Ni vet hur det blir ibland när man möter någon på gatan och inte riktigt vet vilken sida av personen man ska välja för att inte krocka, och båda stannar upp och tvekar, och sedan väljer båda att vika åt samma håll, så att man nästan krockar ändå? Och så står man där och viker av och an i en fånig dans tills man till slut lyckas enas om att den ena ska stanna och den andra ska vika åt någon sida, vilken som helst, bara man kan komma förbi varandra någon himla gång, och så skrattar man generat. Ni vet?
Jag gjorde just hela den ritualen med en duva.
8 kommentarer:
Det får mig ALLTID att tänka på en scen i Falcon Crest (!) när Richard Channing och hans assistent med den vita hårtofsen gjorde en sån där liten vem-ska-gå-åt-vilket-håll-dans. Den var antagligen oplanerad och Richard Channing sa bara på sitt ascoola sätt "Shall we dance?" och höjde på ögonbrynet.
TV-magi I tell you :)
Det här blev eftermiddagens gapskratt. Härligt!
Det där känner jag igen Lisa, händer ganska ofta ha ha !
Lisa! Du är ju en rätt frän person på alla möjliga sätt, och framförallt är du en barnboksvirtous. Du är liksom både författare och förlagsarbetare och bloggdrivare. Hursom. Jag går i trean på gymnasiet och som projektarbete skriver jag och min kompis en barnbok. Och nu kommer undran: om du har tid, skulle du då vilja läsa och kommentera den när vi skrivit klart? Begriper såklart om du inte har tid och så. en det vore fantastiskt. Svara jättegärna i min bloggs kommentarsfält så jag ser det!
Kram
LISA! Du får inte skriva så roliga saker, jag börjar ju för bövelen skratta så knäckerbrödssmulor for ur munnen åt alla håll och kanter!
(Fast egentligen vill jag att du fortsätter att skriva så roligt, jag kan dammsuga)
Man kan aldrig lita på en duva heller, så jag förstod att det blev lite förvirrat ;)
Underbart du gav mig just en scen jag kan måla upp i huvudet och ta fram när jag känner det var längesedan jag log :-)
Tack!
Den där duvan kommer att gå med skämsröda kinder hela helgen.
Skicka en kommentar