Första ensamma kvällen i min första egna lägenhet (som inte var min egen, den var min dåvarande killes storebrors, men jag hyrde den av honom i ett halvår när han var utomlands). Jag var nitton år, och det var i Uppsala, på Luthagsesplanaden. Mamma och pappa hade kört mig och mina typ fyra flyttlådor och tjugofyra svartmålade skokartonger med sko-polaroidfoton på från föräldrahemmet, och stannat över helgen. Vi hade varit på Ikea också, och storhandlat mat åt mig. Men nu var det söndag. De skulle köra tillbaka hem, och jag skulle börja plugga litteraturvetenskap på måndagen. Jag kände noll personer i Uppsala. Hittade ingenstans, visste inget. Men jag hade längtat dit, till universitetet och till att flytta hemifrån exakt hur länge som helst.
"Tänk att vår stora lilla flicka har flyttat hemifrån" sa pappa när de stod i hallen.
"Lilla gumman" sa mamma och darrade lite på underläppen.
När de stängde dörren bakom sig och försvann till bilen tog jag ett fast tag om min gosedjurshund Ludde och grät hela kvällen. Jag var ensammast på jorden, och det var tusen mil till alla människor jag gillade. Typiskt min jävla otur.
9 kommentarer:
Åhhh... om din mamma vetat hade hon nog vänt om...
Hur var det att läsa litteraturvetenskap? Funderar på att läsa det själv nämligen.
Det var kul, Theres! Fast egentligen mest kul andra och tredje terminen. Första terminen läste vi bara urgammal litteratur (typ gamla greker). Jag gillar mer nyare grejer. Tror man följer det upplägget ofta, man börjar i urtiden och jobbar sig framåt mot det göttiga. Men det var ändå kul! Och ganska nördigt och pretto. Och kanske inte heller den allra nyttigaste och användbaraste kursen man kan gå här i livet, men om man älskar böcker - värt det ändå. För skojs skull, liksom.
jag har också läst litt.vet i uppsala och bott på luthagsesplanaden. fast inte samtidigt. värt tycker jag också. med litteraturvetenskapen.
Åh, vad jag vill skicka en kram bakåt i tiden till den yngre Lisa. Och säga att det ordnar sig, det blir bra, lovar.
Vilken tur! Jag känner mig redan ganska bestämd men det skadar ju aldrig att höra fler åsikter. Förstår att det inte är någon användbar kurs, men men, man kanske kommer på vad man vill sen under tiden man läser? Det hoppas jag i alla fall.
Det låter som min första kväll i Uppsala! Fast Litteraturvetenskapen var färdig och jag skulle börja läsa till bibliotekarie. Var förresten och lyssnade på dig på Litteralund och tyckte du var fantastiskt inspirerande, jag fick några bra tips till bibliotekets blogg!
Och jag grät första morgonen jag åt frukost själv i nyaste studentlägenheten, 80 mil hemifrån. Var också 19 då och hade längtat ihjäl mig till att flytta hemifrån och börja på stora okända universitetet:)
Jag grät också! Och jag flyttade till en annan stadsdel bara, inte ens en annan stad. Det var bara så... tomt.
Skicka en kommentar