En av många fördelar med att ha sin bästa Linda och hennes fransman på besök i stan är att man får baka kanelbullar en helt vanlig tisdag och skylla på att det ju faktiskt är ett "very swedish" bakverk.
Mmm... kanelbullar.
Mmm... bästisbesök.
Vet i och för sig inte om det är speciellt sant det där med "very swedish".
Men det lät bra när jag sa det.
Och gott var det ju.
5 kommentarer:
Jo, very Swedish. De försöker sig på det där med cinnamon rolls här på andra sidan Atlanten, men de är för stora, för kladdiga och dryper av glasyr, så de räknas inte. Trots att de är ganska goda. :)
Dessutom äter de sina bullar med kniv och gaffel! De är stolliga här...
Jag har fått för mig (tror det var Fredrik Lindström som hävdade det i något TV-program) att just kanelbullar är en av få (om inte enda) mat som är verkligt svensk. Köttbullar, Jansson (sillgratäng), kåldolmar, etc, etc är ju alla importer eller har oberoende motsvarigheter annorstädes ... så ursäkten är helt valid :-)
Min tyska vän älskar kanelbullar, vilket jag tycker är lite konstigt med tanke på att hela Tyskland dignar av goda bakverk. :)
Mmm, hälsa på bästis som bakat kanelbullar. Bästa kombon!
Skicka en kommentar