på att tvångsmässigt dela upp alla sysslor enligt millimeterrättviseprincipen och hålla på att hävda "jamen jag dammsög förra gången, då är det ta mig fan din tur nu" in absurdum. Klart att det i grunden handlar mer om ett lika värde, precis som du säger. Och att omständigheterna ibland sätter käppar i hjulet för rättvisetänket.
Men det jag hakar upp mig på (och det vi pratar om ofta) är att vissa sysslor av tradition brukar falla på mannen (ha hand om bilen, dra in de flesta pengarna) och andra av tradition på kvinnan (ta hand om barnen, städa huset). Det kanske är så att den uppdelningen funkar bäst för en del, men JAG vill verkligen inte hamna i de rollerna bara för att jag inte orkar reflektera eller anstränga mig för att göra annorlunda. Och jag vill helst inte heller visa för mina barn att det är så det funkar heller. (Kvinnor står vid spisen medan män är ute och gör karriär). Om jag kan undvika det. Skulle tusen miljarder gånger hellre visa dem att både killar och tjejer kan göra karriär. Eller laga mat. Eller vika tvätt. Eller besiktiga bilen. Tror därför absolut det kan finnas en poäng med att verkligen försöka dela upp sysslorna mellan sig även om det ibland känns löjligt att hålla på och rättvisa sig hit och rättvisa sig dit.
Vi har inga fastsatta regler på vem som gør vad.
Jag reser en del med mitt jobb och då får mannen vara hemma med barnen en del själv. Då blir det ofta så att jag tar ett extra tag i hemmet innan jag drar och när jag kommer hem. Det gør jag nog dels på grund av att stilla samvetet och før att underlätta.
När det gäller barnen är vi 100% jämnställda.
Tror nog jag städar och handlar mest. Laga mat är plus minus, ofta jag som gør mån-tors middagar. Mannen lagar lyxmiddag medans jag tar ett glas vin på fredag kväll (Det kallar jag niiice)
Vi pratar nästan aldrig om detta, det är något som bara blivit och jag är helt ok med det.
Som tur är tar mannen alla stora och tråkiga saker, som städa bak duschen och städa garaget, hugga!
Ibland känns det som om jämnställdhet bara handlar om vad män och kvinnor gør i hemmet, men det viktigaste är att man finner sitt sätt att leva och att de som lever så är nøjda. Vad andra gør och säger är ganska ovesentligt.
Jag har några bekanta som menar att vi är väldigt "manliga och kvinnliga" i vårt äktenskap och att det är inte helt rätt.
Ja, det kanske stämma, men vi har det jäkligt bra och det viktigaste är väl ändå att vi är nøjda med vår situation!
Jag skulle aldrig lägga mig i andras liv och hur de har valt att leva (om inte den ena bankar den andra vill säga)
Nog från mig!
Äh, du får en guldstjärna ändå! För det är bra och kul att jämföra med hur man själv gör och hur andra har det.
jag tycker att det är mycket bra inlägg och jag tycker att det är roligat och intressant att höra hur andra har det. Jag antar att de flesta som kommenterat är ihop/gifta/sambos med svenska män, och tycker genast att fy fan vad de är bra!
Min kille är naturligtvis också väldigt bra, på väldigt mycket, men växte också upp med en italiensk mamma som mao gjort ALLT, medan papporna och männen sitter framför tvn när maten är uppäten. vadå diska, vadå städa, vadå HJÄLPA till? Du är ju kvinna, det är ditt jobb.
Så växte jag inte alls ut, superskandinav som jag är, och tro mig, att försöka kombinera dessa är mer eller mindre en evig fight. Nu börjar det dock bli bra mycket bättre, vi båda städar, han rensar avlopp och jag lagar mat oftast, mest för att att han äter middag på jobbet, men jag diskar 6 dagar av 7, alltid jag som tvättar (eller, han kan slänga in den, men hänga, vika osv - 99% av gångerna är det jag). däremot har jag tagit ut soporna en gång. återvinningen tar han och storhandla gör vi ihop.
jag tror att det jobbigaste är att han är så inställd på hur det var när han växte upp och tycker på ett sätt att det är så det ska vara, fast har också ändrat sig från det beteendet.
Sen jobbar jag "borta" tre dagar i veckan och jobbar/pluggar hemifrån resten och det är klart att det är en bidragande faktor.
sorry att det blev så långt, jag ville mest bara säga att jag gillar tankesättet era killar har, men jag skulle hellre inte vilja byta bort min för någon annan i världen!
Jo, men det fattade vi ju! :) Tyckte det var en mycket bra rubrik. Ska få ändan ur vagnen och skriva om det själv också. Snart.
Skicka en kommentar