Jag föddes på Växjö BB i maj 1980. Ganska snart visade det sig att jag var en glad skit med vitt spikrakt hår, som släpade omkring på min gosedjurshund Ludde vart jag än gick.
Några år senare hade jag fått två småsyskon, och var fortfarande en glad skit med spikrakt hår. Präktig var jag också. Min favoritsyssla var att tala om för mina syskon hur saker och ting skulle göras, på ett vänligt men bestämt vis. Ludde hade jag fortfarande med mig överallt, och en gång glömde jag honom i affären. Då lipade jag så mycket att pappa fick ringa till butikschefen så att han kunde komma och öppna affären på kvällen.
I skolan jobbade jag hårt på att ha hellugg och vara asbra på att stava och skriva fint och räkna rätt, och jag hade typ alla rätt på typ alla prov. Jag jobbade inte så hårt på att vara tuff och cool och hångla med fräcka killar. Min lillebror gjorde hångeldebut flera år innan mig. Det störde mig rätt mycket. Men jag fick bra betyg, och hade fina vänner! Ludde fick inte längre följa med precis överallt, bara till väl valda platser.
Jag drömde skitmycket om att flytta hemifrån. Inte för att jag vantrivdes hemma, utan för att det verkade så kul att få möblera ett eget hem. Jag ritade upp planritningar över lägenheter och fyllde dem med urklippta bilder på Ikeamöbler jag skulle köpa. Så fort jag hade tagit studenten flyttade jag. Jag tog med mig Ludde, men köpte inte alls de där Ikeamöblerna som jag hade tänkt.
Nuförtiden bor Ludde tillsammans med mig och min fina lilla familj i Stockholm. Det har blivit skittrångt i sängen på sistone, tycker vi, men annars har vi det väldigt fint. Drömmer om brädgolv, äter sparris, ser på sjukhusserier, tänker på sömn, gillar att jobba, älskar att skriva, tränar för lite och läser en del. Jag tror att jag fortfarande är en ganska glad skit i grunden. Och jag vet med största säkerhet att jag fortfarande har spikrakt hår.
11 kommentarer:
JAG ÄLSKAR DIG MIN LISALOU! Och SAKNAR dig!
vartenda inlägg du gör är som en fin och färgglad karamell. jag läser det låångsamt och bara njuter. tack för alla fina karameller, du förgyller min jobbdag massor!!
osså är du klok också, glöm inte det! Kanske går ihop med det "präktiga" som du kallar det! Och du vet vad du vill.
I en from förhoppning om att inlägget dag 03 skall arta sig till en veritabel triumf utbrister jag ängsligt:
Min fiina fiina flicka!
Att läsa om dig gör mig glad, ger mig hopp :)) Du är otrolig på att skriva& verkar helt otrolig!:)
Herregud vad ni är fina allihop!
Men ingen har plattare hår än jag. Min inre 14-åring vet att mitt liv skulle vara avsevärt mycket lättare om jag hade lite blonda lockar.
Åh, vad jag älskar att läsa din blogg!! Jag är alldelse fuktig i ögonen efter det här inlägget. Och du, jag älskar fortfarande Ludde!
Härligt skrivet!
Växjö har jag oxå fina minnen ifrån då jag bodde där 1995-1996 för att sedan hamna i Hovmantorp till 2002 då det bar av till Järna. Numera huserar jag i Bryssel.
Jag kan trösta dig med att det tog Jollran och Sofie ungefär en kvart att förklara hur man gör när man hånglar för att jag och Anden skulle förstå. Och jag är inte helt säker på att jag gjorde rätt ändå.
Skicka en kommentar