Dag 16: Min första kyss

Jag var fjorton år och den enda människan på jordklotet som inte hade hånglat med någon. Pussats i lekparken hade jag visserligen gjort (vi var tre par som stod uppradade vid trädet och räknade ett, två, tre och sedan pussades vi) men det räknades verkligen inte. Det var ju tungorna man ville åt.

I KP stod det att man kunde öva på att kyssas med en tomat om man kände sig lite osäker.

I efterhand kan man konstatera att tomater och mänskliga munnar inte riktigt är samma sak.

Men hur som helst! Jag var fjorton år, och kär i en jättelång kille i nian. Han hette Jakob och han var kär i mig också. Det visste jag, för det hade min bästis Malin tagit reda på. En annan grej min bästis Malin hade gjort var att fixa fest, bjuda in oss båda till den, se till så vi hamnade bredvid varandra i soffan i vardagsrummet, tända några ljus, och ordna så att alla andra på festen plötsligt försvann ut i köket. Smidig så, den där Malin.

Jag minns att jag var nervös och spattig och att jag tänkte att nu händer det, nu hånglar jag snart. Och ljusen fladdrade och natten var ung och Jakob lutade sig fram och tog mig i handen och sa:

- Jag skulle verkligen ha velat kyssa dig nu. Men jag kan inte, för jag har munsår.

RIDÅ.

Jag var ihop med Jakob sedan i flera månader och ristade in hans namn i min arm med en spik på träslöjden. Och vi kysstes så småningom, när hans munsår hade läkt. Det var fint. Han luktade Axe och tandkräm.

Och just ja! Det utlovade läkartemat. Vad jag inte visste som fjortonåring var att Jakob skulle bli läkare när han blev äldre, men det blev han. Man kan säga att det är lite av ett trend bland mina ex. De är ihop med mig, och sedan blir de läkare. (Utom i undantagsfall, då de till exempel blir hårdrockare istället.) Analys på det, någon? Det går fint att knyta an till det faktum att jag knarkar sjukhusserier också när ni analyserar. Jag känner att det kan finnas stoff att ta av där.