Efter att Rufus i eftermiddags bestämde sig för att kasta sig med näsan först in i sin bästa kompis skalle har vi ägnat stora delar av kvällen åt att bearbeta det efterföljande blodbadet. (Eller, ja. Blodbad och blodbad. Det kom lite blod ur näsa och mun.)
Rufus uppfattning av att bearbeta blodbad: Sjunga "Titta, titta, jag har ett sår! Titta, titta, jag har ett sår! Det kom blod till och med, det gjorde det. Det får du nog sätta plåster på!" fyrtiotvå gånger i rad vid läggdags och tvinga mig att sitta bredvid sängen och sjunga med. Samt tvinga mig att sätta ett plåster på hans knä (?!?) och sedan flytta det fram och tillbaka lite överallt på kroppen där det gjorde "ont".
Min uppfattning av att bearbeta blodbad: Blogga om det. Obviously.
Jag tar förresten (chockerande nog) tillbaka det där med att jag vill att min familj ska slå sig så att jag får sätta på plåster.
Blod är ju läskigt!
4 kommentarer:
Tattalle Lufus!!!
Plåster hjälper. Eller mormors blåsande.
men tack - nu har jag gått och nynnat på "tittatittajagharettsår" hela dagen. HELA.
Konstigt ändå att jag minns (hela skivan faktiskt) fast mina barn nästan är myndiga :)
Vassegod, Sara! Det var så lite så.
Sår är viktiga saker! Vår son lyckades skära sig på en matkniv och blev förtvivlad och skrek gråtandes:
"Pappa, pappa, det kommer blod!"
Han hade helt rätt. När han klämde riktigt hårt lyckades han till slut "mjölka ut" en bloddroppe :-)
Skicka en kommentar