Har tillbringat helgen i en liten stuga på den mörka, mörka landsbygden med fyra barndomstjejkompisar. Jag var tredjen mörkräddast av alla (vågade gå på utedasset själv på kvällen, men kände mig inte så sugen på att "ta en promenad i skogen och titta på nattdjuren och stjärnorna"). Kändes rätt lagom.Den minst mörkrädda var skitkaxig.
- Jag är bara rädd för en enda grej, och det är Jason i Fredagen den trettonde. Ni vet han som har typ en hockeymask framför ansiktet. Och då brukar jag tänka: Hur stor risk är det att Jason står där bakom utedasset och lurpassar? Nej, just det. Noll procents risk. Och då slutar jag vara rädd. Testa det, tycker jag.
Okidoki, will do.
2 kommentarer:
Bra tips, onekligen. Men om det är en själv som är bakom hockeymasken då?
http://stockholmunderytan.blogspot.com/
Haha, vilket schysst tips. Och innan man knallar ut i mörkret borde man tänka på andra saker också. Som hur många i Sverige dör av spindelbett i rumpan egentligen? Och om en grävling skulle dött och blivit uppsvälld och fylld med likmaskar - hur troligt är det är den ligger på precis den lilla stigen man tranmpar på? Och lik och mördare och vildsvin och galna älgar - hur vanliga är de på en skala? Egentligen?
Tänk så trygg man kommer känna sig när man tänkt på allt det där!
Skicka en kommentar