Nattens tankeverksamhet har jag ägnat helt och fullt åt Rollokolor.
Jojo! Man bemästrar ju den svåra konsten att fokusera på det viktiga här i livet.
Det här kom jag fram till:
1. Rollokolor är ett ganska bortglömt godis, n'est-ce pas?
2. Det är synd, för det är inte bara bortglömt, utan också väldigt gott.
3. Fast mkt, mkt svårtuggat!
4. En gång tävlade jag med min gudmor om vem som kunde stoppa in flest Rollokolor i munnen. Testa inte den leken hemma! Det är väldigt svårt att få loss käkarna från klumpen av kola i munnen när man väl tryckt in dem och börjat tugga.
7 kommentarer:
åh, jag älskar rollo. Och du, kommer du ihåg den där varianten med chokladfyllning? Ljuvlig ju!
Nu blev man ju inte alls sugen....inte alls. :-)
åh jo. fyllda rollo! och laktritsrollo! och.. ACO Grädd! Eller ACO mint/choklad. Fan. jag som är så godissugen.
Fyllda Rollo ... Åååh. Jag vill också ha.
Haha, jag vet, dom är verkligen SJUKT svårtuggade! Man får typ kramp i käken av dom. Men det är det värt, för dom är så goda!
Ahhh!! Rollokolor kan eventuellt vara världens godaste godis! I alla fall i kategorin kolor :-) Mums!!
Och din blogg är lite som en vitaminkick. Muntrar upp vilken tråkig dag som helst, hur lätt som helst. Tack för att du förgyller min vardag!
:-)
Det enda problemet med de juvliga små läckerbitarna är när man får en som legat i butiken sådär 25 år och är så hård att man är övertygad om att det är tänderna, och inte kolan, man sväljer.
Skicka en kommentar