Rufus har ett nytt favorituttryck som han i runda slängar använder sig av tre tusen gånger om dagen. Eller nej, det räcker inte ens. Han har en ny favoritprocedur, rent av.
Först tar han upp något lämpligt i närheten, säg en bok. Sedan slänger han den med berått mod i golvet. Och så spärrar han upp ögonen, skakar på huvudet, slår ut med händerna och säger med förtvivlad röst: "Ojojoj! Amla neee!" Sedan upprepar han proceduren med nästa grej som ligger i närheten. Igår "ramlade" alla böckerna i hans bokhylla ner. Och vattnet i drickaglaset. Och alla hans kläder i byrålådan. Och fjorton blöjor. Och allt i kökslådorna.
När jag tänker närmare på det så kan det har varit så att det enda som klarade sig undan från att "ramla" ner på golvet var kanelbullen som vi köpte för att fira kanelbullens dag. Den käkade han upp innan jag ens han slänga en blick på den. Fast vi skulle dela!
Man skulle behöva ta sig ett snack med de som uppfostrat den där ungen, egentligen. Det skulle man verkligen.
3 kommentarer:
Kommentardebutant. Läser ofta din blogg och gillar den skarpt. Igenkänning och samtidigt tjyvkik i en alldeles annan värld. Ömt och rappt. Väldigt fint!
Just idag kände jag igen mig väldigt mycket, vår Maja går igenom en grundlig amla-ner-fas. Nuförtiden (nu är hon ettåetthalvt) ger hon sig själv små lagom utskällningar efteråt. Först alltså "Ånej! Amla ner! Ojojoj!" följt av ett något barskare "Men Maja! Titta nu! Aja! Aja!". Lite underhållande faktiskt. Fast det det var inte så kul när kakaopaketet 'ramlade'. Över hela övervåningen.
Ömt och rappt var bra uttryckt.
Ja det går inte att hoppa över vissa faser genom uppfostran.....
Bara att plocka upp och rädda vad som räddas kan.
Häsn. Eva i Tyresö
fniss :)
Skicka en kommentar