fredag, december 31

Gott nytt år!


Kanske om jag häller i mig kaffe, så jag orkar vara vaken.

Och knyter en rosett på bebén så den också känner sig lite festlig.

Och väljer någon fin färg att kladda på ögonen.

Kanske att det vänder då, och blir värsta festliga dagen det här?
Vi satsar på det, och åker på övernattningskalas i Hammarby Sjöstad.
Nyårspussar åt alla!

Nyår, sa ni?

Jag sitter i pyjamas i soffan och verkar ha glömt bort att det är nyårsafton. Speciellt den glamourösa delen av den har jag glömt bort. Underligt gjort av mig. Går väl in i duschen och ser om jag kanske kommer på andra tankar medelst hårtvätt. Det har ju funkat förr.

torsdag, december 30

Efterlyses: Blod och mord

Jag vet inte, kanske är det att jag inte hittat rätt bok på länge. Eller är det att jag bara somnar hela tiden. Eller att jag inte har/tar någon tid. Läser gör jag i alla fall (nästan) inte. Och det skrämmer mig. VAD ÄR DET SOM HÄNDER MED MIG? VA? VA? Jag har en hög som växer bredvid sängen, med böcker som jag tänker att jag vill läsa. Där ligger Knausgård och Hustved och Sittenfeld och Svedland och Zusak och samlar damm medan jag ser på Glee eller slöläser grejer på internet eller... ja, sover.

Så här kan vi inte ha det, people.

Jag måste vara en läsande person, annars tänker jag identitetskrisa mig igenom hela år 2011, jag svär! Fattar bara inte riktigt 1. När jag ska läsa (enda möjligheten som jag ser det är mellan 20.00 och 23.00 på kvällen, och då somnar jag ju bara) och 2. Vad jag ska läsa (det får inte vara det minsta komplicerat, känner jag. Är inne i en mkt, mkt sinnesslö period) för att få ordning på den här krissituationen. Fattar ni?

Kanske att det rentav måste till blod och brutala mord innan vi går över på socialrealism.

Som inkörsport, liksom.

Tips?

Mmm... dator och öl

Har bjudit min kompis och hennes fransman på pannkaksfrukost idag. Det var fint. Det gick till ungefär så här: De vuxna satt runt bordet och åt olika grejer och Rufus rantade omkring på golvet och showade för oss under tiden. Då och då översatte vi vad Rufus sa till engelska, för att fransmannen skulle förstå. Det var charmigt. I alla fall tills Rufus började gasta om att han ville ha "DATORN!" för att titta på barnprogram, och sedan (när vi inte direkt uppmärksammade honom) drog i med sitt säkraste skämt "ÖÖÖL DRICKA!" för att vi skulle tycka han var hilarious och göra som han ville.

"Now he simply wants the computer and a beer."

Lät väl... sådär, tycker jag.

Byta dagis

Ni var några fina som erbjöd sig att dela med er av era visdomar kring förskolorna i Örnsberg. Vore mkt mkt fantastiskt, I say. Jag (Rufus) önskar sig ett dagis där personalen är snäll och cool, där man kan få vegetarisk mat, och där man kan leka roliga grejer utomhus (och inomhus). Och som gör snyggt julpyssel!

Finns det något sådant?

onsdag, december 29

Har inte tid med er

*googlar balkonggrejer*

Som jag minns det från visningen var balkongen stor som ett litet slott. Det kan eventuellt visa sig vara felaktigt när vi väl flyttar in, men det struntar jag i just nu. BALKONG! JAG SKA FÅ BALKONG! Det får mig osökt att tänka på det kanske bästa jag har gjort i mitt förhållande: Muta in allehanda växter (utom kryddor) som MITT ansvarsområde. Å herre du min skapare vad det ska odlas på den där balkongen. Jag tänker: djungel. Djungel med liten kaffeplats. Det blir lagom.

Tack för all tumhållning!

Lägenhetsbyte: GODKÄNT!

Kära fina, nya femma i Örnsberg, snart bor vi i dig! Då ska jag bada badkar tills fingrarna skrumpnar vareviga dag. Och odla rosor på balkongen. Och tvätta kläder i min nya tvättmaskin. Och spela bowling på hallgolvet mellan de två badrummen. Och plaska i Vinterviken. Eller okej, plaskandet kanske jag väntar med till sommaren, men ändå: WOHOO!! En femma! I love it.

tisdag, december 28

For the love of god, hyresvärdar!

Nu har det gått 6 veckor sedan vi skickade in ansökan om lägenhetsbyte.
Hur sabla noga ska ni titta på den där ansökan, egentligen?
Vi är snälla, kan betala hyran och sköter oss fint.
GODKÄNN BYTET, damn it!
Jag vill packa grejer i flyttlådor.
Och sluta hålla tummarna.

P.S!

Utifall någon undrar: Det händer då och då att jag äter ordentlig mat också, som inte enbart är baserad på socker, choklad, skum eller deg. Det gör faktiskt det. Man kan bara inte tro det, riktigt.

Very swedish


En av många fördelar med att ha sin bästa Linda och hennes fransman på besök i stan är att man får baka kanelbullar en helt vanlig tisdag och skylla på att det ju faktiskt är ett "very swedish" bakverk.

Mmm... kanelbullar.
Mmm... bästisbesök.

Vet i och för sig inte om det är speciellt sant det där med "very swedish".
Men det lät bra när jag sa det.
Och gott var det ju.

Älska prat!

I bilen strax innan Linköping igår:

"MEEER BULLE!"
"Va?"
"MEEER BULLE!"
"Vill du ha en bulle till, säger du?"
"MMM."
"Hur många bullar har du egentligen ätit nu, Rufus?"
"MÅNGA BULLE. EN, TVÅ, TRE. NIO... TIO BULLE!
"Oj, oj, oj. Det var väldigt många."
"MMM. MÅNGA BULLE. MEEER BULLE!"

Det här med att ens kid lär sig prata, det klår ta mig farao allt annat i men-å-titta-vad-mitt-barn-har-lärt-sig-han-måste-absolut-vara-ett-geni-väg hittills. Lära sig le, lära sig greppa leksaker, lära sig sitta, lära sig gå, PFFFT! Det är ju ingenting mot pratet. Jag menar, inte bara är det vansinnigt underhållande med ett litet eko som går efter en och upprepar alla imbecilla saker man råkar säga hela tiden. Det underlättar ju den vardagliga kommunikationen något oerhört också. "OJ, OJ, OJ! JA TAPPA JAPPEN!" är ju till exempel ohyggligt mycket enklare att förstå klockan två på natten än "UÄÄÄHHHH!" som det hette nyss. Älska prat!

Vän av ordning skulle visserligen säga att det lilla gossebarnet har en bit kvar innan han är fullärd. Det handlade till exempel varken om några bullar (det heter faktiskt kanelgifflar) eller om något tiotal sådana (det var högst tre. Eller kanske fyra. Möjligen fem) i ovanstående exempel. Men satt vän av ordning i bilen strax innan Linköping? Nej, just det.

Mitt barn, således. Ett geni.

måndag, december 27

Fantommössan och jag

En grej bara - om man har haft mössa på sig i bilen i typ sju timmar för att det var så varmt och skönt... då kan det hända att man sitter i lägenheten långt in på kvällen sedan och känner hur inbillningsmössan liksom sitter där som en smäck fortfarande. Det kan ju kännas lite underligt. Det kan det faktiskt.

/fantommössa_80

Saker man minns...


... av julen som gick

Det fanns mycket snö.
Och mycket choklad.
Och många snickerskakor.
Mmm... snickerskakor.
Sedan fanns det mycket vin också.
Det ville jag hemskt gärna dricka, men det gjorde jag inte, för jag var på tjocken.
Så kan det gå.
Ja, och så kom tomten.
Han hade långt hår och liknade min bror.
Av honom fick jag till exempel väldigt många fina lådor/burkar.
Yej! sa jag kanske inte då, men jag tänkte det.
Jag älskar lådor/burkar kanske mer än själva livet.
Rufus tänkte också yej när han fick fina grejer.
Fast mest tänkte han yej av att leka med sin mormor och morfar.
Och med sin pappas ipad.
Och med sin mammas dator.
Och med Borat-appen på sin morbrors telefon.
(Han kan säga NIIICE, nu.)
Och kanske trappan, som han inte fick gå i själv.
Ett sabla tjat om den där trappan, faktiskt.
TAPPAN, TAPPAN, TAPPAN - mina nerver.
Sedan var det fint att bada badkar.
Och få sovmorgon varje dag.
Och göra väldigt, väldigt lite.
Fast det var rätt tråkigt att köra bil till julfirandet.
Och kanske ännu tråkigare att köra hem.
Och lite same old, same old att äta på Max i Linköping i båda riktningarna.
Men över lag: En mycket god jul, det här.
Även om den tog slut lite snabbt.

Hemma igen...

... efter sju härliga timmars bilresa genom vinterlandet. När vi stannade utanför lägenheten sa Rufus "NÄE ÅKA BIL NU!" och det var väl ungefär så vi alla kände. Nu packar vi upp julklappar. Det är nästan lika roligt som förra gången.

söndag, december 26

Jag är en loser, baby

Nej, men om man kanske skulle ta och återuppta kontakten med internet igen då? Det är så socialt det här med jul, man bara äter och spelar spel och löser korsord och äter och fikar och äter och fikar och öppnar paket, det finns inget utrymme för internet riktigt. Jag vet inte vad jag ska tycka om det. Det hade ju varit en sak om jag vunnit spelen, eller klarat åtminstone delar av korsorden, men nu har jag tydligen gått och blivit dum i huvudet till råga på allt och svarar saker i stil med "Öh, inte en susning" på frågor som "Vilken stad har gett namn åt portvinet?"
Pah! Jag föraktar mig själv.

Men jag har åkt längdskidor! Det var tolv år sedan sist, om jag inte minns fel. Innan jag åkte såg jag mig själv lite som ett längdskidorsproffs. Jag menar, jag hårdpluggar ju skidor varenda helg genom att titta på Vinterstudion. Hur svårt kan det vara? Så jag snörade på mig kängorna, tog fram skidorna, tvingade Gustav att följa med och tänkte Charlotte Kalla. Charlotte Kalla, Charlotte Kalla och gav mig ut på åkern. Det gick sådär. Efter ungefär en kilometer hade jag så ont i ryggen/fogarna/whatever att jag fick ge upp och kravla mig in till liggande läge i sängen.
Pah! Jag föraktar mig själv.

Nu tänker jag att jag kanske ska hålla mig till sådant jag kan en stund istället.

Läsa bloggar.
Äta knäck.
Dricka några liter julmust.
Och kanske sova lite på det.

lördag, december 25

Tomten snäll

Det här med att vara nästan två år och fira jul och träffa tomten för första medvetna gången = stort. Rufus ögon höll på att ploppa ur skallen när tomten började lassa fram paket efter paket, och långt, långt efter läggdags låg han i spjälsängen och pratade förundrat med sig själv.

"KOMME TOMTEN! MÅÅÅÅÅNGA KET. UFUS KET! MÅÅÅÅÅNGA KET. KOMME TOMTEN! MÅÅÅÅNGA KET. TOMTEN NÄLL. MÅÅÅNGA KET. UFUS KET! ALLA."

Verkar rätt kul att vara nästan två, tycker jag allt. Och få många ket.

Många ket får man i och för sig när man är nästan 31 också, men viss skillnad är det ju ändå. Till exempel fattade jag blixtsnabbt att det bara var min bror i löshår som delade ut keten, och att tomten inte finns på riktigt.

Jag är rätt listig så.

Om man jämför med Rufus.

fredag, december 24

God jul!




Hoppas ni har en fröjdefull jul, alla fina!

torsdag, december 23

Rimstugan från helvetet

Dagens mest oväntade gravidåkomma: Man kan inte rimma när man är på smällen. (Eller om det är när man är nykter, jag vet inte så noga.)

Tre timmar med en och samma julklapp.

Det är ta mig farao inte rimligt.

Aladdin, Paradis, Twist, Snickerskakor, kolor, knäck och hundra andra fantastiskheter

Låt mig säga så här angående onyttighetsbeståndet i julhemmet: Jag hade inte direkt behövt oroa mig.

/mårliteilla_80

onsdag, december 22

På väg

Sådär, nu är julfriden inom räckhåll. Vi närmar oss Småland medelst bil. (Ni behöver inte oroa er, det är inte jag som kör just nu. Vi praktiserar en strikt policy av blogga-inte-medan-du-kör inom familjen. Den känns vettig.)

Bil känns, så här strax norr om Linköping, som ett mycket bra val av transportmedel. Alla andra jag känner sitter på försenade tåg och är arga. Jag är inte arg. Jag är snäll och mild, för jag har ätit apmånga pepparkakor. Och överallt vi tittar (utom på golvet framför mina fötter, där Gustav slänger skräp) är det fantastiskt fint och snöigt.

Julkris alltså avblåst.

Det blir nog bra det här.

tisdag, december 21

Säg hej till flirtkuletiden


Vi pratade lite om julpyssel på lunchen häromdagen. Det var en ganska skrämmande upplevelse. För alltså, ni vet allt anskrämligt pyssel som barn gör på dagis och i skolan och så? Typ tomtar av flirtkulor och toapappersrullar och piprensare? Man måste ha det framme. I know, det är helt uppåt väggarna! Men det står tydligen så i lagen. I fetstil.

- Fast jag är ändå på den säkra sidan än så länge. Rufus är för liten. Han kan inte hantera flirtkulor förrän tidigast nästa år.

Sa jag.

Sedan gick jag och hämtade Rufus och flirtkuletomten han tillverkat på dagis och bara: Doh! Flirtkuletiden startar tidigt nowadays. (Vi tar med flirttomten till Småland, mamma, pappa och alla syskon! Den ska tydligen hänga på hedersplats i "ganen".)

Vad som gör mig lite extra nervös är att jag gissar att det kommer gå nedåt från den här nivån i några år nu (låt oss vara ärliga: Det är väldigt mycket dagispersonal och väldigt lite Rufus bakom den där blinkande tomten) innan det kan vända och bli lite bättre igen. Och att jag kommer att vara typ... 127-132 år gammal innan jag får klä en fin julgran igen.

Mina nerver.

Jag vet inte om jag är redo för det här riktigt.

Och knäcken är (nästan) slut

Okej, liten julkris.
Mina klappar blir fula.
Det som ligger i dem är också fult.
Och jag, jag är fulast av dem alla.

Typiskt min otur.

måndag, december 20

På topp nästan alltid

Tillbringade natten med att må ganska illa och ligga vaken och fundera över hur erbarmligt hemskt det skulle bli när vinterkräksjukan kom och tog mig, vilket så här i efterhand kan tyckas extremt onödigt gjort eftersom det aldrig blev något kräkande av. En mycket effektiv metod för att casha in härliga komplimanger från höger och vänster däremot, I must say.

"Vad blodfattig du ser ut."
"Har du inte sovit ordentligt?"
"Oj, vad blek du är!"
"Du ser trött ut, Lisa."

Och, som grädde på moset:

"Och ganska tjock börjar du bli också."

Jomensåatt, om man skulle ta och gå och lägga sig, kanske?

Och vakna framåt maj.

söndag, december 19

Det här med bil

Ibland (till exempel under sommarhalvåret när vi ska köra fram och tillbaka till torpet stup i kvarten) känns det befogat och väldigt bra att vi äger en bil.

Andra gånger (till exempel under vinterhalvåret när man får skotta fram bilen ur ett snöberg medelst händerna för att man inte äger någon snöskyffel för att sedan slira omkring i snömodd bara för att parkera om bilen en gata bort så man inte får parkeringsböter för att det är städdag) känns det inte alls lika befogat och bra.

Om ni undrade.

lördag, december 18

Favoritboken på magen?


Å, halledusingen, så förtjusande nördigt. Titta, vad jag såg hos Katta Kvack!, det finns t-shirtar med boktryck!

Här kan man köpa dem om man vill.

Glimtar av en lördag



Alltså, jag gillar verkligen mina två killar väldigt, väldigt mycket. Men OMIGOD vad skönt det också är att vara hemma själv! Sova hundra timmar. Läsa tidningen jättelänge. Slösa lite pengar på nya rådjur till samlingen. Ta en pralin. Städa med skidorna på i bakgrunden. Tänka på julklappsrim. Vara ful i håret.

Fint är det.

Gatstenar? Fortfarande?

Nej, men om man skulle ta och resa sig från soffan, kanske? Det finns ju en säng som väntar också. Man får ju ändå försöka fördela sitt umgänge mellan dem rättvist, så ingen blir svartsjuk, menar jag. Soffan och sängen, sängen och soffan.

Resten av min familj är i Göteborg. När Rufus vaknade i morse talade vi om för honom att han skulle åka till farmor och farfar i Göteborg idag. Då gick han och tog på sig sina gummistövlar och sin cykelhjälm och ville gå till hissen för att åka till tåget. Vad vet han om Göteborg som jag inte vet? Gummistövlarna är jag med på, men hjälmen? Man undrar ju lite.

fredag, december 17

Santas little helper är trött nu

Jag ligger i soffan och känner efter.
Det har jag gjort i två timmar nu, och längre lär det bli, för det är fortfarande svårt att avgöra.
Kanske överlevde jag?
Man vet inte riktigt.
Visar svaga livstecken (så som att jag bloggar) men vågar inte riktigt lita på dem.
Det står en Paradisask här som är bara min.
Kanske är jag död ändå.
(Himlen?)
Eller så försöker jag bara kompensera efter min tripp till BR Leksaker.
(Helvetet!)
Man vet som sagt inte riktigt.
Man får se.

Säg adjö till ryggen

Allehanda högre makter, skänk mig mod i denna svåra stund, ty jag ska ut på stan och köpa alla julklappar.

/redanontiryggen_80

torsdag, december 16

En häst i köket

Det måste pågå någon slags Astrid Lindgren-hjärntvätt av barnen på Rufus dagis, för Rufus kommer hem och pratar om "Pippi Lappalump" och hennes berömda kompisar "Jicka och Pommy", samt "Emi - ONGE!", "Kasson", "Dicken". Han blir skitsur om man inte fattar direkt vilka han pratar om och letar upp exakt rätt sånger på internet så han kan lyssna och dansa till dem. Rätt låtar är, har jag äntligen förstått: Här kommer Pippi Långstrump, Du käre lille snickerbo (den versionen som börjar med att Emils pappa gastar FÖRGRYMMADE UNGE!), Världens bästa Karlsson och Piluttavisan.

Förvånansvärt nog är det alltså inte (bara) jag som ligger bakom den här hjärntvätten, som man skulle kunna tro. Men my oh my om jag är snabb på att uppmuntra den! Idag har vi sett typ hela Pippi firar jul på youtube. Vi var sjukt uppspelta båda två. Pippi Lappalump fick en trumpet! Och Pommy fick en ångmaskin! Jicka fick säkert också något, men jag orkade inte bry mig riktigt, för hon var som vanligt alldeles för störig för sitt eget bästa. Pommys och Jickas mamma med den underliga dialekten fick däremot en skitful grytlapp som Jicka hade gjort i skolan. Hennes illa dolda skeptisism mot denna grytlapp var nästan mer underhållande än resten av filmen tillsammans. Tyckte jag, i alla fall. Rufus tyckte att det mest underhållande med hela filmen var att Pippi Lappalump hade en häst i köket. Jag tror eventuellt att han önskar sig en kökshäst i julklapp nu.

Och ja, vem kan klandra honom?

Det hade faktiskt varit oerhört festligt med en liten ponny strax till höger om diskmaskinen.

onsdag, december 15

Vinn finaste bokpaketet!

Ska ni bara tävla om ett enda bokpaket till i era liv - satsa på det här. Så sjukt fint, va! Gå genast in på Bokunge och tävla med er. Seså!

Andra halvlek

Dagens bedrift: Har plötsligt klarat av halva den här graviditeten.
20 veckor. Chopp, chopp, sa det. Gick ju smidigt.
Tar halvtidsvila en stund nu då, så kickar vi igång andra halvlek efter lunch?
Fint.

Saker man inte vill höra...

... när man har rätt bråttom till dagis och barnet smitit iväg mitt under blöjbytet och rusat naken in i sovrummet, hoppat upp i sängen och leker gömme under täcket.

- MAMMA!
- Ja?
- JAG KISSA!
- Vad sa du?
- JAG KISSA! I STOA ÄNGEN! PÅ TÄCKE! TITTA!
- Oj då, gjorde du?
- MMM! BLÖÖÖT TÄCKE!
- Jag ser det.
- BRAAA UFUS!
- Well.

tisdag, december 14

Strössel ftw!

Häromdagen köpte jag sådant här strössel i affären för att jag var på asdåligt humör och tyckte att jag behövde något kul i mitt liv. Och strössel är ju, som vi alla vet, kul. Inte på det där HAHAHA-sättet naturligtvis. Mer på ett titta-vad-fint-och färgglatt-vad-glad-jag-blir-sätt. En stämningshöjare i tillvaron, kan man säga.

Det som är lite synd med strössel är att det inte är så väldigt användbart, egentligen. Eller så är det jag som är trög, för jag fattar inte riktigt vad jag ska ha strösslet till, förutom ungefär samma sak som jag har min andra stämningshöjare i tillvaron (all den mönstrade tejpen) till: Jag har lite grann i en låda, så jag kan öppna den och titta lite på härligheten när jag är på dåligt humör. Längre än så kommer jag inte. Strössel smakar ju nämligen, som vi också alla vet, inte ens hälften så gott som det ser ut. Det är lite tråkigt.

Men förutom den lilla oviktiga detaljen så gillar jag verkligen strössel. Precis som jag gillar pennor i olika färger, tanken på en färgsorterad knappsamling, och klistermärken med japanska grejer på.

Det var mest det.

Adjö på er.

Det ständiga duschdilemmat

Duscha eller inte duscha - det är ta mig farao orimligt ofta frågan, det. I alla fall när man bor i en freaking frysbox till lägenhet.

Om man inte duschar behöver man nämligen inte ta av sig kläderna och frysa halvt ihjäl sig på badrumsgolvet medan man väntar på att duschvattnet ska bli varmt. Man behöver inte heller frysa halvt ihjäl sig när man duschat klart och inte hunnit få på sig kläderna igen. Och så får man inte blött hår, heller. Som fryser halvt ihjäl sig när man går ut. Det är ju väldigt bra.

Å andra sidan, om man duschar blir man ju ren. Och upptinad (i alla fall under tiden man står i vattnet). Lite snyggare också, tror jag. Snygg(are) är också bra, det har man ju förstått.

Ack och ve, livets stora frågor.
Det är så svårt att komma tillrätta med dem, tycker ni inte?

måndag, december 13

Matkassen är här! Länge leve matkassen!

Igår kväll fick vi vår första matkasse levererad till dörren, och idag har Rufus och jag ätit den första matkassemåltiden. Nämligen: Avokadobulgur med fetaost, bönsallad och tomater. Det var: Mycket gott. Mycket lättlagat. Och mycket poppis hos barnet, som till min ganska stora förvåning ägnade större delen av måltiden åt att skrika MEEER BÖNA! MEEER BÖNA! och proppa in kidneyböna efter kidneyböna i munnen.

En dag in i matkasselivet är jag således fortfarande sjukt peppad på hela konceptet.

Får se lite hur jag känner imorgon, när jag ska laga vegetariska kåldolmar med yougurtsås. Det verkar lite tricky.

Antecknar ni?

Kom och köp!

Det har kommit till min kännedom att min bok är slut på lagret.

Det är å ena sidan väldigt kul, för det måste sannolikt betyda att folk gillar att köpa den. Men det är å andra sidan lite, lite synd också, med tanke på att den passar så ypperligt som årets julklapp till alla kids över tolv.

(Det går fortfarande fint att få tag på den i en hel del bokhandlar, men den är slut i internetbokhandeln och lite överallt.)

Men! Som av en händelse ligger det några stycken på hög i min garderob och gör ingen större nytta. Så jag tänkte... Vill du köpa Det är så logiskt, alla fattar utom du till någon snälling i julklapp? Och ha en autograf i den också?

Mejla mig, så kan vi deala lite om den saken. Jag har skitmånga fina pennor att skriva autografer och hälsningar med.

UPPDATERING: Oh no! Nu är boken slut på mitt garderobslager också! SKANDAL! Jag hoppas ni hittar den i en bokhandel på stan istället. Pussar åt alla!

Tippe tappe schmippe schmappe


Luciapremiär på dagis. I ungefär tre sekunder stod södermalms gladaste tomte Rufus snällt kvar i luciatåget på dagis och "sjöng". Sedan fick han syn på OSKARS MAMMA! ELIS PAPPA! TOVAS MAMMA! OCH, TITTA! UFUS MAMMA! samt en leksak som verkade lattjo och så var det med den saken. En tvååring höll ut i alla fyra låtarna. Det var ungefär en tvååring mer än jag hade väntat mig, så jag är positivt överraskad.

söndag, december 12

De är söta(st) när de sover

Tystnaden som sänker sig över lägenheten när inte bara en utan två tvååringar* somnat i varsitt hörn efter att ha sprungit runt, runt, runt och skrikit "OJ OJ OJ, VILKE SPING! JOLIT! OJ, OJ, OJ! TITTA! VI SPINGE! JOLIGT! " i två timmar - så sjukt värd.

Det var bara det.

*Vi lånade en extra, just for fun.

Lapp på lapp

Alltså, antingen är jag gravid, eller är jag bara allmänt galen, för nu har jag fått för mig att jag ska sy ett lapptäcke igen. Förra gången jag fick för mig det var när jag var tjock med Rufus. (Det slutade för övrigt med att mormor sydde det åt mig.) Den här gången är det ännu värre. Nu har jag gått från "gulligt bebistäcke" till "överkast till dubbelsäng". Är sjukt peppad. Gustav, däremot. Sjukt skeptisk.

- Ska DU sy det?
- Ja.
- Du? Sy? Ett stort lapptäcke?
- Men ja!
- Ooooookej. Gör du det, lilla gumman*. Det blir nog bra.

Så nu tänker jag farao göra det bara för det.
Jag menar, hur svårt kan det vara?

*Han sa givetvis inte det där med lilla gumman högt, han är ju inte självmordsbenägen. Men jag svär, han tänkte det!

lördag, december 11

Hata strecket!

Kära bloggläsare - ser du ett tunt rosa streck under onekligenloggan/headern här ovanför? Alltså mellan loggan/headern och det översta blogginlägget? Jag ser det ibland (lite beroende på vilken dator jag sitter på, och vilken webbläsare jag använder). Varje gång jag ser det blir jag nästan galen. Jag vill inte ha något streck där! Jag vill ha vitt! Ostreckigt!

Alltså, om du ser strecket - har du PC eller Mac? Och vilken webbläsare använder du? Internet explorer? Safari? Firefox? Annan?

Och kanske framförallt: Vet du hur jag får bort strecksatanet? Jag tror jag har försökt tre tusen gånger snart.

/ilsk_80

Skadeglädje är fint. Liksom guldbambis.



Saker man inte riktigt visste att man behövde förrän man hittade dem på en loppis i förmiddags: En bambisparbössa i guld. Och Boken om Bella och Gustav. Fast ja, boken visste jag att jag behövde, den är min favorit, men den har inte gått att få tag på de senaste åren. Nu bara: Tio spänn. Sedan köpte vi ett stort tyg med cyklar och gräs och hus och parasoll på också, att ha på väggen. Då var det en tjej inne på loppisen som blev så avundsjuk att hon nästan ville slå oss. MEN MOAHAHA, jag såg det först! Tänkte jag då. Som den trevliga människa jag nu en gång är.

fredag, december 10

En ambition down, några tusen kvar


Kommer ni ihåg när mikrovågsugnen kom till byn och alla (min mamma?) bara: Gusåbra! Nu kan man koka knäck i mikron! Då tar det inte tre timmar längre! Så himla konstig grej att säga, har jag tänkt på. Det tar ju faktiskt inte tre timmar att koka knäck på spisen. Det tar typ en halvtimme.

Trettio dagar senare

Hej då, temabloggning!
Det var kul att lära känna dig.

Dag 30: Ett sista ögonblick

Jag tänker ibland på en sommardag när jag var kanske... åtta, nio år och låg och läste något på gräsmattan när min lillebror kom och jävlades. Jag tror han hällde iskallt vatten på mig. Oavsett så blev jag förbannad, reste mig upp, jagade ifatt honom och drämde till allt vad jag kunde med handflatan mot hans bara rygg. Han fick ett illrött handavtryck på huden och sprang gråtande in till mamma och visade det. Hon pekade på handavtrycket, spände ögonen i mig och sa något i stil med: "Lisa! Hur förklarar du det här?" Och jag sa: "VADÅ? Jag har inte gjort nåt!"

Man undrar ju lite hur jag trodde jag skulle komma undan.

Det gör man faktiskt.

På sista versen


Chansen att min amaryllis överlever tredje advent - mycket, mycket liten.
Men det var fint så länge det varade.

Fredagsmys

Vaknade upp med en huvudvärk som gjorde att jag bara kunde öppna ena ögat. Blödde lite näsblod. Fick en hårklämma inkörd i skalpen av barnet som tyckte att jag verkade mer än lovligt slö så här på fredagen och istället borde resa på mig och sätta upp håret som brukligt. Glömde sätta in smöret efter frukosten. Fryser.

Ja, och så är jag rätt gnällig också. Märks det?

torsdag, december 9

Olika slags kriser

Fick en (och här citerar jag smset jag skickade till min syster i nödens stund) "djup kris" häromdagen när jag kom att tänka på den fruktansvärda möjligheten att mamma och pappa skulle försöka sig på någon slags hälsosam jul och inte införskaffa någon chokladask till julhelgen. Jag vet, det låter helt insane, men man kan farao inte lita på dem. De får för sig vansinniga saker ibland, de där två. Som tur är sa min syster att det var lugnt. Att vi var vuxna nu och kunde köpa våra egna chokladaskar om vi ville. Fattar ni? EN EGEN CHOKLADASK. Blir så himla exalterad!

Festlig kriskuriosa, btw: När Rufus bryter ihop över något och man frågar honom om det är kris, så svarar han lydigt: "Mmm. Nöff nöff!" Det tycker jag är mkt, mkt kul. (Evenuellt tycker jag det på hans bekostnad, men vaffan. Han kan ta det.)

Världens snyggaste grönsak?

Dag 29: Mina ambitioner

Slå in kick-ass snygga julklappar. (Note to self: Köp julklappar!)
Läs flera vuxenböcker. (Note to self: Skär ner på Glee-tittandet!)
Skriv åtminstone två blogginlägg om dagen. (Note to self: Somna inte än.)
Koka knäck. (Note to self: Köp ingredienser!)
Skriv flera böcker. (Note to self: Innan maj!)
Ta på Rufus någorlunda rena kläder innan dagis. (Note to self: Boka tvättid!)
Tala om för mina vänner att jag gillar dem. (Note to self: Ring alla jag känner!)

Det, och så kanske några tusen grejer till.

onsdag, december 8

Ufus mamma också

Vad gölligt det är ändå att barnen på dagis har sådan stenkoll på varandras föräldrar, va? Varje dag när jag frågar Rufus hur han haft det börjar han den eviga uppräkningen. Inte av vilka barn som varit där och vad de gjort, som man skulle kunna tro, utan av vilka föräldrar som varit och hämtat barnen. Elis pappa. Noras mamma. Oskars mamma. Tovas pappa. Det är som en hang-up, alla måste med. Ibland blir det supersvårt, när någon har freestylat och skickat dit en farmor eller så för att hämta. Då tar det lite extra tid innan det lossnar och han i total triumf kan gasta VILGOTS MORMOR!!

Fast det allra, allra gölligaste är när man kommer dit för att hämta honom på eftermiddagen. Då tittar de andra barnen upp och säger UFUS MAMMA! HEJ HEJ, UFUS MAMMA!

Jag tror jag trodde att det här skulle bli en av baksidorna med att bli förälder, att man typ slutade vara Sig själv och blev Någons mamma istället, men alltså... det känns ju så sabla fint ändå. Att vara Ufus mamma. Också.

Plåster, någon?




Alltså, jag gillar att vi är helt oskadda och så i den här familjen nuförtiden, men är det verkligen ingen som kan tänka sig att slå sig lite, lite grann så jag får sätta på ett cupcakesplåster på såret? De bara står ju här och väntar.

Dag 28: Det här saknar jag

Bland mycket annat: Karaktär.

/hon som typ äter skumtomtar till lunch och bloggar fast hon borde skriva bok och aldrig, aldrig någonsin går och tränar.

tisdag, december 7

Glimtar av en tisdag



Det här med att jobba halva dagar hemmajobbet och halva dagar på bortajobbet funkar rätt kasst för mig, alltså. Jag tycker inte jag hinner få så värst vidare mycket gjort på något av ställena, det enda jag gör är att förbereda mig för att gå till nästa anhalt snart. Och man missar alla sociala festligheter med att ha ett bortajobb (äta lunch ihop med kollegor) och alla slackerfördelar med att ha ett hemmajobb (jobba i pyjamas). Men det är i alla fall fint att man får se dagsljus när man flyttar sig mellan jobbstationerna. Det kan man inte komma ifrån.

Efterlyses: Skolskåp


Kära bloggläsare som vet allt, var får man tag i fyra (gamla) skolskåp för en billig penning? Helst vill jag ha lite smalare och högre än de på bilden, ni vet sådana där som typ är 1,60 höga och har fack för böcker och plats att hänga jackan i. Är det någon av er som äger en gammal gymnasieskola och känner för att slänga ut fyra skåp och råka slänga dem så de hamnar hos mig? Shyssta! Jag behöver sådana i min hall.

Dag 27: Min favoritplats



Mitt bästa köp i livet: ett rött torp med vita knutar där man kan gå och dra fötterna efter sig all sin lediga tid. Älskar torp! Älskar dra fötterna efter mig! Älskar ledig tid! I vår ska jag måla brädgolven i köket och hallen vita.

De måste ha nerver av stål

I tjugo mycket svettiga minuter har jag jagat, lockat, lirkat, krigat och tråcklat för att få på Rufus strumpor, byxor, t-shirt, tröja, overall, halsduk, mössa och vantar, och så kommer man till dagis och de bara: "Du kan klä av honom. Vi går inte ut förrän om en halvtimme." Man vill ju nästan börja gråta å deras vägnar. Jag förstår inte hur de över huvud taget lyckas genomföra påklädning (eller matning) (eller läggning) (eller egentligen lite vad som helst) av tio kids samtidigt utan att få psykbryt, säga upp sig och springa skrikande därifrån.

Respekt.

måndag, december 6

Dagens brädgolvssorg




Här är ett hus som jag inte tänker köpa. Synd för mig, kan jag verkligen tycka.

Lite av båda

Bra grej med att pynta adventsljusstaken med godis: Det ser fint ut.
Dålig grej med att pynta adventsljusstaken med godis: Det ser inte fint ut så länge.

Dag 26: Mina rädslor

Det finns en numera, som spelar i en helt annan liga än alla andra fjutträdslor jag släpat/släpar på.
Den att det ska hända Rufus något.
Paniken i att bara tänka tanken!
Vi pratar inte mer om det, va?

Julklappstips på böcker för barn och ungdom?

Nu hittar ni julklappstips på Bokunge, vi började med tips på julklappsböcker för de minsta barnen häromdagen och jobbar oss uppåt i åldrarna under de kommande dagarna. Titta in!

Och så tipsar jag om julklappsböcker på Rabénbloggen också!

Och skulle det RÅKA falla sig så att ni inte hittar ett bra tips på någon av bloggarna, men vill ge bort en bok till någon mellan 0 och 18 år - fråga i kommentarsfältet här så tipsar jag gärna.

Att boktipsa är min roligaste hobby.

söndag, december 5

Han älskar sig verkligen

Vad skönt det hade varit att vara så kär i sig själv som Rufus är, alltså. Idag har han suttit i en evighet framför min dator och tittat på bilder av sig själv och pussat skärmen helt kladdig. "GULLI UFUS!" har han sagt. Och "FIN UFUS!" har han också sagt. Sedan råkade jag visa honom ett filmklipp från när han var typ ett. Då kollade han på det 23 gånger på rad och skrattade högt åt sina egna (ytterst mediokra) skämt och skrek "MEEEE UFUS" så fort det var slut. Sedan gömde han sig i en kartong och skrek "UFUS, VA Ä DU?", hoppade fram och gastade "HÄ UFUS!" och slog armarna om sig själv.

Då började jag i och för sig tro att han var lite schizofren.

Men ändå.

Dag 25: En första

Första ensamma kvällen i min första egna lägenhet (som inte var min egen, den var min dåvarande killes storebrors, men jag hyrde den av honom i ett halvår när han var utomlands). Jag var nitton år, och det var i Uppsala, på Luthagsesplanaden. Mamma och pappa hade kört mig och mina typ fyra flyttlådor och tjugofyra svartmålade skokartonger med sko-polaroidfoton på från föräldrahemmet, och stannat över helgen. Vi hade varit på Ikea också, och storhandlat mat åt mig. Men nu var det söndag. De skulle köra tillbaka hem, och jag skulle börja plugga litteraturvetenskap på måndagen. Jag kände noll personer i Uppsala. Hittade ingenstans, visste inget. Men jag hade längtat dit, till universitetet och till att flytta hemifrån exakt hur länge som helst.

"Tänk att vår stora lilla flicka har flyttat hemifrån" sa pappa när de stod i hallen.
"Lilla gumman" sa mamma och darrade lite på underläppen.

När de stängde dörren bakom sig och försvann till bilen tog jag ett fast tag om min gosedjurshund Ludde och grät hela kvällen. Jag var ensammast på jorden, och det var tusen mil till alla människor jag gillade. Typiskt min jävla otur.

Klockan 10

Vad händer egentligen klockan tio på dagis? Fruktstund? Något sjukt viktigt är det i alla fall, för det är det enda klockslaget Rufus lärt sig säga. Flera gånger om dagen tittar han på klockan och bara: "Klocka tio!" Man bara: Eh, nej. Inte riktigt. Till exempel vaknade han i sedvanlig tid i morse (innan tuppen), satte sig upp i sängen, gnuggade sig i ögonen och sa: "VAKEN! Oj, oj, oj, klocka tio!"

I wish.

Andra advent


Se! Här står de röda stolarna och är festliga mitt i adventsfrukosten.

Och här är kläderna som Rufus valde inför utflykten till pulkabacken. Sandaler, t-shirt och "halsduk".

Tråkigt nog (både för Rufus och för resten av alla i pulkabacken) kände jag mig tvungen att ta mitt ansvar och styra upp den där klädseln en aning. Inte så klyftigt gjort av mig, med tanke på adventsfriden. Men, men. Sedan fick han kasta sitt livs första snöboll på mig, så nu är vi kvitt.

lördag, december 4

Dag 24: Det här får mig att gråta

Hade gått fortare att skriva inlägget om vad som inte får mig att gråta, tror jag.

Jag är en sabla lipsill.

Igår grät jag till exempel när Rufus och jag såg på Lotta på Bråkmakargatan. Först en gång (för att det var så nära att Kalle Fransson gjorde kolijox av Lottas älskade Bamse). Sedan en gång till (för att det var så lyckligt när Lotta lyckades fixa en julgran till familjen). Sedan grät jag till Glee. Först en gång (för att Rachel var ledsen). Sedan en gång till (för att de sjöng fint). Och så grät jag när Rufus ville att jag skulle sjunga "Pappa kom hem" (för att den är så sorglig, inte för att han ville att jag skulle sjunga). Sedan grät jag lite över att jag inte har några brädgolv (det händer titt som tätt). Idag har jag gråtit en skvätt för att jag var trött. Och eventuellt kommer jag gråta lite snart för att jag har ont i ryggen också, får se lite.

Vad kan jag säga?
Jag gillar att lipa.

Nya stolar - check!



Har ägnat dagen åt att inkassera 6 st för tidiga julklappar och montera dem. Nu har vi nya köksstolar i den enda färgen som inte är med på bild - röd. Vår matplats ser ut som festligaste färgklicken. Fint som snus.

(Stolar från Bolagret.)

fredag, december 3

Dansa, fastän...


Ikväll ska jag gå på konsert med Säkert! och inte riktigt våga stå längst fram och vara groupie, fast jag inget hellre vill. Lyllos mig.

Helt sjukt bebisintresserad?

Förresten är ni några stycken som undrar, och ja! Jag gravidbloggar den här gången också. (Med start igår.) Den bloggen är alldeles förfärligt insnöad och förmodligen ganska ointressant för alla som inte är helt sjukt bebisintresserade. Men råkar du vara helt sjukt bebisintresserad får du så klart gärna titta in. Här!

Dagens kvällstidningsbesvikelse

Lisa, 30, hade sett fram emot en god lunch av sparade favoritmatrester. Men när hon öppnade kylskåpet var lunchlådan borta. Hennes nedra sambo hade stulit den.
- Jag är inte bara chockad över att han kom ihåg lunchlådan för en gångs skull, säger Lisa. Jag är dessutom både ledsen och besviken.
Hur känner du dig nu?
- Hungrig. Jefligt hungrig.

Onekligen har sökt Lisas sambo för en kommentar, utan vidare gott resultat.

Dag 23: Det här får mig att må bättre

Så jag verkar vara fullständigt övertygad om att livet är alltigenom ruttet, världen är ful och hemsk, alla människor är dumma i huvudet, och att det egentligen vore lika bra om jag avlivade mig med omedelbar verkan, säger du?

Testa att ge mig mat och/eller choklad.
Funkar inte det - låt mig sova på saken.
Funkar inte det - låt mig sitta i soffan och se på när Rufus har sin dagliga danssession på vardagsrumsgolvet iförd bara blöja och hink över huvudet.
Funkar inte det - ring 112.

Tack!

Tusen.
För varenda grattisrop.

torsdag, december 2

Alltså, vi måste prata om en grej...


Det är inte bara det att jag ätit orimligt många skumtomtar på sistone (även om det verkligen är orimligt många vid det här laget).

Det växer ta mig tusan en ny unge där inne också.

Frågor på det?

Liv Strömquist for president

Dag 22: Det här upprör mig

När svensktalande personer uttalar Barcelona som Barthelona och Florens som Firenze. Bara för att verka fräcka.

När det är typ minusgrader inomhus och hyresvärden bara "vi strävar efter ett behagligt inomhusklimat" och man bara: "OCH HUR TYCKER NI ATT DET FUNGERAR FÖR ER, VA? VA? VA?"

När internet går sönder eller datorn kraschar och valfri person bara: "Har du testat att starta om, lilla gumman?"

Folk som går för sakta och för mycket i bredd.

Smileys.

Små hundar.

Och Blossom Tainton.

Det var väl det, på ett ungefär.

onsdag, december 1

Onekligen jul

Och just det! Förra året satte jag ju ihop världens bästa låtlista på temat jul.

Den kanske ni behöver nu?

Här!

Första december




Eller: Dagen då jag fick en adventskalender med änglar och glirr på i ett brev på posten.

Vi är inte till salu!

(Apropå det jag skrev om igår, nu är jag också med på listan över bloggare som står bakom det här uppropet, och publicerar därför hela texten igen:)

Du kanske inte vet om det, men läser du bloggar är du troligen lurad. Allt fler bloggare tar nämligen betalt för att nämna produkter i sina bloggar och du kan därför inte längre lita på de personliga rekommendationer som en gång i tiden gjorde bloggarna så populära. ”Bloggare” har blivit synonymt med reklampelare, någon som gör vad som helst för fester med gratis vin, gåvor från stora företag eller reda pengar.

Bloggar är ett faktum. Upp emot 2,3 miljoner svenskar läser en eller flera bloggar varje dag, beroende på vilken undersökning du väljer att utgå från. De flesta är kvinnor, och bloggläsandet är störst i de yngre åldergrupperna. Idag har var tredje 20-årig kvinna en egen blogg. Den som försöker kalla bloggar för en fluga har legat under en sten de senaste fem åren. Idag är bloggarna en maktfaktor att räkna med.

Vi som bloggar känner till detta. Och vi väljer att hantera vår makt på två olika sätt. En skrämmande utbredd grupp, däribland de absolut största bloggarna i Sverige, säljer inte bara annonser på sina bloggar, de säljer också själva blogginläggen. Mot en mer eller mindre rundlig summa pengar, beroende på bloggens storlek och inriktning, kan företag få sina produkter omskrivna och också uppvisade på bild. Prislappen ligger på tusentals krnor. De största bloggarna kan tjäna mer än hundratusen kronor på en månad på att sälja annonser och blogginlägg i kombination. Det är enorma summor pengar i omlopp i en affärsverksamhet som går ut på att företag och bloggare går plus på läsarens bekostnad. Att detta strider mot marknadsföringslagen är inget som hindrar, mer än att det hindrar storbloggarna från att öppet tala om exakt hur pengarna tjänas.

Sedan finns det en mindre grupp vars ord och åsikter inte är till salu. Vi följer de pressetiska reglerna, eller marknadsföringslagen, eller både och. Det innebär bland annat att vi tydligt visar vad som är annons och vad som är vår egen text. Även om det går att köpa en annons, kan företag inte betala för att vi ska blogga om dem. Vi vill vara trovärdiga inför våra läsare och vi tycker integritet är viktigt. Vi tror att vårt sätt att förhålla oss till annonsörer, redaktionell reklam och gällande lagar är viktigare och mer långsiktigt hållbart än att sälja sin integritet och ytterst lura sina läsare.

Tyvärr arbetar vi i motvind. Ofta får vi försvara oss mot felaktiga anklagelser om att vi också är till salu, bara för att andra är det. Vi berättar så klart hur vår publiceringspolicy ser ut, men blir inte trodda. Bloggkollegor med mer förhandlingsbar moral än vår, skjuter både sig själva och oss i foten. Tack vare blogglögnarnas rikoschetter blir vi alla enbenta.

Därför kommer vi nu att tydligt skriva ut på våra bloggar att vi följer Pressens samarbetsnämnds Spelregler för press, radio och tv. Vi vill höja oss över alla pressetiska tvivel. Vi vill att våra läsare ska förstå var vi står. Eftersom lag och ordning inte räcker till för den här nya gruppen unga affärskvinnor, som säljer annonser förklädda till redaktionellt material, får vi försöka göra något för att skilja oss från våra mindre nogräknade bloggkollegor.

Varje resa börjar med ett första steg. Det här är förhoppningsvis ett första steg mot en upprensning av bloggträsket. För även om våra mindre nogräknade kollegor säljer sig till högstbjudande, är vissa av oss inte till salu.


alltforforaldrar.se/farmorsbloggen/

beautybytanci.se

beleza.blogg.se

daisybeauty.com/web/asa

daisybeauty.com/web/frida

daisybeauty.com/web/kicki

daisybeauty.com/web/zaida

elmikas.blogspot.com

finslipad.blogspot.com

frokenrosa.wordpress.com

gazet.se/Bloggar/?Skribent=elin

godoc.nu

honi.blogg.se

leninea.wordpress.com

lillagumman.se

makeitfab.blogspot.com

makeuponista.se

onekligen.blogspot.com

purity.webblogg.se

saintbellabeauty.blogspot.com

skimmerskuggan.blogspot.com

totalbeauty.se

underbaraclara.nu

vackerunderbar.se

Dag 21: Ett annat ögonblick

Efter 14 timmar på SöS den 21 januari 2009 drogs det medelst sugklocka ut en liten ylande och naken parvel ur mig. (Jag inser att det hade varit mycket underligare om det kommit ut en påklädd bebis, men det var ändå min tanke: Vad naken! Klä på! Det ser så kallt ut!)

När barnmorskan la minimänniskan på mitt bröst uppfylldes jag inte av en omedelbar kärlek som jag hade hört att man skulle, jag uppfylldes mest av förvåning i stil med: Dra mig baklänges på en liten tallkotte, det verkar som om det faktiskt gick till slut! Det kom ett barn! Ser du, Gustav? Är det inte helt sjukt, va?

Sedan tror jag att jag klappade den lilla lilla människan på huvudet och sa: "Hej."

Säkert flera gånger.

Så himla underlig grej, det här, tänkte jag. Finns du nu? Och ska bo med oss?

Efter en stund sa barnmorskan: "Ska ni inte kolla vad det blev?"

Som om man skulle kunna ta reda på det genom att lyfta på filten och kontrollera könet.

Inte ens nu, snart två år senare, känns det som jag vet mer än en ynka bråkdel.

Men det jag vet: Det blev en glad unge med stark vilja, dans i benen, napp i munnen och sjukt festlig bananskalshumor. Som älskar att sitta i knät och bli buren och sova supernära och springa runt, runt en pelare och vifta med armarna. Som blir hal som en ål när man ska ta på honom overallen och som vrålar som en stucken gris för att han inte får äta kakor innan frukost. Eller se på Bompa mitt i natten. En sådan där som man gillar så sabla mycket att man får lust att bita honom i de bulliga armarna så fort man ser honom.

En sådan blev det.

Helt perfekt.

Julpyntat på Bokunge










Och alltså, vill man inte bara förvandla sig till tomte och flytta in i den där headern på direkten? Jag vill, lite. Snart hittar ni barnboksjulklappstips där inne. Håll utkik!

(Headern och de andra illustrationerna på Bokunge.se är gjorda av Julie MacLaughlin från Kanada.)