MON DIEU, varför ger jag mig aldrig? Nu har jag gått vidare i huskrisen från ruckelskolan (som vi visserligen ändå ska titta på och bli avskräckta från på söndag) till ett annat ruckelhus, extremt mycket närmare stan (som vi ska titta på och bli avskräckta från på måndag). Jag är så VÄRDELÖS på det här! När vettiga människor ser fukt på väggarna, dragiga fönster, dålig el, kasst tak, sunkig brädfodring och icke existerande badrum ser jag bara fina brädgolv, dubbeldörrar och kakelugnar, och sedan TJOFF! har jag inrett hela huset i huvudet och flyttat in. Ni skulle se vårt bibliotek som vi ska ha på nedervåningen! Det är perfekt.
Hur är det nu igen - vill man flytta till ett nästan fallfärdigt ruckel med potential och ägna tio år och massor av pengar åt att renovera under småbarnsåren?
Jag tänker att man jättejättegärna vill det.
Men jag kan ju ha fel.
22 kommentarer:
Jag orkar knappt städa i vårt nya radhus så nej, jag skulle inte köpa ett "ruckelhus" hur fint det än skulle kunna bli i framtiden. Men så har jag ju tummen mitt i handen också...
Man kan också titta på brittiska tv-program av typen "Ett nytt liv på landet" där tokiga britter köper och flyttar in i gamla lador utan tak som de sedan renoverar själva utan några pengar och tycka att ens egna renoveringsplaner är både blygsamma och realistiska.
Eller så kan man skriva världens längsta mening. Men du förstår nog vad jag menar.
Alltså, jag och min kille var ju faktiskt ett bank-nej från att köpa ett mejeri på 418 kvadratmeter i somras, men det var enbart av den anledningen att det aldrig skulle bli värt pengarna vi var tvungna att låna.
HADE det blivit värt dom där miljoner sen när det blev klart, då hade vi slagit till. Och haft det JUST så som du beskriver. Och vi har inte ens börjat tillverka barnen än.
http://mirijam.blogspot.com/search/label/dr%C3%B6mk%C3%A5ken%20ftw
Fan, såg nu att huset ligger kvar, med "Anbud" som utgångspris, man kanske skulle ge ett skambud...
Kom ihåg att charmiga gamla hus kan bli en "money drain"...Speciellt när man har börjat renovera. Hur många hus har du sett online som är nästan färdigrenoverade men till salu? Varför, tror du? Fast jag håller med dej, det är väldigt lockande..skulle också gärna vilja ha en gammal skola..Kanske vi ska dela på den!
Been there, done that... Eller rättare sagt, hade vi haft tillräckligt med pengar under småbarnsåren så vi hade kunnat köpa in hantverkare att göra jobbet hade vi "done that". Istället flyttade vi till ett annat gammalt hus, mycket större och i avsevärt bättre skick och där sitter vi nu.
Men inget går upp mot gamla hus på landet, så jag förstår dig!
Lisa, jag är likadan. klart man vill rusta ihjäl sig - bara det finns en fin grund att ta fram.
så...fråga inte mig för jag säger bara KÖP KÖP KÖP!
Jag kan tyvärr inte säga åt dig för jag sitter själv i ett ruckel jag stormtrivs i. Hann bo i huset i hela 2 veckor innan vi förstod att vi skulle ha barn.
Ett härligt putsat 50-talshus med originaltapeter och en 1 cm stor glipa vid ytterdörren. Brrr!
Efter snart 2 år är det mycket mycket kvar, men det börjar kännas som ett beboeligt hem med lite annan planlösning, ny el, ny isolering, nya fönster som inte drar kallt, nytt tak så vi inte blir blöta...
Det har varit kämpigt och det sliter oerhört på förhållanden av alla slag, men så värt det ändå.
Gör't
Jag tycker verkligen du är superbegåvad och jag älskar din blogg. Men åååå vad du har fel när det gäller gamla ruckel. Köp inte, köp inte, köp inte. Det är bara charmigt i teorin!
Åh, jag var likadan! Sen köpte vi ett mexitegelhus som inte alls hade brädgolv och kakelugnar (däremot fönster som släpper in kyla). Man får vara lite praktisk och strunta i charmen. Om man inte gillar att renovera bort ungarnas barndom förstås...
Jag känner ett par, med två småbarn, som renoverat ett riktigt ruckel (vi snackar fallfärdigt) till det mest gigantiska hus jag sett. Och det är det tredje huset de köper och renoverar på typ 5 år. Så det GÅR ju bevisligen!
Hola,
Wow säger jag...skitfint rum på bilden. Mitt problem är att jag inte kan köpa eget här i Madrid för allt jag gillar är på tok för dyrt och jag vägrar att flytta utanför M30 (emetreinta som man uttalar det, är en motorväg som går som en ring runt madrid) ut till vischan eller ghettona...Det är inte lätt att vara en fattiglapp med en miljonärs smak...;-)
Saludos desde Madrid,
La Madrileña
Klandrar dig inte ett ögonblick, är precis likadan vilket är helt rubbat, egentligen eftersom både jag och min kille är sjukt opraktiska och inte skulle kunna göra ett dugg själva.
Jag tycker ändå att du ska köra! Heja!
/ Skrållan
Jag kan bota.
Eller förvärra...
Har kommit en bit i mitt ruckel-paradis/helvete (beror på dag, ränteläge, renoveringiver eller hur mycket tid övriga livet tar i anspråk...)
Första skruttan satt snällt i sin bärsele i byggdammet eller lekte med sin favorit - kofoten...
Mamma värmde pulvergröt i ett dragigt hörn i det blivande köket... 3 år senare har taket precis blivit tätt och skrutta nummer två har lärt sig att gå på varma goa golv. Men de där gamla fönstren drar och behöver en rejäl renovering. Fasaden saknas och en hel bunt med lister men jag kan gå ned i min gamla äppellund och plocka en korg till eftermiddagspajen...(vilket går åt för myrorna försöker sno min choklad)
så det är a little bit of both...
Lisa!
Din blogg är helt underbar! Lyser upp min vardag och skänker många skratt. Huset ser ut som en renoveringsdröm, en dröm som kräver planering, motivation, tid, energi och ffa pengar. Men det kan vara värt det!
Tack för ordet:)
Jag tänker att jag vill väldigt gärna bo här....
http://www.hemnet.se/fritidshus/dirhuvud-415-lyckorna-dirhuvud/812869?r=13
Men det är inte VÄRT 3,8 dock....
Kan inte säga åt dig att låta bli. Har precis gjort det själv, köpt ett hus på landet alltså. Inte fallfärdigt men mycket att göra är det. Go for it!
Jag säger, det är klart att det går att bo och renovera, om man bara vill.
Men jag skulle undvika just det huset på grund av en annan sak: läget!
Vi bor själva i närheten av en ganska stor väg, men oh my god vad jag hatar ljudet av trafik!
Jag hade ju liksom tänkt mig att slippa höra det när vi flyttade ut från stan... eller att det inte skulle störa mig så mycket som det gör - för det låter ju i stan hela tiden också.
Men nu irriterar det mig att jag inte alltid kan sova gott med öppet fönster och endast höra gräshoppornas gnisslande eller sitta i en sommarvarm trädgård och lyssna på fåglarna.
Jag lyssnar på bilar.. och motorscyklar.. och flygplan.. och en och annan helikopter. OCH DET SUGER!
Men vid Gud vilket fint hus det där är! Jag älskar älskar älskar köket! Skåpen och vedspisen och golven.
Så tycker ni om trafik - go for it! :)
Jag älskar det. Det är ljuvlit, och det enda det behöver är väl ett helt tak. Duscha kan man väl göra på gymmet?
Men visst, en stor väg nära kan vara jobbigt. Men jag trodde att biltrafiken var på väg att förbjudas.
Håll koll över axeln på måndag, jag kanske kommer lurkande i buskarna.
Kram
Titta på Arga snickaren så försvinner lusten till ett renoveringsobjekt ganska snabbt. Man jag förstår dig...
är det drömmen så är det. hamnar ni i ett förståndigt radhus och ångrar er så är det plötsligt för svårt att flytta på sig för dagis funkar så bra. och kompisar kan man ju inte flytta ifrån hur som helst. osv.osv. nej köp nu. lycka till!
Mengudvadfint. Ro hit!
Av någon anledning så leder alltid gamla hus med 10-0 mot ägarna...Man blir aldrig ledig och kan göra något annat. Och du som har en massa böcker att skriva!
Skicka en kommentar