Hade gått fortare att skriva inlägget om vad som inte får mig att gråta, tror jag.
Jag är en sabla lipsill.
Igår grät jag till exempel när Rufus och jag såg på Lotta på Bråkmakargatan. Först en gång (för att det var så nära att Kalle Fransson gjorde kolijox av Lottas älskade Bamse). Sedan en gång till (för att det var så lyckligt när Lotta lyckades fixa en julgran till familjen). Sedan grät jag till Glee. Först en gång (för att Rachel var ledsen). Sedan en gång till (för att de sjöng fint). Och så grät jag när Rufus ville att jag skulle sjunga "Pappa kom hem" (för att den är så sorglig, inte för att han ville att jag skulle sjunga). Sedan grät jag lite över att jag inte har några brädgolv (det händer titt som tätt). Idag har jag gråtit en skvätt för att jag var trött. Och eventuellt kommer jag gråta lite snart för att jag har ont i ryggen också, får se lite.
Vad kan jag säga?
Jag gillar att lipa.
6 kommentarer:
Åh, lilla gumman!
Avsnittet med Lotta och julgranen är något av det finaste jag vet. Det klarar jag inte heller. Eller när Skorpan hittar Jonatan i Mattias gömsle. Det är fiiint!! Och då gråter jag.
Klarar inte av att vara anonym. Det var jag Lisa, din mor, som skrev det förra inlägget.
Ja, herregud! Hela sabla Bröderna Lejonhjärta är ju en lipfest utan dess like. Etta i lip är när Skorpan kommer till Nangijala och ser Jonathan sitta och meta vid ån, och springer mot honom och säger: "Jonatan! JONATAN!" Uäääähhh, böl! Tvåa är återföreningen där i Mattias gömsle, ja. Fiffan vad fint. Jag gråter lite nu när jag tänker på det, faktiskt.
Gillar att lipa? Jag tycker det där beteendet verkar fullt normalt för en som är gravid.
Förlåt att jag går OT...men din blogg är ju så snygg (smicker funkar va?) jämt och jag har en blogger-blogg själv. Men när jag lägger in bilder i inläggen får jag en ful grön ram runt dem. Har jag glömt att ändra nån inställning nånstans tro? Tips?
Lotta och julgranen är ju ungefär hur fint som helst, gråter man inte då har man inget hjärta. Och bröderna Lejonhjärta tjuter jag av att bara tänka på. Glee har jag inte sett, men jag kan tänka mig att jag skulle gråta floder av det med. Jag gillar uppenbarligen att lipa jag med.
Skicka en kommentar