Jag tänker ibland på en sommardag när jag var kanske... åtta, nio år och låg och läste något på gräsmattan när min lillebror kom och jävlades. Jag tror han hällde iskallt vatten på mig. Oavsett så blev jag förbannad, reste mig upp, jagade ifatt honom och drämde till allt vad jag kunde med handflatan mot hans bara rygg. Han fick ett illrött handavtryck på huden och sprang gråtande in till mamma och visade det. Hon pekade på handavtrycket, spände ögonen i mig och sa något i stil med: "Lisa! Hur förklarar du det här?" Och jag sa: "VADÅ? Jag har inte gjort nåt!"
Man undrar ju lite hur jag trodde jag skulle komma undan.
Det gör man faktiskt.
2 kommentarer:
Var den han lillebroren som mest bara grät på dagis? Stackarn!
HA! Ja, det var han. Rätt lipig unge, verkar det som baserat på de här två inläggen. I verkliga livet: Inte så jättesynd om honom. Han verkar må rätt bra, tycker jag.
Skicka en kommentar