tisdag, augusti 31

Dags för dagis

Kläderna namnade, ungen nybadad, alla peppade.
Imorgon börjar Rufus skolas in på dagis. Yej!

Har mycket, mycket höga förväntningar på livet med dagis.
Inte bara för att jag tror att mitt barn kommer att älska det (det finns i det närmaste inga ord för hur tråkigt han tycker det är att hänga hemma med oss hela dagarna nuförtiden), utan också för att jag hört att det är så lärorikt att gå på förskola. Framåt fredag räknar jag i runda slängar med att Rufus lärt sig lägga tillbaka leksakerna efter sig när han lekt färdigt , sitta still på stolen tills alla ätit färdigt, använda både kniv och gaffel (i rätt hand!), artikulera tydligt, stava ordentligt och signalera med blinkersen när han kör in och ut ur rondeller.

Ska bli fint.

Sorgen efter de brädgolv som flytt



Nej, vi tänker inte köpa ruckelhuset med finaste golven. Fast jag älskar det innerligt. Det känns mkt mkt sorgligt. Igår när vi var där och tittade sprang Rufus runt, runt på övervåningen och skrek av förtjusning, och sedan la han sig ner på golvet och tryckte kinden mot de gamla brädorna. Jag ville göra samma sak, men jag är vuxen, så jag lät bli, fast nu ångrar jag mig, för jag kommer tänka på de där golven i evighet, amen.

Men. Det låg ju för nära den stora, stora vägen, så trafiken dånade i huvudet när man öppnade dörren. Och det regnade in genom taket. Och allt var fuktigt. Och elen gammal. Och vattenledningarna lika gamla. Och det fanns inget badrum. Men två jättegamla kök. Och huset var byggt för hundra år sedan, och inte rört sedan dess. Ni hör ju. Det var som på Skansen.

Fan.

Gillar verkligen Skansen.

Man kan inte flytta en väg, va?

söndag, augusti 29

Lisa listar

10 FAVORITER
Färg: Gul (speciellt på pinnstolar).
Mat: Sparris, potatis, avocado.
Band: Är Säkert! ett band? I så fall Säkert!
Film: Kanske Juno.
Bok: Den besynnerliga händelsen med hunden om natten, av Mark Haddon.
Sport: Skidor på teve.
Årstid: Sommar.
Veckodag: Alla är rätt bra, faktiskt.
Glassmak: En gång åt jag coccossorbet. Det var sjukt gott.
Tid på dygnet: 10.00. Det är en bra tid.

9 FÖR TILLFÄLLET
Humör: Rätt uppspelt faktiskt.
Smak: Tandkräm.
Kläder: Svarta tajts och någon slags rutig grej från Monki.
Bakgrund: Datorknapper och fläkt som brummar.
Nagellack: Illrött på tårna.
Tid: 22.24
Omgivning: Lägenhet.
Irritationsobjekt: Stöket runt omkring, speciellt smulorna på golvet.

6 HAR DU NÅGONSIN
Dejtat någon av dina nära vänner: Det kan man nog säga.
Brutit mot lagen: Ja.
Blivit arresterad: Nej.
Badat naken: But of course.
Varit med på tv: Faktiskt.
Kysst någon du inte känner: En gång sa min syster att "Man kan väl inte pussa någon man inte känner redit redit?". Klok hon.

3 PERSONER
Du kan berätta allt för: Min syster. Min bästis. Min kille.
Du tycker om: Tuva Nuvotny, Zach Braff och Maggie Gyllenhaal. Fattar ju alla att de är hyvens.
Du inte gillar: Har ingen hatlista. Borde jag ha det? Är inte så överdrivet förtjust i Jan Björklund.

2 VAL
Kaffe eller te: Kaffe.
Vår eller höst: Vår.

1 ÖNSKAN
Att jag ska få gå och lägga mig nu.

Listan hittade jag först hos Cecilia, sedan hos Miss Upsey Daisey. Tack för lånet!

Snart är det val...

... och jag har precis ägnat tjugo minuter av mitt liv åt att använda mig av SVTs och SRs valkompass "valpejl". Femtio frågor har jag svarat på, och sedan jämfördes mina åsikter med riksdagspartiernas åsikter (och Feministiskt initiativ, Piratpartiet och Sverigedemokraterna). Sjukt bra test! Gillar speciellt att man på de frågor man inte känner sig så insatt i kan klicka på bakgrundinformation och få frågan kortfattat och enkelt förklarad för sig, och dessutom läsa argument för och emot. Gillar resultatet också, för den delen. Känner mig alltid märkligt nervös när jag gör sådana där test, liksom rädd att testet ska skrika ut att jag delar åsikter med sådana jag inte vill dela åsikter med, men det gjorde det inte, det här testet sa att jag tyckte samma som de jag vill tycka samma som, och det tackar vi för. Man kan till och med matcha på personnivå, och se hur många procent av sina åsikter man delar med olika politiker. Mycket, mycket festligt!

Gör testet här!

Absurda händelser vi minns, del 2

Rufus springer intet ont anande mellan vattenpölarna på en cykelväg i Vingåker. Plötsligt hör han ett "Nu, du! Nu kommer jag och tar dig!" bakom sig och vänder sig förvånat om. I hasorna har han en tant, 80+, med rullator och illrosa jacka som småjoggar mot honom och skrattar så hon hoppar.

Inte varje dag.

fredag, augusti 27

Till skogs

Se där, fredag! Då får man åka till skogen och skaffa sig nya myggbett, yej! Finns det svamp nuförtiden, eller? Jag har hört nej, men tänker kolla ändå. Annan sak jag tänker göra: måla lite olika hyllor som stått omålade i hundra år och se om jag gillar att renov... fan. Surdeg och skolpolitik var det ju. Håller tyst nu.

Ska tänka på saken

Så, ni tycker vi ska prata löpning, skolpolitik, bosnisk brödbakning, surdegar eller boken jag håller på att skriva?

Ni är så mycket intressantare än vad jag känner mig!

torsdag, augusti 26

Samtalsämnen vi gillar

Det här håller ju inte hörni, ni bara uppmuntrar ju mitt vansinne. Vi måste sluta prata om hus, och börja prata om andra saker istället. Förslag? Jag är öppen för det mesta, så länge det inte har något med brädgolv, renovering, trädgårdar och kakelugnar att göra.

onsdag, augusti 25

Säg åt mig


MON DIEU, varför ger jag mig aldrig? Nu har jag gått vidare i huskrisen från ruckelskolan (som vi visserligen ändå ska titta på och bli avskräckta från på söndag) till ett annat ruckelhus, extremt mycket närmare stan (som vi ska titta på och bli avskräckta från på måndag). Jag är så VÄRDELÖS på det här! När vettiga människor ser fukt på väggarna, dragiga fönster, dålig el, kasst tak, sunkig brädfodring och icke existerande badrum ser jag bara fina brädgolv, dubbeldörrar och kakelugnar, och sedan TJOFF! har jag inrett hela huset i huvudet och flyttat in. Ni skulle se vårt bibliotek som vi ska ha på nedervåningen! Det är perfekt.

Hur är det nu igen - vill man flytta till ett nästan fallfärdigt ruckel med potential och ägna tio år och massor av pengar åt att renovera under småbarnsåren?

Jag tänker att man jättejättegärna vill det.

Men jag kan ju ha fel.

Absurda händelser vi minns

04.12 i natt: Rufus sätter sig plötsligt upp mellan oss i sängen, tar en kudde, lägger den över mitt huvud, pausar, rycker bort kudden, skriker TITTUT!, lägger sig ner, somnar om.

tisdag, augusti 24

Okej, lägg den här då

- Så, Rufus, nu ska jag gå till jobbet.
- Nä!
- Jo, det ska jag faktiskt.
- Ko?
- Ja, då behöver jag en sko. Tack så mycket.
- Ko?
- Ja, och den andra skon också.
- Ocka?
- Jepp. Klockan också.
- App?
- Nja, jag vet inte. Tror du jag behöver napp på jobbet?
- Mmm.

måndag, augusti 23

Kommer du till en affär så köp

Jag har inte varit på stan och köpt a little something something till mig själv sedan den tiden då dinosaurierna klampade omkring vid Slussen (gå på stan = lågprio i livet för tillfället), och i morse när jag stod och stirrade in i min garderob ville jag gärnast bara kasta in en bomb i helvetesrummet och utplåna alla mina kläder från jordens yta och börja om på ny kula.

- HALLÅ, PERSONALEN! Jag måste få gå på stan! När kan jag få gå på stan?
- Hmm. Du kan kanske få en timme i eftermiddag?
- En timme?
- En timme.

Märkligt vad man hinner på en timme ändå, va!
Jag kom hem med sju olika kassar.
Det är lite som julafton här nu.
Jag packar upp kassar och säger oooo och aaaa, och hinner liksom titta på plaggen som ligger i. Kanske prova, rent av. Vem kunde ana det i butiken?
Än så länge = förvånansvärt bra ihoprafsade panikplagg.
Det finns hopp.

Och själv brukar jag kalla mig jungfru Maria

Rufus har ett rätt krångligt namn, tycker han. Hittills har han inte ens vågat sig på att försöka uttala det. Han har lärt sig säga mamma, pappa, mormor, morfar, farmor, farfar, Petter, Maja, Stina, Karin och Erik innan han ens vågat göra ett första försök på Rufus. Men så, idag! Plötsligt pekade han på sig själv och bara: Jejus. JUBEL OCH FANFARER! Tänkte vi först. Men nu, med lite distans till det hela tänker jag mer: Jaha. Så - jag har en sambo vars namn vid en enkel felskrivning i telefonen lätt blir till Gud. Och en son som kallar sig själv för Jesus.

Vart ska det här sluta?

lördag, augusti 21

En krisens dag i tio punkter

1. Vaknade och krisade lite över att soporna luktade väldigt illa.
2. Åt frukost och krisade lite över att soporna inte bara luktade väldigt illa, utan dessutom stod och var fula i min hall.
3. Plockade undan frukosten och krisade lite över att hela lägenheten inte bara luktade illa, utan också såg ut som kriget.
4. Städade lite, och krisade över att behöva städa mitt på blanka lördagen. (Lämnade soporna i hallen.)
5. Gick ut med barnet, som verkligen också krisade för att vi var tråkiga som städade mitt på blanka lördagen. (Lämnade soporna i hallen.)
6. Kom hem igen. Krisade över att soporna luktade väldigt illa.
7. Krisade lite över att soporna inte bara luktade väldigt illa, utan dessutom stod och var fula i min hall.
8. Krisade över att jag krisade och gick ut med soporna.
9. Tröstade barnet som krisade för att jag hade gått ut med soporna. (Saknade han mig? Eller soporna? Ingen vet.)
10. Kollade på hemnet efter kriscenter till salu, men hittade inget, hittade bara hus jag inte hade råd med och krisade över det istället.

NU: Säng och bok. Tänker läsa om människor i kris och maxa känslan.

Högstadiehjältarna

Jag fick nyss mejl från min gamla svensklärare från högstadiet. Det var fint. Hon skrev att jag kunde skriva bra redan då, men det minns jag inget av, jag minns mest att vi var rätt hemska mot henne. Hon var nyutbildad och nervös och osäker och vi gick i åttan, och alla som går i åttan är sitt hemskaste jag, det vet man ju sedan gammalt.

En gång drog vi ner alla kartor och overheaddukar vi kunde hitta från taket längst fram i klassrummet, det var säkert tio stycken, man kunde inte ens se whiteboardtavlan där bakom. Sedan la vi en lapp på katedern. "Kartorna måste vädras, MVH städerskan." Svenskaläraren blev jättestressad, för hela hennes planerade lektion byggde på att hon skulle kunna använda sig av whiteboardtavlan och vi skrattade åt hennes stress så hon såg det, vi skrattade och skrattade och skrattade. En vecka senare när vi skulle ha nästa lektion i klassrummet hängde kartorna fortfarande kvar, och katedern var fylld med arga lappar till städerskan från olika lärare som inte kunnat använda tavlan som de tänkt sig.

Ett mycket lyckat trick, tyckte vi då. Ett mycket lyckat trick, tycker jag nu också. Men icke desto mindre var vi hänsynslösa mot henne i tre års tid, och jag tror hon var alltigenom lättad när vi slutade, och nu kan jag inte sluta tänka: Respekt åt alla som jobbar med högstadieelever, alltså. Vilka hjältar de är ändå.

torsdag, augusti 19

Dum, dummare, dummast

Har förresten bokat in en visning på den senaste gamla skolan på landet jag hittat som jag vill renovera och bo i. Nästa söndag. Nu hoppas jag VID GUD att det springer råttor över golven när vi är där och att allt är fult och äckligt luktar lite bajs och att taket rasar in så jag får det rätt i ögat och förstår mitt eget bästa och lägger ner den här huskrisen en gång för alla.

Ni kan väl hålla en tumme för det, va?

Första dagen på jobbet

Bloggar jag lite om på nya jobb-bloggen.
Klick!

Trångt om saligheten


Mitt i en lång utläggning fastnar min fina kompis i en mening och stirrar på min mun.
- Men Lisa! Vi har ju likadana undertänder! Jag har också en sådan där som sticker ut! På samma ställe!
- Kanske därför vi är kompisar?
- Det tror jag.
- Skönt att vi äntligen rett ut det. Man har ju undrat så länge varför vi fastnade för varandra där i Paris, nämligen.

Saker man gillar



Min lampa, mitt barn och mitt rödaste nagellack.Inte nödvändigtvis i den ordningen.

onsdag, augusti 18

Öhh...

Om man först jobbar sin första dag på ett nytt jobb.
Och bara hej, hej! kul, kul! jag förstår, jag förstår!
Fast man verkligen inte förstår så hemskt mycket alls.
Och sedan går och träffar festlig ny författarbekantskap.
Och bara hej, hej! kul, kul! så tycker jag också, så tycker jag också!
Samtidigt som man dricker mousserande vin.
Då kan det hända att man kommer hem som hjärndöd.
Och bara öhh... (på sin höjd).
Men nöjd!
Är man ändå.
Någonstans bakom huvudvärken.

Ett avsnitt dumslö teveserie på det, kanske?

tisdag, augusti 17

Å, lyckan!

Ibland när jag tänker på att det snart är september och att Säkert! släpper en ny skiva då blir jag helt stissig.

Fiffan vad jag älskar Säkert!

Har jag sagt det?


Ni bara: Eh, du döpte din freaking bok efter ett citat från en av hennes låtar. Vi har fattat att du gillar henne lite.

Där fick han

Dagens driftigaste: Stina, nästan 2 år, som efter tio minuters tålmodigt lyssnande på hur Rufus ylade NÄ! NÄ! NÄ! så fort hon närmade sig någon av hans leksaker, helt sonika gick och hämtade en napp som låg och drällde i ett hörn och bara: "Hä, Rufen. Napp!" och utnyttjade den plötsliga tystnaden som uppstod när hon tryckte in nappen i munnen på honom till att roffa åt sig alla leksaksbilarna och springa sitt snabbaste åt andra hållet.

måndag, augusti 16

Höst hos mig




Jo, jag hör att ni säger emot mig, men det känns i alla fall som om hösten är här vilken sekund som helst. På det där fina sättet som man gillar (åtminstone i en kvart). Det gör mig inte så mycket, märker jag. Jag är så redo man kan bli.

Rapport från en skrivarstuga

Mitt inhopp som heltidsförfattare börjar lida mot sitt slut, på onsdag börjar nya jobbet och imorgon måste jag fixa med en massa yucky vardagsstuff. Det har varit ett fint inhopp, tycker jag. Fast om jag blir författare på heltid någon mer gång ska jag skaffa mig ett kontor. Jag fattar inte hur jag kunde skriva en hel bok förra gången sittandes i soffan med laptopen i knät, nu har jag helt ont i ryggen efter två veckor. Kan i och för sig bero på att det inte går att sitta i soffan och skriva nowadays, för där springer det omkring en 1,5 åring och säger TITTA! BIJ! BRUMBRUMBRUM! och kör olika bilar upp och ner för mina ben hela tiden. Jag får sitta instängd i sovrummet på sängen istället. Inte den mest ergonomiska arbetsplatsen, kan jag meddela.

(ELLER! Kanske är det inte ett kontor jag behöver? Kanske är det en gammal skola som jag kan renovera och bo i? Jag har hittat en jag vill köpa. Eller nej, jag har hittat två. Den ena ligger as-as-as långt bort från allt annat jag vill ha i livet (exempelvis min sambo, som verkar inte verkar så peppad på att flytta med). Den andra ligger lite närmare, bara as-långt bort, nästan inom rimligt pendlingsavstånd. Låter det inte väldigt ergonomiskt med en gammal skola, va? Jag tycker verkligen det.)

Det kommer hur som helst inte bli några 100 sidor innan den här dagen är slut, det kommer det verkligen inte. Men det kommer kanske bli 70 sidor, och det är, som vi alla vet, också ganska många. Hepp!

söndag, augusti 15

Statusuppdatering

Onekligen: dricker te och undrar tamejfan om jag inte ska ha en tjocktröja också. Är det höst nu?

lördag, augusti 14

Att natta barnet, del 673

- MAMMA! MAMMA! APPA! MAMMA!
- Vad säger du, Rufus?
- APPA! APPA!
- Oj då. Har du tappat nappen?
- Mmm. Appa.
- Och andra nappen också?
- Mmm. Appa.
- Och kudden?
- Mmm. Appa.
- Och lilla katten?
- Mmm. Appa.
- Vad långt du tappar! Till andra sidan rummet.
- Mmm.
- Otur.

Jag hjärta torpet



Så här mitt under huskrisen från helvetet (FOR THE LOVE OF GOD vad jag plötsligt vill bo i ett hus på landet jämt, mkt mkt störigt) blir man ändå väldigt glad när man inser att man faktiskt har ett hus på landet, och att det huset står kvar efter fyra veckors uthyrning utan så mycket som en repa i idyllen. Med facit i hand: Sjukt bra grej att hyra ut sitt sommarställe i några veckor. Man blir liksom inte bara lite rikare, man blir helt kär på nytt när man får tillbaka det också.

fredag, augusti 13

Så säger kossan!


1,5-åringar, alltså. Höjer stämningen på vilken tråkig vardag som helst.

(Och det där han har på näsan. Det är en sårskorpa. För att han tog emot sig med näsan när han ramlade i grus. Det, däremot, var inte en stämningshöjare.)

torsdag, augusti 12

Hönsmamman från helvetet

Mina killar är i Mellerud, och jag är en outhärdlig hönsmamma. När hände det, undrar jag?

"Åk tåg försiktigt!"
"Och ta inte ett tåg som tänker spåra ur!"
"Och krocka inte med en älg när ni kör bil!"
"Eller något annat heller för den delen!"

Jättebra tips det här ju.
Känns viktigt att jag får dem ur mig.
Vem vet vad som annars skulle kunna hända?

Plötsligt skulle ju både Gustav och Rufus kunna klämma sig ner i mellanrummet mellan perrongen och vagnen precis innan tåget rullade iväg, just for fun. Och sedan skulle Gustav kunna tycka det vore kul att hålla ut Rufus genom fönstret och dingla med honom när tåget körde och/eller klättra upp på tågtaket och stå där och skrika TOWANDA precis innan tåget körde in i en låg tågtunnel. Det har man ju sett på film hur det brukar gå. Snällt av mig att förhindra det.

För att inte tala om det där med att spåra ur och krocka, mon dieu så bra att jag nämner det, så att de kan tänka på det innan. Typ: Titta, där står en älg! Då kör vi runt den, som Lisa tipsade om. Inte den. Gud, så praktiskt.

Verkligen inte mitt mest klädsamma personlighetsdrag, den här nya oron. Skulle gärna göra slut med den om det gick. Vore liksom så fint att kunna vinka glatt och säga hej då, ha det så kul, vi ses om några dagar! Utan att sedan snabbt behöva silvertejpa ihop munnen på mig själv så inte det där om tågen och älgarna och försiktigheten halkade ut i verkliga världen också, och liksom hördes.

onsdag, augusti 11

Vart är världen på väg?

Saker man inte tror någonsin kan hända: Att månen ska ramla ner, att det ska bli åtta torsdagar i samma vecka, att kungen ska visa rumpan i direktsändning. Och, förstås, att jag ska börja använda mig av en digital kalender på datorn istället för en riktig i papper, som man får skriva med olikfärgade pennor i.

- Men vi HAR ju provat att ha en papperskalender liggande här! Flera, flera gånger. Du vet ju hur det blir. Vi fyller inte i den. Vi tittar inte ens i den. Och så glömmer vi allt vi ska göra ändå.
- Men min mamma och pappa har en papperskalender på skrivbordet. Den funkar!
- För dom, ja.
- Men om jag köper en ny, jättejättefin?
- Kommer ändå inte funka.
- Men om j...
- Nej.
- Me...
- NEJ!
- ...
- Vad vi behöver är en gemensam kalender på datorn, som vi kan kolla både från jobbet och från telefonen och från datorn hemma.
- SVÄR INTE I MITT HEM!
- Okej, vi behöver inte prata om det om du inte vill. Men det är ändå sant.

*IDENTITETSKRISAR*
*BITER I DET O SÅ SURA ÄPPLET*
*SÄGER HEJ TILL GOOGLE CALENDAR*

/ärligtvartÄRvärldenpåväg_80

Inne i ett flow min rumpa

Har ägnat lunchen åt två av mina största intressen här i livet: äta goda grejer och älta författarprylar med en annan författare. Samt öva mig på att tala om mig själv i termer som "författare". Går ganska bra, som ni märker.

Det finns ingen gräns för hur intressant jag tycker det är att höra hur andra gör när de skriver bok. Jag får liksom hjärtklappning för att jag blir så uppspelt över att få prata upplägg, antal sidor, skrivställen, synopsis, nya bokidéer, hur de lägger upp jobbet, vilken musik de lyssnar på i bakgrunden, hur ofta de kör fast och vad de gör då. Jag vill veta allt, typ "vilket radavstånd använder du i ditt worddokument?" och sådant, allt.

Eller nej förresten, jag vill inte veta så mycket om flow. Exempel: "Jag är inne i ett flow nu, skriver hundrasextiosju sidor om dagen, karaktärerna har liksom fått ett eget liv, det bara rinner text ur händerna på mig, jag kan knappt kontrollera det, det bara kommer. Och så har jag skitsnygg frisyr och ett fantastiskt hus med vita brädgolv också, guuud, det går bra nu." Sådant vill jag inte veta. Jag blir ganska aggressiv av att höra om flow, har jag märkt. Det är nog lite för att jag inte tror på att det finns. Flow = hittepå. Det har kungen sagt.

Men annars!
Vill jag veta allt.
Och lite till.
Således mycket nöjd nu.
På gränsen till ett flow nästan.
Om det hade funnits något som hette så.
Menar jag.

På jakt efter den hårnål som flytt

Mitt hår börjar nå den längd som skulle kunna beskrivas i ungefärliga ordalag som "inte tillräckligt kort för att vara snyggt och inte tillräckligt långt för tofs. Men med en sjusärdeles massa hårnålar så får det väl gå". En rätt pissig längd för hår, om ni frågar mig. Inte bara för att det är rätt fult, utan också för att man hela tiden måste leta efter hårnålar.

GOD DAMN, vad jag är trött på att leta efter hårnålar! Dessa förgängliga skapelser! Spelar ingen roll hur många paket man köper, eller hur många man än hittar när man städar, när man väl behöver dem är de ändå alltid på vift.

Saker jag hittade i min sminkväska i morse när jag letade efter hårnålar: Smink (obviously). Ett örhänge. En ögonfransböjare. En pennvässare. En pincett. Och fyra spikar*. Men inga hårnålar.

Jag blir så trött.

*Fyra spikar ?!? tänker ni. Och det var exakt vad jag tänkte också.
Sedan hittade jag en hårnål på en kokbok i köket, och då tänkte jag inte så mycket mer, då blev jag mest glad.

Dagens citat

- Min kille har rätt konstig humor, faktiskt.
- Hur då, menar du?
- Jamen, jag tror inte ens han tycker att det är speciellt kul med dvärgar.

tisdag, augusti 10

Saker man gillar



Den där illigt blåturkosa färgen ihop med orangerött. Fina grejer, det. Förresten blev jag kär i ett skåp i helgen. Det är inte alla som kanske blir det, kära i skåp, men jag blev. Jag menar, det var så fint, vi passade så bra ihop, skåpet och jag. Så jag gav ett gäng hundralappar till en antikgubbe och sa till honom att nu sparar du det här skåpet här i det här hörnet tills min pappa kommer med släpet på torsdag och hämtar det, och antikgubben bara: det heter inte skåp, det heter skänk, men okej då. Jag tänker rätt mycket på det nu, skåpet/skänken. Hur vi kommer att tvingas idka kärlek på distans i säkert en evighet, men på hur fint det ändå är att vi har varandra nu. Man gillar ju nämligen skåp/skänkar. Det gör man verkligen.

Shitloads of opepp

Men å, vad livet känns besvärligt! Allt jag vill är att få renovera ett hus (helst en gammal skola) och äta smågodis och ha shitloads av tid och aldrig köra fast när jag försöker skriva och bo granne med alla jag gillar och ha snygg frisyr, varför måste det vara så svårt, va? BUHU.

Jag behöver ett kontor.

Fast jag har fått en indisk morgonrocksthingy av min bästis som är på besök från andra sidan världen, det är liksom som en klänning, eller ja, egentligen är det mer som shitloads av tyg som man trär över huvudet, och så knyter man ett band i midjan och sedan dräller man bara omkring i den, den är så jävulskt skön, jag vill aldrig ha några andra kläder på mig, älska den indiska morgonrocksthingyn! När jag blir kung ska alla bara ha shitloads av morgonrocksthingys i sina garderober, och äta smågodis till middag (praktisk kombination, morgonrocksthingyn är väldigt generös när det kommer till midjemått) och överanvända sig av uttryck de precis kommit på att de gillar, exempelvis: shitloads.

Ah, fint det kommer bli.

måndag, augusti 9

Flyg din fula fluga flyg, och den fula flugan flög

Ni vet när det är billigare att flyga än att åka tåg (!!!), och flyget går väldigt mycket snabbare än alla andra färdsätt, och man får bästa servicen ever, och det finns en flygvärdinna som leker tittut med ens barn halva resan, och barnet helt plötsligt tycker att det är en bit kaka att förflytta sig mellan stockholm och växjö, och mamman tycker ungefär samma, och det inte är tal om en sekunds förseningar eller värmeslag eller strul någonstans på vägen, ni vet då?

Då är det rätt svårt att vara snäll mot miljön fast man verkligen borde.

Vi är förresten hemma igen nu.

Same, same, but different

Vissa (jag) firar sin 30-årsdag med att bjuda en handfull människor på middag.
Andra (sex av mina barndomskompisar) firar sina 30-årsdagar med att hyra en freaking herrgård och bjuda över hundra personer på middag.

Man är olika så.

Lite av en win-win för min del, kan man också konstatera så här i efterhand.

Jag fick liksom gå både min egen familjära middag och på deras mastodontfest.

/ohyggligtnöjd_80

fredag, augusti 6

Buss 240

Tog buss 240 mot Växjö för att köpa lite grejer. Den var sextusensjuhundratvå grader varm. Kom fram. Insåg att jag hade glömt plånboken hemma. Svor. Var med lite i radio och pratade om min bok. Svor inte (hoppas jag). Sitter nu på buss 240 mot Ronneby och åker tillbaka hem igen. Den här är inte sextusensjuhundratvå grader varm, den här har AC. Men ändå: Förutom det där med radion - en ganska ovärd utflykt.

Så kul är den inte, buss 240.

torsdag, augusti 5

Torsdag 19.27




- Var är Rufus nu då?
- Där han brukar vara.
- Vinbärsbusken?
- Vinbärsbusken.

Vem kunde tala med hästar sa du?

Plötsligt händer det.
Mormor - the ultimate master på korsord - fastnar och behöver hjälp.
Och jag kan! JAG KAN!
Massor om tjejen på bilden visar det sig att jag kan.
- Där ska det stå Scarlett Johansson.
- Heter hon så, den där flickan?
- Jepp. Och där ska det stå Mannen som kunde tala med hästar. Och där Lost in translation. Och där Iron man. Och där Robert Redford. Och där Woody Allen. Och där Match point. Och där! Där ska det nog stå Vicky Cristina Barcelona.
- Vad du kan, Lisa.
- ELLER HUR! Alla de viktigaste sakerna i livet kan jag.

I praktiken...

... kastar nu barnet bollar på sin moster på nedervåningen och skriker BAM! BAM! varje gång han träffar och jag sitter instängd i en vrå på övervåningen och eh... bloggar. Och skriver. Faktiskt. Jag gör det.

Hittills: Mycket nöjd med den här kontorslösningen.

tisdag, augusti 3

Inte heller så Carrie, men ändå

Nä, hörni.
Nu tar jag barnet med mig och förflyttar min författarverksamhet till Småland i en vecka.
I Småland får barn leka med traktorer och släktingar, och jag får sitta i en undangömd vrå och skriva, utan ett enda café i sikte.

Det låter som en mycket bra plan i teorin, tycker jag.
Återkommer om hur den funkar i praktiken.

måndag, augusti 2

Inte så Carrie idag heller

Nej, alltså, det här med att sitta och skriva på café: Verkligen inte min grej.
Det verkar liksom så coolt i teorin.
Men det funkar extremt dåligt i praktiken.
Och jag vet inte varför, men jag antar att det är för många bullar att titta på, för mycket dialoger att tjuvlyssna till, och alldeles mycket regn utanför som man måste lurpassa på twentyfourseven så man kan passa på att gå hem i den lilla, lilla luckan av uppehåll för att man som vanligt glömt att ta med ett paraply.

Soffan här hemma, däremot.

Inte det minsta cool i teorin, men ganska bra i praktiken.

Och nu tänker jag: Hundra sidor text på tre veckor.
Kanske går det.
Kanske går det inte.
Man kan försöka.

Plötsligt i köket



Finally!
Nu kan ungen hjälpa till och baka.
Eller ja, "hjälpa till" och "hjälpa till", förresten.
Det var ju verkligen att ta i.
Han åt smet.
En apa kan äta smet.
Men icke desto mindre: Stor dag! Goda kakor! Alla glada!

söndag, augusti 1

Och skepparn svarte

- Gustav?
- Mmm?
- Vad är det egentligen du sjunger när du lägger Rufus?
- Äh, det gamla vanliga mest.
- Det gamla vanliga?
- Ja, Måsen.

"Det satt en mås på en klyvarbom
och tom i krävan var kräket.
Tungan lådde vid skepparns gom,
där han satt uti bleket.
Jag vill ha sill hördes måsen rope
och skepparn svarte: Jag vill ha O P
Om blott jag får, om blott jag får."

- Jaha ja.

Torskakaka åt alla!

Dagens i särklass bästa: Smålänningen som på riktigt trodde att det var fisk i en toscakaka.

Lekparken 10.32




8-åring i sandlådan: - Är det där en tjej eller en kille?
Jag: - En kille. Rufus heter han.
8-åring: - Kan han gå? Alltså ORDENTLIGT?
Jag: - Det tycker jag väl. Han ramlar ibland, men jag tycker han kan ganska bra.
8-åring: - Jag tycker han ser rätt snubblig ut. Kan han prata?
Jag: - Nja, han kan en del ord.
8-åring: - Alltså, jag menar ORDENTLIGT? Jag fattar till exempel inte vad han säger nu.
Jag: - Nej, det förstås. Det fattar inte jag heller.
...
8-åring: - Det gör inget.
Jag: - Så bra.
8-åring: - Det är väldigt få som kan allting skitbra från början.