Precis innan jag steg in i hallen på torpet:
- Har ni sett några spår av möss, förresten?
- Inte ett enda litet spår. Det har inte varit några möss här under hela vintern.
Fem minuter senare:
- Du, Gustav? När du sa "inte ett enda spår av möss"... Då räknade du inte den döda musen som ligger under soffbordet på övervåningen, eller? Och det här musbajset i köket? Och den här lilla sågspånshögen som jag verkligen tror är spår av en mus som försökt äta sig in vid listen?
- Oups. De grejerna såg jag inte.
Idag när jag fick frågan om det fanns något med torpet som jag skulle ändra på om jag kunde så svarade jag att 1. Det hade inte gjort mig något om det hade legat ett hav eller en sjö där åkern ligger, 50 meter från huset, och 2. Det hade varit fint om det aldrig var en enda mus på besök i närheten av stället. Resten är perfekt. Och egentligen saknar jag inte hav/sjö heller. Det hade mest varit en bonus. Men mössen! Fiffan. Jag vänjer mig aldrig.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar