Rufus har en morbror som är ganska svag för sin systerson. Det märker man bland annat för att Rufus kan styra och ställa med honom exakt hur han vill utan att morbrorn protesterar det minsta. Igår när Petter var här döpte Rufus snabbt om honom till Pippi, och började peka med hela handen i olika riktningar.
- Pippi! Äst.
Och Petter slängde sig glatt ner på alla fyra och lekte häst med Rufus på ryggen.
- Pippi! Oppa.
Och Petter lyfte snällt upp Rufus i vår säng och hoppade med honom.
- Pippi! Bok.
Och Petter läste.
- Pippi! Pinga.
Och Petter sprang.
Långt efter det att Petter hade gått hem stod Rufus vid ytterdörren och pratade om Pippi och hästen och hoppandet och springandet och väntade på att han skulle komma tillbaka. Och i natt när han vaknade inne i sitt rum låg jag och lyssnade på hans monolog en stund innan jag gick in till honom.
- Appen?
-Borta.
-Pappa?
-Borta.
-Mamma?
-Borta.
-Pippi?
-ÄST!
-Ptroooo!
5 kommentarer:
Är själv svag för de små i min bekantskaps krets, så när jag är och hälsar på blir det massor av roligheter och jag är omtalad långt efter jag åkt hem, allt bara för att jag ta order av 4 åringar ;)
Kanske Petter brås på far sin som också är väldigt bra på att leka häst...
Offa,äst,bäst!
Blott ett år och har redan koll på appar, ojoj, här ligger man i lä. Men Nour kan iaf melodin till Små grodorna.
hahahahahahaaa jag döör!skrattade tills tårarna rann hoho!
Skicka en kommentar