Vi pratade lite om julpyssel på lunchen häromdagen. Det var en ganska skrämmande upplevelse. För alltså, ni vet allt anskrämligt pyssel som barn gör på dagis och i skolan och så? Typ tomtar av flirtkulor och toapappersrullar och piprensare? Man måste ha det framme. I know, det är helt uppåt väggarna! Men det står tydligen så i lagen. I fetstil.
- Fast jag är ändå på den säkra sidan än så länge. Rufus är för liten. Han kan inte hantera flirtkulor förrän tidigast nästa år.
Sa jag.
Sedan gick jag och hämtade Rufus och flirtkuletomten han tillverkat på dagis och bara: Doh! Flirtkuletiden startar tidigt nowadays. (Vi tar med flirttomten till Småland, mamma, pappa och alla syskon! Den ska tydligen hänga på hedersplats i "ganen".)
Vad som gör mig lite extra nervös är att jag gissar att det kommer gå nedåt från den här nivån i några år nu (låt oss vara ärliga: Det är väldigt mycket dagispersonal och väldigt lite Rufus bakom den där blinkande tomten) innan det kan vända och bli lite bättre igen. Och att jag kommer att vara typ... 127-132 år gammal innan jag får klä en fin julgran igen.
Mina nerver.
Jag vet inte om jag är redo för det här riktigt.
12 kommentarer:
Jo, du har några tuffa år framför dig. Men jag lovar, du kommer att älska alla fula små pysselpryttlar.
På mitt jobb vägrar vi pyssla åt barnen. Förstår inte att det finns ställen som gör det fortfarande... Det skrämmer mig.
Det finns inte en tonåring som kommer hem med flirtkuletomtar kan jag säga så, jo, du kommer att få klä en fin gran igen. Och du kommer inte ens att vara 100. Pojkar i 12-13 årsåldern bryr sig inte om granen överhuvudtaget mer är att den ska stå där. Och vara riktig. Så njut av alla små fula saker som kommer hem de närmaste åren. För det tar slut. Jag tittar numera med hjärtsnörp på påsarna i jullådan med alla halvtrasiga tomtar och dagistillverkade julkort. Och tonåringarna skull bara dö om jag ställde fram något av det. Kommer inte på fråga.
Eller så gör du som min mamma - tittar dig djupt i ögonen och säger: alltså, 90% av det du gör i slöjden det är fint och så, för dig. Men det är inget jag kommer sätta upp på väggarna.
Kan poängtera här att hon har fyra barn.
Så när man kom hem med något från skolan sa hon oftas:
Ära vare Gud i höjden, denna har min dotter gjort i slöjden. Och så skrattade vi åt det.
Och nej, ingen av oss har blivit konstnärer - men vi har haft väldigt roligt åt det. Och är grymt stolta över det som gick igenom.
När jag och mina syskon var små hade vi en egen liten gran där vi fick hänga allt vi hade gjort i skolan. Den stora julgranen var tabu :)
oj vilka fina bilder i denna blogg! =)
Min mamma vägrade också att hänga upp mina alster i familjens gran. "Kul att du har gjort smällkarameller och glasyränglar, men de får du ha på ditt rum". Sedan kan man i och för sig diskutera mammas smak i övrigt, virkade hjärtan och jättegarntomtar är faktiskt inte heller så fint. Men det är ju en annan sak. God jul, Lisa!
Jag körde stenhårt med att "sånt fint som ni gjort själva ska ni väl ha i era rum"!. Men precis som någons skrev: Du behöver inte vänta 100 år, de pysslar inte ända upp på högstadiet!
Ha,ha!! Där ser du, och nu förstår du väl varför jag försöker styra ert klädande av granen varje år. Inget krafs, bara fina saker jag valt.Och så kommer ni dragandes med Rufus pynt!! Hm, måste överväga detta.
Jag har fyra syskon och hemma hos mina föräldrar finns mängder av fult pyssel, t.ex. ett målat valnötsskal med snöre (som JAG gjorde) och värre saker ändå. Men nu har det blivit lite av en grej, vi hänger upp och sätter upp allt fult, ju mer desto bättre!
Därför älskar jag dan före julafton, vi skrattar som aldrig annars och retar varandra och minns! Men så är vår familj inte särskilt estetisk heller. :)
Jag tycker Rufus lilla tomte är tårdrypande fin! Hade stolt hängt den i granen. Som førsta talare (kanske det heter skrivare?) här skriver; du kommer älska allt och ditt hjärta kommer krossas när du är tvungen att kasta något, før att du inte har plats någonstans att sätta d de små filurerena. Mina barn är 6 och snart 3 och det är redan fullt. Så det gäller att hitta sina favvisar!
God Jul! Du är min absoluta bloggare, what so ever.
Som barn hade vi alltid två granar (bodde i stort hus), en stor i vardagsrummet med FINA saker i och så hade jag och min syster en liten på övervåningen som vi fick klä med flirtkulegrejs och färgglada smällkarameller. Julefrid och fröjd, alla glada. men jag kan förstå att det blir lite problematiskt i en lägenhet i Estockholmo...
Skicka en kommentar