onsdag, juni 30

Förvandlingen på övervåningen




När vi köpte det här torpet för drygt tre år sedan var stora rummet på övervåningen helt oinrett och så otäckt och äckligt att jag uppenbarligen inte ens vågade mig upp för att ta ordentliga före-bilder. (UPPDAT. Arbetshjonen hade! Före-bilder, alltså.) Sedan dess har jag och mina arbetshjon (mest mina arbetshjon, faktiskt) jobbat i omgångar på det där rummet. Tagit fram trägolv, slipat det, flyttat väggar, målat väggar, möblat och fixat och trixat och donat och idag bara: hänga upp lampa och visa v-tecknet. Så sju-hu-hu-ukt mycket trevligare däruppe nuförtiden, det säger jag er.

Dagens byggsats

Att montera Ikeas "Maskros".
Tar sin lilla tid, det.
Tryck, klick, tryck, klick, tryck, klick, ni vet.
Men stor blir den.
Och fin.
Och övervåningen får coola skuggor på väggen.
Plus att det blir ljust också.
Bara en sådan sak.

Urringningar vi minns


- Vad fin du är, mormor! Har du ny tröja?
- Den här?
- Ja.
- Nej, den är inte ny. Du känner nog bara inte igen den, för jag brukar alltid ha en halsduk till annars. Jag tycker den är alldeles för urringad, förstår du.
- Tycker du?
- Ja. Linnet syns ju. Sådant gillar jag inte.

tisdag, juni 29

Dagens dilemma

Ponera att du har ett barn, och att detta barn är extremt snorigt, lite febrigt, och ganska gnälligt. Lägg till trettio graders värme och det faktum att den enda lilla svalka som finns att få ryms i en liten plastpool i skuggan. Är du då en Dålig Morsa om du låter feberbarnet bada i det kalla vattnet halva dagen, eller är du en Dålig Morsa om du förbjuder honom detsamma och låter honom lida i hettan?

Tricky.

söndag, juni 27

Sheri och shimpansen

Jag vet inte vad det är för fel på teven, digitalboxen, mottagningen eller världen i allmänhet här, men just nu har textraden "Sheri är orolig över sin egen, och schimpansens, säkerhet" visats längst ner i tevebilden i en timme. Den har liksom fastnat, och ja, det sätter ju lite extra krydda på den här åttondelsfinalen i VM, det tycker jag allt, men det väcker ju också en hel del frågor. Vem är Sheri? Varför har hon en schimpans? Vad är det som hotar dem? Och, framförallt, hur ska det gå för dem?!? Man blir faktiskt lite nervös.

Lugnet efter stormen



Nyss var vi 24 personer i det här torpet. Nu är vi tre igen, och en av oss fyller år, så vi äter tårta och tycker att det är tyst.

Kossorna som säger bä

Vi har övat mycket på djurläten på sistone här.

- Rufus, vad säger hunden?
- Vovovovovov!
- Just det. Och katten?
- Mjam!
- Och vad säger ugglan?
- Ho ho, ho ho!
- Bra! Vad säger hästen då?
- Iiiii!
- Just det. Och kossan?
- Bä?
- Nej, det gör den väl inte. Vad säger kossan nu igen?
- Bä!
- Nej, det är fåret som säger bä. Vad säger kossan?
- BÄÄÄÄ!

Inte hållbart, som ni hör. Efter mycket hårt arbete de senaste dagarna har således det där BÄET sakta men säkert gått över till ett MÄ, och med lite god vilja skulle det faktiskt kunna misstas för ett MU nu. Det skulle det faktiskt. För att fira framstegen tog vi en promenad till kohagen innan läggdags ikväll. Little did we know att bonden i byn firat midsommar genom att släppa loss en skock får i hagen bakom kossorna. Rufus såg dem inte, de doldes av det väldigt höga gräset. Men my oh my om han fick vatten på sin kvarn.

Vi bara: "Titta, Rufus! Kossor!"
Och från kossornas håll hördes genast ett unisont: "BÄÄÄÄ!"

Tack för det, bonden.
Precis vad vi behövde.

fredag, juni 25

torsdag, juni 24

Kriget mot myggen, del 3

Jamen, så kul för er, resten av världen! Ni kommer få fira midsommar utan en enda mygga i sikte. Grattis till det!

Själv ska jag fira midsommar som FREAKING UPPÄTEN emedan all världen mygg samlats runt mitt torp högtiden till ära. Grattis till mig också!

Vad kan man smörja in små barn som inte får ha myggmedel på sig med för att skrämma bort bestarna? Citron? Vitlök? Bajs?

Eller nej, stryk det sista förresten. Äckligt.

onsdag, juni 23

Idag i alla fall


Har haft noll tålamod den senaste tiden och bara:MENÅÅÅÅRUFUSSLUTAJAGORKARINTEMERNU tjugoåttatusen tråkiga gånger om dagen, och bara därför är det så sabla fint när man får en dag där allt liksom bara flyter på, helt smooth, utan konflikter. Idag, mol allena med barnet, och vi bara: plaska i plastpool, läsa lite bok, åka till sandstranden, gräva i sanden, titta på tåg, koka spagetti, leka med webbkameran, dansa på golvet, somna på två sekunder. Ett tagande och givande av sällan skådat slag. Jag lät honom hoppa i sängen och hämta posten sju gånger, och i gengäld lät han mig vinna den ständigt pågående brunhetstävlingen. Ett vinnande team, I tell you.

Ro hit tapperhetsmedaljen

Stod och diskade, och lyfte på durkslaget som var näst på tur, hittade en levande mus därunder, skrek inte, men dog en smula, hyperventilerade en stund och lyfte sedan ut musen i durkslaget och släppte iväg den i gräset.

Alltså, för en person som är (var?) helt sjukt rädd för råttor och möss, är ovanstående en rent heroisk insats.

Det säger jag er.

tisdag, juni 22

Och förresten!

Vad otäck han ändå är, den där John Ajvide Lindqvist.
När dansbandsmannen vänder på kofoten.
Uäääääh.

Glimtar av en tisdag





Det räknas inte som semester förrän man kommit till landet och packat upp väskorna. Det har kungen sagt. Idag har jag således firat min första semesterdag, och my oh my, den var fin den. Mest nöjd är jag med att Rufus och jag åkte till handelsträdgården och shoppade loss för att ersätta en del av det som dött under vargavintern (läs: Alla klätterrosor, så, läs också: DAMN YOU VARGAVINTER, DAMN YOU!!), och sedan planterade jag och Rufus åt jord och solen sken och nu får man vin, för barnet har slutat sitta i kvällsol på trappen och somnat istället. Prima liv, det hära.

Cute overload


Det bästa med barn = att de har så sjukt små fötter, och därmed också sjukt små skor. Gullighetschock varje gång man går förbi hallen.

Wait for it...

Nu! Har jag hittat datorn i packningen. Återstår bara att hitta internet också, så kan det bli ordning på det här bloggandet sedan. Återkommer!

söndag, juni 20

Kungligt tema, del 2

Onekligen ger: En prinsesstårta och hennes Drottningsylt.
(klicka på bilden för att beskåda härligheten i större format)

Med på festen fanns också: Victora, Daniel, Madeleine, Hjärter Dam, Gustav V (tenniskungen), Johan T Lindwall, en shejk, prinsessan av Västtyskland, prinsessan Leia och ett gäng andra sköna typer.

Ingen slottssenap, dock. Och ingen prinskorv.

Synd på så många sätt, faktiskt.

fredag, juni 18

Semester, ftw!

Idag har jag gått på semester.
Det vet man bland annat för att jag börjat bygga högar av alla vuxenböcker jag plötsligt får chansen att läsa.
Högst upp: "Lilla stjärna" av John Ajvide Lindqvist.
Å, H.E.R.R.E.G.U.D. vad jag ser fram emot den där borrmaskinen som jag läst om överallt.

Fest på förlaget


Igår kväll: Väldigt rolig fest på bästa bokförlaget. Väldigt rolig. Mycket med den var kul, men två detaljer stack ut. Bjudciggen och heliumballongerna. För några år sedan lackade barnboksmänniskorna på Rabén & Sjögren ur en smula på att de förväntades bjuda på snälla saft och bullar varenda gång de hade fest, bara för att de råkade jobba med barnböcker. Nu för tiden bjuder de på cigaretter istället. Bredvid salta pinnarna således - ett glas med bjudcigg. Jag rökte dem visserligen inte, men jag gillade dem ändå. Jag gillade heliumballongerna också, faktiskt. Jag använde mig visserligen inte av dem heller, men kan ändå konstatera att grundvillkoren i ett förlagsavtal definitivt är roligare när de läses med heliumröst än utan.

Men! Note to self: Måste sluta niga instinktivt när jag blir presenterad för folk jag beundrar.
Niga = inte det minsta coolt.
Ändå bara:
"Lisa! Det är Sara Acedo som gjort omslaget till din bok."
"Shit! Hej."
Och sedan neg jag och liksom tryckte hennes hand och stammade något om att jag kanske avgudade henne lite.
Inte så himla häftigt, faktiskt.
Men! Jag kunde ju ha kastat mig ner på marken och kysst hennes fötter.
Det hade varit värre.

torsdag, juni 17

Based on a true story

Tänk dig följande:
Du befinner dig i kyrkan på familjegudstjänst för att din 6-åring ska få ta emot en Barnens Bibel ur prästens hand, precis som ett gäng andra 6-åringar får just den dagen. Du har med dig din 3-åring också. 3-åringen sitter snällt bredvid dig i kyrkbänken. Ytterst, liksom. Och dinglar med benen.

Plötsligt ser du i ögonvrån hur 3-åringen slutar sitta snällt bredvid dig och dingla med benen. Istället slänger han sig ner från bänken, ut i altargången och rullar blixtsnabbt runt några varv på golvet som värsta actionfilmspolisen. Sedan stannar han upp, riktar ett finger mot prästen och firar av sin osynliga låtsaspistol. PANG!

Tänk dig det en stund.

Och håll sedan med om att min kusin (en gång 3-årig actionpolis, numera lite äldre verklig polis) är en humörhöjare av rang. Det tycker jag allt.

onsdag, juni 16

Men lär dig någon gång då!


Alltså, pappan i den här SAS-reklamen som visas på tv mest hela tiden nowadays. Måste han mumla så förtvivlat hela tiden? HUR KAN HAN INTE KUNNA TEXTEN PÅ LÅTEN?
Jag menar, även om han (otroligt nog) aldrig skulle ha konfronterats med den där klämmiga melodin förut så har de hunnit igenom hela dagisgruppen enligt samma enkla textkoncept när de kommer till honom.

En apa hade lärt sig snabbare än den där pappan.

Det säger jag er.

/uppretad_80

Om titeln på boken

"Är det bara en tillfällighet att titeln på din bok är identisk med en del av sångtexten till låten Någon gång måste du bli själv av Säkert?"

Svar: Nej, det är ingen tillfällighet, det är väldigt medvetet. Precis när jag började skriva på boken hetslyssnade jag på Säkert (för vanlighetens skull) och tänkte när jag kom till den där låten att: Typ så som hon sjunger nu! Det ska den här boken handla om. Och så döpte jag textdokumentet till "Det är så logiskt, alla fattar utom du". Jag tänkte att det bara var en arbetstitel, och att jag så klart skulle ändra den sedan. För liksom, man kan ju inte bara sno en låttext så där hur som helst. Det kan man ju inte. Men ju längre jag lät arbetstiteln stå kvar, desto mer gillade jag den. Och sedan gillade förlaget den också. Den var ju så lång. Och så fin. Och passade så perfekt! Till slut frågade vi Säkert-Annika om det var okej att jag snodde hennes låttext till titeln. Det var det.
"Gärna" tyckte Annika till och med. "Då kanske folk äntligen fattar att jag inte sjunger Det är zoologiskt!"

Och så fick boken heta som den heter även i färdigt skick.

The end.

Vardagsmat med tvist

Ni vet det här med att det inte är så jättekul att laga vardagsmat varenda dag?
Att man inte tycker det är så spännande med potatisar och tomater och färser och guvetallt?
Rufus har kommit på ett sätt att hotta upp det där lite.
I ett obevakat ögonblick smyger han sig fram till diskbänken, snor åt sig några ingredienser och springer sedan snabbt därifrån. Sedan gömmer han det man tänkt laga mat av bland sina leksaker.

Vardagsmatlagning med tvist.

Nyss hittade jag qournfiléerna bland klossarna.

Vem kunde ana?

Om att svara på kommentarer (eller låta bli)

Mitt största dåliga samvete när det gäller den här bloggen: Att jag inte svarar inte på era kommentarer. Jo, någon gång, ibland, när jag får direkta frågor eller så. Men inte ofta. Och jag vet att det är kotym i bloggvärlden att göra det, jag vet att man vill ha svar när man kommenterar (det vill jag oftast själv också), jag vet att jag egentligen borde. Men jag får inte ihop det riktigt.

Det handlar givetvis mest om tid, att jag inte hinner. Jag kan inte sitta mer vid datorn än vad jag redan gör på dagarna, och prioriterar hellre att skriva nya inlägg än att svara på era kommentarer. Felprioriterat kanske, men så är det i alla fall. Och så handlar det om ett rättvisetänk också. Det ligger rätt nära till hands att tänka "alla eller ingen" här. Får en av er svar på en kommentar borde väl alla få det, eller? Annars blir det ju orättvist! Och då kommer vi in på det här med inställningen över lag till svar på kommentarer. Jag tycker att man borde svara på kommentarer för att man har något att säga - inte bara för sakens skull. Ett "ja!" eller "håller med!" eller "berätta mer!" känns liksom alldeles för fattigt i mitt huvud - och då kan jag lika gärna låta bli.

Jag hoppas ni vet att jag läser alla era kommentarer, och älskar er innerligt för att ni skriver dem. Om ni vill kan jag försöka tänka bort det där rättvisetänket och bli bättre på att svara på en del av era kommentarer, men bättre än så kommer det förmodligen aldrig att bli här. I alla fall inte förrän kungen (eller någon annan rik) börjar betala mig shitloads of money för att ägna ännu mer tid åt den här bloggen.

Förlåt för det, och pussar till er alla.

S06E24

Fastnade framför Greys Anatomy igen och HERREGUD, jag kommer behöva terapi bara på grund av den här serien snart. Har ni sett, eller? Finns det samtalsgrupper man kan gå med i om man känner att man behöver prata om det här för att kunna bearbeta? Hoppas.

tisdag, juni 15

Tyck till om bloggen!

Går omkring och när en känsla av att behöva putsa till den här bloggen en aning, skärpa mig och lyfta den till en ny nivå. Kanske kan ni hjälpa till, precis som ni kan med allt annat?
Fint, då säger vi så.

Vad gillar du med den här bloggen?
Vad vill du se mer av?
Vad gillar du inte med den här bloggen?
Vad vill du se mindre av?

Använd kommentarsfältet!

Det kommer klä honom perfekt

Är på ganska uselt humör och har fortfarande ont i de spruckna skavsårsblåsorna, men det går över lite när jag tänker på hur jag ska tvinga min sambo att klä ut sig till drottningsylt på festen med det kungliga temat på lördag.

Rutig kökshandduk över huvudet (locket), med spetsband som håller den på plats runt pannan.
Mörkt lila kläder från topp till tå.
Etikett på magen.

Jag kommer väl förmodligen skratta ihjäl mig, men det är det absolut värt.

Liten blåsa stjälper ofta stor fot

Att gå till jobbet.
Barfota i nya skor, som skaver mot hälarna.
Blåsorna det leder till!
Och smärtan när de spricker.

Jag kan inte fokusera på så mycket annat, nej.

måndag, juni 14

Kungligt tema

Okej, samling people!
Vi behöver brainstorma lite här.
På lördag ska jag på 30-årsfest med "kungligt tema".
Man får klä ut sig om man vill.
Och det vill man ju.

Förslag som kommit upp hittills är:
  • Potatisen King Edward.
  • Magnus "Kung i baren" Uggla.
  • Drottningsylt.
  • Skogens konung, älgen.
  • Elvis.
  • En prinskorv.
Jag har liten budget och ont om energi, men i övrigt ser jag inga begränsningar.
Någon?

Statusuppdatering

Onekligen slår nya rekord i cool hela tiden. Idag: Stod nervös bredvid och låtsades att jag inte kände bästisen som snodde en plansch PÅ VICTORIA OCH DANIEL i tunnelbanan.

Måndag 06.11


När vissa sover i smyg på soffan leker andra i smyg med webbkameran.

söndag, juni 13

Det skrivs om boken


Fast det väger ju upp en hel del att vakna och se hjärtan intill sin bok i DN, det gör det faktiskt.

Andra recensioner i dagspressen:
GP skriver här.
Hallandsposten/Hallands nyheter här.
Expressen här.

Listan över (större delen av) de bloggar som recenserat boken hittar ni här.

Hjulet och jag

Livets hjul, alltså.
Det är ju inte varje dag man skrattar ihjäl sig åt det.
Så fort man packat en diskmaskin full ska den tömmas och packas igen, så fort man lagat mat och ätit ska det lagas och ätas igen, så fort man plockat undan på golvet stökas det till och ska plockas undan igen, och i samma stund som man tvättat sex maskiner tvätt och lyckats vika och lägga in den i garderoben ska det tvättas igen, jag DÖR på det, idag dör jag på det.

Jag tänker kanske: Slänga allt vi äger, spola av hemmet medelst högtryckstvätt tills det blänker, och börja om från början. Alternativt ta hit ett gäng oompaloompier som kan bo under sängen på dagarna och jobba häcken av sig med alla de här hjulgrejerna här varenda natt när vi sover.

Vilket som skulle funka.

fredag, juni 11

De där tysta timmarna på kvällen

Dagens starkaste känsla: Det är på riktigt väldigt kul när barnet är vaket och rantar runt här hemma som ett levande partytrick och babblar nonsensprat non stop och slänger saker omkring sig, men alltså FY FARAO. Vad skönt det är när han har somnat också.

Nu: Soffan och nya Vi Läser tills nästa fotbollsmatch börjar.

Men har du inte läst den?!?

Okej, fokus hörni, jag behöver er hjälp.

Jag ska göra en lista över 5 böcker "som alla jämt refererar till". Ni vet, de där böckerna som alltid när man erkänner att man inte läst dem följs av ett "MEN HAR DU INTE LÄST XX?!? ÄR DU GALEN?"

Hittills har jag: Den hemliga historien. Liftarens guide till galaxen. Sagan om ringen.

Men vilka platsar mer på listan?

Fina fina fotbollsfeber






För fyra år sedan var den här bloggen alldeles ny på jorden, och det rådde fotbollsfeber på Hägerstensåsen där jag bodde. Vi var så SJUKT engagerade, va. VM-studio med projektorvisningar av alla matcher, mailutskick med sammanfattningar över läget, statistik på längden och tvären, och sassa brassa mandelmassa tills det sprutade ur öronen.

Här kan ni läsa min sammanfattning av fotbolls VM 2006. Ah, fina minnen.

Den här gången är det en helt annan nivå på mitt engagemang (än så länge). Förvisso peppad, men dåligt påläst och UTAN AFTONBLADETS VM-BILAGA (för den har varit slut på alla ställen jag kollat på). Det är faktiskt helt ohållbart. Det börjar ju ikväll! Skärp mig.

torsdag, juni 10

The ugly truth


Någon här hemma behöver jobba lite med sitt bordsskick.

Tema: hatt

Vad är det här- STORA HATTVECKAN, eller?
3 hattar på 5 inlägg.
Konstig fas i mitt liv, det här.

Den ljusnande framtiden

Sällan känner man sig så urbota gammal som under den här tiden på året.

- Ursäkta, men vad SKRIKER de så himla mycket för di där ungdomarna?
- De är så glada, förstår du.
- Aha. Det låter mer som om de är döende. Och så förstår jag inte varför de nödvändigtvis måste vara nästan nakna heller när de åker omkring på de där flaken. Vad är grejen med det?
- Det är för att de ska kunna slänga alkohol på varandra utan att fläcka ner kläderna.
- Aha. Vad du verkar nere med kidsen då.
- Jag vet.

Möjligheterna som öppnar sig

Idag jobbar jag naken på kontoret, endast iklädd en tyrolerhatt.

Eller inte. Men jag skulle kunna!

Alla andra är och teambuildar, och jag är inte med, för jag ska lämna teamet så jag har hela kontoret för mig själv.

Möjligheterna i det, hörni.

Vi kanske skulle ta och brainstorma lite kring vad jag kan göra av dem?

onsdag, juni 9

Charmtrollet som är jag

- Gustav?
- Mmm.
- Jag är väldigt trött idag. Du kan se det här som en varning. Om jag börjar säga dumma saker och bråka om konstiga grejer och gnälla lite hit och dit väldigt snart så kan du med fördel stänga av öronen.
- Okej.

Och sedan, ändå, säger vi nämen tjena till Vräka ur sig en hel rad dumma saker, Bråka om massor av konstiga grejer och Gnälla både hit och dit och fram och tillbaka, samt Slita sitt hår i frustration över bristen på respons.
- VARFÖR LYSSNAR DU INTE DÅ? HALLÅ? ÄR DU DÖV?!?

Skjut mig någon.

Bonjour, je suis un vrak

04.22.
Låt oss prata lite om 04.22, hörni!
Tjugo över fyra (som 04.22 också brukar kallas) är nästan mitt i natten, tycker vissa (jag, till exempel). Andra (min son, till exempel) tycker inte alls samma. Han verkar tycka att 04.22 är en bra tid att stiga upp, jogga ut i köket, spela fotboll på köksgolvet och kasta böcker i huvudet på sin mamma.
Man är olika på så sätt!

Oh, well.
Jag ska i alla fall gå till skomakaren idag, inte varje dag det händer.
Blir man insläppt hos skomakaren fast man har påsar stora som ica-kassar under ögonen?

tisdag, juni 8

Scener att minnas, del 9


Vid ett tillfälle under chartern lät vi Rufus (som alltså på riktigt är vårt barn, inte vår hund) springa runt poolen utan blöja. Vad Rufus gjorde då, undrar ni? Sprang rakt fram till en okänd finländares foppatofflor och kissade på dem.

Joråsåatt.

Svårflirtad som få

Ah, du sköna värld, hur enkel och förutsägbar har man inte blivit som människa sedan man blev förälder då? Till exempel: Vägen till ens hjärta går så O-ER-HÖRT inte alls längre genom magen, den är direktlänkad via barnet bara. Skitlätt. Säg att du gillar min unge och jag ska avguda marken du går på, forever and ever.

Nu senast i raden: Den grekiska städerskan som inte kunde ett ord engelska men som gulligullpratade på grekiska med Rufus så fort hon såg honom. ÄVEN KLOCKAN HALV SEX PÅ MORGONEN. "Geiá sou" sa hon och skrattade och klappade Rufus på kinden. "Geiá sou!" Rufus älskade henne. Han sprang runt på hotellområdet och letade efter henne flera gånger om dagen, och när han hittade henne stannade han överlycklig och pekade och skrek "därdärdär!" Då vände sig den grekiska städerskan om och log och vinkade. "Geiá sou!" sa hon glatt. "Geiá sou!"

Vi pratade om henne på kvällarna flera gånger, jag och Gustav. När Rufus somnat satt vi på balkongen och skålade för den grekiska städerskan.

"Vilken fantastisk människa, hon verkar vara!" sa vi.
"Vi förstår inte vad hon säger, och hon städar i och för sig inte så bra och hon glömmer sina städgrejer överallt varenda dag, men å! Ändå. Fantastisk människa. Ska vi inte ta och skåla för Geiá sou-tanten ändå, va?"
Sedan klingade vi ölglasen mot varandra och skålade för den grekiska städerskan.
OCH DET VAR BARA LITE PÅ SKOJ.

Svårflirtad man är alltså.

Kriget mot myggen

32 myggbett fick jag i Grekland.
TRETTIOTVÅ STYCKEN.
Jag skämtar inte.

Minus med det:
Grekiska mygg vet vad de gör. Fiffan vad det kliar. Jag vill i det närmsta amputera hela benen.
Plus med det: Rufus klarade sig. Det blev inga myggbett över till honom.

Tur för de grekiska myggen.
Det säger jag dem.

Dagens underdrift

Du (tjuv) som alldeles nyss var uppe på femte våningen i vårt hus och tog vår barnvagn som (korkat nog) stod precis utanför vår dörr...

Jag gillar inte dig.
Alls.

måndag, juni 7

Glimtar från en charter

Scener att minnas, del 8

Bakgrundsdetaljerna: I flygbussen på väg till Chanias flygplats, sent på kvällen, med två syskon på sätet bakom. Tjejen var kanske 13 år. Killen kanske 15. De pratade väldigt mycket östgötska. Så att ni vet.

Hon: - Alltså, jag har börjat irritera mig så himla mycket på mamma.
Han: - Varför då?
Hon: - Jamen, hon använder sig av uttryck som "najs" och "gött" när hon pratar. Så himla hemskt. FÖRÄLDRAR SKA INTE ANVÄNDA SÅDANA ORD!
Han: - Nej, jag vet.
Hon: - Liksom, VART ÄR VÄRLDEN PÅ VÄG?!?
Han: - Jag vet inte. Jag vet verkligen inte.

Vykort från hallen

Hej bloggen!

Nu har vi varit på Kreta i en vecka, utan att komma iväg till brevlådan och posta vykortsjävularna förrän det är för sent. Varför är det alltid så?

Hur som helst har det varit förtvivlat bra på semestern.

Det var mest det jag hade på hjärtat.

Pöss!