Jag är en loser, baby

Nej, men om man kanske skulle ta och återuppta kontakten med internet igen då? Det är så socialt det här med jul, man bara äter och spelar spel och löser korsord och äter och fikar och äter och fikar och öppnar paket, det finns inget utrymme för internet riktigt. Jag vet inte vad jag ska tycka om det. Det hade ju varit en sak om jag vunnit spelen, eller klarat åtminstone delar av korsorden, men nu har jag tydligen gått och blivit dum i huvudet till råga på allt och svarar saker i stil med "Öh, inte en susning" på frågor som "Vilken stad har gett namn åt portvinet?"
Pah! Jag föraktar mig själv.

Men jag har åkt längdskidor! Det var tolv år sedan sist, om jag inte minns fel. Innan jag åkte såg jag mig själv lite som ett längdskidorsproffs. Jag menar, jag hårdpluggar ju skidor varenda helg genom att titta på Vinterstudion. Hur svårt kan det vara? Så jag snörade på mig kängorna, tog fram skidorna, tvingade Gustav att följa med och tänkte Charlotte Kalla. Charlotte Kalla, Charlotte Kalla och gav mig ut på åkern. Det gick sådär. Efter ungefär en kilometer hade jag så ont i ryggen/fogarna/whatever att jag fick ge upp och kravla mig in till liggande läge i sängen.
Pah! Jag föraktar mig själv.

Nu tänker jag att jag kanske ska hålla mig till sådant jag kan en stund istället.

Läsa bloggar.
Äta knäck.
Dricka några liter julmust.
Och kanske sova lite på det.