Sju miljoner niohundratolv tusen åttahundratrettiofyra. Ungefär så många använda snorpapper har vi lyckats samla in på vår skräpplockarrunda i trädgården än så länge. Man måste ju ställa sig frågan: Sedan när började vi se gräsmattan som en soptipp? Fast äh, jag kan svaret också: Antagligen ungefär samtidigt som snoret började rinna i strid ström från Rufus näsa, utan att visa någon som helst tendens till att ta slut. Orka gå in och slänga papper en gång i hundradelen.
2 kommentarer:
Hm, låter ju som här ... Fast snorisen är typ femtio år äldre ... Not good, uppenbarligen. Man (jag) hör sig själv säga: Men herregid, kan du trycka ner dina snorpapper i sopkorgen, annars måste ju jag göra det? Mutter mutter ...
Jag kan stava till herregud. Ibland. (Men herregUd, förläggarn, ha semester!)
Skicka en kommentar