Plötsligt vid middagen: Rufus sträcker sig fram och tar två inlagda rödbetsskivor från min tallrik, slickar på dem och gnor dem lite mot sin snoriga näsa, sträcker sig fram igen och lägger tillbaka dem på min tallrik. Sedan tittar han strängt och länge på mig och säger: TACK TACK!
Och man bara: Okej, tack då. Det var snällt av dig.
7 kommentarer:
Han vill bara förvissa sig om att han inte skall vara den enda förkylda i familjen. Bra knep, det där. Eller som du ( eller möjligen Petter) sa när du/han var liten: Bra näpp.
*skrattar högt* Underbart!
Dig kan man lita på.
En skoluppgift försvann precis upp i tomma intet och för att trösta mig tänkte jag få läsa något roligt, går in hos dig, och Ja! Något roligt!
Att läsa din blogg samtidigt som man borstar tänderna har just visat sig vara en dålig idé. Tack vare detta fantastiskt roliga inlägg har jag nu tandkräm över hela min dataskärm...
asg Artig och givmild son du har. :-)
Tack för en suverän blogg med många skrattfällor!
haha! snällt!! men jag tycker nog att du får jobba lite på din hyfs?!
Ha ha ha! Underbar kille!
Skicka en kommentar