onsdag, mars 31

Tjuvläsning pågår, del 2








”Mer potatismos, gubben?”
Mamma ställer ner skålen med mos framför honom innan han hinner svara. Hon har ansträngt sig med middagen, det märks. I vanliga fall brukar de sleva upp maten på tallrikarna direkt från spisen, men nu är det lördag och då gäller inte de vanliga reglerna. Maten är upplagd i fina skålar, det är dressing på salladen, vin i deras glas, cola i hans. Servetter, till och med.
”Stefan, ska jag fylla på ditt vinglas?”
Pappa hör inte, han är mitt inne i en artikel i tidningen som ligger uppslagen bredvid hans tallrik. Det stör Johan, att han inte ens kan anstränga sig när hon gjort sig till så här, han kan väl läsa den där himla artikeln när som helst, eller? Han puttar till pappa i sidan, lite för hårt.
”Aj!” Pappa tittar förvånat på honom. ”Vad är det?”
”Mamma undrar om du vill ha mer vin”, säger Johan tjurigt. ”Du kanske kan svara i alla fall.”
”Va?”
Fortfarande inte närvarande.
”Jaha, nej. Det är bra, tack. Jag måste ut en vända med bilen, så det är nog bäst jag inte dricker mer.”
Johan registrerar hur pappa hastigt tittar på mamma, spetsar en kycklingbit på gaffeln och försöker sig på ett leende som för att skyla över det han precis sagt.
”Väldigt gott det här, förresten.”
Det fungerar inte. Mamma har stelnat mitt i rörelsen och håller fortfarande vinflaskan sträckt över bordet som om hon inte kan förmå sig själv att ställa ner den på bordet igen.
”Vadå ut med bilen? Vart ska du?”
Besvikelsen hörs igenom varenda ord, men Johan säger inget, koncentrerar sig på colan i glaset i stället, det här får de sköta själva. Pappa viker ihop tidningen, tuggar ur långsamt innan han svarar.
”Lovade Anders att komma förbi och hjälpa honom med datorn”, säger han. ”Den har tydligen kraschat, hela hårddisken verkar paj. Och han är ju inte så bra på det där, så jag lovade att titta på den. Se om jag kunde få ordning på den igen, du vet.”
Pappa verkar ha kommit igång nu. Berättar om den där gången då Anders ringde senast för att få hjälp med datorn och han åkte dit bara för att upptäcka att sladden inte satt i, ha ha vilken jävla idiot va, hade inte satt i sladden ens en gång!
”Tar det lång tid då, tror du?” Mamma börjar duka av från bordet, slamrar när hon staplar disken i köket. Hon ställer aldrig fram skålarna med efterrätt som Johan sett i kylskåpet.
”Säkert inte”, svarar pappa. ”Säkert inte.”

I tio inlägg den närmsta månaden kommer jag att publicera tjuvläsning ur min ungdomsbok Det är så logiskt, alla fattar utom du här på bloggen. Det här är andra inlägget. Du hittar resten genom att klicka på rubriken "Läs alla inlägg om boken" i högerspalten under bilden på boken. Handlingen i boken beskrivs ur två perspektiv, vartannat kapitel är Esters, vartannat är Johans. Boken släpps i slutet av april.

Rufus Bjärbo knows good frisyrer

tisdag, mars 30

Puts väck

- Var är magen, Rufus?
Rufus pekar på sin mage.
- Dä.
- Just det. Var är rumpan då?
Rufus slår ut med händerna och skakar på huvudet.
- Borta!

Där ser man.

Färdig!



Vad kan du om påsken?

Var långfredagen längre än vanliga fredagar förr i tiden?
Firar vi påsk för att hedra hönan och ägget?
Och vad är det för ris vi sätter fjädrarna i, egentligen?

Testa vad du kan om påsken i Barnens Bokklubbs påskquiz.
Det är kul, jag svär.

Med Orup som snuttefilt

Ni vet sådana där dagar när man vaknar av väckarklockan, får bända upp ögonlocken med domkraft, vill gråta när man tittar i sin garderob, är ful i håret, slinter med tandborsten så man får tandkräm på tröjan, har ett barn som illskriker om han inte får stå på köksbordet och titta ut genom fönstret hela himla tiden, och brödet har möglat och världen är ful och man inte hittar någon musik alls på heeeela spotify som kan rädda upp situationen... Ni vet då?

Det är då man vänder sig till Orup.

Och det är också då man med stolthet minns saker man sagt under the influence en sen natt på ett bröllop i somras:
– För mig är Orup lite som en snuttefilt.

Livsvisdomen!
Ibland slår den liksom bara till när man minst anar det.

måndag, mars 29

Tjuvläsning pågår, del 1






En blå penna har hon, och en svart kan hon fixa från pappas skrivbordslåda. Det är bara om det är lila som det blir kritiskt. Frystejpen ligger redan i väskan som står beredd på golvet. Ester grimaserar mot sin spegelbild. Drar lite i den randiga tröjan och rättar tvångsmässigt till den blonda luggen. Testar lite olika uttryck. Som om en av de där fåniga fotograferna på teve stod och skrek anvisningar åt henne. Ge mig en känsla! Ge mig arg! Hon knycklar ihop ansiktet. Ge mig förvånad! Ögonbrynen åker upp i pannan. Ge mig farlig! Hon spänner fast blicken i spegeln. Ge mig förväntansfull!
Äntligen piper mobilen. Storebror.
”And here are the results from the Deluxe-jury: Blå stämpel i kväll. Ses vid hörnet om en kvart?”
Ester stoppar ner den blå pennan i ytterfacket på väskan och skickar ett svar. ”En kvart it is.” De röda conversen drar hon på sig utan att ens knyta dem, och sedan smäller hon igen ytterdörren och är på väg.
Förväntansfull är faktiskt bara förnamnet.

I tio inlägg den närmsta månaden kommer jag att publicera tjuvläsning ur min ungdomsbok Det är så logiskt, alla fattar utom du här på bloggen. Det här är första inlägget. Du hittar så småningom resten av inläggen genom att klicka på rubriken "Läs alla inlägg om boken" i högerspalten på bloggen, under bilden på boken. Handlingen i boken beskrivs ur två perspektiv, vartannat kapitel är Esters, vartannat är Johans. Boken släpps i slutet av april.

söndag, mars 28

Fonten i headern

Många undrar vad typsnittet i min bloggheader heter. Det ska jag tala om för er!
Den heter sketchblock, och finns att ladda ner gratis på www.dafont.com
Enjoy.

Tjuvläsning på gång

Nu är det en månad kvar till min ungdomsroman släpps i butik.
EN MÅNAD!
Nästan ingen tid alls, ju.

För att fira tänker jag publicera tjuvläsningsglimtar av boken här på bloggen de kommande veckorna. I tio inlägg får ni som bloggläsare den oerhörda ynnesten (jo, det är en ynnest. Tyst nu.) att bekanta er med de två huvudpersonerna, Ester och Johan.

Ni förstår ju.
Peppen!

Första tjuvläsningsinlägget kommer imorgon.

Snörar på mig löparskorna

Kära Gud!

Jag skulle så hemskt gärna vilja bli en joggande person som "snörar på mig löparskorna och springer en runda" några gånger i veckan. En sådan som säger att "jag tänker så bra när jag springer" och har "med mig löparskorna vart jag än åker". Som löper med lätta steg runt Årstaviken med ett leende på läpparna. Du känner typen.

Men alltså, jag testade idag, och jag vet inte.
Kanske har jag det inte i mig?
Det gick bra det där med snörandet av löparskor, tycker jag.
Men resten, Gud. Resten!

Pls, se över om du kan göra något åt det här.
Jag har liksom slagit vad med min mamma.

lördag, mars 27

Men å, tack!

Mina föräldrar är i stan och hälsar på, och naturligtvis (NATURLIGVIS!) hade de med sig presenter till den minsta personen i hushållet när de kom. (Man börjar ju undra vad han gjort, den där minipersonen, för att förtjäna alla dessa presenter, men skit i det nu, han är väl bara göllig, antar jag.)

En färgglad blockflöjt fick han.

Jättekul ju!
Tycker hans föräldrar.
Och grannar.
Jättekul!

Tillökning i familjen

När jag kom hem från Italien upptäckte jag till min stora förtjusning att vi fått tillökning i familjen.
Det satt en tv på väggen i sovrummet.
EN TV!

Uppmärksamma bloggläsare
förstår känslan av oförställd glädje som infann sig i magtrakten.
Mmm... tv. Fult som stryk, men fint ändå.

fredag, mars 26

Bologna, baby!




Strejkchock!

Oj, eh, hoppsan, jag åkte till Bologna på barnboksmässa och där var det flygstrejk och busstrejk och taxistrejk och kanske allmän strejk och säkert några strejker till, så jag drogs med i strejkmentaliteten och bloggstrejkade i dagarna fem, men nu, nu är jag tillbaka!

Strejken avblåst.

söndag, mars 21

Lisens liv



Om man kunde låna någon annans liv för en stund, så skulle jag kunna tänka mig att låna illustratören Lisen Adbåges. Lite för att det verkar så oerhört fint och varmt när man läser hennes blogg. Men mest för att hon har en egen boxer att ta bilder på hela tiden. Göllegöllegöll!

Läs Lisens blogg här!


Och förresten är det hon som tagit alla bilderna i det här inlägget. Jag har bara lånat dem.

Arken och oron

Rufus favoritleksak just nu är en ark med träfigurer till. Vi leker bibeln hela tiden.

Så här börjar leken:
"Oh no! Nu är Gud ruskigt arg, och tänker se till så det regnar helt SJUKT mycket som straff. Du måste rädda djuren och mänskligheten undan syndafallet, Rufus! SKYNDA!"

Sedan packar Rufus arken full av figurerna. Han tycker det är mycket kul. Och det är ju fint och så, men alltså, det finns ändå saker med den här leken som oroar mig. Han är så vårdslös, barnet!

1. Han slarvar med djuren. En gorilla räcker liksom inte. Båda gorillorna måste in i arken om man ska säkra artens överlevnad. Hur svårt ska det vara att förstå?

2. Han slarvar med taket. Hur genomtänkt är det att slänga iväg takplattorna all världens väg, strax innan syndafallet sätter igång? Inte så genomtänkt alls.

3. Han slarvar med bogvisiret. Vi vet alla hur det kan sluta.

Mina nerver!

P.S, förresten! Heter han Noa eller Noak, den där gubben? Och vad heter frun? Gustav kallar henne för "kärringen" i dagsläget. Det hette hon väl inte?

lördag, mars 20

Saker man gillar

Är verkligen inte så överpeppad på livet just nu, det kan ingen säga.
Men vissa saker måste man ju ändå gilla.
Den här recensionen, till exempel.
Makes författaren mycket glad.

torsdag, mars 18

Lovely lovely lådor

Svärföräldrar (förbryllade): - Men Lisa... Är det där verkligen något att dokumentera?
Jag (fullständigt övertygad): - Jepp. Alla snygga lådor är värda att dokumenteras.

Vad kan jag säga?
Det är en liten hang up jag har, bara.
Ge mig en snygg låda och jag ska dyrka marken du går på.
Eller, förresten! Det räcker om du säger "arkivskåp".
Mmm... arkivskåp.
Mumma.

onsdag, mars 17

Nymoralister är vi allihopa

I senaste numret av Vi Läser finns en artikel med rubriken "Förlagen censurerar barnböckerna!" I korta drag går den ungefär ut på att dagens författare tycker att dagens förlag är för politiskt korrekta när de säger att dagens föräldrar inte vill läsa barnböcker med svordomar, kraftuttryck och öldrickande i. Och att de (dagens författare) känner sig censurerade. Själv känner jag (dagens förälder) mig inte helt bekväm i min nya roll som nymoralist. Jag gillar visst det svordomar!

Nu går du in på bokunge.se och läser lite till, och sedan lämnar du en åsikt i kommentarerna.
Seså! Gör det.

Solsvedd och salig




Att inte behöva trycka på sig lager på lager av otympliga kläder. Äta glass som smälter och rinner. Få huden svedd av sol och nya fräknar. Att bada åtminstone fötterna i poolen och somna på en solstol. Och se hur ungen skrattar högt av lycka över att få gå på sitt livs första promenad själv, utan vagn, på barmark, i världen.
Vi kan väl säga så här: Jag älskar sommar.
Och de här dagarna i Spanien kan mycket väl ha räddat mitt liv en liten smula.

fredag, mars 12

Semester!
Ses strax.

Skiftbyte

Ända sedan Rufus lärde sig säga "mamma" för ett tag sedan har vi drillat honom hårt för att han ska lära sig "pappa" också. Det har gått sådär.

- Rufus! Säg "pappa"!
- Mamma.
- Nej, "pappa"!
- Mamma.
- Pappapappapappapappapappapappa?
- Mammamammamammamammamamma.

Men igår! Igår lärde han sig.

- Rufus, kan du säga "pappa"?
- Pappa.
- Ja!
- Pappapappapappapappapappapappa!
- JA! Vad duktig du är! Kan du säga "mamma" också?
- Pappa.
- Nej, "mamma".
- Pappa.
- Mammamammamammamamma?
- Pappapappapappapappa.

Oh, well. Det är väl inte mer än rätt.

tisdag, mars 9

Efterlyses: Böcker från småstaden

Dagens bokfundering: Det skrivs ju en hel del böcker som utspelar sig i anonyma/påhittade städer. Och en hel del som utspelar sig i verkliga stora städer (Stockholm, Göteborg). Men skrivs det lika många som utspelar sig i verkliga småstäder? Där det skrivs rakt ut att det är Växjö, Kalmar, Luleå eller Katrineholm det handlar om?

Klart man kommer på en del, liksom.
Men antingen är det jag som är trögtänkt (alternativt som hoppat över miljöbeskrivningar igen) eller så finns det inte lika många.

Jo, men: Wallander härjar i Ystad. Petrinideckarna i Lund. Händelser vid vatten utspelar sig i Svartvattnet. Johanna Lindbäcks ungdomsböcker i Umeå eller Luleå. Och Kieri/Nilssons I det här trädet i Norrtälje, tror jag. Kanske utspelar sig Martin Jerns Så värt i Helsingborg?

Men mer då?
Ge mig titlar!

måndag, mars 8

Hört på tunnelbanan

Två spexiga kanske fyraåringar svingar loss i dansmoves i mittgången och sjunger sitt högsta.

"Aj lacka mouli, mouli. Aj lacka mouli, mouli. Aj lacka mouli, mouli. Aj lacka... MOULI!"*

Det är sådant som piggar upp en måndag.
Kom inte och säg något annat.

*Eventuellt liiiite mer känd som "I like to move it", men vem är jag att vara petnoga. Den sjöngs ju med inlevelse.

Vill du hyra bästa sommarstället?

Så... du vet inte riktigt vad du ska göra när snön smält och det blivit sommar?
Du vill: Vara på landet. Hänga på gräsmatta. Läsa böcker i hängmatta. Softa framför kakelugn. Titta på kossor och grisar. Ta det mycket lugnt (och däremellan gå några varv på en märkesoutlet eller en loppis).
Men... du vet inte riktigt hur det ska gå till?
Då kanske du borde hyra vårt fina, fina sommarställe en vecka eller så.
Som ett tips, bara.

söndag, mars 7

Saker jag gjort sedan sist

  • Ätit en årsranson av vitlök förklädd till tapas.
  • Dragit Rufus pulka upp för pulkabacken igen och igen och igen.
  • Köpt ett durkslag som jag älskar lite grann.
  • Fått sovmorgon men legat vaken och lyssnat på när systern lekt med Rufus tills han kiknat av skratt.
  • Lekt med samma syster tills jag själv kiknat av skratt.
  • Gråtit stora tårar över avstånd och önskat att alla jag känner ska bo här, på replängds avstånd, kanske under soffan?
  • Dammsugit under ovan nämnda soffa, just in cases.

Skratta inte, det är allvar

Rufus ska åka på semester i nästa vecka.
Han tar det här med att lämna landet på mycket stort allvar, som ni ser.
Själv är jag mycket uppspelt.
Spanien! Där borde det väl vara vår nu?

torsdag, mars 4

Hoppet lever

Men alltså, kanske ändå!
Kanske att jag klarar mig?
Jag mår inte så illa nu längre.
Plus: Det är ju så himla töntigt att vara sjuk.
Man pallar ju inte.

Roar mig istället med att fylla i finaste boken om Rufus första år, och undrar lite smått var jag gjort av min hjärna. Här är den i alla fall inte.

Föddes: 21 januari 2009. (Det minns jag!)
Veckodag: Onsdag (Måste fuska. Kollar bloggen.)
Klockan: 23.47 (Måste fuska. Kollar journal.)
Vikt: 3940. (Måste fuska. Frågar Gustav. Han vet inte. Kollar journal.)
Längd: 51 cm. (Måste fuska. Frågar Gustav. Han vet inte. Kollar journal.)
Vädret: Eller hur! Var det väder? (Ljuger och skriver grått slask. Känns rimligt.)

Vad som är fint med det här är att jag snart kommer att titta i den där boken och tro på varenda ord jag skrivit dit. Jag kommer bli så sjukt imponerad! Rufus Bjärbo, fullärd vid en ålder av åtta månader. Ni förstår ju.

Bumerangkräk och annat härligt

Först kräktes Rufus.
Sedan kräktes jag.
Sedan kräktes kollegan Sofie.
Och en annan kollega.
Och nu - en vecka senare - kräks kollegan Sofie igen.
Hon har varit hos läkaren som säger att hon fått bumerangkräksjuka.
Smittat någon resistent typ i första omgången, och nu har den resistenta typen smittat tillbaka.
Själv mår jag väldigt illa.
Och min syster kommer på besök ikväll.
Till henne säger vi nu alla i kör: Välkommen, gullet!

onsdag, mars 3

Trettio år på jorden

Jag fyller 30 år i vår, sägs det.
Känner mig rådvill.
Vad gör man när man fyller 30?
Vad önskar man sig när man fyller 30?
Var är man när man fyller 30?

Säg nu, jag har aldrig gjort det här förr.

tisdag, mars 2

Crazy glasslady

Nytt spännande personlighetsdrag hos mig själv: Plötsligt samlar jag på mig smutsiga glas som värsta sortens crazy glasslady. Nu på skrivbordet: Fyra stycken. Och klockan är bara lunch. Man undrar ju var det ska sluta.

Vad menar jag med det här beteendet?
Vad ska jag med alla glasen till?
Och varför, varför, varför tar jag nya hela tiden?

Så många frågor, så få svar.

måndag, mars 1

Liten kurs i att lura sig själv

Efter snart trettio års tvivelaktig karaktär när det kommer till träning tror jag slutligen jag har kommit på hur jag bäst ska grundlura mig själv till disciplin.

First thing måndag morgon*: Boka upp träningspass för hela veckan, och skriva in dem med tusch** i kalendern.

Å gud, låt mig inte genomskåda det här tricket nu.

Det går inte att boka av.
Det finns inte tippex.
Det går inte att boka av.
Det finns inte tippex.
Det går inte att boka av.
Det finns inte tippex.
Right?

*Som ju är den tidpunkt under veckan man är som allra duktigast. Äter bara luft, springer flera mil om dan, jobbar som ett jehu och är glad som fan. Jämt.
**Man ändrar aldrig på sådant som är skrivet i tusch i kalendern. Då får man spö. Det har kungen sagt.