Det här med att vara nästan två år och fira jul och träffa tomten för första medvetna gången = stort. Rufus ögon höll på att ploppa ur skallen när tomten började lassa fram paket efter paket, och långt, långt efter läggdags låg han i spjälsängen och pratade förundrat med sig själv.
"KOMME TOMTEN! MÅÅÅÅÅNGA KET. UFUS KET! MÅÅÅÅÅNGA KET. KOMME TOMTEN! MÅÅÅÅNGA KET. TOMTEN NÄLL. MÅÅÅNGA KET. UFUS KET! ALLA."
Verkar rätt kul att vara nästan två, tycker jag allt. Och få många ket.
Många ket får man i och för sig när man är nästan 31 också, men viss skillnad är det ju ändå. Till exempel fattade jag blixtsnabbt att det bara var min bror i löshår som delade ut keten, och att tomten inte finns på riktigt.
Jag är rätt listig så.
Om man jämför med Rufus.
3 kommentarer:
Du är allt smart du ;-)
God fortsättning!
fick din bok, det är så logiskt alla fattar utom du, i julklapp - den är redan utläst och jag älskade den! hoppas verkligen du har fler böcker på g... :)
kram
Va? Vadå "tomten inte finns på riktigt"!? Vad menar du????
Orolig.
Skicka en kommentar