Frågor om bloggande

Alexandra vill att jag svarar på en enkät om bloggande, och det kan jag visst göra! Jag har svarat på en nästan likadan enkät en gång tidigare, för flera år sedan. Läs vad jag tyckte då här! Många av svaren är identiska fortfarande, men en del saker har faktiskt ändrats...

Hur länge har du bloggat?
Jag började blogga i juni 2006.

Hur såg din bild av bloggar och bloggare ut innan du själv började blogga?
Jag älskade bloggar och bloggare och ville inget hellre än att bli en själv, men vågade inte erkänna det. Jag trodde att mina kompisar skulle förakta mig om jag föll för bloggtrenden. Om jag blev en sådan som ”skrev om vad jag åt till frukost på internet och trodde att folk skulle bry sig”. Jag skämdes nog lite för att jag älskade att läsa bloggar också.

Vilken var den första blogg du förälskade dig i?
Silverfiskens, tror jag.

Hur känner du nu inför dina allra första blogginlägg?
Jag läser dem ogärna. Men om man jämför med graden av självhat som infinner sig när jag läser, säg mina gamla dagböcker, så är blogginläggen ändå helt okej.

Hur många bloggar återvänder du till regelbundet?
Fler än femtio stycken. Flera av dem är jag inne på flera gånger om dagen.

Hur många procent av de bloggar du läser är dagboksbloggar och inte ämnesbloggar (som t.ex. teknik- eller modebloggar och politiska bloggar)?
De allra flesta är dagboksbloggar. Ganska många är bokbloggar. Någon enstaka är modeblogg.

Nämn en bloggare som verkar vara väldigt, enormt jätteolik dig, vars blogg du tycker om.
Jag tror faktiskt att jag mest fastnar för bloggar som skrivs av sådana personer som jag känner mig ganska, eller åtminstone lite, lik. Men jag läste och gillade Alex Schulmans pappablogg. Vi är nog inte så lika.

Nämn en bloggare som verkar lik dig, vars blogg du tycker om.
Jag tycker fortfarande att jag klickar väldigt bra med Peppe bakom Livet och Helsingfors. Fast Peppe är coolare. Och så vill jag hemskt gärna vara som Johanna! Hon är nog min idol, lite.

Vad tycker dina närmaste om att du bloggar?
Jag tror att de tycker att det är praktiskt, roligt och lite, lite otäckt. Praktiskt för att de slipper ringa, de vet ju ändå allt. Roligt för att jag är mycket festligare i skrift än i verkliga livet. Läskigt för att jag eventuellt kan tänkas göra mig rolig på deras bekostnad. (Fast ärligt! Jag driver bara med folk som jag är nästan säker på kan ta det. Vid gränsfall frågar jag snällt först.)

Tycker folk som känner dig att du är dig själv i din blogg?
Jo, men ungefär, tror jag. Fast lite roligare, lite hårdare och lite... babbligare kanske. Jag överdriver förstås en del i bloggen, men det gör jag i själva livet också. Det är liksom en del av mig.

Har du hittat en fungerande gräns för hur privat du vill vara i din blogg?
Ja, det tycker jag.

Nämn några saker som du aldrig bloggar om och anledningen till det.
Det finns mycket jag aldrig skriver om, trots att min blogg är ganska frikostig med personliga/privata grejer. Jag har hela tiden (någonstans i bakhuvudet) tanken på att min chef, mina kollegor, min släkt, mina vänner, och en hel rad helt okända människor faktiskt läser/kan läsa det jag skriver. Allt vill jag inte berätta för alla. Så då gör jag inte det.

I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse?
Förmodligen mycket mer än jag vill erkänna. När jag började blogga hävdade jag att det inte spelade någon roll om jag fick en enda läsare. Det var ljug. Det spelar visst roll. Jag älskar att ni läser, kommenterar och tycker till om det jag skriver! Jag har ett helt annat självförtroende i bloggvärlden än i verkliga världen. Mycket mindre blyg, liksom.

Tror du att man kan lära känna en person genom att läsa hennes/hans blogg?
Ja, jo, det tror jag faktiskt. Man kan i alla fall inbilla sig det. Jag tror att jag är bästis med en massa bloggare som jag aldrig träffat. Och de gånger jag HAR träffat bloggare så har min bild av dem stämt bra överens med verkligheten.

Har du träffat folk IRL (in real life) efter att ha fått kontakt med dem via bloggen?
Flera stycken! Och jag gillar dem alla. Dessutom har jag fått en massa nya kontakter. Bloggen är min bästa kontaktannons ever.

Kan det vara ”skadligt” att blogga?
Säkert. Man kan nog både bli beroende och utbränd. Och så gissar jag att man kan ångra sig för att man blottat för mycket av sitt innersta på internet också. Men man får ju försöka hålla det på en vettig nivå, och så länge man lyckas med det tror jag bara att det är bra att blogga.

Bloggar du om två år? i så fall: är ditt bloggande annorlunda då?
Ja, det hoppas jag. Och jag tror att jag bloggar på ungefär samma sätt som nu.

Har bloggarna någon inverkan på vår kultur?
Ja, herregud! Omodern fråga. Det är klart att de har.

Vad har bloggskrivandet betytt för dig?
Att jag har haft roligt. Att jag (nästan) har slutat titta på tv. Att jag har fått sjukt mycket pepp. Och en massa fantastiska kontakter. Rent yrkesmässigt har bloggen VERKLIGEN varit en hit! Dessutom har jag övat mig fantastiskt mycket på att skriva - jag tror aldrig jag hade lyckats få ur mig en hel bok utan den dagliga övningen från bloggen. Och inte hade jag fått kontrakt på den heller, för den delen.

Vad har bloggläsandet betytt för dig?
Att jag har haft roligt. Att jag (nästan) har slutat titta på tv. Och att jag lärt känna en massa nytt folk som jag gillar helt sjukt mycket.