söndag, oktober 31

Marabou polka...

... förresten. Slank ner utan problem. God, ju! Fast inte riktigt lika god som apelsinkrokant, digestive, daim, schweizernöt, mjölkchoklad eller frukt&mandel. Så ni vet.

Home sweet home

På väg tillbaka hem efter fyra dygn på egen hand (lyxen i det!) i Malmö, Lund och Växjö och oh yes, vad fint det ändå ska bli att få komma hem igen. Jag gillar verkligen hem. Och bort. Fast kanske mest hem.

fredag, oktober 29

Vintertid och sådant

Alltså, ska man ställa om klockan snart, eller? Typ imorgon natt? Och om ja, åt vilket håll? Fram, bak, vänster, höger? Upp och ner på?

Det är fascinerande hur jag aldrig kan lära mig det där.

Jag vet att det finns någon ramsa med någon grill eller så (fram med grillen på våren, tillbaka med grillen på hösten, right?), men den funkar tydligen inte på mig riktigt. Har eventuellt svårt att relatera till den för att jag 1. Inte har någon grill (förutom i torpet) och 2. Vanvårdar grillen i torpet å det grövsta. (Skulle inte förvåna mig om jag låter den stå framme året runt. Minns inte riktigt.)

Lyckligtvis ska jag åka hem till Småland i morgon och umgås med mina föräldrar i ett dygn. Oerhört vältajmat av mig (såvida det nu ÄR imorgon man ska ställa om klockan, vill säga).

En av de bästa grejerna med föräldrar* = de vet allt om vintertid.

*alltså riktiga föräldrar, sådana som kan allt viktigt. Det finns andra sorters föräldrar också, som inte har någon koll alls. Jag själv ingår (obviously) i den andra gruppen. Synd för mig, kan man tycka. Och kanske framförallt synd för mitt barn.

torsdag, oktober 28

I'm alive!

Bloggföreläsning - check!

Det var kul. Jag har aldrig pratat om bloggande inför publik innan, och särskilt inte i en hel timme (hel timme = extremlänge), men jag svimmade ju faktiskt inte en enda gång. Mycket stolt.

Vem av er var det som var där och kom fram efteråt och frågade om min brädgolvskris hade gått över?* Du är ett föredöme för mänskligheten med din insikt om vad som känns viktigt för föreläsaren. Jag kände lite att du var min bästis.

*Det har den inte riktigt, men jag har den ändå under ganska bra kontroll, tror jag. I natt sov jag till exempel hos en kompis som har brädgolv i hela lägenheten. Det gick bra. Var inte sömnlös av avundsjuka en enda minut under natten. Vilket, teoretiskt sett, skulle kunna bero på Bolibompanatten från helvetet, men tyst nu. Nu tänker vi inte mer på brädgolv. Okej?

I huvudet på en bloggare...

... finns det inte mycket av värde just för tillfället. I alla fall inte på den här bloggaren. Men snart så! Packar jag ihop datorn och åker till Lunds stadsbibliotek och pratar i en timme (OCH VISAR POWERPOINT!) om festliga frågor som "kan man skriva om allt på sin blogg, eller var går gränsen?" och "vad vinner du på att blogga, EGENTLIGEN?". Plus! Jag kommer prata om er också. Fint ska det bli!

onsdag, oktober 27

Det hinner jag på tåget

Av alla de måsten som jag på sistone skjutit upp till en mycket närstående tågresa (hej x2000 mellan Stockholm - Malmö om en timme!) med förevändningen att "det hinner jag på tåget" så tror jag att jag gillar "provsmaka marabou polka och se om jag gillar den" allra mest. Mycket mer än alla de andra, faktiskt.

Onsdag 03.12

- Mamma! Ölja med. BOMPA!
- Nej, Rufus. Jag tänker inte följa med dig upp och se på Bolibompa nu. Vi ska sova. Det är natt.
- Nej sova. BOMPA!
- Absolut inte bompa. Vi ska SOVA.
- Nej sova. BOMPA! BOMPA! BOMPA!

Du käre värld, nämnde ni något om skönhetssömn?

Jag tänker: Bredspackel över hela ansiktet och en spektakulär lampskärm på huvudet. Det hade varit något det.

tisdag, oktober 26

Helvetesveckan 2010

Jag vet inte hur det är i era hem, men i vårt hem går den här veckan under namnet "Helvetesveckan 2010". Och då namngav vi den ändå innan barnet blev sjukt. Det är liksom lite för många moment på lite för kort tid, och då hjälper det föga att den största delen av mina moment (åka till Lund på Litteraturfestival och förlusta mig) är sjukt festliga, det blir i alla fall en helvetesvecka av det om man kombinerar med stängda dagis, sjukt barn, och loads and loads av jobbgrejer som måste fixas innan man kan åka med pulsen på normal nivå.

- Vi behöver städa också.
- Mycket roligt. Framåt jul? Hur känns det?
- Nä, jag tycker vi skiter i det tills vi hittat en ny lägenhet och ska flytta.
- Deal.

måndag, oktober 25

När alvedonet kickar in



Den här dagen: Hemma med sjukt barn. Det var en ganska stillsam upplevelse, tills alvedonet kickade in, febern sjönk och humöret steg. Man kan liksom se det hända. Plötsligt tittar han upp från sin lilla feberhög, flinar och gastar JAGA! JAGA! JAGA! och sedan är det kört. Mycket snart: En upptrampad springstig i parketten runt soffbordet.

söndag, oktober 24

Renlighet är en dygd

Man undrar ju lite hur det ens är möjligt för ett barn att försvinna i en lägenhet där man har uppsikt över alla rum från soffan, men icke desto mindre var Rufus plötsligt borta i eftermiddags.

- Lisa, vart tog Rufus vägen egentligen?
- Jag vet faktiskt inte riktigt. Kolla badrummet?

Och jadå. Där var han. I duschen. Överlyckligt duschande med kläder och blöja och allt på sig.

- Men hej, Rufus! Vad gör du?
- JAG DOSCHAR!! Pappa! JAG DOSCHAR!! Pappa! JAG DOSCHAR!!

Kan man låsa en badrumsdörr från utsidan, möjligen?

lördag, oktober 23

Vad jag tänker ägna resten av helgen åt

















Highschooldrama OCH musikal i en och samma tv-serie.
Klart som farao att man älskar det.

Första biobesöket


Dagens grej: Rufus har varit på bio för första gången i sitt liv. Både han, bästisen Stina och deras föräldrar tyckte att filmen var mycket, mycket bra.

5 popcorn av 5 möjliga.

fredag, oktober 22

Där ser man!

- Rufus, behöver du byta blöja?
- Nä.
- Är det säkert? Har du bajsat?
- Nä.
- Men det luktar ganska illa här, faktiskt. Vem är det som har bajsat i sovrummet då, menar du?
- Pappa.

I största välmening min rumpa

Från vår port till Rufus dagis är det kanske... tjugo meter. Tjugo meter, tänker jag, det klarar man att springa utan overall och vantar och mössa. Nästan hur kallt det än är. Nöjer mig således med skor och stickad tröja på barnet som hatar påklädning lite mer än allt annat i världen, och så springer vi de tjugo metrarna i löven.
Och ändå!

Tre gånger de senaste veckorna har jag fått onda ögat av tre olika tanter som i största välmening bekymrat frågat: "Fryser han inte, gossen? Så lite kläder! I det här vädret!" Man bara: "Roligt att du påpekar det! Faktum är att han precis fick kallbrand i båda benen och nu ska vi hem och amputera dem. Det ska bli spännande. Trevlig helg!"

Nej, se det snöar!















Jag såg en kille nyss som gick till jobbet barfota i loafers, med uppvikta brallor.
Plötsligt kändes mitt felval till skor som värsta snow-joggingsarna i jämförelse.
Det är inte alltid de gör det, kan jag avslöja.

torsdag, oktober 21

Nu far vi, sa Dalmans tuppe, när höken tog han

Det var stopp i tunnelbanan en stund i morse. Säkert i fyra minuter stod vi still vid Slussen utan att vi förstod varför. Folk var skitirriterade och stressade, och när dörrarna äntligen stängdes så vi kunde åka hördes ett och annat muttrande ÄNTLIGEN bland alla jackor och halsdukar och kaffeandedräkter. Själv kom jag på mig själv med att tänka: Jaha. Nu far vi, sa Dalmans tuppe, när höken tog han. Sedan fick jag en akut saknadsattack efter min fina farmor. Hon sa tamejtusan alltid så där. Oavsett om man skulle fara någonstans eller inte, hon sa det i alla fall varenda gång man hälsade på henne. I mitt huvud brukar jag hitta på att det till och med var det sista hon sa innan hon dog för några år sedan. Det är ett fint påhitt. Jag menar, hade det inte varit en väldigt classy sista-replik för en trött tant? Tycker jag.

tisdag, oktober 19

Scener att minnas, del 10

Ni vet hur det blir ibland när man möter någon på gatan och inte riktigt vet vilken sida av personen man ska välja för att inte krocka, och båda stannar upp och tvekar, och sedan väljer båda att vika åt samma håll, så att man nästan krockar ändå? Och så står man där och viker av och an i en fånig dans tills man till slut lyckas enas om att den ena ska stanna och den andra ska vika åt någon sida, vilken som helst, bara man kan komma förbi varandra någon himla gång, och så skrattar man generat. Ni vet?

Jag gjorde just hela den ritualen med en duva.

måndag, oktober 18

Kvällsdejten och jag

Men hej, hej huvudvärken från helvetet, ska vi gå till sängs tillsammans?

Saker man undrar lite över

Jag ligger väldigt still när jag sover.
VÄLDIGT STILL, alltså.
Jag skämtar inte, folk brukar tro att jag i det närmaste är död.
Så still ligger jag.
Och ÄNDÅ vaknade jag upp i morse och hade sträckt mig på baksidan av ena låret.
I sömnen.
Jahaja.

söndag, oktober 17

Gillaknappen

Det händer då och då att ni kommenterar och önskar er en "gilla-knapp" under blogginläggen. Som på Facebook, liksom. Det har jag hört att man kan få till på ett ganska enkelt sätt. Bara inte riktigt hur. Jobbar på det!

UPPDATE: Ha! Tack vare A.M.O så fixade det sig! Nu kan ni klicka "gilla" bäst ni vill under inläggen. Festligt!

lördag, oktober 16

Lata maskar

Vi är hemma själva i helgen, jag och barnet, för den tredje familjemedlemmen är i Göteborg och hjälper sina föräldrar att rensa i deras hus som ska säljas. Jag känner lite att vi ligger i lä, barnet och jag. De rensar ett helt hus. Vi har inte ens orkat ta oss an diskbänken ännu.

På pricken likt




- Vad fint det blir, Rufus. Vad målar du för något?
- MJAAAAM!
- En katt?
- Mmm.

torsdag, oktober 14

Eldprovet

Jag har tillbringat de senaste månaderna med att försöka göra ett någorlunda bra intryck på människorna på min nya arbetsplats. Ni vet - ansträngt mig för att verka lite smart då och då. Skött mina arbetsuppgifter efter bästa förmåga. Skämtat lite lagom mycket på lunchen. Lett och sett glad ut. Förmodligen helt bortkastat egentligen, för vad som VERKLIGEN GÄLLER när det kommer till arbetsplatser är ändå bara hur man sköter sin kaffevecka. Det vet man ju sedan barnsben.

Tömmer hon den där nya diskmaskinen ordentligt? Har hon kommit ihåg att plocka isär espressomaskinen och ställa in mjölken på eftermiddagen? Fyllt på kaffet? Torkat av diskbänken? Och framförallt: Vad blir det för torsdagsfika? VA? VA? VA?

Det blev hembakat.
KÄRLEKS-mums.
Och! Man fick ta flera stycken om man ville.
Fattar de inte vinken nu, så vet jag inte vad jag gör.
Tröstäter upp resterna, eventuellt.

I detta nu...

... sitter jag instängd i sovrummet och lyssnar med ett halvt öra på hur redaktionen för tidningen Hembryggaren har redaktionsmöte i vårt vardagsrum*. De pratar väldigt mycket om öl, har jag lagt märke till. Det gör mig lite nervös. Jag menar, hittills har jag mycket framgångsrikt lyckats undvika att trumpeta ut min kärlek till stor stark, men man vet ju aldrig. Jag kanske kommer att tappa kontrollen.

Vilken dålig stämning det skulle kunna bli.

*Alltså, vi har bjudit in dem, de kom inte bara hit självmant. Eller ja, vi och vi. Min kille hembryggaren har bjudit in dem. Han är nämligen chefredaktör för tidningen nuförtiden. Sug på den.

onsdag, oktober 13

Byta lya, mina nerver

Alltså, jag är så sjukt sugen på att flytta!
Och det beror inte på brädgolv den är gången.
På sant!
Jag har gått vidare från brädgolven nu.
Bryr mig inte ett dugg om dem.
I laugh in the face of brädgolv, faktiskt!
(Och ljuger som en häst travar, men skit i det nu.)

Anledningen till att jag vill flytta idag, förstår ni, är för att jag tänkte flytta till det Ultimata Hemmet nästa gång jag packar flyttlådor. Jag tänker på det Ultimata Hemmet väldigt mycket, faktiskt. I det Ultimata Hemmet finns det: 1. Tvättmaskin och torktumlare 2. Badkar 3. Balkong 4. Så många kvadratmeter boendeyta att jag knappt orkar räkna dem (jag orkar räkna till åttiofem, men sedan blir jag snabbt ganska trött) 5. Skitstort skafferi (med ordning i!) 6. Skitmånga köksskåp (med ordning i!) 7. Skitmånga garderober (med ordning i!) 8. Skitstor hiss 9. Skitstor diskmaskin. 10. Skitfina brädgo... oj, hördes det?

Och - förutom ovanstående punkter - det är alltid städat också.

Gosse, vad fint jag skulle ha det i det Ultimata Hemmet! Kan knappt bärga mig.

Lite jobbigt i sammanhanget bara att jag 1. Inte har några pengar och 2. Inte har något tålamod. Försöka byta sin hyresrätt mot en annan hyresrätt = ingenting för människor utan tålamod, det säger jag er. Björns Bytares besöksstatistik bara: Swosch! Tiotusen gånger om dagen är jag där och snokar. Och ändå händer inget. Skulle farao inte förvåna mig om det slutar med att jag TVINGAS STÄDA i mina befintliga garderober/skafferi/köksskåp/random utrymmen istället.

Så himla besvärligt, när man kunde flyttat bara.

tisdag, oktober 12

Mmm... pistage

Vad gott det ändå är med sådana här nötter, hörni.
Har ni tänkt på det eller?
Jag har tänkt på det ibland.
Min kille har tänkt på det ännu mer.
Ännu mer = nästan varje kväll under en tvåårsperiod.
Det har ätits många pistagenötter här, vill jag lova.
Och för varje nöt har vi blivit med två delar skal.
Det blir många skal det, vill jag också lova.
Jättemånga.
Hade vi samlat alla pistagenötskal på hög hade vi haft norra europas största pistagenötskalshög i vårt hem vid det här laget.
Tur att vi inte gjort det.
Det hade ju verkligen varit jättebesvärligt.
Men nu var det ju inte det jag skulle säga.
Vad var det jag skulle säga?
Ingen vet riktigt.
Kanske bara detta: Mmm... pistage.
Nu är det fotboll, hej på er.

Nu är det revolution på gång

Det tog Rufus ett år, åtta månader och typ tjugo dagar innan han för första gången i sitt liv puttade bort mig till förmån för sin pappa och vägrade låta sig läggas om det inte var pappa som höll i vällingflaskan. Man hade kunnat tänka sig att det skulle sticka lite i hjärteroten på mig av avvisandet, men eh, vi kan väl skriksjunga ihop med Orup här va: Sjung halleluja, och prisa gud! Samtliga i det här hushållet skulle ta emot en revolution på mammighetsområdet med öppna armar, I tell you.

måndag, oktober 11

Verkligen

Jag glömde visserligen att rota fram vantarna, vilket fick till följd att jag frös händerna av mig och numera måste knappra på tangentbordet med hjälp av nästippen = tämligen besvärligt, men alltså - SÅG ni hur fint det var ute nyss?

Det var skitfint, det säger jag er.

söndag, oktober 10

Man vet ju faktiskt aldrig

Har tillbringat helgen i en liten stuga på den mörka, mörka landsbygden med fyra barndomstjejkompisar. Jag var tredjen mörkräddast av alla (vågade gå på utedasset själv på kvällen, men kände mig inte så sugen på att "ta en promenad i skogen och titta på nattdjuren och stjärnorna"). Kändes rätt lagom.

Den minst mörkrädda var skitkaxig.

- Jag är bara rädd för en enda grej, och det är Jason i Fredagen den trettonde. Ni vet han som har typ en hockeymask framför ansiktet. Och då brukar jag tänka: Hur stor risk är det att Jason står där bakom utedasset och lurpassar? Nej, just det. Noll procents risk. Och då slutar jag vara rädd. Testa det, tycker jag.

Okidoki, will do.

torsdag, oktober 7

Barnböcker vi minns


Sitter och bläddrar i den mycket underhållande boken Proggiga barnböcker och frossar i 1970-talets politiska barnböcker och konstaterar att de inte var så stora i mitt barndomshem, de där böckerna. Det fanns andra favoriter i vår bokhylla. Jag går i det närmaste i barndom igen när jag tittar i dem, och tittar i dem gör jag givetvis. Vem kan låta bli? Böckerna om Bella och Gustav. Om Emma och Totte. Om Vilda bebin. Och å, den om Lenas och Lisas födelsedag, de gjorde så himla fina inbjudningskort, man ville bjuda på kalas varenda dag! Vissa bilder har liksom klistrat sig fast där inne, på en liten, liten pinne. Eller hur man nu säger. Och nu tänker jag att nästan alla har sådana där fastklistrade bilder där inne, från bilderböcker man läste som knodd. Om man bara gräver lite. Och så tänker jag att jag skulle gilla att veta vilka era sådana bilder är. Så jag kan frossa i dem också.

Hence: Vilken bilderbok minns du tydligast? Säg nu då!

Champagne på jobbet

Det skulle inte göra så mycket om det delades ut nobelpris till norstedtsförfattare lite fler dagar i veckan, känner jag. Vilken stämningshöjare!

onsdag, oktober 6

Jag hjärta Grey´s

Väldigt nöjd nu.

Har fått svara på frågor i lokalpressen om min relation till Grey's Anatomy.

Bara så där.

Mitt på blanka onsdagen.

Mmm... min relation till Grey's Anatomy.

Fina grejer, det.

Jag svarade bland annat att om jag fick vara en karaktär skulle jag vilja vara Mc Dreamy, för han har så bra hårkvalitet. Och så är han ju så skicklig med kniven också. Eller skalpellen. Eller vad det nu heter, det där som han skär i folks hjärnor med.

I huvudet på en bloggare

Hörni! Ponera att ni skulle råka befinna er i Lund torsdagen den 28 oktober och upptäcka att det går en bokfestival av stapeln i staden och bara: Oj, kolla! Lisa Bjärbo ska hålla en hel timmes föreläsning under rubriken "I huvudet på en bloggare"! Exciting! Den vill vi gå på.

Ponera det nu, och svara sedan på följande fråga:

Vad skulle ni vilja att jag pratade under den där timmen?

Vilka (bloggrelaterade) frågor vill ni ha svar på?

Det undrar jag nu, yo.

Glimmerdalens lilla dunder

Alltså, jag vet att jag för tillfället jobbar på förlaget och är jävig och allt sådant där, men skit i det nu, va? Det här tyckte jag innan dess också.

Det här = Jag tycker verkligen ni ska läsa den här kapitelboken för era kids (i alla fall för de som är mellan 6-10 år). Maria Parr debuterade för några år sedan med Våffelhjärtat, som jag älskade så mycket att jag i det närmaste tjatat hål i huvudet på folk om den. Tonje och det hemliga brevet är i samma stil, fast ÄNNU bättre. Förstå!

Man gillar liksom allt med den. Tonje (den viljestarka huvudpersonen med håret på svaj som är totalt orädd och allt som oftast arg som ett bi), Gunvald (den gamla tjuriga gubben som i brist på andra barn i byn har blivit Tonjes bästis), tonen (tänk Astrid Lindgren fast modernare och fartigare), miljön (landet) och berättelsen (skitspännande och sorglig och jätterolig). Allt, säger jag!

Höstens absolut finaste, I tell you.

tisdag, oktober 5

Ramlar

Rufus har ett nytt favorituttryck som han i runda slängar använder sig av tre tusen gånger om dagen. Eller nej, det räcker inte ens. Han har en ny favoritprocedur, rent av.

Först tar han upp något lämpligt i närheten, säg en bok. Sedan slänger han den med berått mod i golvet. Och så spärrar han upp ögonen, skakar på huvudet, slår ut med händerna och säger med förtvivlad röst: "Ojojoj! Amla neee!" Sedan upprepar han proceduren med nästa grej som ligger i närheten. Igår "ramlade" alla böckerna i hans bokhylla ner. Och vattnet i drickaglaset. Och alla hans kläder i byrålådan. Och fjorton blöjor. Och allt i kökslådorna.

När jag tänker närmare på det så kan det har varit så att det enda som klarade sig undan från att "ramla" ner på golvet var kanelbullen som vi köpte för att fira kanelbullens dag. Den käkade han upp innan jag ens han slänga en blick på den. Fast vi skulle dela!

Man skulle behöva ta sig ett snack med de som uppfostrat den där ungen, egentligen. Det skulle man verkligen.

Den eviga frågan

Säg mig... vad är poängen med att göra jättefina matlådor till sig själv när man envisas med att glömma dem hemma VAREVIGA dag?

Det undrar jag nu, yo.

måndag, oktober 4

Hemnetåterfallet och jag

Hade eventuellt ett liiitet, liiitet hemnetåterfall i helgen.
Fast jag lovat mig själv att inte ens närma mig knarket.
Men alltså, vad kan jag säga?
LYAN HADE VITA BRÄDGOLV!
Vi vet alla hur jag är när det kommer till vita brädgolv, right?
Jag kan inte hantera dem.
Fick brädgolvslivskris.
Slet mitt hår och betedde mig.
Till slut var min kille tvungen att rycka in och styra upp.
Min killes sätt att styra upp = ordna en kreativ workshop kring vår boendesituation.
Med post it lappar på hela bordet och allt.
Det var väldigt effektivt.
Jag går på allt som står på post-it lappar.
Rätt enkel att ha att göra med, på det sättet.
Nu känner jag mig som en normal person igen.
Stark och så.
Hemnet, liksom.
Pah!
Aldrig mer.
Det säger jag er.

...

Swosch, sa det, och så var den helgen slut.

fredag, oktober 1

Dagens happening

Halva min släkt är på väg hit med tåget.
Försökte således förvarna dagispersonalen lite i morse.

- I eftermiddag kommer det en hel delegation hit och hämtar Rufus.
- Oj!
- Ja.
- Hur många är de, ungefär?
- Det är en mormor. En morfar. En moster. En morbror. Och en väldigt lång kille som vi inte direkt är släkt med, men som är ihop med min syster.
- Oj. Kommer någon av er att vara med också?
- Nej, de kommer helt på egen hand.
- Oj.
- Ja. Men det ordnar sig nog. De är okej, allihop.