Superintressant grej mitt barn gjort som ni kan anteckna: Sovit i sin säng hela natten. Två nätter i rad! Det har inte hänt sedan... kejsar Augustus. Eller äh, det har nog aldrig hänt innan. Han har sovit i vår säng stora delar av/hela nätter sedan han föddes, som den lilla varma visp av mer eller mindre fäktande armar och ben han nu är. Därför känns det här oerhört stort. För oss alla, tydligen. Klockan 05.36 två dagar i rad har jag vaknat av att jag hört hur han klättrat ur sin säng, sprungit fram till lysknappen, tänt i taket, börjat stöka med sina grejer och pratat högt för sig själv i sitt rum.
"HELA JATTEN! BAAAA, UFUS. NU VAKEN! KALAS? TÅTA? NÄÄÄÄÄ. LETA SÄLEN. SÄLEN? VA Ä DU? DÄ SÄLEN! HITTA DEN! POM, SÄLEN! VÄCKA MAMMA."
Och sedan, med små trumpinneben, har han kommit springande in i vårt sovrum och lyst med hela ansiktet.
"MAMMA, VAKA! HELA JATTEN! BAAAA, UFUS!"
Det är förvisso lite väl hurtigt av honom att studsa upp klockan 05.36, kan jag tycka.
Men förutom det - stoltaste tuppen i riket.
HAR UNIVERSUMS BÄSTA BARN! YEJ!
10 kommentarer:
Svimmar vad gulligt.
Men å! :-)
SÅ sött
Naaaaw!
Älskar när du skriver Rufus-språk.
Kan du inte klona honom? Skulle vilja ha mig en sådan :)
ja de gillar vi!
Baaa Ufus!!!!!
Härligaste ungen i universum!
No doubt!
Jättegulligt inlägg. Något som jag inte tyckte var gulligt är att Charlotta Flinkenberg på frågan om hon skämmer bort sina barn svarar att det gör hon inte, för hon låter dem aldrig sova i föräldrarnas säng. Vår son vägrar sova i egen säng men det ser jag inte som något problem. Framför allt ser jag det inte som att vi skämmer bort honom genom att han sover hos oss. Det här inlägget kanske inte riktigt passar här men jag kände att jag behövde få lite medhåll av någon förnuftig människa. Jag ska också sluta läsa CF:s blogg eftersom hon uppenbarligen inte är det. Jag har läst den bara för att hon skriver om färgglada kläder och skor och inte om svarta Acne-kläder som alla andra modebloggare.
Labolina!
Här: MEDHÅLL! Folk tycker så mycket om allt (speciellt barn) hela tiden. Kan vi inte bara bestämma att vi skiter i att lyssna på dem, och känner efter själva? Om du inte tycker det är några problem att din son sover hos er - då är det ju just så, inga problem.
Det handlar så himla mycket om att få det att funka för en själv, ens egna familj, tycker jag. Vi sprang upp och ner till Rufus rum och hans säng och sövde om och sjöng och vyssade och fan och hans moster minst tio gånger per natt innan jag till slut gav upp och bar in honom till oss, och där har han stannat ever since. Alla sover bättre. Alla är gladare. Och det är faktiskt skitmysigt att ha ett varmt barn i sängen bredvid. Tycker inte heller det är att skämma bort. Tycker det är det bästa för oss.
Så, skit i det där nu. Låt sonen sova hos er så länge det funkar för alla.
Okej?
Skicka en kommentar