Sitter och bläddrar i den mycket underhållande boken Proggiga barnböcker och frossar i 1970-talets politiska barnböcker och konstaterar att de inte var så stora i mitt barndomshem, de där böckerna. Det fanns andra favoriter i vår bokhylla. Jag går i det närmaste i barndom igen när jag tittar i dem, och tittar i dem gör jag givetvis. Vem kan låta bli? Böckerna om Bella och Gustav. Om Emma och Totte. Om Vilda bebin. Och å, den om Lenas och Lisas födelsedag, de gjorde så himla fina inbjudningskort, man ville bjuda på kalas varenda dag! Vissa bilder har liksom klistrat sig fast där inne, på en liten, liten pinne. Eller hur man nu säger. Och nu tänker jag att nästan alla har sådana där fastklistrade bilder där inne, från bilderböcker man läste som knodd. Om man bara gräver lite. Och så tänker jag att jag skulle gilla att veta vilka era sådana bilder är. Så jag kan frossa i dem också.
Hence: Vilken bilderbok minns du tydligast? Säg nu då!
53 kommentarer:
Lena och Lisas födelsedagskort, ååå.
Klarbärskalaset (Edith Unnerstad, Ilon Wikland)!
Ja! Och böckerna om daghemmet Rödmyran (Siv Widerberg, Cecilia Torudd)!
Min mormor läste "I vildingarnas land" och jag var livrädd för "katterna" som jag kallades dem.
Annars läste vi mycket Karius och Baktus. Den måste väl höra till samma kategori va?
Han den där killen jag bor med har aldrig läst "Pricken". Aldrig. Läst Pricken. Ja, du hörde rätt. Det är så man blir mörkrädd, I tells you.
fantastiskt!!!
läs gärna mina utkast ur livet!
AE
Poppmuffa för små hundar!
Karius och Bactus!
Jag har den kvar ännu, sönderläst och tummad och eländig väntar den på att dottern ska bli stor nog att höra den...
Mamman och den vilda bebin!
Det underbara trädet - Ulf Löfgren
Älskar Ulf!
Eftersom jag har en tvillingsyster minns jag böckerna om Lisa och Lena bäst.
Emma Tvärtemot var min absoluta favorit som jag ville lyssna på så ofta att jag kunde läsa den själv. Upp och ner. Utan att kunna några bokstäver. Din bok att ge bort till nyfödda när jag har egen koppling. Men annars minns jag Lilla Anna eftersom jag heter det, Tummen för det var lätt att rita egna. Min nappflaska försvann på liknande sätt som för Bella och Gustav som trollades bort i ett skåp. Barna Hedenhös lite vagt. Alfons är given. Men apropå bilder och barndom: En cell-sam historia! Mmmm... nostalgi.
Mina tre i topp: Allrakäraste syster med bilder av Hans Arnold, Vem ska trösta Knyttet och en bok som jag inte minns vad den hette - om sjukhusgrisen Snuffe och en flicka som hette Evelina kanske :)
Och Hus är gott, sa Oskar!
Maja och Josefin
Absolut vilda-bebinböckerna - helst den med havet och valen och grejer, Den vilda bebins vilda resa? Vem ska trösta knyttet? Pettsonböckerna som fanns då (i efterhand gillar jag När Findus var liten bäst, men den fanns ju inte när jag var, well, liten) och en serie om en massa djur i en skog, jag minns inte vad de hette, men en av huvudhandlingarna var att ett djur hade en sten med ett hål i. Men så fina böcker det finns. Min svägerska jobbar på dagis för, som det heter "underpriviligerade" (fattiga) barn, och jag har gjort projekt av att hitta översättningar av svenska bilderböcker och skicka. Intressant info hittar man med - visste du t.ex. att Philip Pullman hyllar Pettsonböckerna?
Mina absolut favoritböcker var såklart Emma-serien av Gunilla Wolde. En annan favorit, och som jag inte alls kan komma på namnet på, var en bilderbok som handlade om en ö och dess befolkning. Allt eftersom människorna blev girigare bygdes ön ut för att tillslut raseras i en stor storm (tror jag). Bilderna gick i blåa toner har jag för mig. Någon som vet vilken bok jag menar?
Rasmus Nalle!
"Pricken" och "Undulat bortflugen" var mina favoriter! Den senare läste jag ganska ofta själv när jag började kunna läsa eller så kunde jag sitta o titta på bilderna o fantisera om att den handlade om mig o min syster.
... jag hade tom valt ut träd där jag skulle sätta lappar om vår bortflugna undulat om det var "på riktigt" och alla karaktärerna som finns med i boken var någon i vår släkt kommer jag ihåg nu när jag tänker lite till... det enda som inte stämde var att de hade balkong på huset! balkong liksom, vi hade ju "bara" (världens finaste inser jag ju nu) veranda.
Petter och hans fyra getter var min absoluta favorit! oj vad både jag och mamma kunde den utantill..
Annars minns jag en spöket Labanbok också..
Den där som ramlar ur ett klätterträd rätt på en sten och måste till sjukhuset (eller, jag minns inte vad som händer efter fallet). Har en mycket tydlig bild av trädet, stenen, blodet.
Klarbärskalaset så klart. Och så den här:
http://flaskposten.files.wordpress.com/2010/09/nu-ska-har-bli-andra-bullar-framsidan2.jpg
Å! Allrakäraste syster och Sunnanäng av allas vår Astrid. Lisen kan inte sova, Pingvin(resan?), Tomtebobarnen, Pricken (kaninen va?) och många, många fler. Älskade alla små Pixiböcker som stod intill kassan på Konsum.
Olles skidfärd (läskig) samt Petters och Lottas jul. och Kajsa Kavat!
Kommer inte ihåg min egen barndoms bilderböcker men mina döttrars: Allrakäraste syster av Astrid l med bilder av Hans Arnold. Oj, oj, oj, så mycket vi har läst och gråtit floder över denna ensamma lilla flicka!
"Allra käraste syster" av Astrid Lindgren. Underbar när jag var liten, lika fantastisk fortfarande.
Men det ska vara med Hans Arnolds illustrationer. Förstås. Mer läskiga än så här kan De Läskiga till exempel inte bli..
http://4.bp.blogspot.com/_DCE4X8aMq9c/SKvIQQxR2ZI/AAAAAAAAAac/0I-K2ifUELw/s400/Arnold.jpg
(bilden har jag lånat från Pia Johanssons blogg)
Pricken! Åh, älskade Pricken ...
*En pixibok om en flicka som sade till en tant att hon åt så mycket tårta att det kom ut ur tants öron.
*Pixiboken "Bullpromenaden".
*Bella och Gustav och det där lilla spöket som Bellas bror äter upp.
*"Sprätten satt på toaletten".
*En bok om hur barn blir till (mycket fnissigt!).
*Boken om Alfons och när han slår Lillkillen.
* Karius och Baktus (och den skräckliga tandborsten! Boken fick nästan motsatt önskan, jag tyckte synd om tandtrollen!)
Många blev det ;)
Pettson och Findus, speciellt alla de små figurerna som var med i alla illustrationerna!! Underbart!
Sagan om det röda äpplet (Jan Lööf). Åh. Jag ville verkligen ha det äpplet!
Stora syster och lille bror minns jag alldeles tydligt för den var så underbar och i boken finns Underbara Urban med och allt stämde så bra för min farbror hette Urban och min bror var liten och jag stor och jag gillade den för jag kände nog igen mig.
Jag ÄLSKADE "Prins Hatt under jorden"... Så mkt att jag 20 år senare grävde fram ett ex på något obskyrt forum och betalade hutlösa pengar för det också.
Å, Undulat bortflugen som nämns ovan hade jag nästan glömt! Och Daghemmet Rödmyran - wonderful! Men: Pelle Svanslös-böckerna och en som hette Stella och Stina (om en tjej och en envis skäck).
"Hus är gott, sa Oskar", den hade min mormor och den fastnade jag för. Tänkte på lite då och då och så såg jag att den kommer i nytryck (eller nåt sånt). Roligt!
Sen massa obskyra som vi hade, som jag ser ibland på second hand-ställen. Om en jonglör bl.a. och en värld eller stad där alla hade vingar utom en stackars kille.
Och så Alfons och Pettson förstås!!
Astrid Lindgrens om draken med röda ögon. Blev så ledsen av den men minns inte varför.
Typ så. I vildingarnas land och Vem ska trösta knyttet läste jag när jag var 13+ och älskade!
Sen är det lite lustigt vad man uppfattade som obehagligt när man var liten, i t.ex. God natt Alfons Åberg tyckte jag alltid det var så OTROLIGT läskigt när pappan somnar på golvet, trodde väl att han var död eller så.
Samma med Sagan om det röda äpplet (och andra Jan Lööf-böcker) tyckte jag var obehagliga, kanske de murriga färgerna?? Eller att det inte är så många sympatiska personer i dom?
- Allra käraste syster
- Kaj går till doktorn
- En bok om en liten tjej som vill ha så mycket gosedjur i sängen att hon inte får plats själv till slut.
- Ajabaja Alfons Åberg
- Dunderklumpen, för att pappa alltid somnade när han skulle läsa den. Eller "somnade"?
Nalle av Janus Hertz.
En liten bok som handlar om Nalle och alla hans saker. "Nalle har också en..." Man lärde sig ord och färger utan att man tänkte på det. Någon måste ha läst den ofta när jag var liten för jag blir alldeles varm om hjärtat bara av att se framsidan på den! Och så finns det människor som påstår att man inte påverkas av högläsning!!!!! Läs högt!
Pricken tror jag.
Eller Matulda och Megasen, med bilder av Hans Arnold
Minns att jag läste Pojken med de hundra bilarna och Pricken om och om igen för min lillebror. En kul grej idag var att en av mina elever i åk 2 började rita och skriva en berättelse om en dinosaurie som inte hade några vänner för han var prickig. Var bara tvungen att fråga om han läst Pricken hemma och jo, så var det!
Jag har två stycken...
"Lisi och kattungarna", med helt fantastiska illustrationer, mmm måste ner i källaren och hitta den!
"Ludde Lump och snabeldraken", sjukt bra historia om en dammtuss som fasar för dammsugaren... =)
Näe, nu kom jag på att jag måste slänga in en tredje också, nämligen allt med Morfar Prosten! Fast den var bäst på kassettband (ty mp3-filer voro icke uppfunna...) med Margaretha Krook som uppläsare!
Åhh, nostalgikick!!
Jorå. Jag känner igen de böcker du skriver om. Men också alla kassettböcker jag hade. "Och när du hör det här ljudet *truddelutt* är det dags att vända blad."
MEN, en bok som jag särskilt minns med skräckblandad förtjusning är Per, Ida och Minimum. Förstår inte varför den boken fanns hemma egentligen...
http://www.google.se/imgres?imgurl=http://bokhora.se/wp-content/uploads/img_8826.JPG&imgrefurl=http://bokhora.se/2007/fracka-fredag-per-ida-minimum-grethe-fagerstrom-gunilla-hansson/&usg=__-LYYR_lbeYxhi6hFpRHEvlO-43I=&h=640&w=448&sz=136&hl=sv&start=1&zoom=1&um=1&itbs=1&tbnid=iWbXbH5YZYBE0M:&tbnh=137&tbnw=96&prev=/images%3Fq%3Dper%2Bida%2Boch%2Bminimum%26um%3D1%26hl%3Dsv%26sa%3DX%26tbs%3Disch:1
Jag älskar verkligen Pricken.
Så unga alla är!!!????
Min Pippi som mormor läste och fick fortsätta och fortsätta med....
Jag kunde lura henne....
Det var ca 1949.
Sedan blev det Barnen i bullerbyn när jag själv läste och jag älskar ännu Ingrid Vang Nymans illustrationer.Senare målade jag bilderna fint med pensel.
Eva i Tyresö
Oh! Känner igen allihop! Lisa o Lena inte minst, o Maja o Emma o...alla.
En björn och en tiger!!!
HIV: Största möjliga tyssssssstnad...
Hemma hos mig lästes inga politiska böcker och alla mina böcker fanns prydligt sparade så de läser jag för mina barn idag. De flesta funkar fint!
Jag hade dock en bok som stack ut, blev helt chockad när jag hittade den nyligen. Tror inte att mina barn får ta över just den:
Knull från 1972
Böckerna om Vilda Bebin
Mimmi-böckerna
"Gröna handen och andra spökhistorier"
SVJ
Ludde Lump
Hus är gott så Oskar
Den vita älgen Knut
PETTSSON!!!
Älsklingskorven. Jag minns inte vem som skrev den, eller som illusterade. Men den kan vara världens finaste och lipigaste bok någonsin. Jag kan knappt tänka på den utan att få tårar i ögonen. En fantastisk saga om att älska ett husdjur, när pappa läste den grät jag så mycket att han ibland tvingades gömma den av säkerhetsskäl. Men jag tjatade och grinade efteråt så det skvalade i sängen. Näe, nu börjar jag nästan tjuta igen. Jäkla skit.
Så otroligt många! De där du nämner, utom kanske den där födelsedagen, men också Alfons (eller som jag sa "Han som sover"), Titta det snöar Madicken t.ex. Och pixiböckerna om det lilla röda trollet med den blåa bollen som försvinner "puts väck!". Och pixiboken med pojken som målar den gråa världen i alla fina färger.
Jag minns också Allra käraste syster och I vildingarnas land, båda fanns hos en granne till mig där jag var dagbarn ett tag. De var fina men lite läskiga.
Oh, sen hade jag en bok med jättemånga tomtar som jag kallade för "Tomteboken". Jättedetaljrika illustrationer med tomtar och grisar och granar och paket och grejer. De åkte tex badkar på snön, bara det! Och så hade mamma en bok från sin barndom som hette Pelle Stopp eller nåt sånt, jag kommer fortfarande ihåg hur den luktade. Och när mina föräldrar köpte vårt hus så hittade vi några gamla biblioteksböcker i matkällaren. Hus är gott! sa Oscar. Pippi i Söderhavet och nån gammal wahlströmsbok eller om det var Pelle Svanslös. Men Oscar, som Pocketshop nyligen hade i nyproduktion, var fantastisk. Och så böckerna från Kalle Ankas-bokklubb...en där Långben äter upp alla vindruvorna t.ex. Och så Micke & Molle som var så sorglig.
I could go on and on and on...
Just det, en bok med en kinesisk folksaga, den där muminboken med ett hål på och så, och så den där om kråkan som åt körsbär, och Draken med de röda ögonen... Och Barnens svenska historia. Och Så funkar det-böckerna. Och en som handlade om Mussa mus...där kunde man flytta med Mussa mus till varje uppslag, fanns alltid nåt ställe som gick att öppna så hon kunde gömma sig, tex bakom gardinen.
Jaa, Snuffe sjukhusgrisen minns jag med. Och jag har den kvar! Det stämmer, flickan hette Evelina. Den gavs ut i en serie som hette FIBs gyllene barnböcker.
Annars har jag många bildminnen från Kalle Anka.
Skicka en kommentar