Lämnade sängen i vredesmod strax efter två i natt för att den stora personen bredvid mig envisades med att snarka asahögt och den lilla personen bredvid mig envisades med att sparka mig upprepade gånger i ansiktet. Jag tolererar inte det här! Tänkte jag och gick med mycket bestämda steg mot soffan.
- Blev ni inte väldigt, väldigt ledsna och fick väldigt, väldigt, VÄLDIGT dåligt samvete när ni märkte att jag var tvungen att sova på soffan i natt?
- Va, har du sovit på soffan?
Inte riktigt den reaktionen jag var ute efter.
4 kommentarer:
Guuuud vad jag känner igen mig.
Själv sover jag ju helt tyst och rör mig inte ur fläcken, fatta hur jobbigt det är att sova med sparkare och snarkare då! Ingen respekt!
men du fick sova tillslut i alla fall. Karlar verkar inte fatta nåt på nätterna. inte min i alla fall.
Frida: Va då fatta på natten ... då sover man ju! ;-)
Hehe, ops.
Skicka en kommentar