söndag, maj 30

Stängt på grund av charter

fredag, maj 28

Per Morberg ser mig

Jag fick 30-årspresent av mina kollegor igår.
En Per Morberg-docka med vippande huvud.
Nu står han här och glor på mig när jag jobbar, och ibland knäpper jag honom på näsan så att huvudet sätter fart en stund.
Det är festligt på så många sätt, det här.
Och lite, lite obehagligt också.

Sätter du droppet, älskling?

När Rufus var en mycket liten knodd (läs: avancerat husdjur utan så värst många skills) tittade vi mycket på sjukhusserier ihop. Eller så här: Jag trodde att JAG tittade på sjukhusserier, och att han bara låg och gurglade bredvid utan att ta intryck av allt som hände på skärmen. Little did I know att han skulle snappa upp både ett och annat värdefullt vetande från Cityakutens härliga värld.

Men, men.

I morse när jag på prov skrek "GO GET THE CRASH CART!" sprang Rufus genast fram till sin röda gåvagn, lastade den med sitt allra finaste nässpray och rusade mot mig genom lägenheten. Sedan försökte han (tror jag) intubera mig med hjälp av en penna som han hittade på golvet.

Lite fler avsnitt bara, så kan han styra upp vilken nödsituation som helst sedan.
Praktiskt.

torsdag, maj 27

Nu även på jobbet

Nä, men alltså.
Om man skulle ta och fira sin födelsedag lite till då?
Kan ju aldrig skada!

onsdag, maj 26

Gör om, gör rätt

Kära granne!

Jag vet att det har varit en lång vinter. Att det har känts som om den aldrig någonsin skulle ta slut. Och fast månaderna har gått så har det liksom aldrig blivit vår, på riktigt. Jag tycker också så, verkligen. Det gör jag.

Men, det är ändå en grej jag undrar lite över.

Du vet, det här med att du låter dina adventsstjärnor hänga kvar långt in i maj...

Är inte det ändå lite överdrivet?

tisdag, maj 25

Plötslig insikt

Pasta och ketchup till middag på löningsdagen.
Så sjukt ovärt.

På krigsstigen

I hela mitt långa liv har jag haft en ganska ansträngd relation till det här med myggor. Lite förenklat kan man säga att den sett ut ungefär så här:

Myggen har gillat mig väldigt mycket.
Jag har gillat dem mindre.

Men, men. Trots den ganska dåliga stämningen mig och myggen emellan tycker jag ändå vi har haft läget under kontroll fram tills nu. De har visat sin kärlek genom att bita mig, jag har svurit, kliat mig blodig och gått vidare. Ingen big deal.

Men nu!
Nu har de jävlarna gett sig på mitt barn också.
Och där går verkligen gränsen.

Man biter inte mitt barn upprepade gånger över hela kroppen så att han ligger och klöser sig blodig på natten och gråter hjärtskärande ostraffat. Det gör man verkligen inte.

Alltså: krig.
Myggor, beware!
Jag vet (typ) var ni bor.

Kunde varit sant

- Lisa, vet du vad Stockholm heter på isländska?
- Ja. Stockholmjakurrekurreduttur.
- Nej, Stockholmur.
- Synd. Mitt förlag var lite roligare faktiskt.

måndag, maj 24

Om längtan efter lite hederligt kroppsarbete

Vi hade besök på torpet i helgen, och killen i det gästande sällskapet ville (som killar i gästande sällskap nästan alltid vill) gärna kroppsarbeta lite när han nu ändå var på landet.

"Jag kan klippa gräset!" sa han entusiastiskt.
"Fast gräsklipparen är sönder."
"Inga problem!" envisades han. "Jag kan ta den här handgräsklipparen."
"Eh, har du sett gräsmattan? Det är typ en 20 centimeter hög äng. Med mossa. Och kvistar."
"Det är lugnt. Jag tar handgräsklipparen."
"Ooooookej."

Tre timmar senare hade killen i det gästande sällskapet blödande sår i båda händerna, och resten av helgen kunde han inte nudda något utan att kvida av smärta. Han ville gärna ha bandage på såren, men det hade vi inget. Så vi fick vira in hans händer i blöta handdukar för att lindra smärtan istället. Det funkade inte. Han hade ont ändå. Det gick inte ens över när jag erbjöd honom tuffa Batman-plåster.

Verkar vara väldigt plågsam att dras med, den där kroppsarbetardrivkraften från helvetet. Plågsam och liiite, liiite svår att förstå sig på till fullo.

Men jag klagar inte!
Gräsmattan blev fin.

lördag, maj 22

Glimtar av en lördag


fredag, maj 21

Min läckerbit till bror

For the love of god, hörni. Fokus! FOKUS!

Min läckerbit till bror letar LÄGENHET, sa jag.

Han är inte till salu. Han är en människa av kött och blod och känslor, och man behandlar inte människor av kött och blod och känslor som villebråd på det här sättet. Jag skulle aldrig ens drömma om att ge honom till högstbjudande på det sättet som ni antyder att jag borde.

(Vad får jag för honom?)

Statusuppdatering

Onekligen: har bara ben och blå kjol. Eller om det är bara kjol och blå ben?

torsdag, maj 20

En gammal klassiker rostar aldrig, del 2

Det är dags att damma av en annan gammal klassiker som kan vara mycket användbar när man känner att man har ett behov av att tala om för omvärlden att personen som sitter bredvid en inte har alla hästar hemma, men gärna vill göra det på ett diskret och fiffigt sätt, så att tröghuvudet* bredvid inte förstår vad man säger.

Säg nu efter mig, allihop!

"Min pappa har lockigt hår..."
(här idiotsnurrar du med fingret runt runt som om du vill visa exakt hur de där lockarna ser ut)

"Och mustasch."

Funkar varje gång.

*personen till vänster i bild har ingenting med tröghuvuden att göra. Han är inte trög. Han är smart! Och skötsam. Sa jag att han letar lägenhet? Det gör han.

Jaha, då kan jag dö lycklig

Har just varit och minglat på ett bokförlag med vinglas i hand och namnskylt på klänningen. En av de jag skakade hand med bara:

"Hmm, vem är du nu igen? Jag känner igen ditt namn. Kan inte placera dig bara. Men jag ser dig som en kreatör. Stämmer det?"

Kreatör, people.

Sug på den!

Scener att minnas, del 7

I morse när jag gick till jobbet stod det en man i femtioårsåldern och gömde sig bakom ett träd vid cykelbanan. Just när jag gick förbi hoppade mannen fram, landade på huk, viftade frenetiskt med händerna och skrek "TITTUT!".

De två sekunderna som förflöt innan jag fattade att det bakom min rygg låg ett dagis, och att mannens barn stod i fönstret och vred sig av skratt åt sin festliga pappa = två mycket, mycket bisarra sekunder.

onsdag, maj 19

Inte tillräckligt alls det


Ni vet förr i tiden, när allt var i svartvitt? Då drack man kaffe i såna här små, små koppar. Jag vet, det är svårt att greppa det, men det är sant. Tydligen. Kanske var det var därför folk hade förslitningsskador i armbågar och axlar på den tiden, tänker jag. Av allt himla påtårshällande. Sådant som händer när man dricker kaffe i freaking dockservissmå koppar.

/fortheloveofgodgemigmerkaffe_80

Lisa letar lägenhet

Eller nej, det gör jag inte alls det. Jag har redan en som jag gillar. Men det bor en förtjusande ung man på min soffa nowadays som gör det. Det är min bror. Han är 28 år gammal och jobbar som brandman. Brandman = ett annat ord för skötsam. Det vet ju alla.

Någon som har en lägenhet i Stockholm för högst 5500 kronor/månaden att hyra ut ett tag?

Eller - någon som gått med i Bostad Direkt och kan dela med sig av sina erfarenheter kring det?

Gör det gärna, bitte sehr auf wiedersehen.

tisdag, maj 18

Tantolunden, tisdag

- Alltså, herregud vad folk det är överallt! Är det någon slags festival eller?
- Nej. Det är bara plötsligt sommar.

Men gud, vad retro!


Nyss använde jag en old school blyertspenna.
Tuggad och allt.
Det kändes så där modernt.
Bara så ni vet.

måndag, maj 17

Det bloggas om boken

Idag skriver DN Kultur om det här med den viktiga rollen som bokbloggarna numera spelar för en barnboksförfattare. Några recensioner i tidningar, teve och radio kan man nämligen inte räkna med att få när man släpper en barn eller ungdomsbok. Men i bloggvärlden! Där är det annat ljud i skällan. Min bok (som omnämns i artikeln, tackar som frågar) har recenserats noll gånger (vad jag vet) i tidningar, teve och radio hittills. Här är däremot en lista över bloggar jag hittat som skrivit recensioner av boken de senaste veckorna:

Bokhora recenserar här

Recension på Bokfreak här
Och här på Flaskposten, del 1
Och här på Flaskposten, del 2

Recension på Tonårsboken
Recension på En bok om dagen

Och på Bokfreak igen
Recension på En bokcirkel för alla
Och en på Barnboksprat

Och en recension hos Lilla O
Här skriver Bokgalleriet
Och här tycker Bokrecensioner för läslusar till om boken
Här på Anettes bokblogg

Och här skriver Anceborgsposten
Här skriver Den hemska tvillingen

Och här skriver Katta Kvack
Och Bokstavligt talat tycker så här
Annas resa så här
Och här skriver En full bokhylla är en rikedom
Och Barnboksbloggen här!
Och här på Dagens bok.
Nu även på Bokomaten!
Och på Boktoka här.

Och det är naturligtvis sant, som det sägs i artikeln. Som ungdomsboksförfattare älskar man bokbloggarna! Eller ja, jag gör det i alla fall. Rätt så jättemycket.

Vi skriver förresten mer om den där artikeln från DN Kultur på Bokunge idag, klicketiklick!

Dagens triumf

04.23 i morse vaknade Rufus och tyckte att det var morgon.
En timme senare hade övriga i hushållet lyckats övertyga honom om motsatsen, och han somnade om.
HA!
Jag har i det närmaste visat v-tecknet ever since.
Det är fint att få vinna ibland.

söndag, maj 16

Nej, allt annat bleknar ju i jämförelse med det

Min lillebror har varit på andra sidan världen i fyra månader.
Idag kom han hem igen.
"Har det hänt något stort här hemma då?" undrade han. "Jag menar, bortsett från att Rufus har fått frisyr?"

Och när man tänker på det: Nä.
Min son (MIN SON!) har massor av hår.
Liksom, det är nästan tjockt!
Med virvlar.
Större än så blir det inte.

lördag, maj 15

Glimtar av en lördag



Statusuppdatering

Onekligen: ligger på en filt på gräsmattan och har bikini på för första gången i år. Man är inte brun, det är man sannerligen inte. Men man kan bli!

torsdag, maj 13

En av Pavlovs alla hundar

Dagens insikt: Jag har under årens lopp ätit så mycket Tutti Frutti Passion på väg till, från, och i torpet att jag känner smaken av dem i munnen så fort vi sätter oss i bilen och kör ut ur stan.

Creepy.

Start spreading the news

Omigod, omigod, omigod! STOPPA PRESSARNA, dra mig baklänges på en liten tallkotte, milda makaroner etc. etc. Gissa vad jag fick i födelsedagspresent av min kille då, gissa, gissa, gissa?!? Juuust det. En flygbiljett till New York.

Är så uppspelt att jag knappt kan stå still. Här har man gått omkring och sörjt att man missat New york-tåget, blivit för gammal, för fattig och fått för många småbarn, och så bara: hello flygbiljetten, how you doin?

Sacre bleu, alltså. Jag älskar att fylla 30! Jag tänker göra det varje vecka från och med nu, bara så att ni vet.

onsdag, maj 12

Hurra för mig!


Sade hon ödmjukt.

Idag fyller jag 30!

Festligt värre, faktiskt.

tisdag, maj 11

På mitt kylskåp




Jag har fått en godispåse, Rufus har fått nya magneter och Lilla My har fått tofsen avslagen. Så kan det gå.

Tävlingarna står som spön i backen

Psst! Den här veckan har bloggen Barnboksprat kärlekstema, och som av en händelse figurerar både jag och min bok på både ett och annat hörn i bloggen under veckan. Plus! Man kan tävla om boken.

Klick!

Där någonstans går gränsen

- Du, Gustav?
- Mmm.
- Kan man verkligen simma med ett gevär på ryggen utan att det blir förstört?
- Nej, det tror jag inte.
- Det gör de ju hela tiden i Lost. Overkligt!
- Så du tycker att den delen av Lost är mest overklig?
- Mmm.
- Intressant.

måndag, maj 10

Nära ögat

Vi hade tvättid igår.

("Berätta mer, Lisa!" skriker ni otåligt. "Berätta mer!"
"Kan jag väl" säger jag då. "Om ni tjatar.")


Det gick bra med tvätten, tackar som frågar.
Fram tills vi började kolla på Lost och glömde bort den.
Chopp, chopp sa det, och så var tvättiden slut, tvättstugedörren låst, och tvätten fast i torktumlare och torkskåp utom räckhåll för oss. Vi kunde inte ens boka upp tvättiden kommande morgon för att slinka in, hämta tvätten och städa i ordning efter oss, för den var redan bokad.

Återstod alltså bara att skriva en lapp och hänga på tvättstugedörren.
Mkt läskigt, gott folk! Mkt läskigt.
Lappar i tvättstugan är ju, som vi alla vet, förstadiet till tvättstugemord.

Har kanske aldrig använt ljuvare stämma i min lappskrivarkarriär.

På den här nivån: "FÖRLÅT!!! Snälla tvättstugemörda oss inte. Vi tittade på Lost och glömde tvätten och nu är den inlåst. FÖRLÅT!!! Kan du (snälla, vackra, fina, fantastiska) människa ställa ut den åt oss? Det skulle betyda mycket för oss. Göllegöllegölle! Tack. Och FÖRLÅT!!! Puss."

Ungefär, i alla fall.
Det gick hem, men det kändes som att det var på håret.
Mkt läskigt, gott folk. Mkt läskigt.
Man vill ju inte bli tvättstugemördad, det vill man ju inte.

Och nej, jag har inte så där fin tvättkorg.
Men den gör sig bra på bild.

Statusuppdatering

Onekligen inleder what we in sweden call Födelsedagsfirarveckan med att dricka kaffe UTAN mjölk. Jojo. Ska man bli vuxen någon gång så är det väl den här veckan.

söndag, maj 9

Mitt i naturen


Igår: Apfrustrerad för att jag inte sett några av årets vitsippor i verkligheten fast alla pratar om dem. Hur ska man kunna veta om vitsippor finns om man aldrig får se dem, liksom? De kan vara ett påhitt. Man vet aldrig. På vägen mellan mitt hem och mitt jobb växer det i alla fall inte en endaste.
Idag: Åkte jag till naturen och såg vitsippor med egna ögon.
Nu: Tänker jag att det kanske ändå är vår, bara det att jag liksom inte fattat.
Fast fan vet, med den här iskylan.

Tygkasse?




Vilka var ni nu igen som sa att ni inte kunde leva utan en sådan här tygkasse?

Mejla mig på onekligenblogg@yahoo.se så pratar vi om saken.

UPPDATERING: Nonono, stopp! Mejla mig inte! Eller förresten, gör det för all del, men det kommer inte att hjälpa. Mina kassar är tyvärr slut.

Glimtar av en söndag


fredag, maj 7

Och röda remmar


Plötsligt, med handen halvvägs nere i godisskålen kom jag på det.
- Maja! Jag fick plötsligt känslan av att jag var Pippi Långstrump. Du vet, i godisbutiken. Det finns ingen annan som blandar godis och ostbågar så här.
Min lillasyster började genast rulla med ögonen, stamma av upphetsning och citera avsnittet ordagrant.
- Och sen ska jag ha... Sextio klubbor. Sjuttiotvå paket kola. Och hundratre chokladcigaretter!
H.E.R.R.E.G.U.D alltså.
Den sekvensen.
Varje barns våta dröm.

Orup på Debaser

1988 var jag åtta år, och Orup var större än störst. På helgerna stod jag beredd framför pappas stereo för att kunna spela in mina favoriter från svensktoppen på kasettband. "Jag blir hellre jagad av vargar" var en monsterhit då. Och vad kan jag säga? Med gårdagens konsert i bakhuvudet skulle jag vilja påstå att den är en monsterhit fortfarande.

Innan konserten:
"Den 6 maj kommer Orup till Debaser Medis och bjuder på hela sin debutplatta "Orup" live från början till slut. Han börjar med Baby och slutar med Från Djursholm till Danvikstull. En konsert helt utan överraskningar. Kan bli hur bra som helst."

Under konserten:
- Hör du om Orup sjunger nu? Eller om det BARA är publiken som skriksjunger texterna?

Efter konserten:
- Vi älskar honom, va?
- Vi älskar honom.

torsdag, maj 6

Snittmiddag








































Snittmiddag.
Kanske den bästa sortens middag här i världen, känner jag. Fick nyss elva olika snitts, med bubbel till. Oh la la! Nu dansar Rufus och hans moster i varsina tights till Orup på vardagsrumsgolvet. Kan ju bli en fin kväll, det här.

Två! På samma dag!

Nej men, jag hinner inte blogga idag, det går inte.
Måste ägna all min tid åt två av mina favoritpersoner.
Min syster - som är på besök i stan, och Orup - som är på besök på Debaser Medis.
Hörs imorgon, ja, så får det bli, pussheeej.

onsdag, maj 5

Less is more





Dagens outfit: Jacka.

Att göra slut med sitt jobb

Igår sa jag upp mig från mitt jobb.

Att säga upp sig från sitt jobb är ungefär samma som att göra slut, har jag märkt. Första gången man tänker tanken så skrattar man liksom mest för sig själv och bara "Nej, nej! Kommer aldrig på fråga! Vi som har det så bra ihop! Delar en flaska vin ihop på fredagen och tittar på video i mysbyxor på lördagen. Trevligt, ju." Andra gången man tänker tanken sväljer man försiktigt och biter ihop. "Men det är väl en jättedum idé" tänker man. "Vad skulle det vara bra för? Vi har ju precis köpt en ny bokhylla!" Tredje, fjärde och femte gången man tänker tanken börjar det bli obehagligt på riktigt. "Det kanske är bäst för oss båda" tänker man. "Eller?" Och sedan börjar man tänka på det ack så gröna gräset på den andra sidan.

By the time man har nått den hundratrettioandra eller hundratrettiotredje gången man tänker tanken och verkligen gör slag i saken så är det visserligen sorgligt och jobbigt och hemskt, men också ganska... vad säger man? Skönt.

I augusti väntar nya tider*.
Det blir bra, det.

*Nya tider betyder (som vi alla vet) till hälften att man tänker satsa på att skriva fler böcker, och till hälften att man tänker försöka leta upp en halvtidstjänst någonstans. Wish me luck, kamrater! Jag kan komma att behöva det.

En gammal klassiker rostar aldrig

Till vänster här i bild ser vi en gammal klassiker som förtjänar att dammas av och tas upp i ljuset en stund: Tusen nålar.

Tusen nålar = när man tar tag med båda händerna kring någons arm, och sakta vrider händerna åt varsitt håll, så att skinnet på personens arm tvistas runt, och det känns som tusen nålar sticks.

Tusen nålar = också det bästa sättet att visa sina känslor på. Det vet man ju sedan barnsben.

Är du skitsur på någon? Grabba tag i den personens arm och ge den tusen nålar.

Gillar du någon så mycket att du inte riktigt kan uttrycka dig med ord? Tusen nålar.

Är du galet frustrerad och behöver utlopp för känslorna? Tusen nålar!

Sugen på att hota någon med stil och finess? Testa "Skärper du dig inte gör jag tusen nålar på dig!"

Ett vinnande koncept, I tell you.
Testa det gärna hemma.

tisdag, maj 4

Ny chans!

Psst, hörni! Ni kan tävla om min bok + tygkasse på Rabén och Sjögren nu om ni vill.
Gör det! Gör det! Gör det! Det är en superenkel tävlingsfråga. Ni kan inte misslyckas.
Klicka här!

Just checking


Alltså, när man dricker nya Loka Krusbär/Päron och tänker: Oj, vad söt den är! Som läsk! då har man blivit oerhört vuxen, va?

Typ jättejättegammal?

Att slinta på tangenterna

Lova att inte säga det till honom, emedan han skulle dö stora hybrisdöden om han hörde, men nyss när jag skulle skicka ett sms till Gustav slant jag på tangenterna ungefär halvvägs in och bara Till: Gud.

Det är sådant jag har kul åt en tisdag som den här.

Dagens bloggtips

Har till min stora förtjusning förstått att en av de allra roligaste personerna jag känner här i världen också har en blogg. Och nej, hon bloggar kanske inte så ofta. Men my oh my, hon är väldigt festlig när hon gör det.

Rules by rocky.

Klick!

måndag, maj 3

Saker man gillar


Får hon aldrig nog? Nej.

Denna veckan gästbloggar jag på Rabén & Sjögren.
Klick!

söndag, maj 2

Mormor tycker till



Min mormor fyller 93 år idag.
För att fira (?) läser hon lite i min bok.
Det här är vad hon enligt utsago ska ha sagt efter några sidor:

- Jag förstår mig inte på alla de här konstiga uttrycken riktigt. Är det ungdomsspråk?

Man vill ju bara springa hela vägen hem till småland och pussa på henne när man hör det.

Mmm... charter


Klicketiklick, sa det, och sedan var den lilla, lilla foliebollen, nej förlåt - familjen, inbokad på en veckas semester i en apelsinlund på Kreta i juni. Bara sådär, liksom.

Intörnätt när det är som allra bäst.

Bye bye bollen

Jomenalltså, man kanske tror att det skulle kunna vara en ganska dålig idé att pilla våldsamt med en sylvass nål ner i hörlursuttaget på sin telefon, sedan dammsuga ner i samma hål, sedan pilla ännu våldsammare med nål, sedan dammsuga, sedan pilla ÄNNU våldsammare, sedan dammsuga och sedan pill... ja. Ni fattar. Det kanske man tror.

Men som så mången gång förr visar studier entydigt på att lite våld löser allt.*

Bye bye foliebollen!
Flytta hemskt gärna inte in i min telefon någon mer gång.

*förutom de gånger då lite våld bara gör saken ännu sämre och man blir vansinnig på sig själv för att man varit alldeles för hårdhänt, men tyst nu.

Scener att minnas, del 6

En millisekund innan jag tryckte i hörlurssladden i uttaget på telefonen i morse noterade jag att "Oj då! Det ligger ju en liten, liten folieboll i det här uttaget. Det ser inte så bra ut." Sedan tryckte jag i hörlurssladden ändå, för det tyckte jag verkade smart. Nu ligger den lilla, lilla foliebollen långt inne i min iPhone och förstör. Telefonen tror att jag har pluggat i hörlurar. People jag pratar med i telefon hör mig hur bra som helst. Själv hör jag inte ett skvatt.

Liten, liten folieboll = inte samma sak som hörlurar, I tell you.
Men fattar telefonen det? Nope.

Och det är därför, gott folk, som jag nu står och dammsuger in i hörlursuttaget på en iPhone.

Ja, jag säger då det.

Bloggtorkan

Jag har stora planer för den här bloggen.
Bara så ni vet.
Det märks bara inte riktigt när man tittar på den för tillfället.