lördag, juli 31

Grattis Mia och Sandra!

Älskade bloggläsare! Tack för alla galet pinsamma, hemska, sorgliga och sjukt roliga berättelser om dramatiska ögonblick från er högstadie- och gymnasietid. Ni är fantastiska allihop. I vanlig ordning skulle jag helst skulle jag vilja skicka blommor och böcker och kassar och pris till er alla, men det kan jag inte, jag måste ju välja.

Två av era berättelser tror jag på allvar skulle kunna påverka det nykläckta worddokument som kanske eller kanske inte kommer att bli en ny bok så småningom.

Det är Mias story om hur hon blev inlåst på toaletten den första dagen på gymnasiet.

Och Sandras mejl om nollningen som hon vägrade delta i.

Mia och Sandra! Mejla mig era adresser (onekligenblogg@yahoo.se) så kommer det en bok och en tygkasse på posten!

fredag, juli 30

Författare på heltid

Så, säg mig... vad gör en människa som är författare på heltid, då?

Dricker vin och har basker på sig?

Jag har nitton dagar på mig att leva drömmen innan jag börjar på nya jobbet.

Tror jag börjar med att gå ner i tvättstugan.

Det är ju... inspirerande.

Men vi kanske ses någon gång på stan?

Har jobbat sista dagen på jobbet idag och gått omkring med en mycket dramatisk domedagskänsla tätt tryckt intill bröstet hela dagen.

Tänkt: Jaha. Då var det sista gången jag skickar mejl från den här adressen. Sista gången jag åker den här hissen. Sista gången jag öppnar det här fönstret. Sista gången jag kokar fulkaffe i den här kaffebryggaren. Sista gången jag larmar av det här larmet. Sista gången jag ställer väskan på den här hurtsen. Sista gången jag svär över den här skrivaren. Sista gången jag äter lunch ute. Sista gången jag planerar en sådan här tidning. Sista gången jag frankerar kuvert i den här frank... vänta nu här. Sista gången jag äter lunch ute? Skärp mig.

Men i alla fall, sista dagen på jobbet.

Känns weird.

torsdag, juli 29

Ellen, my love






Har tillbringat kvällen med att se på Whip it, och tänker att i nästa liv, då ska jag ha Ellen Page på en piedestal hemma i vardagsrummet och så ska jag gå omkring hela dagarna och bara titta på henne och fnissa när hon säger fyndiga smarta saker och och jag kommer typ aldrig tröttna, för hon är så galet adorable.

Vad fint det kommer bli.

Hallå, familjen!

Ni måste komma hem nu.
Jag har börjat skratta åt mina egna skämt.
Igen.
Något säger mig: Inte riktigt okej, va?

Regn i Stockholm


Det värsta med att bo i Stockholm när det regnar så här mycket är inte att man blir helt sjukt blöt om ni trodde det. Det värsta är att man tvångsmässigt måste gå omkring och sjunga på den här låten.*

Tycker man att det är världens bästa låt?
Nej, man tycker ju inte det.
Hjälper det?
Nej, det gör ju inte det.

*Det regnar i Stockholm, med Carola.

onsdag, juli 28

Gymnasiedramatik vi minns - tävling!

Har gått omkring de senaste dagarna och känt mig helt orolig i själen, har börjat skriva lite trevande på något som kanske eller kanske inte blir en bok så småningom, och någonstans i bakhuvudet ligger det en vardagsdramatisk skolscen och gnager, men den vägrar liksom visa sitt rätta jag, jag blir inte klok på den. Vad är det som händer i den, egentligen? Va? Va? Va?

Jag har varit inne på träslöjd och skador.
Jag har varit inne på matsal och kräk.
Jag har varit inne på idrott och svimningar.
På overheadapparater som börjar brinna (been there, done that).
Och på mattelektioner som i sin totala avsaknad av dramatik ändå leder till Plötslig Insikt.

Men nej, får inget grepp, blir snart galen, sliter mitt hår.

Nu får ni faktiskt hjälpa till.

Schyssta då, berätta lite snabbt om ett dramatiskt ögonblick från er/någon annans gymnasietid, som utspelade sig i skolmiljö. Antingen i kommentarsfältet eller på mejl: onekligenblogg@yahoo.se.

Bästa scenen vinner bok, autograf och snyggaste tygkassen there is. På lördag klockan 12.00 utser jag en vinnare!

Kostcirkeln enligt Lisa

Så där ja.
Råkade just äta fem enorma tärningar marinerad parmesanost.

När jag åt första biten tänkte jag: Mmm, parmesan. Guds gåva till mänskligheten.
När jag åt andra biten tänkte jag: Alltså, verkligen. Guds gåva till mänskligheten!
När jag åt tredje biten tänkte jag: Guds gåva till mänskligheten - fortfarande god.
När jag åt fjärde biten tänkte jag: Här sitter jag och äter parmesan.
När jag åt femte biten började jag må illa och tänkte: Doh!

Ett glas vatten på det, så var vi hemma sedan.

tisdag, juli 27

Här sitter vi och ser på utsikten



Har man ingen familj hemma att prata med kan det hända att man får titta på den fina kvällshimlen tillsammans med sina salt- och pepparkar som ser ut som rådjur. Det går bra det också. Titta så fint, säger jag, och rådjuren bara: verkligen, alltså, verkligen.

Kameran fick förresten stanna hemma.

Där fick de så de teg, raukarna.

Och vi älskade dem alla

Dagens sms-konversation, två systrar emellan:

”Minns du våra undulater? Vad hette de? Och hur dog de?”

”Hmm. Jag kände inte de där undulaterna riktigt, jag var för liten. Men spontant skulle jag säga att de hette Bengt och Sara-Lisa. Eller vilka var de, om inte undulaterna? Och smet de inte av sig själva?”

”Nej, herregud, du är ju helt clueless. Bengt och Sara-Lisa var ju guldfiskarna som vi råkade mata ihjäl och sedan begravde i lekparken med ett träkors på graven. "Här vilar Bengt och Sara-Lisa". Jag tror den ena undulaten hette Putte och den andra något annat. Och att mamma tog med dem till skolan så småningom, när vi inte brydde oss om dem längre. Och att de dog fulla av bölder.”

”Iiuuu! Äckligt.”

”Indeed. Hamstern, då?”

”Den klarade sig nog utan bölder. Lite oklart hur den dog, vi hittade honom bara död en dag tror jag. Inte omöjligt att mamma hjälpte honom på traven med gift, jag tror inte att hon älskade honom riktigt. Men han hette väl Tiger iaf?”

”Minns ej, jag älskade honom inte heller riktigt. (Men OBS! Förgiftade honom inte!) Och hur var det, hade vi inte hund också?”

"I över tio år, jo. Brun boxer, mjuka öron, gick in i dörrar och skällde så det lät "error, error, error". Hon fick också bölder på slutet. Ring any bells?"

"Nu när du säger det, så. Henne minns jag faktiskt vagt."

UPPDATERING: Putte och Jenny hette undulaterna! De fick så småningom flytta till Linneryds skola, och dog sedemera en naturlig död i ett hus på landet (fyllda av bölder, men inget mord inblandat).

Sova sött

Vaknade och insåg att jag gjort Krysset i sömnen halva natten.
Krysset = ligga med armar och ben utsträckt åt alla håll och kanter och ta upp nästan hela sängytan.
Man vet med säkerhet att man är hemma själv när man gör Krysset, det säger jag er.
I vanliga fall får jag nöja mig med Sparrisen.
Sparrisen = ligga rak som en pinne på minsta möjliga plats.

Andra sovställningar vi minns: Bollen (fosterställning), Vispen (nervöst vända sig upprepade gånger från sida till sida) och Helikoptern (vifta frenetiskt med så många kroppsdelar som möjligt och kasta sig hit och dit medan man bökar runt, kryper omkring, stångas och lever rövare och tro att man ska komma undan med det för att man är ett och ett halvt år gammal).

måndag, juli 26

Disclaimer

Kära mamma, mostrar, kusiner, övrig släkt, annat löst patrask (och kungen!) som ringt under kvällen när jag varit upptagen annorstädes - lugna sig nu. Vi ska inte flytta till Kanada i brådrasket, direkt.

Jag såg ett fint hus i Södertälje häromdagen också, och har vi flyttat dit i brådrasket?
Nej, just det.

Vi jobbar mycket i det här hushållet med snack. Inte så mycket med hockey. (I Kanada, däremot. Där jobbar de väldigt mycket med hockey.)

Men man kan väl få dagdrömma lite, va?

O Canada

I förrgår kom Gustav på att vi nog måste flytta till Montreal i ett halvår eller så.
Det kändes lite otippat på något vis, men jag är inte den som är den.
Kanada är ju, som vi alla vet, ett mkt mkt bra land.
Och en gång när jag var 20 var jag i Montreal.
Då ville jag flytta dit.
Kanske är det ett tecken?
Jag minns i och för sig inte nu exakt varför jag ville flytta dit, men jag tror det hade att göra med att det var fina hus längs gatan där jag gick.
Mmm... fina hus.
Jag är inte så svår, så.

Andra bra grejer med Kanada: 1. Man får äta beaver tails. Beaver tails = friterad deg med till exempel nutella på, formad som en bäversvans. Mkt mkt gott. 2. Allt är ganska likt Sverige, fast lite, lite större. Älgarna ser liksom ut som älgar, fast större. Mkt mkt praktiskt. 3. Min moster och min kusin bor där. I och för sig i andra ändar av det väldigt stora landet, men ändå. Mkt mkt kul. 4. Det finns många lönnlöv som blir röda på hösten. Mkt mkt fint. 5. Det är billigare att köpa lönnsirap till pannkakorna i Kanada än här. Det hör förmodligen ihop med alla lönnarna. (Se punkt 5.) Mkt mkt ekonomiskt.

Vad tror ni?

Gillar man Montreal eller gör man det inte?

söndag, juli 25

Upp och ner, ner och upp, grisen gal i granens topp, och vår ko, må ni tro, hon ska ut och ro

Andra saker vi inte riktigt tycker lika om, min sämre hälft och jag:

Heter det UPP OCH NER,
eller heter det UPP OCH NER PÅ?

Låt oss sätta in uttrycket i en mening för att förtydliga.
Skulle ni säga: "Men halledosingen, så tokigt! Du har ju hängt tavlan upp och ner!"
eller skulle ni säga: "Men halledosingen, så tokigt! Du har ju hängt tavlan upp och ner på!"

Och skulle ni sedan låta den mindre begåvade människa som inte ens vet att det heter UPP OCH NER och ingenting annat inreda ert gemensamma hem efter sitt eget tycke och smak, utan att åtminstone tjuvmöblera om bara lite när ni är ensamma hemma?

Nej, just det.

Jag tänkte väl.

Mol allena i staden

Okej, man och unge has left the building.
Själv har jag städat lägenheten så den skiner, och möblerat om den efter eget tycke och smak.
Det brukar jag göra när jag är hemma själv.
Sedan brukar mannen komma tillbaka och möblera tillbaka igen, för han tycker att hans tycke och smak är lite bättre.
Och så där håller vi på då och då.
Fram med soffan, bort med soffan, fram med soffan, bort med soffan.
Lite tröstlöst kan man tycka, men det är så det funkar här.
Vi är glada ändå, tjofaderittan lambo.

Nu ska jag se på tv i sängen.

Det låter rättvist när jag säger det

Mannen och barnet i hushållet ska lämna kvinnan i hushållet i sticket och åka till Gotland i en vecka och nu dealar vi om huruvida kameran ska få följa med mannen till ön eller stanna i stan. Jag tycker stanna i stan. Jag tycker att om mannen får ta barnet, så borde kvinnan få ta kameran. Lite raukar hit och dit, är det något man blir glad av att se på bild?

Finaste sagotåget i världen




Junibacken*, alltså. Vilket fantastiskt stället det är! Jag är så till mig i trasorna över att mitt barn äntligen är gammal nog för att uppskatta det att jag knappt kan stå still. Igår köpte vi årskort. Jag ska hänga där varje regnig ledig dag from now on, tror jag.

För er som inte varit där, så här: Junibacken är ett barnmuseum, med barnboken som röd tråd genom hela stället. Mest handlar det om Astrid Lindgren, men inte bara. Största delen är olika lekmiljöer uppbyggda kring kända barnböcker. Barnen kan till exempel springa in i ett Villa Villekulla i minatyr och åka rutchkana ner igen, klättra upp i Alfons Åbergs hus, gå in i Mulle Mecks verkstad och hälsa på hos Gubben Pettsson och Findus. En del miljöer byts ut, andra är fasta. Och så finns det teaterföreställningar, barnbokhandel, mysigt café och (nu kommer det): Ett sagotåg som är så fint så man dör en liten smula.

Sagotåget är en kanske tio minuter lång åktur genom ett Astrid Lindgren-landskap i miniatyr, med Astrid Lindgrens berättarröst i öronen. Först åker man förbi Junibacken, där Madicken står på taket i färd med att testa om hon kan flyga. Sedan vidare förbi Emils Katthult, upp över Vasastan där Karlsson på taket flyger omkring, ner till Nils Karlsson Pyssling, in i Mattisskogen till Ronja och Birk, och vidare mot Körsbärsdalen, där Jonathan sitter och väntar på sin Skorpan vid ån. Och herregud, har du inte fått en finhetsklump i halsen , så vet jag knappt vad det är för fel på dig. Det är lite halvotäckt på sina ställen, det där tåget, men H.E.R.R.E.G.U.D vad fint det är!

Minuset med Junibacken är att det är så många som fattat att det är fantastiskt, att man får köa ganska länge för att åka Sagotåget, och trängas med väldigt många andra barn och föräldrar som springer runt, runt, runt. Det är jobbigt. Men orkar man så är det helt sjukt värt det. Min unge gick från tyst förstummad till speedat överlycklig på tjugo minuter, och sprang till slut ut och in ur Villa Villekulla och skrikskrattade av upprymdhet. Lyckan!

Om det sämsta...

... med att bo högst upp under plåttaket är att det blir sinnessjukt varmt i lägenheten vid värmeböljor (33 grader ungefär), så är det bästa att det smattrar så fint när det regnar. Som finaste vaggvisan.

lördag, juli 24

Men gud, vad retro!

- Titta! Finns det alltså mynttelefoner fortfarande?
- Frågan är väl: Finns det ens mynt fortfarande? Borde det inte göra. Man använder ju dem ändå aldrig.
- Förutom när man ska åka låtsashelikopter utanför stormarknaderna, så klart.
- Förutom då.

fredag, juli 23

Hundra nyanser av grönt




"Jag vet! Vi lägger Rufus i vagnen, går en liten vända i kvarteret, och så somnar han och då går vi och sätter oss på en uteservering någonstans och tar en drink. Väldigt storstad av oss. Det blir fint."

Eller hur.

Jo, det gick bra fram till det där med gå en vända i kvarteret. Sedan fick Rufus syn på en lekplats och började sitthoppa i vagnen och gastade GONGA! GONGA! GONGA! tills vi gav med oss och gick till gungorna istället. Nu dricker vi drink hemma istället och barnet får sova som vanligt i sin säng.

Så kan det också gå.

Köldchock!

Dagens första skräll: Jag tog på mig jeans.
Dagens andra skräll: Det var inte för varmt att ha jeans när jag gick till jobbet.
Dagens tredje skräll: Jag stängde just fönstret bakom mig för att det "kändes lite kyligt".

Ovant.

Sträckläst

Om ni ser mig på stan och tycker att jag har lite extra många svarta ringar under ögonen nowadays, så kan ni skylla på Ninni Schulman. Det är hennes fel. Har fått tjuvläsa hennes deckare "Flickan med snö i håret" som släpps alldeles, alldeles snart, och antingen var jag helt utsvulten på att läsa deckare (det var över ett år sedan sist) eller så var den väldigt, väldigt spännande. Jag tror på det senare. Gillar! Drar också en mycket lättad suck över att den inte innehåller en enda tröttsamt flåsig deckarsexscen. (Deckarsex innehåller den så klart. Men det är okej, så länge man slipper bli generad.) Och för att det verkar komma en fortsättning så småningom. Bra där!

torsdag, juli 22

Inte måla där!



Rufus har fått sitt livs första egna kritor idag, och jag kände redan när jag sa det första gången att jodå, det här! Det kommer jag nog säga en hel del gånger till.
"Inte måla där! Du kan väl måla här? På pappret?" Jo, tjena.
Jag vet inte hur andra ettochetthalvt-åringar funkar, men min funkar i runda slängar så här: "Låt se. Vad var det jag inte fick göra nu igen? Måla på golvet? Klättra på bordet? Kasta boken i huvudet på mamma? Bita pappa i benet? Sno saker ur diskmaskinen och kasta dem överallt? Jaha, allt det. Jamen, då gör jag det, tror jag. Det blir kul." High score i Rufus liv är när man springer efter honom för att fånga in honom och ta ifrån honom saker/lyfta ner honom från saker/säga åt honom saker. Då skrattar han jättejättehögt. Bli jagad, liksom! Roligaste som finns.

Men, men.
Kritorna var i alla fall fina.
Satte liksom lite färg på tillvaron.
Både här och där.

Det är detaljerna som gör det

- Lisa?
- Ja?
- Mitt liv hade varit helt förstört om inte Ikeas påsförslutare fanns.
- Verkligen?
- Ja, men tänk. På alla saker som skulle ligga och drälla i världen. ÖVERALLT. Helt utan kontroll.
- Ja, tänk.
- Förstört.

Veligheten!

Redan lite trött på prickarna i bloggbakgrunden?
Ja, kanske.
Kan inte bestämma mig.
Testar lite olika.
Håll ut.

Leka affär

Obeskrivligt exalterad.
Packar hem mina saker från jobbet.
Hittar den här.
Som stått på vänt i ett hörn.
Och en leksakskassaapparat.
Med kortläsare.
Och scanner för varorna.
Som också stått på vänt i ett hörn.
Och nej, ungen är inte tillräckligt gammal än.
Men jag är.
Jättetillräckligt gammal.
Älska leka affär!
MED MINIFÖRPACKNINGAR!
OCH KASSAAPPARAT!
Min inre femåring hade kunnat döda mig av avundsjuka just nu.

onsdag, juli 21

Och min största tidstjuv också

Idag har den här bloggen passerat 2000 inlägg. Om man utgår från att varje inlägg i snitt är ungefär 800 tecken långt, vilket känns rätt rimligt, kan man snabbt räkna ut att det i runda slängar betyder att hela bloggen är 1 600 000 tecken lång. Min senaste bok är på 370 000 tecken. Den här himla bloggen är 4,3 böcker lång. Slöseri med tid?
Jo, men lite ändå va.

Glimtar av en onsdag




Dagens familjeutflykt var roligare än gårdagens, vi gick till en park. En del av oss åt en fullskalig middag i parken. Andra åt sju cornichoner, fem gröna oliver och delar av en cigarettfimp. Man är olika så. Sedan gick vi hem och lekte med alla leksaker vi kunde hitta i hela lägenheten och skruvade ihop den nya bokhyllan. Ingen sa UÄÄÄHHH på hela tiden. Inte ens tyst inombords*. Det tar sig!

*Eller ja, det skulle möjligen vara den där dinosaurien då.

Nya jobbet


Jag: "Ibland glömmer jag bort att tänka på att jag fått ett nytt jobb."
Gustav: "Jahaja."
Jag: "Jag måste nog blogga om det, så det känns verkligt."
Gustav (högt) "Det måste du nog."
Gustav (tyst) "Bloggknarkare."
Jag: "Va?"
Gustav: "Nej, inget."

Alltså: Från och med mitten av augusti och åtminstone några månader framåt kommer jag befinna mig på den här fina holmen, som redaktör på Rabén & Sjögren. Som Astrid Lindgren gjorde, ungefär. Jag tänker försöka skriva egna böcker också, om ni undrar. Som Astrid Lindgren gjorde, ungefär. Vi får väl se hur det går med det. Kul som stryk att jobba på förlag en stund ska det i alla fall bli, det säger jag er. Man gillar ju förlag. Det gör man faktiskt.

Semestersushi

Det ligger fem sushiställen i kvarteren runt mitt jobb.
Idag har jag varit på allihop.

Det första var semesterstängt.
Det andra var semesterstängt.
Det tredje var semesterstängt.
Det fjärde var semesterstängt.
Det femte var semesterstängt.

Rätt tjatigt, om jag får tycka till i frågan.
Man vill ju ha sin sushi.

Direkt Struktur Bjärbo.

Mina nerver, vad det är tråkigt att sitta och städa undan i sin jobbdator och sortera textdokument i rätt mappar, slänga och rensa och kolla vad som behöver sparas och vad som inte behöver sparas. TRÅKIGT!

I nästa liv ska jag vara helt sjukt strukturerad redan från början.

Ni vet, spara viktiga saker i ordnade mappar direkt, och döpa mapparna till korrekta namn direkt. Slänga skräpet direkt och sortera undan allt onödigt direkt. Rensa i mejlinkorgen direkt. Rensa i alla andra mejlmappar också förresten. Direkt. Och göra backup direkt också. Kanske ska jag rent av heta Direkt i mitt nästa liv? Jag tror det. Direkt som förnamn, och Struktur som mellannamn. Och Siri som tredjenamn, för det är fint.

tisdag, juli 20

Vad gör man inte

- Fast det ska ju ändå sägas, Gustav. Du storhandlade verkligen förvånansvärt snabbt för att vara du.
- Jag vet.
- Hur gick det till?
- Jag sprang genom butiken.
- Sprang?
- Mmm.
- Går det, med kundvagn?
- Ja. Fast folk fick hoppa undan i panik när jag kom emot dem.
- Bra gjort.
- Jag vet.

Mysigaste familjeutflykten

Idag, klockan 16.30, packade vi in oss hela familjen i bilen och åkte till Kungens Kurva för att gå på Ikea (Rufus behövde en bokhylla) och för att storhandla (vi behövde mat). Inför familjeutflykten hade jag apaont i huvudet och var inte så pepp, Rufus var apatrött och inte så pepp, och Gustav var allmänt bara inte så pepp. Lysande förutsättningar, tänkte vi, och drog surmulet iväg.

Vad kan jag säga?

Vi blev inte direkt mer peppade efter hand.

Så här tyckte Rufus (högt nästan hela tiden) om familjeutflykten: UÄÄÄHHHH!
Så här tyckte jag (tyst nästan hela tiden) om familjeutflykten: UÄÄÄHHHH!
Så här tyckte Gustav (helt tyst hela tiden) om familjeutflykten: UÄÄÄHHHH!

Så mysigt man kan ha det på en tisdag, om man bara anstränger sig lite, va? Prova, vetja!

FOTNOT: I tidernas begynnelse skrev jag en lista över hur det perfekta förhållandet skulle te sig. Hur det skulle kännas liksom. Och vad man skulle göra tillsammans. Överst på listan stod det: "Man går hand i hand på Ikea och väljer ut fina möbler och är glada."Den listan, hörni, med lite smör på. I jisse namn. Var jag lite, lite efterbliven på den tiden?

Bloggrenovering

Den uppmärksamma bloggläsaren kan se att jag möblar och fixar och trixar lite med bloggen.

Gillar ni det?

Eller var det bättre på den gamla goda tiden?

måndag, juli 19

Slut som artist


- Vad pigg och fräsch du ser ut idag.
Sa han (och menade det).
- HAHAHAHA!
Sa jag (och menade det minst lika mycket).
Det här med att gå upp astidigt och leka med barn för att sedan gå och jobba och snudd på anstränga hjärnan för första gången på veckor, alltså. Det tär, gott folk. Det tär!

Tantdoppningar vi minns

Och när vi nu ändå är inne på det här med bad och tantdoppningar (föregående inlägg gav liksom mersmak) - det finns ju fler sätt för tanter att doppa sig på som förtjänar lite uppmärksamhet.

Förutom klassikern (som alltså går till på så vis att man sakta klättrar baklänges ner för bryggstegen, långsamt släpper taget, och försiktigt glider med ryggen före ner i vattnet samtidigt som man formar munnen till ett ooooo) har vi ju till exempel, som AnnCharlott mycket riktigt påpekar, den nästan lika klassiska tantvadningen. Så här fixar du till den perfekta tantvadningen: Vada sakta ut från stranden. När vattnet når en bit upp på låren tar du en paus. Samla lite vatten i dina kupade händer och vät sedan ner armarna och magen. Liksom för att sakta vänja kroppen vid vattnets kyla. Fortsätt sedan ut i vattnet för att doppa dig. (Det där sista momentet kan vid behov hoppas över). Ett tredje tantalternativ är annars snarlikt klassikern, fast ändå inte. Låt oss kalla det en omvänd klassiker för enkelhetens skull. Den är enkel. Du klättrar även här baklänges ner för badstegen, men vänder dig om på sista trappsteget (naturligtvis försiktigt och lugnt), och släpper taget om stegen när du känner dig redo. Sedan tar du ett försiktigt simtag framlänges ut i vattnet, samtidigt som du sträcker på halsen så att du inte ska få stänk i ögonen. Frusta gärna lite också. Det förhöjer.

Någon tantdoppning jag glömt? Säkert.

Ställer mig förresten också frågan: Hur doppar sig gubbar? Är det bomben från bryggan genom hela livet som gäller för män, eller finns det motsvarigheter till tantdoppningen som jag inte riktigt lagt märke till? Gubbar kanske rent av också tantdoppar sig?

Livets stora frågor, alltså.
Upphör aldrig att fascinera.

söndag, juli 18

Jag hade i alla fall tur med vädret




Sista kvällen på semestern, och när jag tömmer minneskortet i kameran försöker jag tänka tillbaka, och jag kan verkligen inte komma ihåg att jag någonsin haft en semester som varit så här varm och solig. Det här blev året när jag för första gången självmant sökte mig till skuggan. Vem kunde ana? Det blev också året när jag för första gången tantdoppade* mig i sjön. Det kunde väl visserligen varenda kotte på förhand se att det någon gång inom kort, men ändå. Känns stort.

*Ni vet hur det är. Man dyker inte i . Hoppar inte. Springer inte. Eller går ens försiktigt. Man klättrar sakta baklänges ner för bryggstegen, släpper långsamt taget, och glider försiktigt med ryggen före ner i vattnet samtidigt som man formar munnen till ett oooooo.

Post Lost...igen.


Och! Eftersom det typ är helt freaking omöjligt att fatta vad som egentligen händer i den sabla serien blir man ju ganska tacksam när någon förklarar hela handlingen med post-it-lappar för en. På dryga två minuter! Ah, internet. Har jag sagt att jag älskar dig?

Fast eh, titta inte på klippet om du inte vill veta hur det går i slutet av serien.

Post Lost

- Du, Lisa?
- Mmm?
- Nu är det över.
- Mmm.
- Vi började titta på Lost för två lägenheter sedan, på en annan tv, utan barn, i ett annat liv nästan. Du hade inte ens någon blogg! Och nu är den plötsligt slut.
- Mmm.
- Konstigt.
- Som så mycket annat med den här serien, ja.

Lösningen på allt

Min iPhone tvärdog alldeles nyss.
Helt oförklarligt, död bara.
Min första reaktion var: NÄÄÄÄÄÄE!
Min andra reaktion var: MÅSTE GOOGLA!
Alltså: Gick till stordatorn och knappade in "iPhone tvärdog".
Hittade på fem sekunder en länk till ett youtubeklipp som visade hur man tvångsstartade om telefonen.
Nu funkar den igen.
Bara sådär.

Älska, älska internet.

lördag, juli 17

Övning ger färdighet


Det krävde fem dagars hårdträning, med hardcorestrategier som att till exempel låta ungen stå mitt i en ladugård och titta på när korna utfodrades, men nu kan han äntligen.
- Rufus, vad säger kossan?
- MUÖUÖÄ!!! MUÖUÖÄ!!!
Bra där, Småland.

Men blev det mål?

Vissa nattdrömmar är lite festligare än andra, det kan man inte komma ifrån.
Igår natt drömde min pappa till exempel att han skulle lägga hörna i VM.
Inte varje dag det händer, så han var så illa tvungen att ta i för kung och fosterland.
Nu när han hade chansen, liksom.
Så han siktade, tog sats, och sparkade sitt allra hårdaste.
Idag har min mamma ett ganska stort blåmärke på benet.

- Jamen, det var väl tur att det inte var VM i boxning jag drömde om i alla fall, hördu? Var det inte det? Va?

Fläkt, check!

Okej, lägenheten. Nu kommer vi tillbaka, och den här gången är vi beväpnade. Sköter du dig inte sätter jag på 199-kronorsfläkten. På högsta hastighet. Jag skämtar inte.

torsdag, juli 15

Drömmen om ett hus

Nähä.
Nu har jag tittat igenom hela Hemnet framlänges och baklänges.
Det finns ju inga skitbilliga stora sekelskifteshus med glasverandor och prunkande trädgårdar i lugnt och avskiljt lantligt läge mitt på södermalm.

*besviken*

Finaste förebilden


- Vill inte du också åka skrinda, mormor?
- Kan jag väl.
- Okej, hoppa i då, så kör jag.

Min mormor, alltså. Hon har varit rätt festlig i hela mitt liv, men nu, på det 93 levnadsåret, når hon nya toppnoteringar hela tiden, tycker jag. Brun som en pepparkaka med extra volym i håret för att hon "inte gjort något åt det idag, bara spolat det lite snabbt under duschen" berättar hon om sina gamla kärlekshistorier över en kopp kaffe och håller låda inför hela middagsbordet. Hon åldras med verkligen med finess, tanten. Om jag bara blir det minsta lilla som hon när jag blir gammal blir jag nöjd.

onsdag, juli 14

Glimtar av en Smålandssemester



Vid ett flertal tillfällen under min och mina syskons uppväxt har min mamma uppgivet gastat "Det här är inget himla Pensionat Paradis! Ta av er skorna när ni går in, har jag sagt! Och diska efter er någon gång!"
Det har låtit som om hon menat det varenda gång, men nu...
Nu börjar jag tro att det har varit ljug hela tiden.
Det är ta mig tusan visst ett paradis, det här. Det fattar ju alla.

tisdag, juli 13

Korv under torv

Min pappa håller på att bygga ett utekök med torvtak så han kan stå under tak och grilla i fortsättningen. Ah, perfektionen i den småländska meningen!

Grilla korv under torv.

[grrrilla kååv unde tååv]

Man måste ju bara älska det.

måndag, juli 12

Glimtar av en Smålandssemester



Vi lämnade den instängda bastu som är vårt hem och åkte till Småland istället. Här är det mycket fint. Man får göra precis vad man vill här. Speciellt om man är barnbarn, verkar det som.
- Det är klart Rufus ska få åka traktor om han nu tycker traktorer är så kul! Det är inte det minsta jobbigt. Vi lyfter bort de här trettiotolv brädorna bara, och hoppas att den startar, kör ut den ur garaget och tar en vända ner på åkern och tillbaka. Det är inga probleeeeem! Tror du han vill sitta här framme hos mig och köra?
Man bara: Eh, har påven konstig hatt? Det blir nog bra det.

söndag, juli 11

Same same but different

Jag gjorde en Marilyn idag på Hornsgatan.
Tre gånger.
Med den lilla, lilla skillnaden att Marilyn såg förtjusande avslappnad ut när hennes kjol blåste upp och visade hennes trosor.
Jag såg inte förtjusande avslappnad ut.
Jag såg ut som att jag hade en barnvagn i ena handen, en överfull matkasse i andra handen och inte var det minsta förtjusande avslappnad med att visa trosorna för hela södermalm.

Synd för mig.
Och för hela södermalm.
Verkligen.

Vi säger väl fas på det, va?

Några nätter i rad nu har Rufus vaknat framåt ett,två på natten, och gråtit lite stilla i sin säng. När jag har gått dit för att kolla läget har han sträckt upp händerna för att bli upplyft, pekat mot dörren och velat gå upp och läsa bok/leka med klossar/kolla på bilar genom fönstret. När han inte har fått det har han blivit hysterisk. HYSTERISK, säger jag. Första gången det hände trodde jag han plötsligt fått fruktansvärt ont någonstans. Brutit en arm? Akut blindtarmsinflammation? Lupus? Nu tror jag nog inte det längre. Jag tror kanske bara att han vill gå upp och blir jävligt förbannad när han inte får det, och så tror jag han är för varm också. I natt vaknade han strax efter ett, skrek hysteriskt i en timme, och somnade sedan (mot sin vilja) hulkandes så att hela den lilla kroppen skakade länge, länge efteråt.

Hobbyanalys på det här?
Jag tycker vi säger apaviktig utvecklingsfas.
Jag tycker vi säger mycket kort och intensiv apaviktig utvecklingsfas.
Jag tycker vi säger mycket kort och intensiv apaviktig utvecklingsfas som varar i tre, fyra nätter. Som allra mest.

Det är vad jag tycker.

800 grader

Min lägenhet, högst upp under plåttaken, utan balkong. Inte så kall, om någon undrade. Inte så kall alls faktiskt.

fredag, juli 9

Tata, torpet!


Ångrar mig. Det är egentligen mest synd och skam att jag ska åka härifrån nu, när det för en gångs skull är så himla städat och fint. När jag är här får man plöja sig fram på det där golvet, för att det ligger ett lager av böcker och klossar och framdragna köksredskap och snorpapper överallt. (Speciellt ont i fötterna gör de så kallade spanska ryttarna, also known as små mazarinformar, som Rufus glatt kastar omkring sig dagarna i ända.) När hyresgästerna är här är det ju mycket trevligare, det ser ju alla.

Typiskt min otur.

Sommarkrönikör

Har förresten fått i uppdrag att skriva några krönikor i Smålandsposten i sommar, och pendlar mellan att vara sjukt nöjd över det (man gillar ju att skriva krönikor, va) och oroa mig lite över det (man gillar ju att skriva krönikor, va. Vill ju inte gärna göra bort sig totalt. I hela hembygden.).

Har ni något förslag på vad jag ska skriva om? Var inte blyga i så fall. Säg för all del.

Vik hädan, snor

Sju miljoner niohundratolv tusen åttahundratrettiofyra. Ungefär så många använda snorpapper har vi lyckats samla in på vår skräpplockarrunda i trädgården än så länge. Man måste ju ställa sig frågan: Sedan när började vi se gräsmattan som en soptipp? Fast äh, jag kan svaret också: Antagligen ungefär samtidigt som snoret började rinna i strid ström från Rufus näsa, utan att visa någon som helst tendens till att ta slut. Orka gå in och slänga papper en gång i hundradelen.

torsdag, juli 8

Dålig täckning makes me gå bärsärk

Datorn: "Kan inte hitta usb-modemet."
Jag: "Ja, men LETA BÄTTRE DÅ, det sitter ju för i helvete inkopplat i dig!!!"

Mina nerver.

Dunka dunka dunka

Jag kan inte dricka rödvin längre.
Eller jo, jag kan (häll det i glaset, för glaset mot munnen, drick, svälj, klart) men varje gång jag gör det får jag ont i huvudet efter ett halvt glas och sedan håller huvudvärken i sig i runda slängar bort mot ett dygn.
Dunkadunkadunkadunka, säger det i tinningen i tjugofyra timmar.
Och det kan jag säga säkert: Dunkadunkadunkadunka gör sig må hända bra på en rockkonsert, men i tinningen vill man inte veta av något himla dunkande.
Speciellt inte i tjugofyra timmar.
Så är det faktiskt.

Så - jag dricker aldrig rödvin längre.
Verkligen aldrig.
Förutom vid speciellt efterblivna tillfällen när jag förtränger allt ovanstående och tycker att det verkar väl väldigt gott med ett glas rött, va?
Som till exempel ikväll.
När man minst anar det.
Då smäller jag till.
Inte i samband med någon festlig tillställning (som man skulle kunnat tro), utan i samband med att jag rengör microvågsugnen slår jag på stort och klunkar i mig en helt glas av den förbjudna drycken.
Det går inte så bra.
Naturligtvis inte.
Nu säger det dunkadunkadunka i tinningen, och det kommer fortsätta göra det i ungefär 23 timmar till.
Hepp!

Om någon känner för att dunkadunkadunka något hårt i huvudet på mig nästa gång jag tycker det verkar gott med ett glas rött, va så är det fritt fram. Det lär inte göra ont alls lika länge.

Lovely läsning


"Kanske du har gjort, men jag vill gärna läsa ett inlägg om dina bästa läsupplevelser."


Vet inte om jag har det i mig just nu, att skriva om mina bästa läsupplevelser, men visa bild kan jag göra. Här: På intet sätt de tio bästa ever, men väl tio böcker jag verkligen, verkligen gillat att läsa. Prova dem gärna! Och tipsa ännu gärnare om andra böcker som ni (förslagsvis baserat på böckerna ovan) tror skulle kunna falla mig på läppen.

Plötsligt händer det

Bra grej med att hyra ut sitt sommarställe några veckor: man måste städa det supernoga inför uthyrningen. Helt plötsligt har man nysåpade golv och skinande blanka fönsterbrädor, dammsuget bakom kyl och frys, rensat i skafferiet och fan och hans moster. Fint, det!

Kodakmoments hela tiden



Har tillbringat orimligt mycket tid de senaste dagarna åt att helt distanslöst tycka att Rufus och hans bästa kompis Stina tillsammans är det GÖLLIGASTE världen någonsin skådat. Det är farao bara en tidsfråga innan kungen kommer hit och ger dem diplom. "VÄRLDENS FINASTE KOMPISAR" kommer det att stå på diplomet. Och så kommer kungen ha skrivit dit sin autograf underst.

Till exempel när Stina går fram till Rufus och klappar honom på kinden och säger "Klappa".
Då dör jag.
Och när Rufus lär sig säga "S-tinaaa" som typ femte ord i livet.
Då dör jag lite till.
Eller när Stina ska säga godnatt och pussar Rufus på munnen, och han pussar tillbaka, med snor och allt, och vinkar.
Då dör jag också.
För att inte tala om när Rufus ligger i sin allra mest nonchalanta pose och glor på film, och Stina kryper upp och lägger sig på honom och vilar lite.
lägger jag huvudet på sned och liksom kvider för att det är så gulligt.
Och nu, när Stina har åkt, går Rufus omkring här och ropar på henne, och knackar på hennes sovrumsdörr. "S-tinaaa" säger han, med frågetecken i rösten. "S-tinaaa?"
Å göllegöllegölle, man börjar ju lipa när man ser det. Plötsligt är jag den fånigaste av fåniga mödrar, och jag försöker inte ens lägga band på mig. Det är ju så sabla fint, va! Ihopfösta från födseln, helt utan egen vilja inblandad, och de gillar ju varandra nu, på riktigt. Lyckan i det!

tisdag, juli 6

Glimtar av en tisdag


Yo, vädergudarna!

On behalf of min trädgård skulle jag vilja ställa en försiktig fråga. Regn? Det är inget som ni jobbar med nu för tiden, eller?

Det är inte det att JAG är missnöjd med värmeböljan (I love värmeböljan!) men alltså, till och med syrenen skrumpnar snart och dör här. Och då är ändå syrenen en tuff jävel i jämförelse med mycket annat.

Kanske faktiskt rensa ogräs

Okej, barnen sover.

Läsa bok? Rensa ogräs? Läsa bok? Rensa ogräs? Läsa bok? Rensa ogräs? Rensa ogräs!

Chocken i det valet.

Dagens ungdom i mitt hjärta

Det absolut bästa med att ha släppt en ungdomsbok: När man mitt i natten får mejl från 14, 15, 16-åringar som läst till långt efter midnatt som tyckt om och känt igen sig och vill säga hej och berätta om sitt egna liv lite. Man börjar visserligen ofta gråta av det, för att man är en blödig tönt, men herre! Vilket effektivt lyckopiller det ändå är. Dagens ungdom, alltså. Älskar den verkligen very much.

söndag, juli 4